finnskogsupplevelser

Vi har fått ställt in alla turer sedan förra fredagen. Det har dock varit kalla nätter som gjort att spåren inte ytterliggare har försämrats.
Det ska ju bli plusgrader dygnet runt fram emot helgen, vilket kommer att ta hårt på spåren.
Vi hoppas verkligen att vi kommer att kunna genomföra de kommande turerna.

En grupp med Franska turister som tillbringade en vecka på vårt fina "Skogshotell" Skålsjögården , skall tillbringa några timmar hos oss i Katrineberg.
Vi ville ju naturligtvis att deras vistelse hos oss skulle vara på allra bästa viset, men moder natur var av en helt annan åsikt...



De hade varit till älgparken för att se älgarna på närmare håll och till Vildmarksgalleriet för att insupa den fina och spännande atmosfären. Hoppas de fick med sig spännande svenska varor därifrån. Ja, varför inte någon av Hag-Hans' mycket fina tavlor som speglar vårt djur och naturliv.



I affären blev det lite berättelser om Westbergarna och deras utvandring till Amerika på 1800-talet.



Vi var ju tvungen att berätta att Leif har koppling till Frankrike då hans pappa bodde där under tre år och jobbade med att bygga upp hela byar, i Normandie och Caen i Frankrike, efter kriget. Leif bodde där under ett halvår när han var tre år gammal.
För sin insats fick pappa Åke den här utmärkelsen som är mycket känt i Frankrike.



Väl ute på gården så började inselningen av hundarna. I dag kan vi inte ta något litet spann på grund av att spåret är slipprigt och snön på sidan av spåret är så genomblöt så att det inte finns det minsta bäring. Allt som hamnar utanför spåret sjunker direkt ner i den meterdjupa snön.



Eftersom mellantobbogan vickar så fort man kommer utanför spåret med en med, valde vi att ta stortobbogan idag. Den har mycket större bärning över lössnö.



Wolf är ju som vanligt först ut. Han har sett till att få lite klappar av en snäll kille.



Alla hade riktiga utekläder som tål både vind och vatten, ingen festblåsa här inte. De hade bokat sin resa till Sverige via en resebyrå som säljer ovanliga specialresor.



Det har varit många plusgrader hela natten och precis när vi skall ut och åka med hundarna så började det regna ganska rejält.



Alla var så positiva och hjälpte till med att sela och sätta in hundarna i spannet.



Första gänget ser glada ut trots att regnet strilar ner. Jag får dock ta av glasögona som immar igen av regnet.



Härliga tjejer va'?



Tid för fotografering.



Tolken/reseledaren sträcker upp sig i regnet. Han var dagens eldare nummer ett.



Snön var så genomblöt den stora släden sögs fast så hundarna fick slita grymt hårt. Värmen är en annan faktor som tar hårt på hundarna som trivs bäst i - 15.
Vi ställde in turerna som var efter denna, dock ville vi försöka genomföra turen med Fransmännen.



-"Tjenare alla i Frankrike och Sverige!"



Mycket trevliga tjejer som verkligen bjuder på sig själv.



Nästa glada gäng som långsamt åker över Grästjärn och Svarttjärn.



De hade varit till Falun och provat på skridskoåkning dagen före.



Bakka stretar dock på även om det går mycket sakta.



Nya i släden?



Tolken skall ju också ta sig en tur.



Ärtiga killar, eller hur? Han närmast kameran är ofta i Alperna och går på skidor med stigskinn under mer än fyra timmar. De tar sig upp på över 2 000 m, för att sedan ta bort skinnen och köra utför i lössnön genom skogen. Tänk om man hade den konditionen.



Sista turen för dagen, Bakka är glad att han får gå hem till hundgården.



Christer har kommit för att hjälpa oss med kôlbullarna.



De smakade nog ganska bra.



Efter en vecka i Sverige har de blivit ett sammansvetsat gäng som säkert kommer att hålla kontakten när de kommer tillbaka till Franskrike.



Hela gänget (och jag i mitten) förutom tolken som tog kortet. Jag tror att han tog samma kort med minst fem olika kameror.



Efter förfrågan om att få sätta in kort på vår blogg så tog de visitkort på Finnskogsupplevelsers adresser för att kunna gå in och titta när de kommer tillbaka till Frankrike.



