Curt & Claudia från Österrike, 24 jan 2010
Jaa, dom är ju från Österrike men bor nu faktiskt i Sandviken.
Kurt älskar hundar, det blev en hel del nyttigt godis när vi kom tillbaka. Hundarna kände mycket väl att det var en vänlig hundmänniska.
Iväg med ett huj, föret var bra och det var mycket spring i benen på hundarna.
Kurt på väg uppför backarna, en stigning på 100 m.
Och kan ni tänka er, färska vargspår! Joo, det verkar faktiskt som att det finns en som klarat livhanken. Kan det vara den unghanne som följt tiken under tiden före den 3 januari då hon dödades!
När vi kommit en bit på vägen så träffar vi på fullt med älgspår. Det är den fjolårskalv som uppehållit sig i leden.
Claudia verkar nöjd, kanske tänker hon på "vilken bra julklapp jag hittade på till Kurt".
Kurt kommer efter med Pajas och Ulva i led. Pelle går som wheeldog. Vi skall skifta och prova unghannen Pelle i Led tillsammans med Ulva.
Lite fotografering från släden.
Ja, nu har Pelle fått ta plats som ledarhund.
Och Kurt i släden.
Claudia har tagit över spannet. Och tänk! Pelle visade sig vara en toppenhund för att gå först.
Nu börjar vi närma oss hundgårdarna igen.
Hemma igen.
En liten omklappning av Kurt.
Leif har bra hjälp med att ta in hundarna i hundgården.
Kôlbullen blev populär.
Ja, även kocken dristade sig att äta en.
Avslutade med att skriva i gästboken...
...och en liten kram till Bullen.
Hoppas att vi ses igen - kanske till sommaran?
Väder 29 jan
Lite nysnö -11gr.
Väder 26 jan
Mer snö väntas imorgon.
Temp. idag -5gr.
Prepareringsrunda
Först körde vi Hugo & Marvin tillsammans med Bakka & Billan. Det gick mycket bra, vi körde en sträcka på 5 km.
Vi måste försöka få upp lederna för längre turer, det går inte att vänta längre.
Vi lastade på spadar, isborr och motorsåg på skoterkälken.
Det har varit mycket älgspår utefter leden, både gamla och färska.
Äntligen fick vi se älgen som uppehåller sig vid leden, en fjolårskalv som står och lyssnar till vårt lockläte.
Eftersom sjöarna är osäkra så gäller det att ta sig över på andra ställen. Vi har redan börjat lägga ner stockar som håller för skoter.
Vi behöver ytterligare några stockar så vi tar en björk som står på platsen.
Snödjupet var dryga halvmetern, tungt att pulsa i.
Lagoma längder.
Och så skall de ju på plats också. Vi avbröt dock då mörkret började göra sig gällande.
Vi får fortsätta vid nästa lediga dag.
Jag tog fram kameran och höll den beredd ifall älgen skulle vara kvar ute på spåret - och tänk! Det var han.
Han var nog ganska sällskapssjuk när han stod och kikade fram bakom grenarna.
Ungdomar från Gävle på visit.
En lite ovanlig julklapp till pojkvännen som innebar att de hamnade på Finnskogen.
Ett hundspannsäventyr väntade.
Först en liten stund i släden medan flickvännen började med att köra ett litet spann.
Och det gick ju jättebra. Bullen och Ulva springer så hon får stå och bromsa hela tiden.
Men roligt är det.
Bakka stretar på med sitt spann. Wolf, stor och vit som går ensam klarade inte av att se dom andra selas in och sättas in i spannet. Han bröt sig ut och såg till att få en plats i spannet idag. Och skall man vara ärlig så skulle han egentligen inte ha varit med. Han kände nog på sig det och tog saken i egna händer.
Det gäller att bromsa i nedförsbackarna.
Orrarna gräver ner sig i snön när det vankas snöstorm och de ligger kvar under snön ända tills det slutat snöa. Då kommer de rätt upp ur en helt orörd snö. Hundarna älskar att titta på uppflygande orrar.
Platsbyte, ganska skönt att sitta och vila i släden.
Bullen springer så han får ståöron.
En ganska nöjd "MUscher", eller hur?
Nerför en ganska lång sträcka.
