2 x 2 Gävlebor på besök idag
Från Gävle har detta par kommit för en tur med hundarna.
Lucas startar upp ett litet spann och kör en liten bit för att därefter lämna över. Spirit och Luna får gå i led för första gången.
Bra att starta med att sitta i släden och kika in hundarna.
Det andra paret, vi har nämligen två olika par med oss idag, startar med att köra själv.
Ja, det är faktiskt andra gången i vinter som de åker hundspann.
Alla hundar vill ju vara med och springa i spannet, dock måste vi lämna Pajas hemma idag då han visade tecken på lite hälta, lätt gjort om de kommer ut i lösnön och få en sträckning. Kompisen Balo fick dock gå med. Döm om min förvåning när det plötsligt dyker upp en hund bredvid mig när jag står på släden - utan sele och springande fri från linor. Det är ju Pajas som kommit ifatt oss när vi kört några km. Han kunde inte stå emot utan tog sig ut och sprang ikapp oss och sökte upp mig för att få på sig en sele och sättas in i spannet
Pajas kommer springande ...
Leif tar hand om honom, turligt nog så hade vi några selar med oss som reserv.
Han får gå bredvid Balo i ett litet spann.
Nöjda och glada sätter vi igång igen.
Vinter och kallsnö är fortfarande kvar, härligt!
Genom Trollskogen...
...nerför backar...
En glad tjej från Ryssland har kommit för att köra hundspann. Kamtjutkerna, ett naturfolk i Ryssland har en gammal tradition med hundspann. Sten Bergman, upptäckresanden, körde tillsammans med sin fru hundspann med Kamtjutkerna.
Pajas blev nog ett bra tillskott bredvid Balo i det här spannet.
Mitt spann var fullt, både med hundar och folk i släden.
Nu är det dags att byte muschers och folk i släden.
Hon tar det ena spannet...
...och han tar det andra, Pajas ser inte ut att halt...
Ganska tajt mellan spannen.
Visst ser det härligt ut, eller hur?
Går det bra för dig?
Här sitter två nöjda personer som vilar ut efter ett pass bakom släden.
Färska vargspår fick vi se också, kul!
Spirit och Luna pressar på för att komma ikapp oss...
...och passar på att vänslas, sitter man så här lågt så är det fritt fram att pussa på folk.
Väl tillbaka så vankas det lunch. Lucas har börjat grädda kôlbullar - hans älsklingsrätt när han är hos oss.
Andra gången för vissa...
Hoppas ni gillade det.
Dom hade ett äkta rysk invandrande hunddjur med sig, var det varg eller hund?
Lucas avrundar sin dag med några kôlbullar också.
Tack för att ni kom till oss och att ni skrev i gästboken.
Och tack för att ni kom till oss en andra gång...
Ni är verkligen välkommen tillbaka, kanske en titt i sommar?
Två äkta Ryska invandrare
Valeria tog en promenad med hunden Billy.
Billy är ju ganska stor så när han hade lekt och spungit runt blev han rapporterad som varg. Det är lätt att ta ett hundspår som vargspår om man har lite fantasi och inte är så säker på hur ett vargspår ser ut. Det är dessutom mycket svårt att avgöra storleken på tassarna om det är lössnö vilket det var.
Men han är faktiskt en äkta Rysk invandrare precis som vargtiken som man sövde och fraktade ner till södra Sverige, för att få nya gener.
Billy har hittat en kotte och låtsas att det är en lekkompis.
Valeria tar tillsammans med en kontakt i Ryssland hand om Ryska lösdrivande hundar och omplacerar dem här i Sverige. Billy är en mycket sund och fin tvååring som söker ett nytt hem. Visst verkar han trevlig. Intresserad?
Gå in på deras hemsida och läs om deras verksamhet. www.hundsamarit.se
Födelsedagspresent
Tre tjejer har kommit till Katrineberg och gör ett besök i "Westbergs" gamla lanthandel.
Men naturligtvis så skall de åka hundspann också. Lucas är på besök och blir som vanligt en stor hjälp med både hundar och körning.
Först hjälper han mig och sela in hundar innan Leif tar vid och sätter in dem i spannet på sin plats.
Lucas har verkligen god hand med hundarna och de älskar honom.
Det skall gå några unghundar med idag...
...de gapar och skriker och rycker i linorna så vi har satt dem med rutinerade tikar som "läser lusen av dem" och ställer sig i givakt.
