finnskogsupplevelser

Idag väntar vi ett stort gäng fransmän som valt att åka till Sverige och Finnskogen.
Kjell skall göra kôlbullar, skönt att någon tar ansvaret för det.



Sittplatserna har utökats.



Så är de äntligen här - och vilket härligt gäng!



Trikoloren, den franska flaggan skvallrar om att det är fransmän här.



En genomgång om hur dagen kommer att se ut.



Två damer har besökt övervåningen.



Det gäller att vänta in sin tur, "kanske man skulle prova på att köra själv".



Här har vi några damer som skall åka först, trångt?



Två Muschers som skall köra själv.



Tolken står beredd att tolka om det skulle behövas.



Några kommer att åka på släde efter skotern och byter till hundsläde efter halva sträckan.



Snart är spannen klara.



Jag tror inte att det var någon som frös, temperaturen höll sig runt nollan.



Äntligen på väg...



...även i släden...



...som på släden.



Wolf och  Ulva springer bra.



Nu har vi kommit in för byte, då kan de som åkt gå till Kjell och få sig några kôlbullar.



Vi fortsatte med tre damer i släden.



Här var en som gillade att köra hundspann.



Ja så mycket att han släppte händerna, det gäller att utmana ödet.



Solen kom fram och gjorde dagen lite ljusare och vänligare.



Leif kommer sist och hjälper de som vill ha hjälp samt drar storsläden.



Wolf ser nöjd ut.



Bytet sker i spårkorsningen.



Ja, det är faktiskt en riktig turistsläde för hundspann.



Idel glada miner.



Vi kör i Hälsingland men där framme på myren är Gästrikland.



Snygg stil.



Spåret går över Svarttjärnen.



Glada och trevliga.



Även släden som dras av skotern behöver en Muscher.



Genom Lavskrikeskogen.



De här ungdomarna ville köra själv.



Det var så varmt att man kunde köra utan mössa.



Härligt!



Bra går det.



Nu börjar vi närma oss slutet på turerna.



Jag tror att de hade kul.



Starkt lysande himmel.



Och starkt lysande i släden.



Härliga bilder.



Bra v'a?



Så var vi tillbaka till hundgårdarna igen.



Först lite mat och kaffe i magen, därefter lite hemgjord magmedicin.



Stämningen var hög bland våra gäster.



Ja, de hade riktigt skojigt.



The Swedish kick provades.



Ja, det blev riktiga tävlingar lagen emellan.



Kul v'a?



Tjoho hur det går.



Mycket att prata om.



Leif har slagit sig ner bland Fransyskorna - ser han inte lite för mycket nöjd ut?



Tänk att det här gänget också gillade kôlbullar.



Gemytlig stämning bland våra gäster som verkligen hade trevligt.



Vi fick ju också smaka den fantastiska drycken som damen hade gjort själv på valnötter och olika kryddor som lagrats i sprit under två månader. gott och starkt.



Snart blir det ett besök i kyrkan.



Alla var intreserade av att komma till kyrkan - undrar varför?



Fast det var ju skönt att sitta runt elden på renskinnen.



Dags att dra iväg till kyrkan.



Länge sedan det gick så mycket folk i samlad trupp på den här vägen.



Uppför kyrkbacken där vi satte ihop våra sparkar till ett långt tåg och åkte utför i lång radda.



Fin kyrka.



Hatten av för tillfället.



Och kan ni tänka er, det var en riktigt skönsjungande kör med i sällskapet.



Ja, dessa damer var verkligen något utöver det vanliga. Inte ett öga förblev torrt.



Väl tillbaka i affären så var det några som skrev i gästboken...



...och någon som provade räven som en dekoration - ett nytt franskt mode?

Trevligt att ha er hä.r Vi hoppas att vi ses igen någon gång.

Idag kom det folk som har många anknytningar till Finnskogen, ja det var många gemensamma bekanta.



Affären hade de inte sett förut trots att de kommer från Alftahållet och har haft vägarna förbi.



Mycket intressant att prata om, som hundmat t.ex.



Skönt att sitta ner på "ljugarbänken" ett tag. Där satt de som kom in och handlade på Westbergs tid, det fanns alltid tid över för en pratstund med någon annan kund eller "Westbergarna".



