finnskogsupplevelser

Nu är vår lilla tygbod i det närmaste klar inför nästa busstur. Vi kommer att försöka hålla öppet under helgerna framöver och hoppas att det kommer några förbipasserande som dristar sig till att stanna.



Det är bara att gå runt och titta och känna på tygerna, ta sig den tid man vill.
Man får mäta sin egen tygbit, klippa och komma in i affären och betala



Det finns en hel del färdiga textilier också, i flera olika färgkombinationer.



Den fina gamla symaskinen fick jag av en bekant - en riktig pärla må ni tro!

Välkommen in och titta.

Tibasten har blommat över och det gröna börjar ta över hand.



Vi skulle ut och pröva lyckan med att vaska efter guld, tyvärr hittade vi inte vaskpannorna som kommit på villovägar.



Vi tog då med 4-hjulingen istället för att undersöka omgivningarna lite närmare.



En gammal färdväg sedan urminnes tider passade bra att ta.



Man kan märka att det var en urgammal stig då den mestadels gick uppe på en rullstensås. Man hade ordentlig koll på fienden som inte kunde smyga sig på utan att bli upptäckt.



Bävrarna hade fällt några träd.



Det var nog en ganska morsk bäver som trodde att han skulle kunna dämma upp hela sjön.



En vacker källsjö, med kristallklart vatten, som helt saknar inflöde.



Det gäller att hålla tungan rätt i mun så man inte "ramlar av" åsen.



En sädesärla har slagit sig ner i den konstiga jordklumpen, har han sitt rede uppe på toppen tro?



Kvällen kom och vi gjorde oss klar för att uppdatera facebook och bloggen men tyvärr så stod vi så nära intill höga berg så det inte fanns någon kontakt med internet.



När vi skulle besöka "vår" trädgårdsmästare med sin alldeles speciella trädgård så åkte vi lite längre än vi brukar och hamnade vid denna alldeles speciella skog...!



Den var full av spännande konstverk som fanns överallt i skogen, man upptäckte ständigt nya saker.



Här är några av konstverken.



De var tillverkade i varierande material.



Vi tittade bara på den här sträckan, resten får vi titta på nästa gång vi har vägarna förbi.



Man kan skönja den här möbelaffärens glansdagar, en präktig byggnad.



Kan det vara möjligt att det har tillverkats möbler i den här delen av byggnaden i dess glans dagar?
Maskrosorna har tagit över gräsmattan.

Nu ser vi fram emot nästa minisemester.

Vi hade ett gäng unga starka killar som hade ett möte i bygdegården angående vår beryktade väg som går mellan Åmot och Alfta. Lite kaffe och djupa diskussioner under några timmar.
Vi hade lyckats få fram cyklar till alla, för kan ni tänka er. De skulle cykla fram och tillbaka mellan Gruvberget och Katrineberg.



Jag tror att de fick en fin tur i solskenet och de stannade nog vid "potenskällan" för att fylla på sina vattenflaskor.
Lycka till med vägen.

Första gången i Katrineberg för den här mannen, dagens reseledare. Han var faktiskt en trubadur i vanliga fall, synd att han inte hade gitarren med sig.



Risten har dagen till ära satt en blomma i knapphålet, en maskros. Han vill ju inponera på damerna förstås.



Även om man inte åkt så långt, bara från Gävle, så är man rejält kaffetörstig.



Hoppas verkligen att det smakade bra.



Det var stor spridning på åldern, från 26 - 93 år. Roligt att det var så många yngre med.



Vi hade en del gemensamt med några av er.



Leif hälsar välkommen...



Ja vattnet smakar bra...



Vi hade verkligen gemensamma vänner och kanske vi träffats för många år sedan också.
Smakade din macka bra?



Los - Linas berättelse var väl OK, eller hur?



Allt vi berättar är faktiskt sant och har hänt i verkligheten.



- "jag tvivlar på det jag"...



Nu har Risten vilat tillräckligt och det börjar att rycka i spjuvern...



En märklig sång som han har med sig sedan barnsben börjar han att sjunga.



Har trubaduren fått en ny idé på låt kanske?



Den är inte dum måste jag säga...



Det var ju inte bara vi som berättade historier, här är en som kunde berätta...



Nu anländer gänget till "Westbergs".



I det gamla garaget har det blivit en massa tyger - billigt...



Men nu är det affären som gäller.



Leif står och berättar om våra rovdjur och delar ut lite lektyr som kan vara bra att ha på bussen.



En allvarlig min har infunnit sig, kan det vara minnen som poppar upp?



Här är en som minns både Vingel - Anders och sjösveden.



Bäst att köpa sig en karamellstrut att ha för resten av färden.



En liten diskussion...



Många minnen dyker upp...



Tjädern sitter på sin pinne och ser ner på besökarna.



Nu plingar Risten med sin skälla för att göra alla medvetna om att bussen skall köra vidare till Gruvberget.



Rullstolen skall in i bussen, smart anordning v'a?



Leif tar farväl av sina gäster.



Alla har nu förflyttat sig till Loses för mat och och underhhållning.



Leif och Kjell har pannorna varma och fläsket stekt...



Risten sällar sig till de övriga kôlbullegräddarna.



Riktiga kompisar som väntar på sin kôlbulle.



Det går undan i rungande fart. Gubbarna gräddar och Los - Lina langar ut...



Några har smakat rätten tidigare - fast våra var ju förstås godare.