Mor och dotter tar plats i släden först.
Födelsedagsbarnet börjar med att köra själv.
-"undrar hur det går för henne", hon hänger dock med.
Jaa, det gick ju som smort, eller hur?
Efter en stunds körning så känns det skönt att bara sitta i släden och koppla av.
Mamma har hoppat på släden. Balansen finns ju när man är van ryttare.
Det blev ganska långt körpass som kändes i benen, fast som ryttare har man ju mycket benmuskler förstås.
Lucas kör lite emellanåt förutom att han startade från gården.
Uppför backar...
...nerför backar...
...runt kurvor...
...genom trollskogen...
Bäst att passa på att få lite bra bilder med hem till maken.
Dottern har tagit över spannet och passar på att få sig lite snack med mamma under turen.
Hon visade sig vara en riktig Muscher.
Hundarna är ivriga att få springa.
Mamma tog dock över på slutet för att köra den sista biten över vägen.
Det var en fantastiskt fin dag med massor av sol.
Skotern kör förbi oss innan vi skall korsa vägen, det känns tryggt, det går nämligen inte att se trafiken när man kommer från det här hållet.
Asfalten är framme på vägen så Leif har skottat i en rimpa med snö så slädarna lätt glider över.
Väl hemma på gården igen.
Billan är lite sömnig och längtar in till sin egen koja.
Ja det här var väl trevligt, eller hur?
Flera handlers tar omhand hundarna idag.
Lucas tar hand om Ludde.
Nu vankas kôlbullar.
Hoppas det allaredan har varit ett rejält tårtkalas.
Jag tror man kan skönja ett litet leende på den duktiga muschern.
Och den andra muscher.
För att inte tala om den tredje muschern.
Lite skriva i gästboken. Tack för att du gav en slädhundstur i födelsedagspresent och att vi fick utföra den.
Födelsedagsabarnet skall ju också skriva i gästboken.
Tack för en rolig dag tillsammans med er, hjärtligt välkommen tillbaka.
I dag har vi besök från Sandvik
Med bil kom man till Katrineberg. En hade redan varit här och både åkt hundspann och sovit över i eldpallkoja.
Ja, Leif tyckte att det vore bra om hon startade upp det lilla spannet eftersom hon har stått en hel del på släden.
Idag blir det bäst att ta den största tobogan så det blir bra plats för tre personer i släden.
Ljudnivån på de ivriga hundarna är ganska hög.
Undrar hur det blir när dom börjar springa.
Fotografering hinner man med.
Tre glada i släden.
Oj vilket sammelsurium med hundar, kommer de att kunna springa rätt?
Kjell håller ett vakande öga på linorna.
Skall jag verkligen åka där?
Lilla spannet selas in.
Det går ganska fort.
Iväg bär det med rasande fart.
Kul det här.
Hundarna jobbar på.
Meningen med livet är att få vara med och dra släden tycker alla hundar.
Det verkar vara ganska kallt, eller hur?
För bara någon dag sedan var det en varg som gick förbi. Lite av spåren syntes trots både solens strålar och kraftig vind.
Över Svarttjärn.
Nya personer i släden och på släden. Tyvärr så hade kameran ändrat sig till makro vilket den gör bara man stöter till den och det gör man ju hela tiden när man står på släden. Så tyvärr så blev många kort förstörda på den här rundan.
Efter färden så bjuder Kjell på kôlbullar till hela gänget.
Lite snack så här utanför jobbet - vad pratar de om? Jobb?
Lite kaffe på maten...
...och hembakt bulle.
Hur var det med de där vargspåren som kom till emellan de båda turerna? En varghade kommit i spåret och hoppat av mot skogen men vänt tillbaka igen. Vi hade nästan kunnat få se den - kanske den hade set toss.
Det var ganska skönt att slappa en liten tid.
Nu bär det av till de färska vargspåren för en riktig inspektion.
Alla för plats på skoter och släde.
Här är de gamla spåret...
...och här är de nya...
...den har kissat i snön, dock ingen revirmarkering.
Visst var det fantastiskt att vargen varit där och att ni fick så färska vargspår.
Tack för att ni kom till oss, ni är mycket välkommen igen.
Göransonska i Sandviken jobbar gärna ideéllt
Hundspannsskylten är framme för att vägleda våra gäster att, här är det hundspann.
Från Sandviken har dagens gäng kommit. Hela gänget brukar jobba ieéllt med att laga mat - det ni!
