Vargspårning 26 dec


Foto: Maria Hammarsten

Maria & Anders från Jönköping skulle komma på vargspårning under mellandagarna. Det första var att välja ut ett par skidor.  Efter fika, bildvisning, föredrag och iordningställande av matsäck m.m for vi iväg.

Det gäller att ha lite koll på var vargarna befinner sig inför spårningen så att så liten tid som möjligt går åt till att åka omkring i bilen för att leta. Jag visste att de hade korsat en väg c.a en mil från oss och att de var på väg söderut, med riktning hitåt.

Vis av erfarenheten om deras rutter så förväntade jag mig att de skulle gå över vid ett speciellt ställe i närheten av vårt hus, åkte och kollade under tre dagar. Senast kl. 21.00 på kvällen före innan Maria & Anders skulle komma - de hade dock inte korsat vägen.


Foto: Maria Hammarsten

Sent på kvällen hörde jag vargarna yla uppifrån Kaxberget och förstod att de kanske passerar vägen under natten.

Vargarna hade mycket riktigt korsat vägen under natten. De hade revirmarkerat i mina hjulspår som jag gjorde kvällen innan. De har alltså gått över vägen efter nio i går kväll och före innan vi kom på morgonen.
Fem spår inkl. alfaparet var vad vi kunde se.



Maria hade med sig alla nödvändiga hjälpmedel för dokumentation.



Precis en sådan här karamellburk var det som jag fick av svågern som han köpt i Norge. Den burken skall jag ju naturligtvis använda på samma sätt som Maria - man lär sig alltid något nytt!



Spåren dokumenterades noga av Maria som skulle iorningsställa materialet till sina elever på mellanstadiet och Lärarhögskolan. 
Maria ville använda naturen till att undervisa ex. matematik. Det går ju att mäta ett vargspår, jämföra med ett hundspår, räkna tår/klor, hur många klor har de på alla tassar tillsammans - allt blir så mycket roligare matematik.


Foto: Maria Hammarsten

Alfaparets revirmarkering. De hade revirmarkerat på samma buske som de tidigare markerat på.


Foto: Maria Hammarsten

Skidorna åkte på och vi började följa spåren bakåt. Tyvärr så glömde jag kameran i bilen. De flesta av dessa bilder är tagna av Maria & Anders som de skickat oss och  som de turligt nog tog.


Foto: Maria Hammarsten

Ute på en sjö kunde vi se fina spårlöpor där vi kunde se deras gångarter. I spårlöporna  kan man därefter mäta steglängden. Här är gamla och nya spår som korsar varandra. Vid något tillfälle kunde vi faktiskt ana sex spår.


Foto: Maria Hammarsten

Revirmarkering med kraftigt löpblod.


Foto: Maria Hammarsten

Vi hittade spillning. Man kan tydligt se älghåren. Den är dock ganska ljus så maten är nog inte så dagsfärsk.


Foto: Maria Hammarsten

Här är en liten bäck som de brukar följa, Leif kollar av  och räknar spår.
Vargarna hade gått över en bro efter mycket tveksamheter.


Foto: Maria Hammarsten


Foto: Maria Hammarsten

Tack, Maria & Anders, för att ni kom till oss. Det var mycket trevligt att tillbringa en dag tillsammans med er.
Välkommen tillbaka.

Sedan var det bara att skida tillbaka till den gamla Lanthandeln som låg närmare än bilen som vi körde ut med.



Dagen avslutades med kôlbullar som tillagades över öppen eld utanför den gamla lanthandeln och åts inne.
Bilen hämtade vi innan Anders & Maria återvände hemåt.

Tyvärr glömde Maria en riktigt starkt luktande "vargskit" i min bil, den skulle eleverna ha fått lukta på. Det gäller ju att använda alla sina sinnen...!

Träningsrunda 12 dec



Vi har satt in första och sista paret, ledarhundarna går längst fram och längst bak går wheeldogs. Vi fyller ut med hundar däremellan, totalt 12 hundar.
Ufo och Bullen får gå i led på dagens spann. De har varsin vargpingla på sig. Vi misstänker att vargarna ligger stilla i området på något vilt, vill vara säkra på att de hör oss och håller sig från spåret. De brukar "hoppa av" när vi kommer.