Ett litet avslutande besök i affären och skriva i gästboken.
Hoppas ni kommer att minnas den här dagen positivt trots regnet och det tunga slädföret.
Ni är mycket välkomna igen.

R & D gänget från godisfabriken Leaf, före detta Läkerol, kom till oss på Finnskogen. Dom kände sig nog hemma med Läkerolskylten.



De startade med att ha en stunds konferens. Ja tänk att vår lilla affär kan duga som konferenslokal.



På borden stod fullt med godis - det var ena rackare på att sätta i sig godis.Ja, ena riktiga godistroll.



Fast det var ju egentligen inte godistroll som satt där, nejdå, det var de här som skulle komma på nya sorter och kunna erbjuda oss andra godistroll en smakupplevelse med LEAFs varor.



När det var som skönast på dagen så gick vi ut och gjorde i ordning spannen för en liten tur med hundarna.



En som hade varit med på "nattduellen" hade fångat en istapp - undrar vem han gick upp emot?



Wolf är som vanligt först ut, ja faktiskt bokstvligt talat. Han sprang nämligen rakt ut på gården då Leif glömt att regla dörren. Fast han var ju hellycklig förståss.



Det var många som hjälptes åt att sela och sätta in hundarna.



Lite svårt med alla linor som skulle sättas fast än här och än där.



Wolf har fått sig en "egen" människa och njuter för fulla drag.



Här var en som hade koll på linorna.



Nu börjar det bli fullt.



Tre stycken i mellantobogan är ju lite trångt men det är ju glada och positiva tjejer - finns det hjärtrum så finns det stjä...



Spåren var snabba och hårda så det gick undan ut på isen, ni var fantastiskt duktiga på att köra.



Fast det gäller ju att hålla sig mitt i spåret annars hamnar man nere på backen - en meter ner!



Bullens blick vittnar om bestämdhet.



Vädret var alldeles lagom varmt och strålande sol.



Hundarna tyckte nog att det var lite för varmt, de åt snö så fort de kom åt.



Här har vi en riktig racestil.



Men bra går det.



Kul va'?



Snöskotrarna verkar ha gjort allt för att sabba spåret, lätt att komma ner i groparna.



Tur att vi lade spåret som en sväng in utefter land och inte som vi brukar, rakt över Svarttjärn där skotrarna racat upp stora djupa spår.



Inte lätt att hålla släden på rätt köl när medarna åker ner i groparna.



Men vi klarade oss - nästan...



Tillbaka vid hundgårdarna igen.



Kôlbullelunch.



Och lite vila och snack.



En kaffe med bulle också?



Bullen har siktat in sig på en trevlig kille...



Kan man få umgås lite intimare?



Han tyckte att det var jättemysigt att ligga på renskinnet och bli kliad.



Skönt i solen.



- "När jag kom där så var det bara att hå..."



Snart var det bara turen tillbaka till Ockelbos station som återstod.
Trevligt att ha er här, hoppas ni vill komma igen.

Nu har vintern nästa tagit slut och vi har facit i hand.
Vi har inte vågat ta emot folk på spårning på grund av att vi inte kunnat garantera en bra upplevelse som det alltid bukat bli.
Vi har fått tacka nej till alla förfrågningar på hundspann och hänvisat till regeringens "horeri" till jägarna som snaskat på bjudningen av slakten på de mycket fåtaliga vargarna.

Ingrid har tagit med sig sina föräldrar från Holland, sin man och sina tre små barn.



Intressant att följa inselningen av hundarna.



Pappa tycker att det här skall bli spännande, han vill absolut köra själv också.



Leif har fått stor hjälp med att sätta in hundar i spannet.



Wolf passar på att gnugga huvudet i snön. Kanske det kliar.



Med den myckna snön i hundgårdarna så är det lätt för hundarna att hoppa över och ställa sig vid dörren för att bli påselad och försäkra sig om en plats i dagens spann.



Mormor får ta plats i släden tillsammans med sina tre barnbarn.



Vi stretar uppför backarna.



Mormor och Morfar i släden.



Dagen var mycket vacker och Fansknoppen lyser i solen.



Spåret är hårt och det håller bra. Men akta er för att kliva åt sidan, då sjunker man ner till grenen.



Nu skall det bli skönt att kliva upp och byta färdsätt.