Men idag skall de inte laga mat för idag skall det bli kôlbullar som lagas över öppen eld.
- undrar hur den här dagen skall sluta?
- det är ju en förfärlig massa slädar här.
- jag minns när jag körde fora hit till Katrinebergs lanthandel och träffade Klas och Erik.
Idag är det mycket halt och isigt i spåret så vi törs inte låta någon köra eget spann. Vi får ta den största toboggan, expeditionssläden som rymmer fler personer.
Första gänget på plats i släden.
Ett litet leende för fotografen tack.
Värmen hade dock kommit och luckrat upp spåret så det hade nog gått bra att köra idag.
...fast det är nog inte så dumt att sitta bekvämt i slädenb ändå.
Nu börjar det bli fina dagar där man kan skönja vårens ankomst.
Klart för nästa gäng i släden.
Vi stannar på "raksträckan" för passagerarbyte - var är stinsen?
Tänk alla dessa glada och trevliga människor som kommer hit till oss - man känner sig priviligierad.
Den här herren har ingenting emot att få två damer i knä't.
Snöankaret, handbromsen, hänger på släden fär att sättas i om det skulle behövas.
Nästa gäng väntar in oss.
Bäst att hålla tungan rätt i mun och inte hamna utanför det hårda spåret.
Slädbyte...
...över till "manssläden"...
...den är ju som en riktig soffa att sitta på...
...iväg igen...
Hundarna älskar sitt jobb, ingen bryr sig fast det går två löptikar med i spannet - "var sak har sin tid".
Ett glatt gäng som tycker livet är kul.
...raksträckan igen...
...luktar det inte kôlbullar - eller...?
Spirit försöker stjäla en kyss!
Hälsingemyren.
Första gången med hundspann.
Syskonparet, Bakka & Billan i led.
Skotern är en bra backup när man skall köra ett litet spann utan förkunskaper.
Men att sitta i släden kräver inga förkunskaper.
Idag fick vi inte se några vargspår men för det mesta brukar det finnas även om de kan vara några dagar gamla.
Fast vem bryr sig om vargspår när man har en vacker dam i famnen.
Kjell har pannorna varma för att grädda de första kôlbullarna.
Att ätas med lagom söt lingonsylt över kôlbullen.
...och mycket snack förstås...
...som god dessert, en riktigt god "älgskit" som jag fick smaka på - gissa om den var god!
Undrar vad de här har smakat på för gott? Det har i alla fall tagit en del av "musten". Eller hur?
Kan det vara "paltkoman" som infunnit sig?
Ett riktigt järngäng med riktiga järn-, gummor och gubbar.
Tack för ert trevliga besök hos oss och hjärtligt välkommen igen.
Tävling för Lucas, 5-6 mars 2011 i Ryssjön
I dag blir det äntligen en tävling för Lucas. Den går av stapeln tämligen nära oss, Ryssjön, en liten bit in på dalasidan. Han får starta med två hundar så något speciellt arrangemang för hundarna behövs inte, de får plats inne i bilen.
Så här kan det se ut när man är ute och tävlar med sina hundar.
Mamma och pappa är på plats trots pappas nyopererade knä.
Här är Mushers från alla olika håll som strålat samman för att kämpa mot varandra.
Moskoselkåtan har en härlig eld brinnande så där kan man gå in och värma sig om det skulle behövas.
Banskissen finns uppsatt på anslagstavlan för de tävlande.
Startlistorna finns uppsatta.
En sammanbiten Lucas laddar inför starten. Han kan ju inte oroa sig för konkurrenterna för det är ju faktiskt så att han är ensam i sin klass. Väldigt synd att inte fler ser till att deras ungdomar får skaffa sig erfarenhet när det anordnas tävlingar så här långt söderut. Det vimlar ju inte precis av tävlingar...
I starten finns en absolut säker digital klocka.
Fram i startfållan.
Farfar och Christer ställer upp som handlers.
Iväg i starten, farfar hjälper iväg Lucas och farmor filmar med videokameran.
sammanbiten och rejäla sparkar visar att han ger järnet trots bristen på konkurrenter.
Start dag två.
Osten och Pelle är ju inte precis präglade på att gå för fullt, de är nämligen turistkörarhundar som vet att man bör ta det lugnt framför släden.