Bra värme behövs för att de skall bli frasiga och goda.



Kaffepannorna är klara med riktigt kokkaffe.



Tänk att vi fick riktig värme och härligt solsken.



En del stod och åt sin kôlbulle.



Bordsdricka och äkta lingonsylt från skogen var det också förstås.



Fattas det en hand så går det lika bra att hålla glaset med tänderna.



Också lite påbackning på kôlbullarna.



Ännu en som föredrog att stå och äta.



Några har satt sig i solen och intagit sin lunch. Snart väntar vridläktaren på att folket skall inta sina platser för en stunds samkväm.



Roligt att ni gillade kôlbullarna och ville ha fler.



Ett glatt gäng.



Fotografen har tagit paus med stt fotograferande, skulle tro att han fick en hel del fina bilder. Undrar om man får se dem någon gång?



Kaffe och morotskaka på maten.



Idag är det så varmt ute att man valt att sitta utanför kåtan som dock fortfarande har nattens kyla inuti sig.



Vi hade mycket bra diskussioner om våra vargar, trevligt att träffa folk med sunda åsikter.
Det gick inte att låta bli att gunga en sväng - nostalgi...



Det går bra att ha en stubbe som bord också.



kôlbullegräddningen är slut och Leif har tagit paus innan städningen börjar.



Brickorna är avtorkade och skall tillbaka in i teaterladan. Nöjda miner, eller?



Här är dagens Kôlbullegräddare som tackar för sig.



Risten fortsätter att underhålla våra gäster vid vridläktaren.
Det har varit mycket trevligt att ha er här, hoppas vi ses igen. Kanske ni har vägarna förbi i sommar?

Vi gjorde en liten tur på Finnskogen och fotograferade den här fridlysta busken, Tibasten. Den blommar på nakna stammen innan den sätter blad.



Kvällen börjar närma sig och det är dags att gå "fram" till brasan. Nåväl, inte gå utan åka 4-hjuling.



Solen håller på att gå ner och en liten strimma lyser upp Rockaladan.



Folk börjar komma ut från sina stugor.



Nu är det dags att tända, bra med en lång tändare.



Mycket av det som skall brännas kommer från vårt garage som plockats ur för att ge plats åt alla tyger inför sommaren.

Det röda hästtäcket har tillhört vår enormt fina häst, Negus. Veronica red honom som om han vore en ponny, dock var han en stor svart atletisk häst på 172 cm i mankhöjd. Vi har åkt på många tävlingar och han var en storhoppande häst som tillsammans med Veronica fick många beundrare. Han blev 32 år gammal och fick kila till de sälla jaktmarkerna förra sommaren.



Noterna har kommit fram och det är dags för "sköna maj välkommen..."



Det blev en rejäl brasa, tur att den starka blåsten har mojnat inför kvällen.



Invigning av valborgsmässoaftonen med en liten ljusballong, det gäller att låta den fyllas med varmluft innan man släpper taget.



Snart är det dags.



Den svävar fint iväg, dock dras den till den varma brasan - skall den klara sig?



Ja, det gjorde den. En snygg kille som härstammar från Katrineberg - kul och ses!



Ännu är det ganska ljust så fyrverkeriet får vänta en stund.



Ljusballongen fångar dock blickarna när den svävar upp mot höjderna och Lövtjärn till.



Här är en liten kille som har fått några smällare som skall smällas av tillsammans med någon vuxen.



Ingen tvekan om var vi är, eller hur?



Kusinerna passar på att umgås en stund.



Nu är brasan tänd och det dröjer en stund tills det är dags att tända fyrverkeriet, då kan man unna sig en öl.



Stavar är verkligen en riktig hit, även på valborgsmäss.



Besök av Åmotar.



Den här killen har dock lämnat stavarna hemma.



Nu har äntligen fyrverkeriet kommit igång.



Där borta syns en pjäs som ännu inte lämnat marken.



Kanske lite väl ljust, eller...?



Det avrundas med ännu en ljusballong...



...som snyggt far till väders.



Det liknar nästan solens eruptioner med eld-klumpar som ger sig av.



Nu har brasan nästan brunnit ut och det är dags att ge sig av hemåt.

Den här mannen, David, kom på besök i Katrineberg och stannade till vid "Westbergs". Han brukade vara hos sin morbror och moster, Anna och Gustav Nilsson som då bodde i Herrgården i Katrineberg. David var endast i sjuårsåldern då, det var omkring 1925. Gustav Nilsson var klockare så David var ofta med sin morbror upp i kyrkan. En gång kunde han inte stå emot frästelsen att dra i klocksnöret, och klockan klingade - det blev lite ovett...! Eftersom morbrodern hade kossor så behövde de hö och David var med och hämtade hö i Rockaladan som fraktades i en eka.
Han var ju naturligtvis inne i affären också när han var liten, för 85 år sedan.



Sonen bor i Torsåker där min Farfar bodde och drev ett skomakeri.
Nu har han skaffat sig ett sommarställe i Lövtjärn som ligger på Finnskogen.



Davids fru är uppväxt i Torsåker och kände till min farfar Ernst Boström, och tänk att hon var lite förälskad i en av hans söner när hon var i 15 årsåldern, kan det ha varit min pappa kanske? Ja tänk så det kan bli! Vi visste ju ingenting om varandra och så har vi så många beröringspunkter - vi hade ju faktiskt kunna varit släkt om kärleken hade slagit till...