Nu skall de få stå framför föräldrarna på släden.



Lucas står längst bak på stortobbogan.



Föret är glatt och snabbt så det går bra med lite extra tyngd även på småspannen.



Inne bland tallarna.



Spåren är förvånansvärt bra. De har förskonats från buskörande skotrar.



Lucas hjäper farfar men kôlbullarna idag.



Han är en hejare på att vända kôlbullarna utan stekspade. Ser ni kôlbullen i luften?



Han fångar genast upp den i pannan igen.



Första gången de smakar på kôlbullar. Det gick verkligen hem, även bland barnen.



Pannan på plats.



Även kocken får sig en kôlbulle.



Leif hinner att sätta sig ner en stund.



Bullen fick ytterligare en ny vän idag.



Minstingen tar ett foto av sin familj, som minne.



Några ord i gästboken innan det är dags att vända hemåt igen.
Roligt att ha er här - ni är mycket välkommen igen, sommar som vinter.

Elden är i full gång och i pannorna gräddas det för fullt.



Dagens kock är Veronica som ser till att våra gäster får både kôlbulle...



...och lingonsylt på sin tallrik. Tussen, världens starkaste kvinna, har fått en plåttallrik i handen. Bullen har lagt sig strategiskt placerad under tallriken.
Jo, ni läste rätt, Tussen har faktiskt varit världens starkaste kvinna, det ni! Tänk att hon har kommit hit till Katrineberg.



Gunsan har fått på sig en jacka för den för dagen mycket starka och isiga vinden.



Lucas har ett eget projekt - att skotta. Bullen kollar in honom och undrar vad det skall bli.



Det blev en grop som man kan lägga sig i.



Lite bus med Dyng-Bengt förståss.



Även Tussen...



...och Svenne..



...ja, även Gunsan.

En gammal arbetskollega har dristat sig upp på skogen med sin familj.



Njaa! Vet inte om jag vill köra själv.



Bakka och billan undrar om vi är klara snart så dom får sticka iväg.



Jennie, Lucas och Lee hjälper till med hundarna idag.



Mor och mellansonen i släden.



Skotrarna har härjat runt här också och gjort djupa gropar intill spåret. Vi klarade oss dock utan fler vurpor.



På gränsen mellan Hälsingland och Gästrikland, ute på Måndagsmyren.



Lucas har startat med elvaåringen i släden som dock inte var så bra att skjutsa i.



Storebror och lillebror i släden.



Robert testar dock att köra själv. Syns det inte att han gillar det?





Tillbaka vid grillplatsen.



Det var inte så tokigt att köra själv.



Tillbaka vid hundgårdarna.



Bullen och Lisa blir bjudna på lite extragott vatten.



Man kanske skulle ha provat på själv, kanske nästa gång.



Ja, kanske även mamma.



Leif tar hand om hundarna och Jennie tar hand om kôlbullarna.



Dom går nog i idag också.



Det var en skön och ganska varm dag.



Man slipper ha handskarna på.



Ja, den var ju rolig.

Roligt att ni kom till oss, vi ser fram emot nästa gång. Vi ses!

Från Hudiksvall och Stockholm kom dagens gäster för en färd med hundspann.
Dagens väder lovade en mycket fin upplevelse.



Ett herrrans liv så fort Leif började sela ut hundarna.



Med ett långt ihållande av löpande bland tikarna så har kampviljan mellan hanhundarna varit på topp av testosteronet.
Just nu så är det Ulva som verkar vara i höglöpen, det brukar dock gå bra när de går i spannet. De kan liksom skjuta upp sådana värdsliga saker till efter arbetet med att dra släden.
Tur att vi har både Lucas och mamma Jennie till hjälp idag.



Bakka har dock lagt intresset för löptikarna bakom sig och glömt sitt slagsmål med Sluggo.



Det är bäst att bekanta sig med hundarna innan fäeden.



Billan passar på att sträcka sig upp så hon inte går miste om någon klapp.



Lucas' kusin Lee har följt med till Katrineberg och hoppar också in och hjälper till.
NIO SKOTRAR KÖR UPPFÖR HÄLLTJÄRNSVÄGEN! HUR KOMMER SPÅREN ATT SE UT!?



Iväg bär det och till början går det bra och spåren är fina, som vi haft dem under två och en halv månad. Leif körde en sväng med sladden i går kväll.



