finnskogsupplevelser

Minusgrader tidigt på morgonen, klarblå himmel. Det blir ännu en varm vårdag.

Vi gjorde en liten tur för att titta på en blivande byggplats i vår närhet. Genast fick vi stanna för ett grodpar som klumpigt försökte ta sig fram. Hormonerna flödar nu för fullt ute i skogen. Det kan inte vara lätt att ha en partner sittande på ryggen och samtidigt hoppa fram som en anständig groda.



Grodorna har valt denna pöl som barnkammare till sina ägg. Vattnet var bara en dikesöversvämmning vid sidan av vägen. Vi får hoppas att den håller kvar vattnet så äggen och ynglen hinner utvecklas.



Solstrålarna lyste vackert på den mosstäckta marken i granskogen.



Den explosionartade avverkningen verkar fortsätta trots den avmattade världsmarknaden.



Här håller skotaren på att lastas med virket som skördaren tidigare fällt. Det tar 30 sekunder för skördaren att fälla, kvista, "halvbarka" och dela upp ett träd. Detta att jämföra med skogsarbetarens tid som nog tog åtskilligt längre tid.



Två älgar stannar upp, ko med fjolårskalv som snart blir ivägkörd av sin mamma, grymt va?



Skogarna är fulla av jättestenar. Man säger att jättarna har kastat dem...!



Plötsligt kommer tre tranor trippande ut på vägen.



Snart har de upptäckt att det inte är så bra att uppehålla sig på vägen där bilarna kör.



De försvinner strax ovanför trädtopparna.

Idag tog vi en runda i omgivningarna. Bullen får ju naturligtvis följa med, dock tar vi honom i koppel fram till skogsbilvägen som vi skall följa en bit. Vi kör med spannet uppför den här vägen och Bullen har endast upplevt vägen som draghund. Så fort vi tog av honom kopplet så vaknade draghunden och han satte fart, dock stannade han direkt man ropade. Han gjorde ytterligare en ansats att springa iväg men stannade direkt. Han fick ett överslagbeteende och gick och luktade både här och där under tiden han smygtittade på oss och försökte tolka om vi verkligen ville att han inte skulle springa, vilket de gör när de går i spannet. Han accepterade dock genast att bara gå och strosa och stanna när matte och husse satte sig ner och vilade.



På vägen låg resterna av en "vargskit", förmodligen gjord under vinter när vargen använt vårt hundspannsspår under sin vandring. Man kan se att den ätit på benen, förmodligen av en älg. Benen går intakt igenom magen på¨vargen.



Bullen går zick zack över vägen luktar, pinkar och krafsar. Ja han till och med sätter upp svansen på riktigt "Alfahannemanér".



Den här vargskiten är dock mycket färskare än den vita som ligger uppe i bilden och den som låg på bilden ovan.



Man kan se håren efter den älg han tidigare ätit.



Jaa du Bullen, det är bäst att sträcka upp svansen och revirmarkera så vargarna vet att du minsann har ögonen på dom.



Kan det vara efter en av orrarna som flög upp genom den snötäckta ytan i vintras?



En liten larv kom också krypande i våra hundspannsspår. Är det en blivande fjäril kanske?



Vi viker av på en nybryten "väg" som skogsmaskinerna använt när de avverkat skog som ligger oländligt till.



Vackra stenar har kommit i dagen där vägen dragits fram.



En del stenar var både grön och rosa.



När vi kom ner till Kaxen såg vi att den så gott som sköljt.



En Sädesärla satt vid stranden och kvittrade.



En myrstack som håller på att repareras efter att den raserats av något/någon. 



Alla myror var upptagna med att bygga på den del som raserats. Ett tufft jobb för en så liten krabat.

Grattis Tryggve! Du gissade rätt. Kaxen sköljde i går och det gick i hiskelig fart, förmodligen påhejad av den kraftiga blåsten.

Under natten har det varit -1,5 grader. Det kommer dock att bli lika vackert väder som det var under gårdagen. 

Minusgrader under natten och tidig morgon.
När sköljer Kaxen?
Örjan 1 Maj ,Gullan 5 Maj och Leif  8 Maj.
Kom och var med och tippa när Kaxen sköljer, skriv i kommentarer direkt här inunder.

Bullen har tagit paus från rollen som draghund till att ligga på tomten och filosofera, förutom att hålla räven på avstånd förstås. Han går dock fortfarande ut till platsen som vargen pinkade revir på den 10 januari. Det har blivit hans toalett där han sprider sina dofter med sitt krafsande.

Husse håller på att skifta från vinterdäck till sommardäck samt att laga vinschen, ja en liten vårrustning av bilen.