Vid karate sparkar man höga sparkar framåt och vid hundspannstävling så sparkar man bakåt
Inne i målområdet skall både Pelle och Osten kolla identiteten med hjälp av en chipavläsare.
Jaa, det är faktiskt samma hundar båda dagarna.
Visst gjorde vi det bra.
Eftersom Lucas var ensam i sin klass så blev han både först och sist och får en rejäl buckla och lite annat smått och gott.
Och en påse hundfoder, den kan de få som godis.
Lucas är mycket duktig både på att köra hund och att umgås med hundarna.
När vi kom hem från tävlingen så provade han Ako i led och hennes söner, Lillen och Ludde närmast släden - gissa om det gick undan.
Sportlovet 2011
Lucas har sportlov och bestämt sig för att tillbringa veckan hos sin farmor ochg farfar i Katrineberg. Ja det blir ju inte precis någon vila att vistas där. Idag kommer några som skall åka hundspann. Lucas får förståss hjälpa till.
Lucas går i Engelska skolan i Gävle och hans mucikfröken skall komma på besök tillsammans med biblotekarien och deras barn.
Från Stockholm har den här familjen kommit, de var här för två år sedan vid samma tid och åkte hundspann.
Barnaskaran har utökats med en liten baby till. Storasyster minns dock att hon var här.
Pappa har också följt med idag. Han gillar dock stora terränggående bilar med mycket stora däck, ja han har en som just nu rullar i Afrika. Det ni!
Leif berättar om hur man skall göra när man kör själv...
...och visar hur man håller i släden.
Lucas håller reda på stora spannet.
Lucas startar upp det lilla spannet...
...för att sedan lämna över till...
Här sitter fröken med de tre barnen så det måste var bibliotekarien som kör spannet.
Är det inte ett skogsrå som kommer där borta?
Jo men hon har nog storskogsrået framför sig.
Hej, hej alla barn och fröken i släden.
Det går undan, och bra går det.
Det kan ju vara skönt att bara sitta i släden också.
Nu är det storasyster som skall köra själv.
Och det går ju naturligtvis bra.
De blev en mycket varm dag så mössan hade åkt av.
Lillasyster skall också köra själv och mössan har åkt av här också.
Det går så bra så.
Balo och Pajas går faktiskt ganska bra idag.
Nu har vi bytt folk i släden, mamma och alla fyra barnen får faktiskt plats.
Pappa passar på att testa hundspann även om det inte har någon motor som drivs av bensin.
En riktigt glad tjej.
Över Svarttjärn.
Myren.
Just nu håller vi oss på Hälsingesidan men i skogsbrynet går gränsen till Gästrikland.
Lucas har lämnat farfar hemma för att börja med elden till kôlbullarna.
Han tar hand om den som behöver hjälp av en "handler".
Nu närmar vi oss hundgårdarna igen.
Storasyster ville också prova på att köra.
Pappa kör in mot hundgårdarna.
Charmigt leende eller hur?
Är det någon vi tappat?
Samling runt elden och kôlbullarna.
Renskinnen är varma att sitta på.
Lucas fixar kôlbullarna.
Tänk att laga mat till fröken - lustigt.
Hemgjord lingonsylt.
Skulle tro att pojkarna kommer att ha någon sort av brumbrum under baken framöver. Eller hur?
Lucas har paus med gräddningen. Hur många vände du i luften?
Betänksamma flickor.
Lite krångligt att hålla tallriken i knä't.
Pappa hjälper minstingen med maten.
Sedan bryter värsta snöbollskriget ut i Engelska skolans regi.
Ja fröken blev vild och kastade snö runt omkring sig...
...Lucas hakade på och blev till en snökanon...
...som fick fröken att nästa skratta på sig när glasögonen smäckades full av snö...
...alla förvandlades till snömonster som kröp fram i snön.
Nu har det blivit dags för Lucas att starta sina hundar som han skall kör i helgen.
Alla vill se när han sticker iväg.
När han kommer tillbaka så skall storasyster köra.
Här är en som ser ut att trivas.
Nu är Lucas tillbaka.
En hund var ganska lagom att köra.
Det klarade du bra tjejen!
Tack för att ni kom till oss, ni är verkligen välkommen tillbaka.
"StockholmsTönsar" i Katrineberg
Idag har vi fått gäster från Tönsen, en liten by på Finnskogen. Ja, egentligen kommer dom från Stockholm men har stuga i Tönsen.
Solen visade hela sin strålande yta som med den vita snöns hjälp färgade våra vinterbleka kinder till en hälsosam brun färg.
