finnskogsupplevelser

Idag har vi haft besök av riktiga naturmuppar må ni tro. Ja, det är en evinnerlig tur att de verkligen finns. Det är en förening som man verkligen skulle vilja tillhöra. Även Greenpeace är en sådan förening som är beundransvärd.



De är ju riktiga outdoors människor och behöver inte vara inomhus för att byta lite kläder.



Fast en del tror ju att det behövs riktiga överlevnadskläder ifall man hamnar i kallvatten, men istjockleken är ju faktiskt 70 cm. Fast vi har ju inga Späckhuggare här, som hon är van vid.



Hundarna har börjat sättas in i spannen.



Spirit skall ju med förståss.



Han har blivit ganska säker på att få följa med så det blir längre mellan försöken att hoppa över.



Hugo & Marvin laddar upp inför turen.



En Muscher har tagit plats på lilla spannet.



Lite diskussioner.



Först ut i släden är en gammal bekant som är en hejare på att både stängsla in boskap med riktigt rovdjursavvisande stängsel samt att spåra rovdjur.



Två tjejer som ser mycket glada ut, ja till och med Muschern ser glad ut.



Wolf är glad att han fick chansen att vara med idag.



Hej vad det går.



Wolf & Ulva utgör ett bra team.



Byte av både passagerare och Muscher.



Man kan faktiskt tro att dom är systrar, eller hur?



Wolf och Ulva arbetar hårt men Pajas som går närmast släden har inte riktigt förstått att det är han som skall dra släden.



Sara fixar dock mycket bra att köra.



Solen tittade fram också, bonus.



Muscherbyte.



Ganska bra hårdhet på spåret idag.



Efter halvmetern med nysnö så är det bara att börja om med prepareringen.



Det går bra för den här Muschern.



Glada tjejer...



Fin sol...



Väl tillbaka till hundgårdarna igen.



Hugo har en tendens att jobba mycket hårt medans Marvin tar det hela med ro.



Bonny och Lisa är ena riktiga klippor.



Nu återstår bara att få in alla hundarna i hundgårdarna igen.



Kôlbullar blir en bra lunch innan hemfärden.



Här var det ena riktiga te-drickare, kaffepannan fick stanna kvar inne.



Temperaturen var bra idag, ingen frös.



Tur att vi har en massa renskinn för kalla rumpor.



Dagmar värmer händerna på en het kopp te.



En hann inte köra så då fick hon köra Lucas tävlingsspann som han skall köra på tävling i mars.



Både hundar och Muscher är glad.



Trevligt att ha er här. Vi ses i alla fall igen snart.

Idag har vi besök av Natasja & Magnus som kommer mitt i vargdiskussioner.
En var har blivit dödad på ett brutalt och olagligt sätt. Det är svårt att inte prata om det inträffade.



En gammal skoteroverall och lurviga stövlar kommer väl till pass i kylan.



Det är så mjukt i spåret så ett ankare får inte fäste. Hur skall det här gå?



Blev det någon bild?



Spirit skall gå med idag. Han gjorde dock ett utbrytningsförsök där han hängde på gallret men valde att hoppa ner på insidan av hundgården - den hunden gör allt för att få följa med.



Väl iväg längs leden. Visst ser dom glada ut?



Spåret är så löst så släden tar inte styrning då tyngden trycker ner medarna som sätter sig fast som smäck och styrningen tar ingenting utan släden går rakt fram.



Nu gäller det att tänka till...! Jag kör ner till Fansen så för de köra själva tillbaka - det blir bra.



Det betyder en i släden så då kommer den att ta styrning. Jag får hoppa på skotern.



Här vänder vi och byter Muscher.



Magnus tog över och det gick ju som smort. Hundarna var rejält trötta så de tyckte nog att det var skönt när matte hoppade av.



Nu behövs det rejält kallt för att det skall bli hårda spår igen.
I skrivande stund så har det varit -33



Matte sitter skönt avslappnad på skotern.



Nu byter vi Muscher ett tag, Natasja vill prova på också.



Skotrarna har kört kors och tvärs så släden har ingen inramning utan hamnar på skrå hela tiden så det gäller att parera ordentligt.