Anledningen till att gänget kom till Katrineberg idag var den här damen som fyllt 60 år. GRATTIS!



Och den här spilivinken var det som ordnade det hela - överraskad?



Alla verkar ha hållt tyst. Eller hur?



Bullen är först i selen.



Födelsedagsbarnet är först i släden tillsammans med sin man.



Lite taktiksnack.



"Kan vi inte sticka iväg snart" tycker nog Bullen.



Trots varmgrader var spåret mycket bra.



Ser hon inte glad ut?



Här är en glad Muscher.



På väg in i tallskogen.



Nästa gäng i släden...



...och nästa på släden.



Tungorna hänger som slipsar i värmen - tacka vet jag -15.



Tänk att det fortfarande är lika roligt att köra hundspann...



...och man får träffa så mycket trevliga människor också...



...trots den ganska blöta snön som föll.



Tillbaka vid hundgårdarna igen.



Och in med hundarna, de längtar till sina hundkojor som är nersnöade och påminner om en utgrävd lya.



Ja, det här var en ny erfarenhet v'a?



Bullen lägger sig gärna mitt på gårdsplanen som för att begrunda turen.



Nu vankas kôlbullar.



Den första är snart färdig.



Det här gänget hade ju förstås ätit kôlbullar många gånger.



Även födelsedagsbarnet.



Den här fick bra betyg - bra!



Alla gillade det.



Leif berättade lite sanna händelser från Finnskogen.



Snart var det dags att bege sig in i affären...



...och skriva i gästboken...



...och mer skriva.



Leif berättar historien om stånkan från Vålsjöbo.



Här är nästan hela gänget, två fattas dock på bilden.

Mycket trevligt att få träffa er, hoppas vi ses till sommaren då ni kanske stannar till ett tag.

Anna och John från England går och läser svenska på kvällstid, fantastiskt eller hur?
Tänk att det finns människor runt om i världen som gillar Sverige och vill komma till oss. Vi gillar det!



En tur med hundspann stod på önskelistan och det kan ju vi hjälpa till med.



Osten blev så exalterad när vi började sela in spannet så hon hoppade helt enkelt över för att försäkra sig om en plats i dagens team. Hon fick dock inte valuta för sin bravad utan fick gå tillbaka in i hundgården igen. Till slut fick hon dock komma ut, den vanliga vägen, genom dörren.



Pelle har fått gått på mindre spann och kortare turer under ett tag så han var kvalificerad för en längre tur.



Och utbrytaren nr 1, Spirit, fick också komma med.



Vi tog bara ett spann idag då det förmodligen skulle vara mycket hårt och snabbt spår efter värmeperioden.



Spåret visade sig vara ganska mjukt så det hände att att de sjönk ner i mjuksnön.



Sjöarna verkar ha frusit till ordentligt och snön har tyvärr rasat från träden.



Härlig tur ner till Fansen. Snön på träden genom "Trollskogen" hängde kvar trots flera dagars töande.



Jag tror att det kommer att bli en glad min när Leif frågar John om han vill prova att köra skoter. Det är konstigt men alla grabbar blir saliga när det brummar under rumpan - hundspann i all ära...!



Kommer man från England och inte har kört skoter förut så måste man ju få prova på. John kör en sväng på Fansen.



Visst ser han glad ut?



Naturligtvis måste ju även Anna prova även om hon föredrog att sitta bakpå.



En tjädertupp sitter i en björk och spanar in oss.



Han går inte till attack så han är inte speltokig ännu.



Anna gillade verkligen att åka hundspann, en riktigt glad och härlig tjej.



Leif har blivit upplockad på skotern.



Nu är vi strax hemma.



Alla är nöjda med turen.



Clyde lägger sig ner som vanligt - han är cool han.



Men smittar det av sig på John? Han börjar få slagsida.



Ja, Clyde får sällskap på backen.



John hjälper Leif att plocka in hundarna.



Pelle står snällt och väntar.



Spirit är också en cool hund som lägger sig ner och kopplar av.



John tar Spirit till hundgården.



Spirit följer ju med men skulle nog vilja ligga kvar på marken ett tag.