Vintern håller i sig och späder på med snö med jämna mellanrum. Många hundar har kommit underfund med att det går lätt att ta sig ur de korta väggarna. Det är bäst att ta de hundar som lärt sig att komma så fort vi börjar sela in hundar.
Lillen och Ludde accepterar inte att stanna hemma när alla kompisar skall ut och jobba.
Äntligen iväg.
Barnen sitter väl tillrätta i släden när mamma sköter om och varnar för bilar vid vägövergången.
Pappa kör Wolf och Marvin i led samt Pajas som tredje hund. Dom sköter sig mycket bra.
Öppna vyer har vi här också även om vi inte har fjäll som norra Sverige har.
Sjöarna är fantastiskt värdefulla...
...liksom myrarna...
...och vägar som vi får använda som led.
Det ser lite trångt ut i släden, eller hur? Det blir dock ganska varmt och skönt när man sitter tätt.
Nu är det dags att byta Musher på lilla släden.
Hur är det sonen? Nog skall du väl prova?
Jajamen han hoppar på släden och kör som om han aldrig gjort annat.
Marvin verkar trivas att gå i led, han klarar det med bravur också.
Några minusgrader och strålande sol, kan det bli bättre?
Uppför "mördarbacken" kan man faktiskt hjälpa hundarna genom att sparka. Det gäller dock att inte göra det i tid och otid, då kan de låta bli och dra och låta Mushern göra arbetet.
Pappa har fått lite vila i släden, bra att passa på att knäppa kort på övriga familjen.
Mamma skall ju naturligtvis också köra.
Fast lilla syster vill inte köra, bäst att sitta kvar i släden.
Spåren är som ett "salsgolv".
Skotrarna har faktiskt börjat köra mycket lugnare i spåren sedan vi satt upp hundspannsleds-skyltar tillsammans med skoterleds-skyltar
Visst är det roligt att köra, eller hur?
Tillbaka på gården igen.
Hundarna suger åt sig beröm och klappar.
Sela av hundarna återstår nu...
Pappa får säkert en massa fina bilder.
Nu skall Lucas köra sina hundar med tävlingssläden.
Iväg bär det med ett jehu, det blir en kort sträcka.
Vi avslutar som vanligt med kôlbullar.
...och lite kaffe med bullar.
Det var roligt att ni valde att komma till oss och åka hundspann. Hoppas ni fick med er en angenäm upplevelse. Vi ses nog igen skulle jag tro.
Lite påspädning med snö. -2gr.
Besök från huvudstaden
Dagen börjar faktiskt med lunch bestående av lasagne och kaffe med morotskaka. Två olika par har strålat samman i vår lilla "lanthandel" i Katrineberg. Ja båda paren kommer också ifrån Stockholm.
Vi skall börja dagen med att titta på spår efter de vargar som finns kvar, det har ju som bekant dödats en liten vargtik. Det gäller också att göra sig ett matsäckspaket att ta med på turen.
Som vanligt har vi ju turen att få hit världens trevligaste människor, så även den här gången.
Skidorna skall upp på taket, tur att det finns en stege.
Och viss förberedelse med karta och GPS.
Hoppa in så far vi.
Väl framme vid vargspåren så skall allting ner igen.
Ryggsäcken med matsäck och lite annat diverse för några timmar ute i skogen.
På med skidorna.
Se'n bär det av.
Dock bara en kort bit, och där finns dom - vargspåren.
Vad kan det vara?
Lite genomgång på vad spåren "berättar".
Vargen går ju faktiskt inte alltid på de mest lätt"gådda" ställena, det kan bli väldigt snårigt emellanåt.
Men dom finns där.
Både alfatiken och alfahannen har markerat och tydligt är att tiken har börjat löpa också.
En hanvalp verkar ha överlevt nidingarnas attack med skotrar och skidor.
Det går ju bra att skida mellan stock och sten, men man skulle nog haft lite större trugor.
imman börjar lägga sig på linsen, kan det vara lite svettigt kanske?
Det är bara att följa vargspåren hur de än har gått.
När det är så här djup och mjuk snö så kan det vara svårt att se själva tassavtrycken.
Ja tänk att hela den ljusa dagen gått och vi börjar komma in på den mörka kvällen.
Man är ju inte precis upplagd för skämt just nu efter många timmar på skidor.