I dag har vi två unghundar med oss, Clyde och Sluggo.
Det går mycket tungt idag, snökristallerna har hullingar på sig, undrar vad Samerna har för namn på den sortens snö.
Bullen stannar och grälar på oss när det tar emot, han tror att det är vi som bromsar.
När hundarna går från träning med 4-hjuling till släde så tar det ett tag innan de vant sig med att det tar emot.



Här är det vargspår. En av alfaparet har gått till vänster om släden och den andra hade gått till höger.
Spåret till höger försvann dock när Leif körde med sladden tidigare i dag.



Här har vargarna gått, förmodligen i går (Leifs spår, de stora). Alfaparet har revirmarkerat och gått vidare ut på en tjärn. Valparna är nog stationerade i närheten. Ockelbo eller Amungen?



Mörkret kommer, lampan är en nödvändighet.



Väl hemkommen är det beckmörkt. Här bakom trädet finns det  en stor rastgård och 11 hundgårdar.

Vargspår



I går kväll körde vi för att titta på några vargspår. Det förde oss in på samma väg som vi körde för 9 dagar sedan. Vargarna hade då gått i våra spår som blivit täckta av snön som kommit sedan vi körde här sist.
Trän´a stod som spön i backen, Leif fick gå ut och ruska på dem emellanåt för att de skulle lätta i vikt och resa upp sig.



Ett lodjur hade också gått i våra hjulspår.
Nu börjar det bli så mycket snö så det blir svårt att köra med bilen. Dags att byta ut den mot skotern.

Utterspår



Fick lov att åka samma väg med skotern idag för att leta efter isborren. Hittade både utterspår och isborr.



Här kan man snacka om vinterbadare, burr vad kallt.

Preparering av hundspannsspår blev vargspår



Vi åkte iväg med skoter, motorsåg och isborr för att börja köra upp leden till en av våra hundspannsturer, halvdagsturen. 
Vi träffade på vargspår efter skoterleden, 2 km bortanför, där vi hade vänt med hundarna tidigare idag. Ett typiskt ställe där vargarna har revirmarkerat sedan 2001. Spåren var gjorda inom de senaste 24 tim, lite tunt snölager fanns i spåren, som förmodligen kom kvällen innan.



Alfahannens och alfatikens urineringar typisk UL2F där hannen tydligen var tvåa fram och tryckt ner nosen i tikens markering.
Typiskt att detta skulle hända just nu när vi försökte hinna innan mörkret skulle komma.



Mörkret börjar redan göra sig gällande, lite telefonsamtal på vägen gör att mörkret kommer ännu snabbare.
Här har alfaparet tagit av till höger för att återigen revirmarkera. Valparna har gått rakt fram. Alla fem fortsätter sedan tillsammans. Efter den sträcka vi följde dem var det minst sex revirmarkeringar. 



När vi fortsatte vår "prepareringstur" hade det blivit helmörkt, det gjorde dock ingenting, vi är van vid att arbeta i mörker.
Isen var över 2 dm tjock, dock med lite stöp över islagret. Isborren  var inte kvar i skoterlådan när vi kom hem, den hade trillat ur! Det får bli en ny tur imorgon för att leda reda på den.



Björkarna stog som spända pilbågar efter leden men när vi kom fram till en omkullfallen tall  var det stopp, motorsågen fick göra sitt jobb för den låg rätt över spåret.



På vägen hem åkte vi en annan väg, vargspåren fanns även där, tillsammans med älgspår. Det var samma väg som björnen hade gått efter att ha ertappats av en jakthund när den stod och åt på en sur älg.
Det gick massor av spår in mot skogen och kanske den sura älgen fortfarande låg kvar och att vargarna var och åt på den.
Det var massor av lekspår på vägen och spåren gick både fram och tillbaka som det brukar göra när de har mat i närheten och de "ligger kvar på älgen".
Vi ger oss dock inte in i området då det kan vara risk att "väcka upp björnen som sover".

Mer vargspår...



En av våra nätverk på Finnskogen fortsatte i dag att följa spåren där vi avbröt i går, för att hinna med att leverera fårbogen till Norrfly.
Han åkte ju naturligtvis inte samma väg som vi åkte, den var ju redan avspårad.