Nu vankas storstädning av affären och tomten inför sommarens aktiviteter och de gäster som kommer att besöka oss.
Glassfrysen skall fyllas upp och karamellställningen skall fyllas med polkagrisar och andra sorters karameller som fanns på mormors tid.
Cafékylen/frysen skall fyllas med ingredienser till "Målarmacka", "Rolls Roys" och morotskaka.

Den första bussen kommer redan den 14 maj och då skall allting vara i sin ordning och karamellstrutar skall finnas färdigsnurrade.

Vi kommer att fortsätta lägga ut bilder under sommaren, på våra bussturer och även lite på andra gäster.

VI TACKAR VÅRA GÄSTER SOM BESÖKT OSS UNDER VINTERN (både de som varit med på bloggen, läst den och de som inte varit med).
OCH VI HÄLSAR ALLA GÄSTER SOM KOMMER ATT BESÖKA OSS UNDER SOMMAREN HJÄRTLIGT VÄLKOMNA.

Nattemp. -6.
Snart är all snö borta och isarna ett minne blott.

 

Vädret var verkligen strålande under påskhelgen. Denna bild är tagen på torsdagen.



Som vanligt var det fullt med folk på Långfredagen då årets stora händelse, Angeltävlingen gick av stapeln. Tur att sjön höll att gå på utan att behöva sjöstövlar som går upp till knäna.



Tony och Leif ställde upp med ett lag.



Jennie tittade ut en stund för att kolla läget.



Liksom familjen Sundqvist som hade ordnat det bra för sig med stolar och bord. De hade tagit sparkstöttingen ut på sjön.



Egon & Lollo kom och hälsade på. Solen värmde så mycket så vi flyttade ut fikat på gården.



Ja, en liten siesta ute i friska luften med endast T-shirt var helt OK.



Det var ju klart att man måste sätta ner angeldonen ute på Grästjärn när man ändå hade betet på. Fast det var nog fikat som var det viktigaste.



Lucas passade på att tjäna 100 kr i vadslagning. Vadet gick ut på att bita huvudet av en mört...



...fast inte att man skulle äta upp den!



Livan tyckte nog att Lucas var lite tokig.



Jolin håller med.



Aha! Några gäddor! De blev goda att grilla.



Bara att plocka upp angeldonen igen och ställa undan dem inför nästa vinter.



Påskafton infinner sig med både påskvippor och påskägg som skulle gömmas.



Det är så härligt väder så köket har flyttat ut och köttet skärs i strimlor...



Ja, i det varma vädret så passade vi på att woka kinamat på Mouriikahällar. Det var över 10 grader varmt i skuggan och rena sommarvärmen i solen. Äggen och sillen fick vänta till kvällen, inomhus.



Egon och Leif wokar för fullt.



Smakar bra.



Lollo och Livan njuter i solen.



Egon tar sig en liten trudilutt.



Ett litet snack, far och son emellan.



Mammorna,  Jennie & Lollo gjorde upp en skattletarkarta för alla påskäggen. Hela gården var inritad i kartan.
Det blev ett spännande äventyr.



Lucas skulle ju naturligtvis utmana ödet och gunga över det kalla vattnet. Skulle han åka i? Eller...!



...han klarade sig i land...



...fast det är nog andra paret stövlar han har på sig nu - mammas!



Tänker han verkligen hoppa i land...



...blir det ett magplask?



Nej, naturligtvis klarade han det.



Kaxi har kommit på besök...



...tillsammans med sin husse, Dyng-Bengt.

Äntligen fick jag träffa Dyng-Bengt som jag hört så många tisdagsmornar på radio P4. Han pratar varje tisdag kl. 08.20. Då får man minsann höra hur det går till på landsbygden. Politikerna skryter och går ann men Dyng-Bengt han vet hur det verkligen går till så det är bäst att dom passar sig och inte far med osanning eller låtsas bry sig om oss och gör tvärtemot. Det går att höra hans filosofiska funderinga om du går in här på bloggen.

I dag snöar det och är + 2,7 grader. Kanske det blir en till vinter - eller?

Nu har vi bytt ut vårt "landmärke", släden, mot en påskkärring. Hon står och hejar på alla människor som far förbi, innan hon far vidare upp till Blåkulla. Det skall tydligen vara ett möte där i kväll. Kanske hon försöker locka med sig en och annan inte ont anande förbifarande...!

Snö finns fortfarande i mängder.
Regnat har det gjort under natten och just nu gråväder +2.
Klicka här för att se väder över Katrineberg timme för timme.

Nu är det plusgrader dygnet runt.

Här körde vi i tisdags med hundspann och det var full vinter. På fredagen tog vi det här kortet. Ljungen var framme och det har förmodligen försvunnit mycket mer sedan dess.



Sjöarna har dubbelis och det översta islaget håller på att tina upp.