Spirit passa dock på att ge John en riktig "tungkyss" - svårt att stå emot!



Så farligt var det väl inte, eller hur?



Vilka fantastiskt snälla hundar tyckte båda två.



Naturligtvis skulle man prova på skidor också.



Man kunde faktiskt tro att han åkt skidor tidigare, det gick så väldigt bra.



Nu återstår en lunch inne i affären.



Kôlbullar skall ju gräddas över öppen eld så det fick bli direktkontakt med elden i vedspisen, vi tog nämligen bort plattan.



Det smakade faktiskt bra tyckte de.



Ja, till och med påfyllning.



Tack för att ni kom till oss, vi ser verkligen fram emot ert nästa besök.

Pernilla har fått hit sin pojkvän från England och ville få tag på en trevlig vinteraktivitet, och vad kan vara båttre än en hundspannstur på Finnskogen. Eller hur?



Tänk att det är så varmt idag så att det går att vara barhuvad.



Leif plockar ut Sluggo och Clyde.



Billan har börjat att vända på sig, skulle tro att det är av ren nyfikenhet. Det gäller att hon får något trevligt att titta på och varför inte Pernilla.



Dean undrar hur detta skall gå.



Iväg kommer vi, trevligt att solen sken.



Den där förbaskade makroknappen som plötsligt slår till och förstör korten. Jag måste börja tejpa fast knapparna!



Tur att det finns fler kameror.



Kul va'?



Spåret har ännu inte blivit alltför mjukt.



Glada hundar som får springa med kompisarna och glada människor.



Tillbaka på gården igen. Kjell har kommit för att vänta in postbilen.



Nu gäller det att plocka in hundarna undan för undan.



Idag var det fuktigt ute så det var bäst att sitta inne i affären.



Kjell sätter sig uppe på hundmatssäckarna och pratar en stund. Posten kommer snart så det är bast att hålla utkik.



Det var trevligt att lära känna er, ni är mycket välkommen tillbaka.

I dag fick vi besök från Heby. Ja, vi skulle ha haft det förra året redan men vi bokade datum så långt fram på våren så snön hann försvinna. Nu blev det äntligen av.



Lite hjälp med klädseln?



Bakka och Billan fick lite uppvaktning och det gillar dom verkligen.



Dom suger åt sig all uppvaktning dom kan få.



Spirit måste förståss vara med, han tränar höjdhoppning så husse känner sig tvingad att ta med honom.



Pajas får gå på det lilla spannet, bara han gör sitt jobb och drar som de andra!



Alla väntar spänt på ett "OKEY".



Ulva och Wolf jobbar som vanligt mycket hårt - men Pajas...!



Jossan sitter med mamma i släden.



Pappa kör själv och vinkar glatt. Tyvärr så har kameran rubbat sig ur läget och kommit in på makro. Dumt!



Trollskogen är röjd och farbar, dock är spåret lite för löst ännu.



Jossan kör en stund också.



Mamma och pappa sitter skönt på renskinnen som tyvärr släpper lite hår.



Jossan tyckte var ganska roligt att köra, men frös om fötterna. "Snart hoppar man ner i släden bland renskinnen och värmer dem lite".



Pappa passar dock på att filma Jossan när hon kör. Hoppas det blev bra.



Man kan skönja att Wolf sackar efter - bara han inte har tagit ut sig!



Solen tittade fram och det gnistrade fint i snön bland träna.



Snön knarrade och släden sög fast i den, nu måste vi köpa nya belag snart.



Mammas tur att köra, de sackar efter oroväckande mycket.



Wolf har tagit ut sig ordentligt, förmodligen för lite vätska.



Vi tog ur honom och satte in Spirit istället. Wolf hade ingenting att invända mot det - härligt att få åka i släden och låta kompisarna få dra en.
Spirit skötte sig exemplariskt.



Han kollar in gänget. Vi var nästan hemma så det blev ju inte så långt han fick åka, men han verkade nöjd.
Han var pigg och rask när vi kom hem och gillade verkligen lite ljummet vatten med massor av god leverpastej i.



Det var verkligen mycket trevligt att träffa er! Hoppas ni kommer i sommar - nerkabbat i solskenet...