Inte lätt för hundarna att gå rätt i den här röran av spår. Den vänster i bild går ner i diket och är som gjord för att välta ett hundspann. Man får ju hoppas att det inte är med vilje utan om mindre vetande som man kör så här.



Dags för byte igen.



Magnus har naturlig fallenhet för att luta emot för att förhindra släden att gå ner i "skotergroparna".



Jag fick ju tillfälle att ta många bra kort när jag satt på skotern.



Den här snöklumpen har stått emot alla attacker från vädergudarna.



Tänk att det går att svara i telefon även mitt ute i skogen.



Att sparka behövs ibland för att hjälpa hundarna.



Undrar vad som hände som var så roligt?



Nu är vi tillbaka vid hundgårdarna igen...



...och en lunsh bestående av kôlbullar...



En värmande brasa...



...och lite resonemang runt brasan innan vi samlar ihop allt och går tillbaka...



...in i affären för ombyte till mer passande kläder för att sitta i en varm bil någon timme.



Skriva i gästboken förstås.

Roligt att träffa er. Ni var fantastiskt duktiga att köra tio hundar, det gjorde ni bra!
Vi ses nog igen skulle jag tro, kanske i sommar?

-25 och klockan är bara 18.30. Undrar vad är det för temp. tidigt imorgon. Vi har sladdat våra spår för hundarna nu på eftermiddagen och kallt var det redan då. En bild på en öde men numera i media kända sjön Fansen.

Man kan se skräcken i Andreas Carlgrens ansikte när han pratar om vargar. Det är inte vargen som skrämmer honom utan jägarna. Han är så rädd för jägarkåren att han kan falla i gråt när som helst, fattas nog bara att någon skriker buu så...!
Jägarna har lobbat mest av alla i hela Sverige direkt mot regeringen. Vargjakt blev det, och forskarnas, kungens och alla uppskrämda (av jägarnas propaganda) människors välsignelse fick dom. Kvar är resten av Sveriges befolkning som är i stor majoritet men har ingen möjlighet att lobba.

Ett mycket starkt argument för jakt var att - "det skulle få bort illegal jakt samt öka acceptansen bland folk". Det blev precis tvärsom!

Det påminner mig om Tjernobylolyckan där forskare bedyrade att koncentrationen av radioaktivt material i marken skulle avta med åren vilket jag absolut inte höll med om. Det blev tvärsom, radioaktiviteten ökade i ytskiktet, vilt och svampar - trots halveringstiden på 30 år.

Tjuvjakten har ökat förmodligen för att man som varghatare känt medvind av forskare, myndigheter, kungen, regering och polisen som inte "lyckats" lösa något fall av jaktbrott vilket ytterligare stärkt "modet" att döda vargarna för egen hand.

Nu har det även kommit i dagen att varg dödats i Gävleborg, och tänk vad bra att Bollnäspolisen tagit det på allvar. Vad man kan läsa i tidningarna så är det inte alls omöjligt att de kan lösa det. De har verkligen en stor arbetsuppgift framför sig. 
Det är viktigt att de lyckas i många aspekter och jag hoppas verkligen att "allmänheten" känner sitt ansvar och rapporterar allt de vet. Vi håller verkligen tummarna för att det går vägen. 

Man kan skönja via insändare i olika tidningar på nätet att det "förlöst" många vanliga svenskar som nu verkar våga uttala sig om sin avsky för dessa individer. Om man läser allt de vill göra med dessa individer så får man verkligen hoppas att polisen skyddar dem annars blir nog fängelserna överfulla med alla "dräpare av vargdödarna". Konstigt nog så är insändare från varghatare ringa, ett tydligt trendbrott.



Det har gått åt ett antal vargar i vårt område, Gävleborg. Ja det har faktiskt minskat med åtta vargar trots att endast tre fick skjutas på licensjakten.