Tranorna gläds dock åt det öppna vattnet...

 

...liksom svanarna som anlänt inför sommaren.



Bullen undrar var allt folk har tagit vägen.



Lucas har dock kommit på besök under påsklovet och vi grillar lite korv vilket gläder Bullen på många sätt.
Bullen och Lucas är riktigt goda kompisar, både dag och natt...

I lördags hade vi en bokning som vi tyvärr fick avboka på grund av vårens snabba antågande.
Således blev våra gäster från Stiftelsen Albert & Anna, det glada gänget med 94 åriga Svea (den äldste person vi haft i släden), de sista gästerna för denna säsong.

Ännu en björn har vaknat och kommit ur sitt ide någon stans i skogen. Snön har mist sin bärighet och björnen sjunker rätt ner...



...då känns det skönt med fast mark under ramarna...



...tryggast är nog att gå in i skogen igen...!

Nu kommer den häftiga bilen igen, med ett härligt gäng av damer.



Ann Britt kommer med ett stort glatt leende som höll i sig under hela tiden de var hos oss.
Hon har en modern handväska, ryggsäcksväska. Jag har funderat på att skaffa mig en sådan men har ännu inte kommit till skott - är inte så modern av mig!



Med sig hade de kaffe och smörgåsar, det behövs för att fylla på blodsockernivån för att förhindra blodsockret sjunka ner till fotknölarna (som Alice sade). Under tiden kan vi få vår viktiga pratstund  och presentera oss för varandra.



Anna-Lisa har aldrig åkt hundspann förut, hon beslöt sig för att prova detta sätt att ta sig fram sittande i en släde. Anna-Lisa är van vid jakthundar, pappan hade tre stövare. Anna-Lisa är faktiskt fyllda 90 år - på det 91...



Sven-Olov sitter bredvid Svea som faktiskt har fyllt 94 år! Bredvid Svea sitter Ann Britt som bara är 86 år.



Mellan Anna-Lisa och Elisabeth sitter 79 åriga Eva. Eva har arbetat som sömmerska hela sitt liv och har sytt i många dragkedjor under sin aktiva period. Nu syr hon dock-kläder åt Frälsningsarmens försäljningsställe och bidrar på så vis med pengar som går till behövande. Något som verkligen är viktigt i dessa "nöddagar".

Hon kanske har sytt i en dragkedja som tillverkades av TALON, den fabrik som startade dragkedsframställningen i Världen. Samuel Westberg, från Katrineberg, utvecklade och startade upp fabriken tillsammans med en annan svensk (som hade själva idén med sig) när de utvandrat till Amerika.



Leif slår sig ner och passar på att få i sig en "finare macka från sta´n", med legymsallad på.



Hundarna är redo för en runda över myrar, sjöar och skog. Bakka och Billan går i led, sex av unghundarna och deras mamma, Osten är med. Unghundarna har nu gått med en säsong och utvecklats till mycket bra arbetande draghundar som uppmärksamt lyssnar på kommandon - bådar gott inför nästa vinter.



Det här var ju jättekul det!



Först ut i släden är Svea och Sven-Olov.



Svea, som är 94 år,  är en riktig krutgumma. Hon har en stuga på Storsjön som bara kan nås med hjälp av båt. Naturligtvis brukar Svea ta båten ut till stugan. Sven-Olov har fått följa med Svea till hennes stuga och Svea har ju naturligtvis kört båten själv.
Nu går hon och väntar på att de skall ringa och säga -"båten är klar, du kan hämta den". Den är nämligen på upprustning inför sommaren.



Här kommer vi igen.



Då var det dags för byte. Sven-Olov samlar ihop alla stavar och käppar - återfås mot beskrivning.



Nästa paret ut är Anna-Lisa och Ann Britt. Ann Britt har fortfarande sitt leende på läpparna och så har ju även Anna-Lisa.



Ja, leendet finns kvar så jag kan känna mig lugn, det går i lagom takt.



Iväg går det över tjärnarna. Jag tror Anna-Lisa njuter av att följa hundarnas rörelser även om synen inte är vad den varit.



Dom vinkar glatt till fotografen som låg rak lång i snön för att ta detta kort.



När vi är på ingång mot hundgårdarna ropar jag gee till ledarhundarna och då svänger de av hundspåret som går in mot hundgårdarna för att göra en U-sväng och köra en runda till.  Då kommer vi in i rundeln för byte av gäng.

Det har varit en ganska stor kamp mellan Bakka och mig. Han kunde inte förstå att matte ville göra något så helt galet som att svänga höger, när vi alltid brukar gå direkt in mot hundgårdarna.

Dock har han förstått att det är mitt kommando som gäller och inte vanan av vad vi brukar göra, det är en mycket stor framgång.



Nästa paret ut är Elisabeth och Eva.