Tillbaka vid hundgårdarna. Lite omklappning av hundarna.
Alla hjälps åt att ta in hundarna i hundgårdarna igen.
Leif har gått ner och börjat med elden.
Fast båda hade ju ätit kôlbullar tidigare.
Med det är det inte sagt att det inte smakade bra. De gillade det verkligen.
Lite skrivning i gästboken innan färden till Gävle börjar. Tack för ert besök, det var en trevlig stund vi hade tillsammans.
Välkommen igen.
Holländare kommer från Segersta till Finnskogen
Mycket trevligt gäng från Segersta har hittat upp till oss och hundarna.
Hundarna börjar selas in.
Leif sätter in de sista hundarna och ett örobedövande larm börjar göra diskussioner omöjliga - nu gäller bara teckenspråk.
Så fort vi sätter igång blir de tvärtysta och man hör bara deras andhämtningar och snöns frasande mot släden.
Vi kör uppför backarna, stigningen är ungefär 100 m.
Det ser ut som om hon alltid kört hundspann.
De har fallit in i en sparsam lunk.
Snygg stil.
Nu har de fått sig en liten vila från hundkörningen.
Temperaturen håller sig på -12 så det känns nästan som töväder.
Samlad trupp.
Lite kurvigt, dock inte några större svårigheter.
Alldeles rätt att bromsa i nerförsbacken så att mittlinan hålls sträckt.
Nu har kompisen tagit över spannet.
Lite skoteråkning skall man ju prova på också.
Kul va?
Nu är vi tillbaka vid hundgårdarna igen.
Lite handlerhjälp med att ta av selar och ta fram hundarna till Leif.
Fast lite bökigt var det nog att få av selarna.
Och så var det ju kôlbullar igen.
Eller var det "Finnskogspizza"?
Renskinnen är inte bara sköna att sitta på, man kan dra dem över sig också.
Ja, nu bär det snart av till Holland igen för er.
Fast ni åker tillbaka till ert Gästhus i Segersta och ta emot flera gäster på ert Gästhus, Kullerbacka. Läs här!
Tack för ert trevliga sällskap. Ni är mycket välkommen tillbaka.
Jo förresten, hundarna hälsar och tackar för godiset som de fick...
Fransmän på vintersemester på Finnskogen
Två glada ungdomar på vintersemester i Sverige. Det var mycket roligt att de ville komma och besöka oss, de hade ju blivit rekomenderade av familjen Dobois som redan varit här.
Klädseln var bra, dock var det -20.
Leif börjar att fylla på med hundar, idag blir det nio hundar på stora spannet.
Det kommer att bli en riktigt strålande dag.
Max har laddat med filmkamera på huvudet och digitalkamera i handen. I dag kommer det att knäppas kort.
Gissa om det blev fina filmer. Vi måste nog skaffa oss en likadan.
Geraldine börjar med att åka i storsläden.
Och Max startar med att köra.
Bullens team stretar på som vanligt.
En fin lunk som de kommit in i efter ett tag.
Nu är det dags att byta. Geraldine får information av Leif hur man ser till att mittlinan hålls sträckt hela tiden.
Och det går ju som en dans.
Max passar på att ta fina kort och filmer.
Nu börjar vi närma oss hundgårdarna igen.
Härlig bild, eller hur?
Leif står och tar kort och ser till att vi kommer över vägen utan att bli påkörd.
De blir ordentligt omklappade av nöjda "Muschers".
Nu skall hundarna ses över och in i hundgårdarna.
Mycket bra "handlers". Vi avslutade dagens uteaktiviteter med en skotertur.
Kommer man ända från Frankrike så måste man ju bara testa även det.
Några kôlbullar ute är det inte tal om idag, det blir affären.
Det smakade nog inte så dumt. Vi får verkligen hoppas att ni kommer hit igen - kanske på motorcykel?
Inkörning av unghundar
Lucas passade på att köra in Hugo när han var här efter nyåret. Det gick så bra, så nu vet man, att han kan köra in Lillen och Ludde lite längre fram på vårvintern.
Jag tror att Hugo känner som en riktigt stor draghund nu.
Ja, brorsan Marvin kördes in idag dock tog han lite längre tid på sig. Han ser också ut att njuta av att springa tillsammans med Bakka och Billan.