Hundgårdarna är snöfyllda till bredden och djupet. Några av hundarna har förstått att det går att hoppa över om det riktigt pockar på, och det gör det om vi börjar sela in hundar i spannet.

Det skottas, mockas och klipps klor efter den kaotiska tiden med idel snöstormar. Det känns skönt att ta tillbaka kommandot efter naturens härjningar.

En härlig bild med starkt ljus över Fansen.



Vi följer nu upp vår förra färd ner till Fansen för att få upp lederna.



De ofrusna bäckarna som kom fram när vi tog upp leden har frusit till is och behöver fyllas med snö för att det skall bli ett jämnare spår.



Fortfarande fanns det grenar som behövdes sågas av så motorsågen behövdes fortfarande.



En del kunde bara brytas av.



ute på Fansen hade spåret drivit igen, ett ensamt vargspår kunde dock ses genom snön.



Den har gått och strosat runt, en ungvarg som håller på att upptäcka världen?

Nu är vi färdig för att ta emot gäster som vill ha en längre tur med hundspann.

Gäster ända från Holland som tillbringar en vecka på Kullerbacka gästhus. Damens önskan var att få åka hundspann på sin födelsedag som faktiskt råkar vara precis idag. HURRA HURRA PÅ DIN FÖDELSEDAG.



Det var ju mycket roligt för oss att vi kunde infria denna önskan.



Ja, det var ju ett annat par som redan tingat en tur idag. De ville åka på en halvdagstur men tyvärr så gick det inte att genomföra den ännu. Snön och stöpet på sjöarna som vi skall åka på är ännu inte "tuktade".



Dom valde att komma ändå och åka den korta turen som vi har lyckats få till så den håller för hundarnas tassar så de inte sjunker ner alltför mycket. Hon kommer ända från Ryssland, det ni! Här i diskussion med Kullerbackas ägare.



Bullen, får gå med på lilla spannet idag. Dock inte i led.



Det var ju faktiskt ganska kallt ute så det är bäst att ta på sig en mössa och lite mer.



Dags för Osten att komma ut.



Osten löper och det sätter igång käbbel bland hanhundarna. Men nu är det dock arbete som gäller.



Skönt att sittta på renskinnen i släden.



Ungdomarna föredrog att köra själva.



Under arbetet är det ingen av hanhundarna som ens tänker på löptikar.



Tur att vi markerat spåret över sjön, det yr hela tiden över och syns således inte. Det är viktigt att komma på samma spår som undan för undan frusit till is. Skulle vi komma utanför så skulle vi stå upp till vaderna i stöp.



Trygt dock att sitta inne i släden.



En bra Muscher.



Dags att stanna för ett Muscher-byte.



Och överföra allt som är viktigt att veta när man kör själv.



Det gick ju naturligtvis bra.



Strålande.



Har dom somnat i släden? Nej, det hade dom ju naturligtvis inte gjort. Jag tror att de njöt av tystnaden och lugnet. Kan ni tänka er att det går tio Holland på Sveriges yta och de har på den lilla ytan 16,4 miljoner invånare.
Skulle Sverige vara lika tätbefolkat så skulle vi ha 164 miljoner människor boende i Sverige - vi har nyss nått upp till nio miljoner...!



Dags för byte igen.



Fina färger.



I Ryssland har de Kamtjutker som färdades med hundspann, kanske de gör så än i dag.



Tillbaka hemma så hjälptes vi åt att ta in hundarna, de hade en labrador hemma i Holland.



Ingen kloklippning idag.



Bella gillar att bli ompysslad.



Hundarna känner om det är en riktig hundälskare, kolla Ulvas njutande min.



Hon smyger till sig en riktig puss.



En granne kom på besök.



Dags för de obligatoriska kôlbullarna.



Gott?



Ja!



Det blev en blandning av språk, dock med engelska som grund.



Kaffet kokar, eller är det rök?



Bullen har lagt sig strategiskt för en kôlbulle.



Armens kängor är bra för frusna fötter.



Väl inne i affären är det dags för ombyte till lämpligare skor för bilkörning hem till Gävle.



