finnskogsupplevelser

Det gamla sädesmagasinet, numera Katrinebergs bygdegård, står och väntar på dagens besökare.
Det skall faktiskt komma två bussar. Hur skall det gå? Kommer alla att få plats?



Risten har lämnat sin ryggsäck för att gå och lyssna efter bussarna.



Och titta! Han dansar av glädje när de dyker upp.



Los-Lina står beredd att hälsa alla välkomna - en pipa rök hinner hon dock med.



Kaffesugna och nyfikna är alla trevliga människor när de kommer.



Vildmannen ser till att alla får kaffe och vatten.



I dag har vi dukat i alla vrår och hörn för att få plats med alla 75 gästerna.



Men Los-Lina då! Vet hon inte att hon faktiskt står och "pekar finger" åt de här trevliga människorna. Moderniteter som tydligen inte nått ut så här långt ut på landet.



Det gick även bra att sitta i köket.



Det gick till och med att sätta in två bord i köket.



Har man trevligt så spelar det ingen roll var man sitter, eller hur?



Den här platsen var det inte många som besökt tidigare.



Rejäla stockar som bär upp det här taket.



Oscar har fått följa med Risten idag, ja han har fått åka i en "egen" buss och prata med alla gästerna.



Lite prat hinns det med.



Oscar plockar av sig storvästen när värmen börjar sprida sig i lokalen.



Los-Lina börjar berätta om hur det var på Radiumhemmet i Stockholm 1954.



Risten har fått hjälp av Oscar med att sjunga om den där affärsidén som gubben hade.



Nu har bussarna anlänt till Westbergs, den gamla affären som Los-Lina berättade om.



Och tänk att det är så mycket kvar i affären.



Det går att fästa blicken både högt och lågt så finns det något intressant att se.



Botiner kommer man ju ihåg...



En karamellstrut kan vara bra att ha i handväskan ifall man skulle bli sugen längre fram.



Vilken gammal kassaapparat.



Bra att du skriver i gästboken.



Väl nere på Loses så plockar Vildmannen fram bickor så folk har någonting att bära kôlbulle och dricka på.



Nu har bussarna anlänt till Loses också. Hej! Nu ses vi igen.



Idag har vi 12 stekpannor igång med kôlbullar och tre kaffepannor med kokkaffe.



Spännande med kôlbullar...



Här har vi en som har koll på posten. Tack för uppgifterna som jag fick om Katrinebergs poststation.



Chaufförerna skall också få i sig lite energi för att köra säkert och bra.



Det gäller att ta sig en plats där det känns som bäst att sitta och inta sin lunch.



Mjölkpallen kan fungera både som plats för mjölkhinkar och som lunchbord.



Och vilket stort bord scenen blev...



Dagen var nog en av de sista varma dagarna den här sommaren, skönt med skugga under äppelträdet tyckte damerna.



Vridläktaren var också ett alternativ...



Skogsarbetarna som åt den här rätten ute i kôlarkojorna satt ungerfär som här, där det gick att sitta så bekvämt som möjligt.



...liksom kubbarna i storkåtan...



Starkt och gott kaffe.



Skönast var det att sitta i solen tyckte det här gänget.



Asta har öppnat en kiosk...



...där hon säljer godis och läsk.



Vi som tilllbringade dagen tillsammans med er tackar för trevligt sällskap och för att ni valde att komma till oss. Hoppas vi ses igen, någon gång någonstans.

Risten sitter och väntar på att bussen skall komma med alla trevliga damer. Los-Lina kommer nog att titta på alla tjusiga herrar - bäst att putsa glasögonen...



Dagens gäster visste inte vart de skulle åka - en hemlig resa.



Los-Lina hälsar välkommen.



Borden står dukade och väntar på att kaffesugna och en aning hungriga människor skall sätta sig till bords och låta sig väl smaka.



Undra va de tänkte när de åkte genom skog och skog och skog...



Tänka sig att Nalen hittade hit 1955.



Och var det inte en som läst om både othzèn och Nalen i tidningen då?



Jo, jag tror att hon sitter här. Chauffören tar en stående fika.