Han tog en väg som går parallelt med vår väg, som också låg i linje med vargarnas riktning.
Redan i tidigt skede träffade han på vargspår med revirmarkerande par och valpar.

Riktningen på spåren gjorde att han valde att köra upp samma väg som vi åkte i går  - och tänk! De hade gått i våra hjulspår som vi gjorde igår.

Vi kom ju ett dygn för tidigt, räknade inte med att de skulle ta en matpaus/övernattning, kanske för att äta på en slagen älg.

Vargarna har sina depåer runt om i skogen med mat som de återkommer till. Kanske de har maten som reserv om jakten misslyckas för många gånger. Räv, korp och Kungsörn gläds nog för det dukade bordet.

Fortfarande har vi ju funderingar på vilket av reviren det var...!

Fårbogen



Vi beslöt att åka till Kilafors för att proviantera, det har skjutits upp flera dagar. Tur att vi har mat i frysen.
En viktig sak var att åka till gårdsslakteriet i Norrfly för att lämna fårbogen för rökning inför det stundande julbordet.

Vi bestämde att ta en vända för att hitta en fortsättning på de vargspår vi följde igår. Vi känner ju till vilka vägar de brukar ta, vi planerade in rutten. Snön hade dock fortsatt att dala ner, på bilden ovan är det nyplogat vilket är både bra och dåligt. Bra för att det går bra att ta sig fram och dåligt för att eventuella vargspår försvunnit.



När vi lämnat plogade vägar och kör i spåren som vi körde i går ser man mycket tydligt det minsta lilla ekorrspår.



Träbron över ån är belagd med brädor och springor mellan brädorna vilket ger en höjdkänsla när man tittar ner. Vargarna brukar simma/vada över bäcken för att slippa gå över bron. Det har dock hänt att de gått över men då är det så mycket snö, och hård snö så att det blir som ett bärande helt underlag.



Och mycket riktigt, det kommer upp spår från sidan på andra sidan bron. Det är våra fem vargar som vi släppte igår.



Här har alla fem gått, i samma spår, i samma fotspår till och med. Inte lätt att lista ut att det är fem vargar.



Här har de också gått, alla fem. De har gått fram (en gång) och tillbaka (en gång) - det är ju lätt att dra förhastade slutsatser...!

De hade gjort kringrörelser ut i skogen och kommit tillbaka igen. Det tog oss fem timmar att kolla upp spåren så besöket  i Kilafors fick skjutas upp.

Fårbogen fick ligga kvar i bilen. Fåret har gått i byn bredvid, tillsammans med sina 40 fårkompisar. De har fått ett riktigt femtrådigt rovdjursstängsel som byggdes av ägaren och ett härligt gäng av rovdjursföreningens medlemmar (inkl. Leif) samt besiktades av Leif.



I dag gjorde vi ännu ett försök att ta oss ner med fårbogen, den måste ner före helgen för att kunna bli klar till jul.
Vi skulle dock göra ytterligare en "snokingrunda" för att eventuellt se fortsättningen på spåren.
En älg stod på ett hygge och tittade på oss, spåren efter älgen gick härs och tvärs på vägen. Det var de enda spår vi såg förutom spåren efter en bil och en hund som rastats på det viset att den sprungit efter husses bil (för ett ögonblick såg det nästan ut som vargspår...) 



Vi körde helt oplogat längst upp på bergen, det mätte cirka tre dm.



Vi fick i alla fall njuta av vackra vyer.
Vi kom till Kilafors idag och fårbogen ligger nu hos bonden som skall röka den i sin gårdschark.

Spårrunda



Tidigare i kväll ringde en bekant och talade om att det setts tre vargspår här i närheten. Det var en av de ställen som det brukar finnas vargspår på, med jämna mellanrum. Vi kollade diseln (man vet aldrig var man hamnar) i bilen, tog pannlamporna, kameran och åkte iväg. Långt innan vi kom till observationsstället träffade vi på vargspår. Vargarna hade gått i rapportörens bilspår. Alltså hade de gått där efter hans observation.
Vi stannade och tittade, såg två spår som korsade landsvägen. En bit längre in på vägen de kommit ifrån, kunde man se att de varit fem stycken och att tre av dem gått in i skogen. Vid närmare kontroll efter övergångar så fann vi att de tre vargarna som gått in i skogen hade gått över vägen på ett annat ställe.
Man kan tolka det så att alfaparet hade gått rakt fram i korsningen och att tre valpar fått göra en omkringrörelse runt korsningen. Det är ofta man ser just det beteendet hos en vargfamilj.