Men tror du inte att de har kunnat låta bli att busköra bredvid spåret ute i lössnön och förstört spåret för oss - på bara några sekunder!



Spåret som är markerat med svarta linjer är preparerat och mycket hårt. Kliver man ur släden och kliver utanför linjen så sjunker man ner till midjan i lössnö.
Spåren som skotrarna gjorde sjönk ner flera dm och gör att det blir lätt att komma ner med en med.
Där skotrarna kört härs och tvärs genom spåret syns inte det bärande spåret och hundar och släde sjunker ner i lössnön och vickar. JAG VICKADE MED TVÅ PERSONER I SLÄDEN!

Detta har gjort att vi fått ställa in turer som vi inte kunnat genomföra på ett betryggande sätt.



Wolf och Osten stretar på i det kalla och knirrande underlaget som kommer upp till ytan. Det var mycket tungt och "stretande" underlag.



Vi fick koppla på en hund till i ett trespann.



"Mördarbacken".



Vädret var fantastiskt.



I "Trollskogen" är snön fortfarande kvar på träden och ramar in spannen.



Ett litet stopp för att vänta in de andra.



Skidåkare i spåret som tagit sig en tur i solskenet.



Här är han som inte ville köra men gjorde det ändå och tyckte att det var så roligt. Vad var det jag sa'?



Genom tallskogen.



Ja, till och med frun körde själv och det gick mycket bra.



Härligt va'?



Fansens is verkar hänga i luften, vattnet är nog urtappat en hel del.



Bullen som annars är så pålitlig gjorde flera försök till parning med Ulva som gick bredvid, all energi slösade han på att uppvakta henne så Pelle fick dra det tyngsta lasset.



Wolf sköter sig bra som ledarhund.



In i den täta trollskogen når inte solstrålarna.



Nu återstår nerförsbackarna så är vi hemma igen. Bakka har lärt sig vilket som är spår och vilket som är buskörning av skotrarna.



Kamerainställningen hade rubbat sig och förmodligen kommit på makro så kortet blev suddigt. Dock syns det att det är "Hudik" som sitter och äter kôlbullar.



Lucas och Lee passar också på att få sig en kôlbulle.



Liksom "Stockholmarna".



Lucas bjuder på en bulle till kaffet och saften.



Nu återstår färden tillbaka till Stockholm, ni fick ju en händelserik hundspannstur.
Tack för att ni kom till oss och ni är mycket välkommen igen.

 En liten koja i skogen. Pluss på dagen och minus på natten.

Bakka & Billan görs klara för att leda unghundarna Hugo & Marvin runt på en träningsrunda.



Hugo är lite krånglig att stå stilla innan vi kommit iväg medans Marvin står stilla och väntar på starten.



Men bara det burit iväg blir han förvandlad till en riktigt duktig draghund.



Färden går över sjöar...



...och myrar...



...in bland martallar...



...och riktigt stora tallar...



...och öppna landskap.



De älskar Lucas och är nog medveten om att han är med på färden.



Marvin med sitt blåa öga, kollar in matte som tar kortet.



Det går undan må ni tro.



Dock gäller det att hålla igen på farten när det gäller unghundar som håller på att köras in.



Samt att ta några stopp emellanåt.



Snart hemma.



Bakka & Billan känner sig nog nöjda med att ha unghundar med sig.




Hugo & Marvin blir omklappade av Lucas.



De känner att de gjort något mycket bra tillsammans med Lucas, Bakka & Billan, och de känner sig nöjda.

Ett glatt gäng från Uppsala kom till oss i Katrineberg för att köra lite hund och umgås.



Leif fick hjälp med hundarna direkt.



Det var ju ett födelsedagsbarn som skulle firas.



Ja, det var ju egentligen två...



Att det var hundfolk visade sig genast med handlingskraftigt agerande när vi skulle sela in hundar.



Inga problem med inselning.



Hur var det? Jo,en blick säger mer än tusen ord...



Bakka och Billan tar ett ylande farväl av hundarna som blir kvar i hundgården. Framför allt är det alla löptikar som får hälsningen.



Födelsedagsbarnet nr 1 tar första passet med att köra själv.



Mysan åker med mamma i släden.



Pappa kör själv.



Nu har vi kommit in i "Trollskogen".