Hoppas att blodsockret stiger och koffeinet piggar upp en smula.



Risten bekantar sig med trevliga damer.



Nu har vi kommit till Olof Westbergs gamla affär.



En karamellstrut kan vara bra på färden.



Ett kort kanske?



Här blev det både karamellstrut och kort...



Och till och med en varg-keps.



Spännande affär.



Anita tog initiativet och hoppade in bakom disken för att hjälpa till. Hon hade minsann arbetat i en gammal lanthandel...



...att öppna kassalåda kunde hon fortfarande trots att det var många år sedan denna modell användes.
Tack för hjälpen, Anita.



Det var mycket att titta på, både uppe och nere.



Nu har Risten fått tag på ett rejält fruntimmer - eller var det tvärs om?



Vildmannen berättar om rovdjuren och delar ut Rovdjurstidningar.



Nere på Loses har Lucas hittat en rolig gunga som han snurrar runt i innan kôlbullegräddningen sätter fart.



Han tar platsen bredvid farfar.



Nu har bussen anlänt och folket börjar strömma till.



Härlig kôlbulle, eller hur?



Det var inte många som provat på kôlbullar tidigare.



Risten hoppar snabbt in i kôlbullegräddningen.



Spännande att smaka något nytt.



Nio pannor är igång.



Lucas tycker att det är roligt att vara med.



Kjell har hoppat in i dag och hjälper till.



Regnet har stilat ner i skurar i några dagar så vi vågade inte chansa på att ha tillbehören ute under bar himmel. Vi dukade fram det i Storkåtan.



Här har några hittat sig en plats vid bordet.



Som både pall och stol har man tagit sig en plats på stubbarna sonm står utställda runt om i kåtan.



Ja, det verkade gå bra.



Jag tror att alla gillade kôlbullarna.



Härliga bilder, eller hur?



Glada miner.



Kaffe och morotskaka som avslutning.



Riktigt kokkaffe är det ju naturligtvis.



Så här satt skogshuggarna ute i skogarna och åt sin mat.



Alla sätt är bra...



Några har hittat en plats under träden.



Tack för att ni kom till oss.




Gänget som skötte kôlbullegräddningen tackar för ert besök och önskar välkommen igen. Los-Lina tackar också.




Lucas har satt sig på gungan igen och alla gäster börjar samlas på vridläktaren.



Lagom innan skyfallet kommer...

Återvändare från Holland.



Ett glatt kompisgäng på besök.



Cykeln är ett bra färdmedel på Finnskogen.



Ett stopp för en godisstrut.



Lite glass smakar bra.



Skapliga hojar - bara några år emellan.



En vilopaus för att låta njurarna vila från den dåliga vägen.



Från Berlin kom det här trevliga paret på genomresa för vidare färd upp till norra Sverige.



Man fick nästan lust att hänga med på deras färd...



Ett stopp i Katrineberg med lilla taxen.



En glass smakar bra i värmen.



En gammal jobbarkompis gör oss ett besök.



Lucas och Bullen tar ett eget bord.



Dom kom på motorcykel!



Trevlig gammal affär.



En fiskare från Sandviken tar en fika med familjen.



Lydia hemma på besök tillsammans med mamma och kompis.



En liten pratstund.



På cykel från Haparanda på väg tillbaka hem till Schweiz igen.



Häftigt med en tandemcykel.



Ett par som hade cyklat runt om i hela världen.



Nu var det dags att köra genom Finnskogen.



Göte från Raman tog med sig släkten.



Ett gruppfoto! Och tänk att jag fick vara med också.



Från Amerika kom denna man, han hade tillbringat många somrar uppe i Fansen.



Han var ute på en "Nostalgitripp".



Kaffe och Morotskaka smakar bra.



Semesterfirare.



Bomhusfolk i farten.



En äkta Finnskogare.



En kopp te.



Kaffe och målarmacka.



Idel glada miner.



En riktig Finnättling på besök.



En trecylindrig bil som klarar 2,4 mil på en liter bensin - det ni!

Tack alla som gästat oss i sommar. Välkommen igen nästa år.
Vi har dock öppet några dagar till.