Skriva i gästboken är ett måste.
Tack för att ni kom, vi ser fram emot nästa besök.

Strömmen försvann vid tretiden och vi förstod att det skulle bli långvarigt då det kom en kort blink och därefter blev det mörkt igen. Turligt nog så har vi även en gammal analog telefon så det går att ringa även om det blir strömavbrott. Den klarar också av lite åskväder vilket inte den  digitala gör.
Leif ringde elbolaget för att få en uppfattning av hur länge strömavbrottet förväntades vara.
Vi passade på att spela både yatzy och kort, det blev en riktigt trevlig kväll.

Strömavbrottet varade till efter kl. sju på kvällen. Vi hade då startat elverket för att titta på en film.
Strömmen försvann fem gånger under kvällen - gissa om det var enerverande.

Lucas och Tony har stigit upp ganska tidigt för att ge sig ut i skogen på jakt efter tjäder.



Det gäller att kamoflera sig för fåglarna som har bra syn som minsann upptäcker det mesta som avviker i naturen.



Det gäller att hindra snön att komma innanför kläderna - damasker är bra.



Men vad skall ni göra med min nya kvast?



Skidorna skall med.



Lycka till!

Idag dristade vi oss till att försöka få upp leden till Fansen. Först måste vi över Locksjön, hur var det nu med stöpet?



Det gick inte igenom, hurra! Tjockleken på isen brukar vara detsamma som Grästjärn så det är ju OK.
Det blev dock lite mörkt utav vatten som trängt igenom - bra då fryser det till.



Det visade sig vara många träd som fallit så motorsågen fick jobba ganska mycket.



Jag passade dock på att njuta av de vackra snödignande träden.



Leif fick ta itu med de nedfallna.



Bullen fick följa med idag och det var inga problem att övertala honom att ligga på släden och åka med utan att behöva springa. Han kände nog igen leden som han sprungit så många gånger som ledarhund på ett litet spann.



"Trollskogen" i vinterskrud.



Motorsågen åkte fram och tillbaka i packboxen en herrans massa gånger.



Ja här skulle vi igenom - och vi lyckades till slut må ni tro!



Men när vi kom till ett vattenhål som brukar frysa till och inte ställa till så mycket problem så tog det snöpligt stopp. Nu var det så tjockt lager med snö som isolerade och hindrade vattnet att frysa - vi körde fast!
Skotern lyckades vi få upp på på ena sida av hålet och kälken på den andra.



Vi passade på att ta en fikapaus. Fikat låg i skotern så Leif fick kasta över termos, saft och bullar till min sida.



Leif fortsatte själv ner till Fansen och vände där. Han körde dock fast rejält både på nervägen och hemvägen i ett smalt passage som alltid ställer till problem, men det snöfylls ganska snart och bildar ett bärande underlag för spåret. Problemet den här gången var att älgarna har använt leden och därmed trampat sönder det som skulle fungera som bärande underlag.



Jag passade dock på att titta på trollens bostad, de bor ju faktiskt inne i stora stenar och de här är ju stora...



Leif blev borta ganska länge. Bullen och jag sjöng och lyssnade på en hackspett som hackade på en torraka.



Ett stort gäng korpar cirklade över oss, de skulle nog kolla om vi var något ätbart. De försvann dock ganska omgående.



Nu hörs skotern komma och man kan skönja ett lyse långt borta.



Ja. det är äntligen Leif som kommer. Det gick lätt att köra över gropen som bildades när vi körde fast.



Hålen efter ett tiotal orrar som legat och tryckt under snön för att rida ut ovädret som varit.



När Leif fotograferade det här hålet kom det plötsligt upp en orre alldeles intill. Den var nära att träffa kameran.



Är det en muslim som förirrat sig i snön...?

Idag var det ett spännande besök från Hedesunda camping.



Ja, de kommer från campingen men de är från Holland, England och faktiskt från andra sidan jorklotet, Siney i Australien.



Nioåringen tyckte att det var spännande. Vilken kille i Australien har åkt hundspann?



En Holländare i full fart genom kurvan, "den flygande Holländaren"?.



Olydiga Spirit får gå längst bak med kedjeförstärkta baklinor på paret framför. De går nämligen inte att bita av då.