Nu skall de bara vänja sig att gå i spannet så skall de få följa med på lite längre turer snart.
Väder 18 januari
I fredags kom det väderomslag som vi väntat på. Den långvariga kylan tar på krafterna. Vi har haft runt -5 i några dagar.
I dag är det -4.
Isarna har varit mycket dåliga men vi har inte haft tid att verkligen kontrollera tjockleken.
Själva konsistensen är inte så bra på isen. Ingen riktig kärnis
Den är c.a. 2 dm tjock.
Väder 14 januari
I dag har det varit soligt och -20 grader.
Det har varit under -20 grader under en längre tid nu. Enligt väderprognoserna skulle det vara mycket mildare, dock inte i verkligheten. Vi fick ställa in p.g.a. kylan i dag och våra gäster kommer i morgon istället - de har lovat mildare väder då.
10 januari. Frankrike, Holland och Sverige på Finnskogen
I dag var det verkligen internationellt på Finnskogen. De var både från Frankrike och Holland som svenska Karin tagit med sig. Karin hade bott nio år i Belgien och pratade verkligen flytande franska.
Ordentligt klädda var dom, ja det behövdes då det var -20.
Alla ville också prova på att köra själv så det var ju roligt.
Vi beslöt att ta ett storspann och ett litet spann.
Det gick ganska fort för det lilla spannet som strax var ifatt oss. Jag bromsade en del i början för att hålla ner hastigheten för de som inte riktigt hänger med i för hög fart.
Och kan ni tänka er! Jag hade riktiga cirkusartister i släden. De är ekvilibrister och trapetskonstnärer som utför hiskeliga konster högt upp i luften. Gå in och titta på deras hemsida
Här kör en riktig lindansös må ni tro. Och jag som var orolig för om de skulle kunna hålla balansen på släden när de skulle köra själva. Dom har ju så mycket balans så dom skulle kunna ta över spannen själv.
Tänk att kunna ha en lindansös på ett evenemang, det skulle inte vara dumt. Titta här får du se ett fantastiskt nummer.
Strålande sol.
Perfekt för en jonglör.
Det var en mycket solig dag men i skuggan var det mörkt och blått.
Faktiskt samma tid och dag men med solen skinande.
Lindanserskan och jonglören har tagit paus från körandet och sitter i släden. Båda är även lärare i cirkusens konster.
Bullen jobbar bra för att vara tio år gammal.
Vägövergången kvar sedan är vi tillbaka vid hundgårdarna.
Åter hemma.
Bara att plocka in hundar och ankare.
Vid minus 20 grader så sitter man inte gärna ute och äter kôlbullar. Det blir inne i affären som är varmare.
Tack för att ni kom till oss. Det var roligt att lära känna er - hoppas vi ses igen, någon gång.
3 januari kom bekanta från Säljemar och Australien på visit
Petter hade med sig familjen och kompisen David med flickvän som åkt ända från Australien.
Trots mörkret så var de ju bara tvungen att prova på hundspann i kalla Norden.
Att döma av leendet så var det nog ganska roligt, fast det visste vi ju redan.
Ja även det här leendet går ju inte att ta miste på...
David har ju hundar hemma i Australien fast naturligtvis är det ju inga draghundar - det är vallhundar!
Vallhundar är något som jag verkligen beundrar - kanske det blir vi som besöker David nästa gång...?
3 januari fick vi besök av Sandvikare/Holländare
Från Sandviken kom denna familj. Fast egentligen kommer dom från Holland. De hade fått besök av släktingar från Holland och då passade dom på att åka hundspann på Finnskogen.
Hundarna började selas in och Bakka och Billan gick som vanligt i led på stora spannet.
Billan har vargpinglan på sig för att "tala om för vargarna att här kommer vi". Vi visste inte då att Alfatiken precis då var på gång att skjutas!
Lucas sätter in utbrytarkungen Spirit.
Tova har tagit ett stadigt grepp om Spirit så att han inte skall krypa ur selen.
Mormor från Holland tar första passet på storsläden tillsammans med barnbarnen.
Temperaturen är ganska bra idag "endast" -16.