Pappa och Mysan myser ihop.



Medan mamma kör.












Varför skriva kommentarer till bilderna, när en bild säger mer än tusen ord.



Väl hemma på gården igen.



Therese körde med ett leende hela tiden och kom tillbaka med samma leende på läpparna.



Alla hjälptes åt med att få in hundarna i hundgårdarna igen.



De står på kö att komma in till sin hundgård.



Nu har Leif kommit igång med kôlbullarna och det smakar bra efter turen. Mysans gosedjur, en Sebirian husky, får sitta med på renskinnet.



Undrar om han är sugen på en kôlbulle?



Armens motorcykelkläder är faktist mycket lämpliga att både köra motorcykel och hundspann med.



Mmm, smakar bra!



Lite plats för ett skratt också.



Kaffe på maten.



Bullen gör sig påmind om sin existens...



En ulltuss från Bullen får bli ett minne av dagen.



Leif ser avslappnad och lycklig ut, kan det bero på all hjälp han fått?



Tack för att ni kom. Vi ser fram emot ert nästa besök.
Välkommen igen.

De kom med en liten buss från Högbo brukshotell för att tillbringa några timmar ute i det fria med hundspann och kôlbullar runt elden.



Stämningen är god i det från hela Sverige samlade gänget.



Hundspann var nog något nytt för de flesta.



Spirit tycker dock att det tar alldeles för lång tid innan vi kommer iväg "man somnar ju".



Två kollegor på väg...



Fin natur har vi att bjuda på.



Naturligtvis körde en del själv.



Glada miner var det genomgående.



Över sjöar.



Kanske det väcker intresse för att skaffa ett eget spann?



In till Lavskrikorna som förmodligen hört oss och kvittrande svävar över trädtopparna.



Bullen och Ulva tar stöd av varandra i en vilopaus.



Snön ligger fortfarande tungt på träden.



Undrar hur länge det ligger kvar.



Dagens temperatur  är under -10 grader och på väg mot varmare tider.



Sista svängen innan kôlbullelunchen serveras.



Hundarna har kollat in husse som kommer med välsmakande vattenblandning.



Husse har nu börjat bjuda på vattnet och alla kollar in.



Gänget har tagit plats runt elden.



Beredd att inta en kôlbulle...



...som Kjell gräddar med van hand. Hans pappa var också en hejare på att grädda kôlbullar.



Han tar det hela med ro.



Kaffepannan på kokning.



Jag tror att ni gillade dagen, eller hur?



Lite knivigt att äta med tallriken i knä.



Lite roliga historier börjar poppa upp.



Ja det gick faktiskt att sitta barhänt - början på våren?



Inte bara elden som rykte, kaffekoppen rök också.



En liten träff ute i lössnön.



En glad tjej.



En del valde att sitta en bit från elden och röken.



Ombyte av kläder, från skog till stad. Tommy, som planerat dagen, känner sig nöjd. Nu väntar spa och en efterrättsbuffé på Högbo brukshotell för gänget. Tack för att ni kom till oss.
Ni är hjärtligt välkommen tillbaka.

Marcus tog med sig kusinen på ett hundspannsäventyr på Finnskogen.
Kartan har åkt fram och vi diskuterar turen.



Varna kläder och övrig utrustning kommer på.



Ett storspann och ett litet spann. Det kan vara bra att köra en stund för att därefter få sitta i släden och vila. Det kommer att användas muskler som man inte visst att man hade.



Två förväntansfulla och mycket trevliga grabbar som vi fått nöjet att träffa.



Wolf kommer naturligtvis att vara med idag.



Marcus har satt sig tillrätta i släden, Micke börjar med att köra själv.



Det är lite nysnö i spåret så slädarna går ganska lätt. Det går bra för Marcus som nu övertagit spannet.



Marcus har tagit fram micken och pratar in hur han upplever att sitta i släden. Marcus jobbar faktiskt på en närradio i Uppsala. Tror att Marcus har det mysigt i släden. Skall bli kul att höra på radion så småningom.



Här åker vi i snö som blivit randig av de långa skuggorna.



Bakka, som går i led är lite ointresserad av att springa på grund av ett stort antal löptikar som finns kvar i hundgårdarna hemma. Marcus och jag diskuterar saken och Marcus undrar varför inte Wolf kan gå i led eftersom han är den klart ivrigaste av alla som går i spannet i dag. Jag funderar på vad Marcus sagt och tänker att det skall jag komma ihåg.