Hej hej!



Den flygande Holländskan tyckte att det var kul att köra.



Lillkillen frös om fötterna som blivit blöt av lek i snön.



Bullen, Osten och Bella är ett bra team.



Vi kör över Svarttjärnen.



Australiensare i släden och Engelsman på lilla spannet bakom.



En glad Engelsman...



...som fick en häftig start!



- "nog vill du väl köra själv? Eller hur?



- "nu byter vi"!



Far och son sätter sig tillrätta i släden - man kan nästan somna.



Och tänk att hon visade sig vara en hejare på hundspann. Alla tiders!



Väl tillbaka till hundgårdarna så hjälpte alla till med hundarna.



Lite krångligt att få av selarna, kan det vara.



Men skam den som ger sig...



Stackarn är helblöt på sockorna och skorna. Vi skall se vad vi har...



...ett par torra yllesockor och ett par gamla med kanonbra vinterskor från 80-talet gjorde susen för frusna fötter.



Strumporna fick torka på ställningen för kaffepannan.



Leif har fått fart på kôlbullegräddningen.



Men även om man är Holländare så kan man faktiskt få kôlbullar om man besöker campingen och restaurangen på Ön i hedesunda . Ett riktigt fint ställe.



Undrar vilka de gillade bäst?



Alla gillade dock kaffe. Det verkade vara lika betydelsefullt för både Australiensare som Holländare som för Svenskar.



Lite trötta efter dagen kanske?



Nu bär färden vidare till Vildmarksgalleri - hoppas de har öppet.



Ett sista besök i affären för att skriva i gästboken.



...och betalning.

Det var mycket trevligt att träffa er alla. Hoppas ni fick ett trevligt minne från Katrineberg. Ni är mycket välkomna igen.

Idag fick vi besök från Storvik. Ja, det var en julklapp från förra året som inte blev av pga.väder m.m.



Men nu är de äntligen här, hela familjen!



Leif får hjälp med att ta ut hundarna och få dem insatta i spannet.



Det märktes att de var mycket vana att hantera hundar.



Bängliga Spirit har gjort flera försök att sälla sig till de andra i spannet - "det är ju bara att hoppa över, skall det vara så märkvärdigt" tycker han.



Men glad blir han när det är dags att komma in i spannet hos de andra.



De är väl förvarnade att hålla undan ansiktet för Spirits pussattacker.



Luna kommer också, konstaterar Spirit belåtet.



Narurligtvis hann han med att bita av en av de blåa linorna som snabbt fick bytas ut.



Under överinseende av den yngre generationen så blir snart spannen klara.



Barnens pappa åker i släden tillsammans med minstingen.



Medan pappa/farfar kör den lilla släden.



Härliga mössor, eller hur?



Farfar står i beredskapsställning ifall något oförbisett skulle inträffa.



- "Vi hade i alla fall tur med vädret".



Det var ganska tungt före med mycket lös snö som kommit.



Solen har ett fantastiskt vitt sken så här års.



Mamma åker med Lisa. Lisa går som andra par i spannet. Lisa åker med Lisa.



Är man van ryttare så har man det där med balansen inbyggd i kroppen.



Det går så strålande bra.



Inga Lavskrikor var synliga idag.



En panoramabild när vi åker över sjön.



En bild brukar jag alltid hinna med, det gäller bara att pricka målet.



Lisa dristade sig till att prova på och köra...



...och tänk! Hon gillade det. Det kanske blir fler gånger.



Lisa tar hand om Lisa och selar av henne. Ser inte Lisa ut som om hon vet att de är namnfränder.



Leif har fått fart på elden och börjat grädda kôlbullarna.



Fast det är ju hela familjen van vid att äta, när de är ute på sina skoterfärder.



Undrar vad de tyckte om våra kÔlbullar.



Kaffet är klart.



Två pannor igång, det brukar vara lagom. Annat var det i somras, då hade vi 12 pannor. Fast då var det ju förståss 75 personer som skulle ha kôlbullar.



Kronans gamla plåttallrikar är både slagtåliga och värmebeständiga.



Tack för att ni kom till oss, hoppas vi möts igen.