Det ena lilla spannet krånglade och ville inte gå så Lucas fick ta över spannet som genast satte in en högre växel. Ibland är hundar mycket luriga och utnyttjar situationen när okända personer står på släden. Turligt nog så är det sällan det händer.
Föräldrarna kämpar med hundarna, det gäller att sparka i uppförsbackarna.
Pappa fick förstärkning med en hund till vilket gav lite mer fart.
Det var i alla fall så pass "varmt" så att vi kunde sitta ute och äta.
Det var mycket trevligt att få ta med Holländare ut i skogen.
Barnen frös dock och kröp ner under fällarna efter halva vägen.
Armens överdragsskor hjälper en hel del mot kalla fötter.
Bullen har som vanligt intagit en strategisk position.
En sista titt i affären för att skriva i gästboken.
Tack fär att ni kom till oss.
En av er kommer dock att komma snart igen, det ser vi fram emot.
Regeringen som gör allt legitimt under "Ordnade former"
Det har varit svårt att mobilisera ihop krafter för att uppdatera bloggen. Inte för att vi inte får ihop material, nej tvärtom.
Vi fick ju en ny regering som med buller och bång gick ut med löften att"ställa allt till rätta" för Svenska folket. De började med ett MysPys - möte uppe på Maud Olofssons gård.
Maud ”Thatcher” Olofsson tog genast kommandot och raljerade vitt och brett hur bra allt skulle bli. Hon skulle minsann ta hand om småföretagare och göra livet lite ljusare för dem.
Så lurade hon till sig de unga entreprenörerna. Ja, till och med våra kära ungdomar gick på det valfläsket.
Hon utlyste sig till och med till "Rymdminister" när Christer Fuglesang kom tillbaka från sin rymdfärd. Fast det var nog för att hon skulle få kredit för hans färd, man minns nog hur hon stod och kurrade som en katt.
De lovade också att sänka skatterna och att få alla i jobb. Ja, skatterna sänktes MEN BARA NÅGRA HUNDRALAPPAR till vanliga arbetare.
Och TIOTUSENTALS KRONOR (och mer, mer, mer...) till välbeställda. Inte undra på att pengarna inte räcker till vår sociala omsorg. Pigskatten verkar ju ha utnyttjats - i alla fall av av de som hade råd...
Alla vet ju hur det gått för arbetslösa och sjukskrivna.
I början av förra seklet hade människor det svårt i Sverige.
De fick gå till fattigvården för att få ett mål mat och tak över huvudet.
En situation som i början av detta sekel återupprepar sig...
..
Snart började nedläggningarna av stora företag och pressen på Maud ”Thatcher” Olovsson att göra något åt saken. Hon fann sig snart och lovade folket att vi kommer att se till att de lägger ner företaget "under ordnade former". Det har blivit Maud ”Thatcher” Olovssons slagord som tydligen ger legetimitet till allt tok hon gör.
Fast verkligheten börjar komma ikapp, och Centerpartiet är farligt nära en kollaps. Vad kommer de att säga till sina unga väljare när de ersätts av Sverigedemokraterna?
VARGJAKTEN 2 januari 2010
Ja, nu har det hänt! Vargstammen är decimerad till Andreas Carlgren och Maud ”Thatcher” Olovssons belåtenhet.
För de hade ju också lovat jägarna att de skulle få börja jaga varg, bara de fick makten.
Jag tyckte dock lite synd om Andreas Carlgren när han hade presskonferens gällande klartecken till vargjakt. Karln stod ju nästan och grinade i TV-rutan. Då tänkte jag "kan det verkligen vara riktigt klokt att ha en sådan här svag och skröplig människa på en så stor post som att vara miljöminister. Med tanke på hotet om världens undergång genom globala uppvärmningen m.m. Och med facit i hand - vargjakten! Då förstår man att vi tar en stor risk med att låta honom sköta våra viktigaste frågor. Han har ju verkligen visat att han inte kan stå emot lite tryck och det är mycket oroväckande...!
Samtidigt tänker jag på miljöpartets Peter Eriksson som ÄR mr. miljö, djur och natur. Visste ni förresten att Peter Eriksson skrivit en mycket bra bok om spårning tillsamman med Åke Aronsson. Han vet hur rovdjur skall bevaras.