Alfaparet har revirmarkerat med UL2F på granen  (syns svagt gul) och 2 krafs i snön intill.



Det var länge sedan man sist såg denna syn, lek av valpar, sist var 2001/2002 på vintern när vi hade Alfaparet med åtta valpar.
Det här är c.a tre km från vårt hus. Kan det vara Ockelbo -, eller är det Amungen - reviret...?

Vargläget på Finnskogen



Hej!
I dag ringde en bekant från en by bredvid och berättade att det varit tre vargar som observerats (i dag) av ett jaktlag.
I en annan by har man sett en ensam varg.

Har Amungenvargarna tagit över Ockelboreviret  här runt Katrineberg?
I vårt nätverk här på skogen pekar inget åt det hållet. Spår och synobsar visar med all tydlighet att båda reviren troligen finns kvar.
Man får inte glömma att alfatiken, i Amungen, sprang i Ockelboreviret som liten valp.
När hon blev alfatik i Amungen fick hon, redan då, en bit mark av Ockelboparet, som en typ av hemgift kan man säga. 
En tillfällig försvagning för vargarna i Ockelboreviret inträffade när alfahannen gick ensam här ett tag, han fick då svårt att upprätthålla sitt revir.  Man kunde då se att Amungenvargarna trängde sig in en bra bit i reviret.

Alfatiken i Ockelboreviret  levde fortfafarande, enligt det senaste analyserade spillningsproven, 2007 01 17.
Hon Föddes I Gillhovsreviret 91,92 eller 93.
Att hon, som kanske sveriges äldsta varg, i vilt tillstånd (mellan 14-16 år), har kunnat leva så många månader till är föga troligt.
På spårsnön förra vintern verkade det som om det kommit hit en ny tik till Ockelbohannen. I bland var det ett spår och ibland två spår. I ett av de ensamma spåren fanns det löpblod.
Amungenvargarna tog då chansen att temporärt försöka flytta sin revirgräns lite längre österut. De har enligt andra rykten fått ge efter för Siljansringen, som var fler vargar i sin familjegrupp i vintras. 
En föryngring har skett här i närheten av Katrineberg. Enligt vad vi tror så har det kanske inte blivit någon föryngring i Amungen i år, vi får väl se när spårsnön kommer.

Leif

...och fortsättning...



Hej!

I morse följde Leif spåren vidare mot Grästjärn. Som man ser på bilden var det helt tomt på snö. Inga spår kunde ses så vi vet inte hur vargarna har gått. Jag har ritat i vårt hundspannsspår med rött, lägg märke till det öppna vattnet  på båda sidor av spåret.  Även vintertid är det öppet, dock krymper det en del.


Det ensamma spåret fanns i en svacka dit solen inte nådde, alltså inte uttöat.

Grästjärn ligger helt öppet i söderläge så solen har tagit den sista snön. På våren är det en underbar plats att sitta på. 
Efter vår sista bokade tur på våren  brukar vi ta skotern dit och äta vår frukost i solen, under minst en vecka. Vi behöver det för att fylla den tomhet som uppstår efter den hektiska, komprimerade tiden med nästan dagliga  hundspannsturer.

Gullan

Fortsättning...




Hej!

I kväll skulle jag på ett möte i Sandviken kl 18.00. Vi åkte på eftermiddagen för att uträtta lite ärenden.
På natten hade det varit 0,5 minusgrader så töandet hade inte tagit så mycket på snön sedan gårdagen. Vi bestämde oss för att stanna vid övergången över stora vägen för att se om vargarna hade gått över. Det hade dom gjort.



Båda hade gått mot Grästjärn men ute på ängen hade den ena vikt av mot oss och gått mot huset, därefter vänt före dungen och gått vidare tillsammans med den andra vargen mot Grästjärn. 