• Skyddsjakt: på Homnatiken
• Licensjakt: Revirmarkerande hannen i Havrö
• Licensjakt: Revirmarkerande par i Råhällan
• Drunkning: Vid märkning av de två ungtikarna i Galvenreviret drunknade båda p.g.a. bristande bevakning
• Illegalt avlivad: En ung sjösvedentik avlivades med skotrar och för oss ytterligare okända metoder
• Försvunnen: Alfatiken i Galven är konstaterat försvunnen
  
  
  
  Andreas Carlgren lovade att han skulle inplantera vargar om jägarna bara  fick sin efterlängtade vargjakt. Han glömde dock att ta reda på hur man går till väga...
  Först bestämde den token att man skulle sätta ut vargvalpar från djurparker. Har man glömt att djurparksvargar bär på en reccensiv gen som kan ge blindhet? Jag har svårt för att tro att man helt lyckats utplåna den genen. Turligt nog så har man avböjt tilltaget från Carlgren. De är nog medvetna om genuppsättningarna hos sina vargar. I dagarna har vi sett på TV att han gått vidare till Finnarna för att få valpar av dom men de har också avböjt.
  
  Stackars Carlgren som mer och mer visar vad han och den här regeringen står för - LAPPKAST! Lappkasten ger bara tok i olika områden: vargar, skolor, äldrevård, sjuka, arbetslösa m.m. De har inte koll på vad det blir för konsekvenser i förlängningen.
  
  Jag hoppas åtminstone på Carlgrens avgång, han kan förresten ta Erlandsson med sig...

Det blev ett riktigt snökaos helt plötsligt. Vi hade förväntat oss ca. 2 dm men det blev nästan en halvmeter, hårdpackad snö med hjälp av den hårda vinden.



Turerna fick snabbt ställas in då snön utplånat de spår som vi kämpat med att få upp.



Hundgårdarna är till bristningsgränsen fyllda med snö.



Hugo har sin koja begravd under snön, trots att de står på upphöjningar.



16 åringarna Ice & Kokki krånglar sig ur sin snötyngda koja för att äta sin mat.



Sluggo & Clyde har legat ute i natt då vi missat att deras öppning var helt dold i snön. Dom blev nog glada när vi grävde fram ingången.



Bonny & Lisa slickar varandra om munnen efter maten. Tyvärr gick Lisas halsband förlorat och låg i trasor vid dagens matning. Metalldelarna fanns dock kvar på backen så det blir att sy ett nytt halsband.



Vår kôlbullehörna har nästan försvunnit i snön.



Nu tar vi tjuren vid hornen och beger oss ut längs leden för att få upp spåret igen. Bäst att se till att tanken är full, man har ju inte lust att pulsa tillbaka hem.



En skoter har försökt sig på att köra ospårat men ändrat sig och återvänt hem igen.



Vi måste ju få upp spåren så det är bara att gilla läget. Alltid en början även om det inte ser så bra ut.



Några svängar till så blir det bra.



Mycket små men många spår.



Vinden har gjort sjön randig när snön piskats längs ytan.



Vackert är det i alla fall.



Lite lättare att spåra i den skyddande skogen.



Ett tiotal orrar kom upp ur den orörda snön, inuti skogen, längs leden...



...kvar blev bara ett hål i snön där den legat för att rida ut snöstormen.



De kände sig nog lurad på den sköna varma bädd som de hade under snön.



Här har två orrar legat bredvid varandra. Tyvärr blev ingen fångad med kameran i det ögonblick de flög upp.



Nu gäller det att pricka rätt på bron...



...och inte fara ner i bäcken.



Väl ute på sjön såg vi hur en utter sprungit, hasat och skuttat. På jakt efter håligheter i isen för att ta sig ner till maten, fiskarna.



Relativt färska spår.



Isen som hänger på stenen är sprucken så uttern har krånglat sig ner för att prova fiskelyckan.



I det lilla hålet har han kommit ner.



Han hade gått i skogen, under stenar och nerför backar...



...för att sikta in sig på utloppet för en å där det finns många möjligheter att ta sig in under isen.



Hålen var många...



...och runda...



Han har nog haft ganska god fiskelycka kan jag tänka mig.



Häftiga moln, eller hur?



Vi hade lite korv med oss så vi passade på att äta lunch ute idag.