En rödgrön regering vore perfekt för oss, Sossarna får stå som garant för Svenska folkets "väl och ve". Miljöpartiet får stå som garant för att miljö, djur och natur räddas och bevaras.
Det absolut viktigaste är att vi slipper uppleva "alliansens" lappkast som de inte har den ringase aning om vad det blir för slutprodukt i förlängningen.
För att verkligen vara på säkra sidan för att få vargjakt så satsade jägarkåren på en ordentlig lobbyismen. Ja, naturligtvis hade de ju råd att betala för den framgångsrika lobbyverksamheten – de får ju enorma pengar från staten! Ja, just staten! Vi är ju alla med och betalar. Undrar hur mycket jag betalar, men det kan ju inte vara så mycket med tanke på det lilla jag tjänar.
Lobbyismen, vad är det egentligen? Man betalar någon/några att springa med skvaller/modifierad information/lockbeten till väl utvalda nyckelpersoner som sitter i beslutsställning. Upprepar man en fiktiv berättelse tillräckligt många gånger så blir det ju till slut en sanning, så småningom. Det var bara ett konstaterande när Moderata ungdomsordförande medgav i TV att "vi har nog blivit förda bakom ljuset av lobbyisterna".
Det värsta är att alla vi 80/90% av Sveriges befolkning som inte är jägare utnyttjas av lobbyisterna då de "talar om" för regeringen att det är oss det skall rädda, i första hand.
De som har lobbat mest av alla i Sverige är just jägarorganisationerna. Undrar hur jag skall gå till väga för att kunna lobba, eller alla andra 80/90 procenten av Svenska folket som vill ha en livskraftig vargstam och inte en som nu, sönderskjuten.
Är det demokrati? Eller är det början på något nytt eller till och med nygammalt?
Förslaget på vargjakt klubbades igenom med buller och bång och Olof Lidberg gick vidare med och lägga ribban för vargjakten. Ingenting förutom Galvenreviret skulle sparas. Ja det gjorde faktiskt ingenting om delar av Galvenvargarna sköts heller. Det var fritt fram att skjuta alfaparen också, stod han och raljerade i TV nyheterna.
Förvåningen var stor (fast egentligen inte, det var ju solklart) när det stod klart att man satt som prioritet ett att skjuta alfatiken i Ockelbareviret och hennes följeslagare, en trolig unghanne som inte betedde sig riktigt vuxet vad man kunde utläsa av hans tafatta markeringar, det verkar som om han försökt skriva något i snön.
Samtidigt prioriterar man avskjutning i Korsårevirets också. Alfaparet?
Men! Varför inte ta Voxnarevirets hunddräpare, enligt tidningarna. Det valde man att inte göra!? Man kanske inte är så rädd om sina hundar ändå som man hävdar när man läser tidningarna.
Fast i Amungenreviret har man ju dödat Alfadjuren och då vet ju alla att det föreligger stor risk för att det blir problemdjur av den föräldralösa "barnaskaran".
Men hur har man tänkt då? Då kommer ju med all sannorlikhet fler hundar att bli dödade. Stackars matte och husse som blir av med sin familjemedlem. Fast det blir ju finfina rubriker i tidningen också.
Då träder ju Olof Lidbergs löften in (att man får döda de problemdjur som finns) och länsstyrelsen kan tillåta skyddsjakt och alla blir glada och nöjda – förutom 80/90 % av Sveriges befolkning.
Och vet ni vad? Det var hela 12 000 jägare som jagade 27 vargar det blir 460 jägare på en varg…! Varför går tankarna till FROSSERI?
Läs här vad jägarna tyckte om sin jakt.
Fast Maud "Thatcher" Olofsson lovade ju att vargjakten skulle skötas "under ordnade former".
ROVDJURSTURISM
Vi har ju haft varg här sedan mitten på 80-talet och vi har följt spåren av tiken som gick här, ja, ibland var det två tikar som gick tillsammans.
I slutet på år 2000 hade vi en tik som kom från Gillhovreviret och äntligen kom det en hanne som slog sig tillsammans med henne. En kull på 8 valpar föddes. Snacka om fenomenet som uppstår när två långt ifrån varandra genuppsättningar möts.
Vi började ta med folk på våra spårningsturer och så småningom ta betalt för tjänsterna.
Det gällde ju att utnyttja de få tillfällen till försörjning som fanns uti vildmarken.