Sven-Olov har bäddat in sina damer så gott det går. Det finns nog inte en chans att frysa idag. Temperaturen är +10, dock är det "högt i tak" så det är distinkt i luften vilket kan kännas lite kyligt i vinddraget.



Testeboån börjar gnaga på isen, det är nog inte så många dagar till som vi kan köra här den här säsongen.



Kul va´?



Nu viker vi av hemåt igen. Skall bli gott med något i magen.



Så bär det av fram mot hundgårdarna till Bakkas glädje. Sven-Olov kommer med rullatorn i bakgrunden, beredd att assistera sina damer.



Ja, tänk att dragkedjan har med Katrineberg att göra. Anna-Lisa och Ann Britt lyssnar till hela den långa historien.



Svea och Bullen fann varandra. Jag tror de njuter av fulla muggar.



Även Skogsvaktardottern vänslades med Bullen.



Eva har sin stol med sig och sitter bekvämt när hon äter kôlbullar.
Elisabeth och Sven-Olov passar också på att få i sig en "Finnskogspizza".



- "Sådana här kôlbullar har nog pappa ätit många gånger när han vistats i skogen"



Nu är det dags att samla ihop grejorna, fälla ut spiken i käppen och gå in till lanthandelsmuseumet, betala och skriva i gästboken.



Åter i bussen, fortfarande ser man det mycket trevliga leendet. Hoppas ni haft en bra dag i Katrineberg med oss och våra hundar.



Tack Albert & Anna för att ni gjorde detta besök möjligt och tack Elisabeth och Sven-Olov för att ni tog med er dessa trevliga människor upp till oss.
 
Och till sist. Tack för det fina vädret som ni alltid har med er, det ger en extra guldkant på guldkanten.
Ni verkar ju stå i kontakt med den som bestämmer vädret...!

En kvinna ringde oss och bokade en tur med hundspann för att avtacka Sven och Ingegull Granström.
Det var mycket viktigt att det blev en hundspannstur och inget annat. Jag förstod ju senare att det måste till häftiga upplevelser för att kunna mäta sig med de vådliga äventyr han varit med om under sin mest aktiva tid.
Man ser ju framför sig färderna utför forsarna...!



Van med hundar är han ju också. Bra, då får Leif hjälp med inselningar av hundarna.



Bonny slickar tacksamt handen som är så snäll och klappar henne.



Väl i släden så är det bara att koppla av. Dock kunde vi inte bjuda på vackert väder, dimman låg tät och skymde landskapet för våra gäster.



Ett annorlunda perspektiv att uppleva omgivningarna nere från släden - påminner om att sitta i kanoten och uppleva omgivningarna, lite av samma perspektiv...



Ja, vi gick bokstvligt talat "in i dimman" emellanåt.



Sven passade naturligtvis på att lägga "hundspannskörning" till sin lista över aktiviteter han sysslat med genom åren.



Nu vekar han åka åt fel håll i dimman. Hur skall det här gå?



Puh! Säkert hemma igen!



Det har nog blivit åtskilliga måltider ute i det fria genom åren - kanske något att dokumentera...?
Hoppas ni fick en annorlunda dag som ni minns med glädje. Välkommen igen.

Äntligen blev det av! Maria och Roland fick tillfälle att komma och åka hundspann. Vi har haft mailväxling i över ett år för att få till ett datum för en tur, dock har vädret och andra "måsten" satt hinder i vägen.



Lilla bäbisen får stanna hemma med farmor när mamma och pappa "släpper loss".



Roland börjar med att köra eget spann vilket ju naturligtvis går som en dans.



Maria löser av Roland och det går ju också bra naturligtvis.
Pajas och Luna går i led. Luna är en av unghundarna som är med i teamet för första säsongen.
Kullbrodern, Pelle går bakom.



Dimman låg tät över sjön. Marias hundar följer dock efter med hjälp av nosen, även om de inte skulle se något framför sig.



Lite snö på träden har det åter blivit ,när vi kör genom Trollskogen.



Här sitter ett mycket lyckligt par, det kan jag intyga. Hoppas det blev många fina kort.



Väl tillbaka tll hundgårdarna. Diset, värmen och det "låga taket" gjorde både hundar och folk lite loja och slöa. Vilket gjorde att turen tog lite längre tid än vanligt. Det är tre väldigt avgörande tillstånd som påverkar hundarnas arbetsglädje.
Bästa hundspannsvädret är -10 och högtryck, då gäller det att hålla hårt i hatten!



Vi avslutar med "Finnskogspizza"



Är det svanarna som kommer flygande?

Roligt att äntligen få träffa er, ni är välkommen igen. Det går även att komma på sommaren...

Vad har hänt!! I går for ju vi med hundspann här.