Det var ju desto trevligare att komma in i kojan och tillreda maten på öppna elden. Varmt och skönt var det också.
Den bakade potatisen börjar snart bli klar och rotröran också.
Bordet är dukat så gott det går i en eldpallkoja, lite vin blev det dock.
Leif berättar och står i.
Det som inte hanns med innan spårningen fick tas efter, det där med pipblod osv. Bilderna fick tala sitt eget språk.
Ingen rast, ingen ro. Nu skall vi sela in hundar. Ett tiospann och två fyrspann.
Hundarna är ivriga att komma iväg.
Musherna gör sig klara.
Och kan ni tänka er! Det här paret är ryttare också så det bådar gott, de är ju riktiga djurmänniskor.
Och kan ni tänka er! Hon har svart bälte i karate också, det ni!
Wolf och Marvin jobbar bra ihop i led.
Tjejerna började med att sitta i släden. Och det här är också hästtjejer. Jätteroligt.
Tänk att Marvin skulle visa sig passa så bra att gå i led - en ny ledarhund kanske?
Musherbyte. Det är ganska skönt att få lämna ifrån sig spannet och sätta sig bekvämt ner i renskinnsbädden och bara vila. Det är ganska jobbigt att stå på släden och använda muskler som man inte visste att man hade.
Hundarna har ingenting emot att ta en liten paus.
Wolf gapar dock och skriker och vill snarast iväg igen.
Tjejerna har intagit varsitt spann och sätter iväg uppför "trollskogen".
Wolf och Marvin strävar uppför leden.
Jaa, det är nog skönt att sitta i släden och vila.
Över sjöar...
...isen är ju hela 70 cm tjock...
...inget stöp...
...nerför backar...
...och bredvid vargarnas revirmarkeringar...
...tar sig Wolf friheten att rulla sig i vargskit medans Marvin tittar på - och lär, skulle jag tro.
Vargskit luktar riktigt illa skall ni veta. Wolf blir riktigt stolt över sin nya lukt - blir de andra hundarna avunsjuka tro?
Solen sken och det blev en riktigt skön dag.
Det är med viss sorg man tänker på att den varma solen snart kommer att smälta all snön och vintern kommer att ta slut...
Men sommaren kan ju också vara trevlig.
...eller hur?
Väl hemma igen så tar alla itu med att sela av och stoppa in hundarna i hundgårdarna igen.
Hundarna njöt av att bli ompysslade.
Lisa fick sig en egen vän.
Selarna samlas ihop.
Som vanligt avslutar vi med kôlbullar i "gropen".
Nu har ju ni tillbringat natten i eldpallkojan som skogshuggarna gjorde när de gräddade sin kôlbulle över öppen eld. Dags att smaka den också, gott va'?
Undrar vad den här gesten beskriver för historia.
Kommer röken från brasan eller pannan tro?
Undrar vad Leif grunnar över? Kan det vara en god kôlbulle kanske?
Skriva i gästboken och byta om till civila kläder igen innan resan tillbaka till huvudstaden.
Vilket trevligt gäng vi har fått äran att umgås med under ett par dagar. Hoppas vi ses igen någon gång.
Familj från Portsmouth i England på besök
JoJo har tagit med sig sina syskon och mamma och pappa till oss på Finnskogen för att åka hundspann.
Det var ganska kallt, ja faktiskt - 33 under natten och morgonen. Vi sköt fram vår tur och gjorde den kotrare nän beräknat. Det gäller att inte bli sittande för länge utan att röra på kroppen för att undvika att bli kall.
Selarna har kommit på hundarna och de har börjat komma på plats.
Hugo och Marvin står beredda.
Pappa och äldsta dottern är först ut, ja det var faktiskt hennes önskan om hundspann som fick familjen till Sverige. Tänk att vi fick den äran att ha dem i vårt spann.
Trevligt att ha er i släden...
...engelskan fungerar ju ganska bra bara man inte snackar in sig i ett hörn som man inte har ytterligare ord för...
Spannet lite från sidan.
Och framifrån.
Leden har fått riktiga hundspannsskyltar.
Här stannar vi och byter.
Mamma och småttingarna har tagit plats i släden.
Mellan träden går det som ett jehu...
Lillasyster sitter rejält nerpackad - ser hon något?
Joo, dom sitter faktiskt där nere någonstans...
Dom ser nog ganska bra hur hundarna jobbar.
Så här ser det ut nere i släden - glada miner.