Mitt i den grönskande sommaren kommer ett glatt gäng Upplänningar på besök.



Risten tar emot och hälsar välkommen.



Efter en lång färd kommer man till dukat bord med rejält med kaffe och macka - och naturligtvis "Lingon - Linneas" strösselbitar.



Det var länge sedan man fick en kopp kaffe senast...



Risten och Los - Lina står beredda att berätta...



Fast Vildmannen tar ju först ordet och hälsar välkommen till bords...



Lite berättelser också förstås...



Risten tar fram sin finaste sångröst och sjunger en berättelse...



Los - Lina hade problem med pipan...



Den där karkrôppen...



Hur var det med brakskiten?



Dags för ett besök i Olof Westbergs gamla affär...



Spännande att se hur det ser ut i dagsläget.



Mycket grejor var det.



Nu har hela gänget kommit till Loses efter ett mellanstopp i Gruvberget.



Det har gått några timmar efter fikat i Katrineberg så det kommer nog att smaka bra med Kôlbullar.



Det var lite osäkert med vädret idag så det är bäst att sitta i Teaterladan.



Humöret är på topp och idel glada miner.



Men vad är det för konstig gubbe som sitter i bakgrunden?



Leif serverar kaffe ur den tunga kaffepannan. En morotskaka skall det också vara så klart.



I morgon skall gänget göra ett besök i Loos.



Chauffören har ett roligt jobb som får följa med sina gäster på olika spännande ställen.



Lite påtår kanske?



Nu är det dags att ta plats på vridläktaren.



Spännande att höra berättelsen om Loses när man sedan skall åka till just Loos...



Tack till er alla från oss som fick nöjet att tillbringa en dag med er.
Hjärtligt välkommen igen.

Jennie skulle vara med på TV4s nya fredagsundervisning, Postkodskampen. Vi åkte till Uppsala för att vara med vid tävlingen. Det var innan värmeböljan infann sig. Det var mycket kallt, regnigt och blåsigt. Vi tyckte synd om Jennie som skulle hålla till större delen av dagen i kallt vatten och kall blåst.

TV teamet, "eyewoeks" hade laddat upp med enormt många personer och teknisk utrustning såsom kameror - och naturligtvis en enorm rekvisita.



Gävle, i gröna tröjor, mötte Halmstad och de hade humöret på topp. Varje lag hade sin egen coach från Postkodslotteriet, Gävle hade Kim kärnfalk.
Laget bestod av en Pilot/cirkusartist, en boxare, en revyartist (lagledaren), en operasångare och Jennie som entreprenör/sömmerska/lärare och en hejare på karate.



De började med en hinderbana som Jennie klarade med att vara snabbast av alla fem tjejer som var med.
Här har hon tagit sig ända upp till toppen av banan som är andra momentet i tävlingen...



...trots alla bollar som motståndarlaget försökte hindra och puffa ner dom med. Hon fortsatte i samma vinnande stil.



Ja, Rickard Sjöberg var ju naturligtvis där. Tänk att han var lika glad och trevlig som han verkar på TV - hela dagen!



Sören som verkligen har koll på fotarbetet, stod rakt upp när motståndaren ramlade, tappade fokus för ett ögonblick när han tittade ner på den fallne - och ramlade pladask. Motståndaren kröp som den värsta bebis och lyckades på så vis ta hem heatet.



Inför Jennies debut på bandet så passade man på att intervjua både Tony...



...och Lucas, om hur de trodde att det skulle gå för mamma/fru Jennie.



Jennie började bra. Motståndaren, Peter, som var en triathlontävlande hade mött flera och skaffat sig en riktigt bra taktik. Endast en av deras tjejer ficktillfälle att komma upp på bandet...



Jennie åkte så småningom ner i gropen...



Hon blev ju intervjuad, dålig förlorare som hon är så hade hon ju svårt att ta nederlaget. Eller som hon sa' P... och s...



Lagledaren Fredrik dansade ner i gropen med en serenad.



Roligt hade gänget i alla fall. Synd att de inte gick vidare, det skulle ha varit roligt att få vara med och titta på fler tävlingar förstås.