Den här rutten brukar Ockelboparet ha men endast en gång tidigare har en varg varit in på¨gården, för tio år sedan när vi nyss flyttat hit permanent. Det var tiken när hon var ensam, innan hannen kom.



I morgon skall Leif följa spåren mot Grästjärn för att se hur dom gått vidare. De brukar gå i spåret över isen på vintern.
Det är vattedrag rätt genom Grästjärn men vi brukar ha ett säkert ställe med rejält tjock is, det gäller bara att hålla ut på precis rätt ställe. Nu finns inget spår att följa och isen kan knappast hålla för en varg. Vi får hoppas att vargen har sina sinnen i behåll och kan tolka isens tjockhet och farlighet.

gullan




"Synobsar"


Hej!

I går var det två vargar synliga, norr om oss och i natt var det en varg som var synlig, söder om oss.
Det är inte så vanligt att vargarna låter sig ses av någon människa, dock händer det emellanåt och då oftast  från bilen.




Vi körde iväg  till strategiska platser för att titta efter spår i snön.  Snön hade tyvärr ersatts av tjällossning så det blev bara en kort tur.

Gullan

Finnskogsrunda



Hej!

I söndags var det en jakthund som under helgens älgjakt fick "ståndskall" på en björn (alldeles i närheten där vi just då tränade hundarna). Björnen, som hade slagit en älg höll för fullt på att äta upp sig inför vinterdvalan.



I dag tog vi en runda för att se var björnen hade gått. Naturligtvis gick vi inte in i skogen, björnen kanske fanns kvar vid maten - det finns inget farligare än björnar som försvarar sin mat (eller ungar).
Vi följde vägen förbi den slagna älgen och såg var björnen kommit ut från skogen, varefter han hade gått efter vägen, vikt av på en annan väg och följt den några hundra meter. 



När den kommit fram till ett älgpass som troligen använts tidigare på dagen innan björnen gick där (björnspåren var över bilspåren), hade den tvärt vänt om, gått tillbaka samma väg den kommit!
Jägaren vid älgpasset hade nog pinkat in reviret så björnen skyggade och dristade sig inte till att passera dofterna av människa.



Björnen vek sedan av från vägen och gick vidare in i skogen. Kanske den hade fått den sista maten som behövdes för att kunna gå i ide och klara den långa dvalan under vintern.
Vi gjorde en runda för att se om björnen hade lämnat området, ett ganska stort berg som det har sovit björnar i tidigare år, men det verkade som om den fanns kvar i området...

Gullan

Finnskogsrunda



HejI

Igår kväll körde vi åt andra hållet på finnskogen, där vi visste att vargarna uppehöll sig.
Här träffade vi på vargspår, och som man kan se - även rävspår (de små spåren, mellan vargens stora)!
Räven är en listig en. Han följer vargspåren - bakåt! Han vet att förr eller senare kommer han att träffa på mat som vargen tagit, alltid finns det något kvar till övriga djuren. Man kan märka att rovfåglar har ökat i antal, t.ex. kungsörn vilket är mycket roligt. Med vargen i området behövs ingen "stödmatning" av kungsörnen. Att det sköts på naturens egen väg är det bästa för alla individer.



En liten bit längre bort blev det plötsligt tre spår - alltså tre vargar...

Gullan

Finnskogsrunda



Hej!
I går eftermiddag åkte vi en runda för att titta efter spår. Första snön hade kommit och den första plogningen hade gjorts.



För att kunna se spår så valde vi att åka efter oplogade vägar, de enda spår vi såg var dock älgspår.



Vi stannade till i kojan och grillade korv innan vi tog färden hemåt igen.

Gullan

En tur på finnskogen




Hej!

I dag gjorde vi ett besök i Lingbo och på vägen dit (över skogen) hittade vi denna björnspillning, ganska färsk. Blåbär är ju björnens favoritbär men denna tid på hösten är det lingon som gäller för den.
Vägen tillbaka gjorde vi ett besök i närheten av en "rounde de vous" plats för vargfamiljen, för att eventuellt höra något yl eller valpkäbbel, dock blåste det så det enda som hördes var dånet från skogens träd.

Gullan

Nyare inlägg
RSS 2.0
web counter