Linda tog med sig sin mamma på en hundspannstur på Finnskogen.



Vädret var strålande vackert, som gjort för en tur i naturen.



Hundarna börjar komma in i spannet, Hugo & Marvin skall gå med idag.



Hugo & Marvin är unghundar som fått gå korta sträckor tidigare i vinter.



Härligt, eller hur?



Har ni sett gladare hundar? Bakka & Billan ler med hela ansiktet.
-"roligt att få springa fort matte - bromsa inte nu bara"



Det gäller att ducka för det hängande trädet.



Oj vilken fart, och vilket gupp!



Strålande väder.



Fina snöformationer.



Sjö eller myr?



Allt snö har blåst av på träden.



Ett litet stopp för att pusta ut en stund. Hugo & Marvins svansar slappnar dock inte av.



Vi kanske blir lite solbrända idag.



Ganska kuperat är det här...



...men fantastiskt vackert.



Hugo har nog inte kopplat av något untan varit på helspänn hela tiden. Han visade tecken på att ha jobbat för hårt så han fick sitta i släden med två mycket djurälskande personer.



Det hade han ju ingenting att invända emot, han kurade ner nosen emellan dem och njöt för fullt.



Ja, han satte sig upp och kollade in brorsan och de andra i spannet att de skötte sig bra.



Det gäller att ha full koll på situationen, bäst man sträcker sig upp.



Väl hemma igen så ville inte Hugo kliva ur släden, han hade haft det så bra och blivit så ompysslad så han ville hålla den stunden kvar en stund.



Tyvärr fick Hugo gå in i hundgården igen men Bullen fick förmånen att gå ner till lägerplatsen och få en smakbit.



Lite nytta gör elden för värmens skull.



Han hälsade naturligtvis på oss som satt runt elden och åt kôlbullar.



Kaffe, te eller choklad?



Nu börjar dagen komma till sitt slut och det blir dags att bryta upp.



Tänk att hon arbetat på Gammelbonings skola en gång i tiden när den var igång.



Skriva i gästboken...



...och skriva lite till.



Trevligt att ni kom, ända från Avesta och Hedemora. Hoppas vi ses igen någon gång.

Geraldine som är en äkta fransyska, boende i Stockholm, hade med sig uppvaktande damer till en femtioåring.



Trots att de bodde inne i Paris så hade de rustat sig med vinterkläder som stoppar den värsta vinterkylan.



GRATTIS PÅ FEMTIOÅRSDAGEN! Man kan ju knappast tänka sig att den här unga tjejen är femtio år,. eller hur?



Det trodde man inte att man skulle få besök av så många damer från Paris. Leif ser ju ut att trivas förstås.



Vi går igenom turen som skall komma och berättar lite om affären och Westbergarna.



Ven skall hoppa i eller på slädarna först tro?



Lillen och Ludde får gå med idag, de upptäcker att det är mycket trevligt att bli klappade av snälla damer.



Ludde gör allt för att komma med i spannet och den enorma snömängden gör att det är enkelt att bara hoppa över. Fast det är ju ingen vits med att hoppa över om det inte är en hundspannstur på gång tycker dom.



Fotografering på hundarna för att ta med hem.



Lite trångt i släden men finns det hjärtrum så finns det stjärtrum.



Bullen och Osten går i led på litet spann.



Det är en äkta David Crocket mössa med en yvig och vacker svans.



Det gick i ett flygande fläng.



Samma glada min på både hundar och Muscher.



En annan på släden...



...och i släden.



Det går mycket bra för alla som kör idag.



Det är ganska varmt så tungorna hänger för att göra sig av med värmen.



Men vad nu? Har jag fått en hund i släden?



Oj, det var ju en fransyska.



Leif står och dirigerar damer fram och tillbaka.



Det finns mycket att prata om också.



50-åringen visste ingenting om vad som skulle hända - trevlig överraskning v'a?



Lite lie back...



Tur att hon tagit av hundmössan annars vet man ju inte vad Bullen kan hitta på.



Det kom ett tiotal skotra farande förbi i leden. Faktiskt så kunde man se typiska gamla orangea Ockelboskotrar också.