Med åren lärde vi oss mönstren på vårt alfapar och kunde alltid gardera oss för att ge våra gäster så fin upplevelse som möjligt. Vi certifierade oss med, "Naturens bästa", för turer med hundspann och vargspårning.
Vi har nu varit verksamma i över tio år och följt den väl fungerande vargfamiljen. Vår bostad och platsen vi verkar i ligger mitt i vargreviret.
Den nya rovdjurspolitiken hade dock gjort oss rädd för att regeringen skulle komma att lyssna för mycket på de högljudda jägarna.
En avskjutning av familjegruppen skulle kunna bli katastrofalt i förlängningen för rovdjursturismen och det var av mycket stor vikt att alfadjuren skulle få bibehållas intakta. Därför kontaktade vi regeringen och uppvaktade med en skrivelse.
Regeringen hade ju skrivit in i propositionen följande som är direkt inklistrat från propositionen:
Att uppleva rovdjuren på plats i naturen, och samtidigt lära sig mer om
deras förutsättningar, är en genuin upplevelse som många människor
söker i allt större utsträckning. På senare år har flera mindre lokala företag
på flera platser i landet utvecklat olika former av upplevelsepaket.
Ekoturism, guidade vandringar och föreläsningar är flera av de aktiviteter
som har utvecklats. Dessa initiativ är mycket betydelsefulla för att skapa
förståelse för och informera och sprida kunskap om rovdjuren som en
naturlig del i vår fauna. Flera av de turistföretag vars affärsidé bygger på
vilt- och rovdjursturism är lokaliserade till landsbygden, vilket innebär
att företagen bidrar till landsbygdens utveckling. I regeringens skrivelse
2008/09:167 En strategi för att stärka utvecklingskraften i Sveriges landsbygder,
lyfts särskilt utvecklingen av turismnäringen fram som bidragande
till landsbygdernas utveckling.
Tyvärr så hade dom nog gjort slut på alla lappkast så det var bara att gå vidare. Vi kontaktade och uppvaktade med skrivelse både till Naturvårdsverket och slutligen Länsstyrelsen för att försöka få gehör av vår situation. Dock utan åtgärd. Hur ställer man sig för att kunna ta av 12 000 jägare ett löfte man tidigare gett. Jag tror att Andreas Carlgren darrade som ett asplöv vid blotta tanken.
Ja, nu står vi här med våra vargspårningsbokningar och just det som inte skulle få hända har hänt med Regeringens, Naturvårdsverkets, Länsstyrelsens och sist men inte minst Olof Lidbergs goda minne...!
Man har slagit undan benen för oss och för Landsbygden, men det kanske är stadsbor som menas i propositionen - de vet ju vad stadsborna vill ha när de kommer ut i vildmarken.
Ett franskt reseföretag som tidigare haft resor till norra Sverige har kontaktat oss för att ha hundspann och vargspårning för sina grupper. De spar in en flygresa genom att komma till oss, vi ligger ju så nära Stockholm och Arlanda. De beräknar att komma med grupper på 30 personer i veckan under snöperioden. Vi har ju ett mycket trevligt Skogshotell här på Finnskogen, Skålsjögården där de kommer att beläggas.
Vi har redan haft en "förtrupp" på tre personer som kännt på hundspann, skoter och "the Swedish kick".
De var så totalt nöjda och ville mycket gärna komma igen. De rekomenderade genast sina bekanta att besöka oss - de kommer på måndag, 11 jan.
Jakten går att fortsätta med, även utan vargjakt, men vargturismen går inte att bedriva utan vargar.
Nyårsafton 2009
"Westbers"har ätit nyårssupé och gör sig klar för att gå fram till kyrkan för det gemensamma nyårsfirandet.
Lucas, Tova och Jouline har varsin bambumaschall som skall lysa upp vägen fram.
Egon och Leif har tagit med sig ljuslyktor som skall få stiga mot skyn.
Månen lyser genom ett litet tunt molnlager. Dock lyses marken upp lite.
Lånt bort syns byns lyktor.
Alla samlas på kyrkbacken strax före tolvslaget.
Ljuslyktornas vaxkakor tänds. 
De stiger till väder, en efter en varefter de fyllts med varmluft.
