finnskogsupplevelser

Igår körde Leif upp spåret till Locksjön med bara skoter, det var mycket svårt. Tur att vi har en "Wiking" som är både bredbandad och stark.



I dag körde han en sväng med bara skoter och därefter med sladden - och se så fint spåret blev. I morgon går vi över till släde, första gången för den här säsongen.
Det skall bli kallt i natt, just nu - 18. Spåren kommer att frysa till under natten, det blir en härlig tur i solskenet.

Nu är det över en vecka sedan vi tränade hundarna senast. Snöandet har pågått med långvarigt inslag av stark blåst som gjort det omöjligt att träna hundarna framför 4-hjuling. Och kan ni tänka er! Det har också gjort det omöjligt att träna framför släde också - det är FÖR MYCKET SNÖ!



Hundgårdarna är översnöade och måste skottas fram.
Bakkas & Billans öron når knappt upp över snökanten, Sluggo & Clyde ligger på sitt kojtak i hundgården bakom.



Det har kommit över metern med snö och snöskotern har varit översnöad.



Bullen rör sig i de för tillfället enda uppskottade gångarna.



På söndag eftermiddag har snökanonen upphört att spruta ner snö och Leif skottade fram skotern för att prova att göra ett spår. Det är på gränsen att göra upp spår, det skulle behövas ett töväder för att snön skall sjunka ihop och bli bärig. Tyvärr går det inte att invänta tövädret (det kanske inte kommer förrän till våren) och hundarna måste komma i träning så fort som möjligt.



Vi åkte sedan till Loses och Kristinas goda risgrynsgröt.
Loses ligger lägre ner på Finnskogen och hade mycket mindre snö än oss.



Glögg & pepparkakor, skinkmacka & julmust, risgrynsgröt och kaffe smackade vi i oss.



Fantastiska dikter hade kommit fram från byrålådor och många historier berättades i den knastrande värmen från kaminen. En mycket trevlig afton med andra ord.

Just nu i skrivande stund så börjar det snöa igen...

Snön bara vräker ner, sextio cm senaste dygnet. Öronen på Bakka o Billa syns i närmaste hundgården, Sluggo o Clade står på kojtaket i hundgården bakom.

Packning av spåren för hundspannskörning. Temp. -4gr. snödjup 2dm.
 Vi behöver minst 2dm till för kunna börja sladda.

Det här är första gången som en tidning intervjuar Lucas om hans karatetävlingar - Roligt!

Lucas har ju tränat karate under sex år, mer än halva sitt liv. Han har blivit både snabb och explosiv med en fin teknik. Han fick utmärkelsen "bästa tekiniker" utav 200 tävlande, både vuxna och ungdomar i Belgien i maj i år.
Han har lärt sig att göra höga och fina sparkar på träningarna och han har vunnit många tävlingar genom sin skicklighet. Det är viktigt att få till ordentliga sparkar, även om de inte är hårda. Det är nämligen så att det finns vissa punkter på kroppen som skall markeras för att få tillgodoräkna sig poäng. Så det gäller att få till det, om man vill vinna, och det har han anammat.
Klubben brukar även få utmärkelsen "bästa klubb" bland alla medverkande klubbar.
Här ovan är en bild på Lucas samling av priser från KM 2006 till senaste  tävlingen i Belgien. Han förvarar dem i familjens egen dojo, i husets källare.

Robert Wiklund, Wiklunds dojo, är mannen bakom de framgångsrika resultaten runt om i världen för både Lucas och många av klubbens medlemmar. Både tekniskt och mentalt. Många har t.ex. varit i Japan och tävlat och placerat sig bland toppen - i deras mästerskap! Det är väl fantastiskt, eller hur?

I artikeln nedan kan man skönja reporterns sensationslystnad med Youtub! Trevligt för honom att få till ett iögonfallande scoop... 

Tänk att vi har en gammal ek på tomten. Kall -14gr men solig dag.

Det blev som vi hoppades och trodde, det blev guld igen.
Fyra från Wiklunds dojo tävlade, två guld, ett silver och ett brons.

Snön vräkte ner en kort stund nu på morgonen. + - 0gr

Snöslask och någon plussgrad.

Efter den myckna snön som fallit under de senaste dygnen så beslöt vi att ge oss ut och titta efter spår. Som vanligt sökte vi oss in på intressanta oplogade vägar, vår Landrover går ju betryggande högt - snötäcket var ju drygt två dm.