Undrar vart de skulle åka.



Här har vi ett byte efter leden.



Vad är det ni tittar på vovvar?



Oj, var det en dam som håller på att försvinna i snön?



Nu har födelsedagsbarnet hamnat mittemellan sina kompisar.



Över myrar...



...och sjöar.



Bakka beundrar mössan...



...men nu vill han sätta fart igen.



Maräng så långt ögat kan se.



Glada tjejer v'a?



Den här mössan är nog senaste modet i Paris skulle jag tro.



Öppna vyer.



Oj, vad långt det ser ut.



I kväll vet jag att det blir en överraskning...



Härliga färger mot den vita marängen...



Nu är det nog sista paret ut.



Bullen har tagit lite siesta för att orka med sista varvet.



Undrar vad det här är för skinn?



Bullen passar på att vila igen.



Nu går det lite trögt, det händer ju inget spännande.



Här har vi ju gått förut så det börjar bli lite tråkigt.



Bullen längtar hem till sofflocket.



Byte igen.



En fin snöbild.



Så här såg det ut när alla stod och väntade på oss.



En Muscher även på den här släden.



Skönt med en dunjacka, eller hur?



Hej, hej!



Lite hjälp vid bytet.



Geraldine känner sig nog nöjd med dagen, nu börjar hon nog planera för kvällens överraskning.



Snygg stil.



Nu händer det något överraskande när husse kör förbi, hundarna sätter fart.



Hon har fått en riktigt bra stil där bakom släden.



Nöjd med dagen?



Är  jag inte snygg? Dom här skorna kommer jag inte att frysa i.



Är du glad åt din dag?



Kommer dom här skorna att bli mode i Paris också?



Kôlbullarna blev omtyckta även nu. Lingonsylten blev mycket omtyckt, de ville faktiskt köpa med sig lite sylt. Tyvärr glömde jag bort det - förlåt!



Trevliga pratstunder och mycket skratt.



Jag vet att ni skall bada bastu i kväll och tvätta er i snön, det måste höras över hela by skulle jag tro.



Vågade ni rulla er i snön?



Ni är lyckligt ovetande...



Nu Geraldine är det dags att ni åker vidare. Hoppas ni kunde komma in i älgparken.



Man önskade att man kunde förstå vad som sades. Roligt hade dom tillsammans. Vi pratade naturligtvis engelska också.



Tack för att du kom med dina vänner, Geraldine.



Avslutande i affären...



med att köpa några kort...



...och skriva i gästboken...



Tack för att ni kom och berikade våran dag, vi ses nog igen för några ville komma tillbaka med sina familjer.



Kör försiktigt och mycket välkommen igen.

En vargtik har hittats död på Fansen (bilden är dock en annan vargtik) och vi mår så illa och skäms över våra medmänniskor som har betett sig så omänskligt, osmakligt, föraktfullt, bestialiskt, och alla andra föraktfulla uttryck man kan tänka sig.

Man kan ju anta att det är någon av det manliga könet som begått det äckliga tilltaget.
Turligt nog så har vi en son som vi känner så bra att vi vet att han aldrig skulle utföra en sådan handling, tvärsemot vissa andra föräldrar.

Jag tänker på den/de mammor som är mamma till dessa män/pojkar och känner även avsky för dessa som inte lyckats bättre med sina avkommor.
Vilka/vilken kommer att bli deras nästa offer...?

Yen har flyttat till Sverige och sin svenska fru Johanna.



Ja, han undrar nog vad han skall göra i Katrineberg.



Dom fick den här hundspannsturen som bröllopspresent, inte dumt va'?



Alla hundarna ville ju förståss vara med. Hugo & Marvin försökte sig på att hoppa över men dom skall få gå med i morgon. Lillen & Ludde fick dock gå med idag.



Snön var lagom "kramig" så det gick utmärkt att göra en snögubbe - Yans första?



Det här kan man ju inte göra på Kuba.



Ingen behöver frysa med dagens temperatur, -1.



Trevligt var det att sitta i släden.



Jajamen!



Skidor skall man ju prova på när man bor i Sverige och det är så mycket snö.