Vilken tur att vi lägger spåret efter sidan på tjärnen så vi slipper racet av skotrar i spåret, de drar nämligen rakt fram.
Tillbaka vid hundgårdarna så är det mycket lämpligt att krama om hundarna...
...och få sig en lite puss av Lillen...
...och vänslas med Luna & Spirit...
Hundarna älskar den här situationen - de älskar att bli ompysslad.
Ett par extra dunsockor utanpå stövlarna dämpar kylan lite.
Oj vad Luna känner sig speciell nu...
Kôlbullar...
...ja, jag tror att alla gillade det...
Det behövdes dock ett par extra skor även på större fötter, det hjälper faktiskt mycket bra.
Idag märktes det att det var Engelsmän - nämligen Te.
Helt instoppad i renskinn så var det verkligen hopp om livet och leendet spred sig över hela ansiktet.
JoJo var först ute och skrev i gästboken, trots mycket stelfrusna fingrar. De tinade dock upp efter en tid.
Tack familjen Harper för att ni kom till oss på Finnskogen. Hoppas vi kommer att träffas igen någon gåmg.
Fler trevliga Fransmän på Finnskogen
Efter en lång tids mailande mellan Frankrike och Sverige så kom dom då äntligen, Familjen Thouvenin
Lite taktiksnack om hur dagen skall fortgå.
Lillen och Ludde har börjat och hoppa ut ur hundgården så fort de anar att det skall bli utflykt med släden. Naturligtvis så är det ju för att de vill vara med. Bakka och Billan blir mycket irriterade på småttingarna som saknar helt stil och etikett.
Mamma och pappa som kört hundspann tidigare i Alaska får börja med att köra varsitt spann, barnen åker med mig.
Pappa kostar på sig en liten vink.
Mamma håller dock båda händerna på släden.
Skönt att sitta i släden.
Ute på den "berömda" sjön Fansen så vänder vi spannen. Fy fasen vilken scen det måste ha varit när man plågade den stackars vargvalpen till döds.
Tur att inte hundarna vet vad som utspelats på isen för några veckor sedan. De skulle nog inte springa så här glatt om de varit medveten om det.
Sjön Fansen som bara andats skönhet har nu besudlats med ett niddåd.
Det gör att man håller hårdare i sina hundar. Jag skulle vara räddare om det skulle komma en skoter utrustad med en samvetslös förare än om det skulle komma en varg ifall någon av våra hundar skulle vara lös på "fel" plats.
Pappa fick köra mitt spann ett tag, med barnen i släden.
Bäst att böja sig ner så inte grenarna sticker i ögonen.
Härligt snölandsskap.
Det går ju riktigt bra det här.
Det är ganska kallt så hundarna mår bra idag.
Pelle och Osten gör sitt jobb. I helgen kommer de att tävla i två dagar - spännande!
Naturskyddad skog, Prästskog.
Mamma är en hejare på att köra.
Fin bild v'a?
...eller hur?
Pappa har satt sig i släden och jag har tagit över stora spannet...
...och sonen har tagit över det lilla spannet.
Och han var så duktig - undrar vad han har för sport för sig?
...helt säkert en som fordrar balans.
Nu passerar vi "stora vägen".
Hemma igen efter en härlig tur.
Familjen är van med hundar eftersom de har en egen stor Leonberger hemma, den vägde 60 kg.
Alla hjälptes åt att sela av och ta in hundarna i hundgårdarna.
Spirit hade Tokers gamla sele och den gick sönder i starten så han fick snabbt en hel sele över den trasiga. Buster hade som sport att tugga sönder selen fram på bringan - många gånger...
Clyde blir befriad från huvudlinan.
Eller var det Bonny...?
Mamma tar Luna och Spirit.
Ludde har lagt sig ner, skönt att vila en stund.
Som extra bonus så blev det pimpling på 70 cm tjock is.
Roligt.
Visserligen så blev det inget napp men det gör nog ingenting.
Dagen avslutas med klôlbullar.
Värmande skor gör som vanligt nytta.
Kjell har kommit på besök och tar ett snack med Leif. Vad är det som putar ut?
Bullen sköter om fördisken...
Jaa, tänk att de gillade kôlbullar också.
Bullen visar upp det allra heligaste.
Tack för att ni kom till Sverige, Katrineberg och oss. Det vore mycket roligt om ni skulle komma igen någon gång ni är mycket välkommen.