En liten skogsmus har sprungit ovanpå snön för att snabbt ta sig ner till värmen och maten.



Haren har skuttat runt för att få sig lite bark från buskarna.



Ett rådjur hade gått kors och tvärs för att också få tag på lite busk.



Här verkar flera djur ha  passerat, om än inte på samma gång. Vid närmare iaktagelse kan man se älg, räv och faktiskt ett vargspår! Närmast kameran har räv och varg gått, i samma spår. Därefter har vargen gått till höger och räven till vänster. Älgen har passerat tvärs över vägen. Spännande!



I den djupa snön är det svårt att exakt utläsa spårstämpeln. Leif går ut och tittar närmare. Joo, det är vargspår.



Man kan tydligt urskilja framklorna.



Här har faktiskt fem individer gått i den djupa snön. De aktar sig noga för att komma ut i djupsnön, det gäller att spara på energin.



Mycket otydliga revirmarkeringar.



Efter ett tag blir vägen plötsligt "upplogad" av en bil som kommit från en sidoväg. Bilen har släpat i med hela underredet och snön har pressats åt sidorna. Tur att man inte har en sådan bil att köra med - det skulle göra turen oliiidligt spännande!

Det bådar gott att se vargspår igen i området.

Lucas har kommit till Katrineberg på höstlovet för att tillbringa några dagar tillsammans med oss och hundarna.



Bakka och Billan går i led - våra viktigaste ledarhundar (för tillfället).



Lucas passar på att bättra på sin kondition inför tävlingarna i Belgien som han skall ställa upp i  den kommande helgen (13 nov.). Det skall bli spännande att följa hans klasser, fighting, i karate.



Han slänger ner sig på kärran emellanåt för att vila en stund när hundarna håller för hög hastighet, över 15 km/h.



Wolf och Ako har visat sig vara duktiga ledare. Det gäller att låta dem gå i led med jämna mellanrum för att hela tiden utvecklas.



Pelle och Osten har visat sig vara bra i led samt vara snabba och starka. De skall tränas för att gå fort i Lucas spann i vinter.



Lucas tar chansen till träning vid alla träningspass.



...och vila på kärran...



Väl hemma igen så smakar det bra med vatten.



Balo är glad att träffa sina gammelmattar.



Hilda och Anette kom på besök och var med när Balo och Pajas gick sin träningsrunda.



Lisa och Bonny är bästa kompisar och då kan man ta sig lite friheter, kompisar emellan.

Snart är första säcken med solrosfrön slut.
Snön har fallit hela natten, snödjup dryga dm och -2gr.

Isen tar över igen, -10gr.

+

Soluppgång i Katrineberg -5gr.

I dag skall vi köra två gäng hundar framför 4-hjulingen, tur att älgjakten är över.
Lucas, som har höstlov, passade på att tillbringa några dagar hos oss. Han blir en bra hjälpreda till Leif.



Dagens träningsrunda gick som vanligt fram och tillbaka i samma spår. Stigningen är ganska kraftig så 4-hjulingen är mycket bra för att avlasta hundarna.
Vi körde upp till vändplanen och på vägen tillbaka upptäckte vi dessa björnspår som kommit till under den lilla stund vi var och vände. Björnen hade kommit fram ur skogen och gått längs vägen en bit, därefter vikt av och fortsatt sin vandring i skogen.



Bullen bryr sig inte så mycket om björnspåren dock verkar Ulva lite nyfiken.



Leif tog fram linjalen för att mäta bredden på spåret.



15 cm, en ganska stor björn.
 


Lucas tog hand om 4-hjulingen.



Här hade den kommit ut ur skogen.



Väl hemma blir det kloklippning, vattning och lite vila.



De hundar som inte fick gå i spannet fick springa lös på en "följa John" runda. Det var ju extra roligt idag när Lucas var med också - han är ju hundarnas favorit!


Älgjakt



Tony var med på älgjakten under lördagen och kan ni tänka er! Han sköt en tiotaggare.
Lucas var med pappa under hela dagen i skogen och mer spännande än så här kan det knappast bli.



Huvudet skall flås och monteras upp på en fin träplatta som minne av dagen.
Man kan nog skönja en blivande älgjägare...