Lite hjälp av Leif för att spänna fast ordentligt.



Bäst att känna efter hur sådana här brädlappar beter sig.



Han hittade faktiskt takten ganska snabbt.



Ett litet sparkrace mellan makarna.



Och skoter naturligtvis...



...isborren äter sig snabbt igenom de 60 centimetrarna ganska snabbt.



Trots att fiskarna bjöds på fina välsmakande räkor så nappade det inte.



Första gången med pimpling också.



Även kolbullarna gick hem.







Lycka till i framtiden, hoppas ni kan komma och hälsa på någon gång.

Lucas hyar hittat den gamla arméanoraken som han satt på sig för att kunna smyga på skogsfåglar.



Pappa och Niklas har lite modernare kläder.



Bara att spänna på sig skidorna utanför dörren och skida iväg.



Väl hemkommen igen så är det dags för en träningsrunda med några hundar.



Lucas och Niklas skall köra ett varsitt spann.



Få se hur Pelle sköter sig idag.



Iväg som ett jehu!



Det gick fantastiskt snabbt idag - det bådar gott.



Niklas fick sig ytterligare en hundvän idag, Luna.



Lite kôlbullar vid brasan.



Smakar bra.



Tony fick i sig en också.



Nästa dag tog Lucas sitt gäng för en runda igen.



Niklas och leif åker med på skotern.



Dom gick inte riktigt lika fort efter en incident när Osten och Pelle försökte gå åt varsitt håll i en vägkorsning.

Lilla Hampus tog mamma och pappa med sig för att åka hundspann tillsammans.



Hampus gillade den här hunden som faktiskt kunde sjunga.



Hampus gillar alla sorters hundar.



Ja, han hade faktiskt en egen liten husky med sig som han bar i handen.



Han sitter naturligtvis längst fram i släden så han riktigt kan läsa in alla hundarna i spannet. Mamma håller tryggt i Hampus,



Solen har tittat fram lagom tills vi kommer körande.



Fint före idag, hundarna älskar att få springa.



Hampus sitter där bakom alla hundarna.



- "Hej, hej fotografen".



Sjöar och myrar är en fantastiskt värdefull tillgång för oss att köra på.



Lite fina hundspannsbilder...



...bakifrån...



...och framifrån.



Väl hemma på gården igen så hittar Hampus snabbt leken och undersöker snöankaret.
- "Hur sätter man fast det här"?.



- "Kanske man kan prova bromsen också. Jag skall nog bli en Muscher när jag blir stor".



Lite kôlbullar smakade bra efter färden.



Och lite lek med pappa.



Skriva i gästboken naturligtvis.



Hampus ville höra "den pratande hunden" en gång till innan han åkte hem. Han gillade verkligen hundar.

Trevligt att träffa er, hoppas vi ses igen.

En ung och mycket trevlig familj från Linköping var på resande fot och gjorde ett stopp i Katrineberg för att åka hundspann.



En alldeles ny individ hade de med sig - en liten Sacke på bara sju veckor. En bedårande liten bäbis.



Vem brås han på? Mamma eller pappa? Båda tror jag.



Sacke ligger längst fram i släden, tyvärr slog makron på så bilden blev suddig. Det är inte alltid man bestämmer över kameran.



Tur att det finns fler som fotar.



Sackes gröna luva syns i mammas knä.



Glada hundar som får sträcka ut.



Bakka krumar på ryggen för att ta i ordentligt.



Bills fladderöron slår ihop - det var länge sedan han sträckte ut, visst ser han glad ut?



Leif i berättartagen.



Trevligt i vår lilla "Kôlbullegrop".



Smakade det bra?



Lilla Sacke har sovit sig igenom hela turen och börjar så småningom att vakna till...



...han lyssnar till pappas röst...



...och får en liten kyss på kinden. Tryggt!



Dags att ge sig av hemåt igen.



Först måste vi titta på färska vargspår.



Och fotografera dem med snusdosan som referens.



Vargarna hade gått där dagen före.



Leif ser nöjd ut när han fått se vargspår igen.

Hoppas vi ses igen, trevligt att träffa er.