Vidare genom snölandskapet.



Härligt va'!



Solen har faktiskt börjat värma lite.



Marcus körde sista sträckan hem och Micke satt i släden,



Väl i kojan så var det bara att göra upp eld och försöka få lite värme. Maten gjorde vi i ordning över öppen eld.



Fläskfilén helsteker vi över glöden och potatisen bakar vi bland glöden.



När maten väl är klar så är det bara att se till att elden har en ordentlig fyr.



Micke är van orienterare och brukar sova ute i fält, dock inte på vintern.



Vi är mitt ute i skogen utan elektricitet och andra moderniteter men tekninken fungerar ändå, ett litet spel nere i den värmande sovsäcken är helt på sin plats.


 
Ja, det är bäst att behålla mössan på, det är över -20 grader på utsidan och kylan kryper minsann in genom väggarna.



Varmt kaffe och varm saft behövs på morgonen för att få lite värme inombords.



Marcus försöker få igång kroppen efter en natts sömn.



Tillbaka vid hundgårdarna och redo för en färd med hundarna.



Jaa du Marcus, du var en hejare på att köra hund. Idag får ni allt köra ett varsitt spann - inget vilande i släden behövs. Ni klarar det så bra.



Micke kollar in vilken släde han skall ta. Det blir nog tävlingssläden. Marcus får ta testsläden.



Bakka går i led tillsammans med Osten på Marcus' spann. Han är dock inte framåt utan springer bara och tittar bakåt.



En bil kommer på stora vägen så Marcus får stanna en stund så bilen får passera.



Mickes spann med Bullen i led tillsamman med Lisa går utan något problem. Inga bilar så det är bara att släppa på.



Bra stil på släden.



Och har ni sett! Wolf har faktiskt fått byta plats med Bakka som totalvägrade när inte Billan var med. Marcus hade rätt när han tyckte att Wolf skulle kunna gå i led.



Över Locksjön...



...och vidare ner i "trollskogen".



Här är det vackert.



Här kommer dom...



...åkande på den gamla körvägen.



Under nedhängande grenar.



Uppför små backar.



Ut på sjöar.



Stigarna har haft många hästekipage med tungt lastade timmerkälkar.



Och många vandrare med ryggsäcken på ryggen.



Men nu är det Marcus som kommer med hundspann.



Och Micke som får böja sig ner för det snötyngda trädet.



Över myrar går stigen.


 
Fansknoppen sticker upp i bakgrunden när vi kör runt på Fansen.



Snart går det nerför genom backarna.



Locksjöknoppen i bakgrunden när vi rundar Locksjön. Bäst att hålla sig på spåret så man slipper bli blöt.



Väl hemma vid hundgårdarna igen, Wolf har skött sig exemplariskt.



Tack Marcus för att du såg att Wolf skulle kunna bli en bra ledare. Vi döper nog om honom till Marcus, eller hur?



Micke hade Lisa som ledarhund tillsammans med Bullen, de tycks också ha fattat tycke för varandra.



Lite påfyllning av vätska efter turen.



Nu är er vistelse strax avslutad och mobiltelefonerna har kommit fram. Det återstår bara färden tillbaka till Ockelbo och tågresan tillbaka till Uppsala. Hoppas tågen gick i tid och att det gick bra att komma hem. Ni var ena riktigt trevliga och tåliga grabbar, det var en fröjd att ha er här. Vi ses nog igen.

Det eviga snöandet är ju naturligtvis bra, det är ju det som gör det möjligt att köra hundspann.
Men det finns även en gräns för hur mycket snö det kan komma för att vi skall kunna få upp spåren.
Det har snöat och vinden har packat snön i stora drivor. 



Gammelvägen mellan Gruvberget och Katrineberg har preparerats och varit helt öppen fram till Rimetkojan.
Efter senaste ovädret med drivsnö så måste vi dock försöka forcera de packade drivorna som finns i varierande tjocklek. Det gick bra ända till Vändbacken, där måste vi tyvärr vända! Skotern grävde sig ner och det gick inte att komma fram. 



Det skulle behövas ett töväder som pressar samman den lätta snön till ett bärande underlag.