Lennart sköter om fyrverkeriet på ett säkert sätt.
Lucas och Tony står och beundrar skådespeleriet.
Klockan 12.00 ringer Ture i klockorna och alla utbringer en skål för det nya året.
Leif har laddat med en mugg med skumpa. Jag får ett glas av honom. Ja, jag får faktiskt en nyårspuss också.
GOTT NYTT ÅR!
31 december 2009, Fransmän på besök
Familjen Dubois från Frankrike hade tagit in på Skålsjögården över Nyårshelgen. De passade då på att komma till oss på Finnskogen för att åka lite hundspann och uppleva en riktig vinter som det turligt no blev till slut.
Hundarna var som vanligt ivriga på att få springa.
Mor och dotter börjar med att åka i storsläden. Temperaturen var för dagen ganska beskedlig - 14.
Pappan i familjen började med att köra ett eget spann. Bullen är inte bara en bra spårare, han är en hejare på att gå i led också. Med sig har han Ulva och Pelle.
Mycket uppförsbackar...
Pappa Dubois lämnar över till dotter och tar plats bredvid fru Dubois.
Leif finns hela tiden till hands om det skulle bli problem på något vis.
Här var det ju absolut inga problem. Och tänk, hon gillade det lika mycket som jag gör
Nu är det dags för Leif att köra förbi oss och ställa sig vid vägövergången för att ge klartecken till oss så vi säkert kan köra över vägen utan att kollidera med någon bil.
Väl tillbaka på gården igen.
Ulva för beröm och välförtjänta klappar.
Ett foto att skicka iväg?
Kaffehurran står står och väntar på att bli uppdrucken tillsammans med bullarna.
Kocken för dagen, Tony, står beredd med första Kôlbullen.
Och kan ni tänka er, de gillade också den gamla timmerhuggarrätten.
Veden måste klyvas i lämpliga bitar.
Lite kallt om händerna kanske?
Inte dumt, med lingonsylt från Finnskogen.
Tony får sig ett mål.
'Är man i Sverige och det är full vinter så skall man ju prova på"The Swedish kick".
Häftigt!
Ja tänk! Det går ju att tävla med sparkåkning också. Egon var utmanaren.
Mörkret föll på men det hindrade inte att fortsätta prova på de Svenska vinterutbuden. Vad sägs om en skoterutflykt?
Tack för att ni kom till oss. Vi gillade mycket att ha er här.
Välkommen igen.
30 december 2009, besök från Paris och London
Familjen Högsander från London kom till oss på Finnskogen. Med sig hade de Christine & Bertrand från Paris. Dock bodde de i Alfta över helgen så det var ju inte så långt att fara.
Med sig hade de sex ljuvliga ungar som här satt sig tillrätta på släden.
Hundarna börjar selas in.
Nu har glasögonen åkt på så det börjar närma sig för avfärd.
Två småspann och ett storspann.
Ett glatt gäng på släden - men det är ju ganska kallt -20!
Tänk att komma tillbaka till Paris och tala om att man kört hundspann i -20 grader.
Fast mycket kläder och lite hjälp för hundarna med att sparka på gör ju att man håller värmen.
Småttingarna föredrog att krypa ner i stor-tobbogan som var fylld med renskinn. Det är knappt att man ser dem under fällarna.
En liten paus från körandet. Skönt att sitta ner ett tag.
Här är en som körde hela tiden, ingen vila.
Dagens färd blev mycket kall så vi valde att sitta i den gamla affären.
Det stora bordet som vi brukar ha stående där under vintern var dock inte på plats ännu.
Kôlbullarna gräddades dock över öppen eld på vedspisen, plattan togs bort så stekpannan fick kontakt med elden.
Här var det en som gillade både bullar och kôlbullar
Gott...!
En kram av mamma smakar bra som efterrätt.
Lite mammakontakt här också.
Björksaften blandat med jordgubb blev också populär.
Är det en viskning eller en puss?
Ett avslutande foto på alla barnen innan det bär av till Alfta igen.
Ja, nu är ni väl tillbaka hemma igen, skulle jag nog tro.
Tack för att ni kom till oss, hoppas vi ses igen.
Väder 6 jan
Har han gått hit?
Klart väder och -31gr.
