finnskogsupplevelser

Sedan många år tillbaka bestämde vi att köpa oss en husbil, dock dröjde det längre än vad vi trodde då behovet inte har funnits tidigare. I år slog vi till! En vintervagn med centralvärme så vi kan utnyttja den vid hundspannstävlingar.

Hundarna kommer att ligga i sina burar på släpkärran, tur att den också har dragkrok.
Det är av stort värde att man kan tillbringa tiden i närhet av hundarna dygnet runt och sova tillsammans med dem under de dygn som tävlingen pågår.

Vi passade på att göra en övernattning, när vädret var som bäst för årstiden, för att kontrollera att allt fungerade som det skulle på den nyinköpta husbilen.
Det blev en härlig kväll med mycket fina bilder som vi ju vill visa för så många som möjligt.



Bullen följde ju naturligtvis med. Han går alltid en runda för att "säkra området".



Vi vevade ut markisen och placerade ut bord och stolar - blir fint inför korvgrillningen i kvällssolen.



Vi har till och med en egen båt med oss.
Lucas tar en liten provtur.



Kan man se någon fisk från bryggan?



Farfar Leif satt i kvällssolen och strandmetade.



Lucas passade på att prova fiskelyckan.



Farfar håller dock ögonen på barnbarnet.



Kvällen var varm och skön.



Snart börjar solen närma sig horisonten och färgen går över i guldgula tegelfärger...



...för att strax skifta om igen...



Ja, här har det slagit över till röd/blått också...



...för att gå över i mest blått.



Mörkret infaller och det är dagsa att gå in och koja...



Lucas har sovit gott i sin slaf under natten. Överslafen var också ett av de kriterier som skulle uppfyllas.
Vi gjorde fler små minisemestrar och stannade vid liknande fina platser. Vi ser fram emot nästa sommar och lite längre turer med vårt lilla "hus". Det känns att nomaden i kroppen inte är långt borta.

 Gråväder och 5,6gr.

Snön borta, +4gr.

Istjockleken 10cm och temp. -8gr. Väntas snö under dagen.

Soligt och några grader pluss.

Fortsatt vacket väder, -6gr. Sjön Bobaken som är en djup sjö har inte isen hel tagit över än.

Hög tid att dra upp båten, 5-6cm är isen och -7gr.

När snön och kylan kom så passade vi på att åka en sväng för att titta på djurspår.
Kaxen har börjat lägga sig inför vintern, Rockaladan lyser fint i kvällssolen.



Trots pågående älgjakt så finns det gott om älgspår, här har det varit fler älgar som kampats lite.



Den här har bara gått och släpat fötterna efter sig.



Orrarna hade också haft en sammankomst på vägen.



En hade doppats sin vinge i snön.



Räven syns alltid bland andra spår, här med tjäder.



Till och med råttorna hade lämnat spår efter sig innan de krupit ner under snön och värmen.



Ett Lodjur hade korsat vägen...



...på samma plats som rådjuret - en slump, eller kanske den var hungrig...



Andra sjöar hade lagt sig mer än Kaxen.



Plötsligt får vi se två vargspår - Leif står och tittar på en revirmarkering...



...är det en eller två som markerat?



Spåren är större än mobilen som är 10 cm lång. Ena vargens fram och baktass...



...och den andras.



Plötsligt blir de två vargspåren till en massa spår...



Ja, det är i alla fall fem individer som gått här.

Det här lovar gott inför kommande vintrar, trots att man skjutit undan alfadjuren i närstående reviren så har någon lyckats få ihop till en egen flock. Kan det vara hannen från Voxnareviret som gick tillsammans med "vår" alfatik, änkan efter Ockelbohannen, som går kvar?
Nu återstår det att följa spåren under vintern och lära sig deras beteenden. Hoppas de är lika kloka som deras föregångare var.
Dock så är det oroväckande med alla rubriker i tidningarna om dödade katter och hundar - betalningen för att alfaparen sköts?

Skoterutflykt den 8 mars 2010



En vacker vår/vinter dag tog vi skoter och matsäck och körde iväg för en runda på Finnskogen.



Fika på stående fot.



Efter den spektakulära vargjakten kan jag tala om att det inte fanns minsta intresse för att ge sig ut på spårrunda.
Alla vargar var ju borta ändå.



Trots det så fick vi se vargspår efter två vargar - vilka kan det vara?



Det visade sig vara ett revirmarkerande par som vi genast rapporterade för en av Sveriges  bästa spårare.
Man kan tydligt se både hannens och tikens markering. Roligt att vara den förste som konstaterade att det inte är helt slut med vargarna.

Det här paret kom att kallas för Sjösvedenreviret och de fick minst fyra valpar (Synobs i sommras).
Vi tar det från början. Ockelboparets första kull år 2001 utvandrade en tik som blev alfatik i det nya Amungenreviret. En tik från Amungen vandra ner till hoforsområdet och blev alfatik i Korsåreviret. En tik från Korsåreviret utvandrade tillbaka och bildade Sjösvedensreviret. Hon är alltså ett barn barns barn till den gamla Ockelbo tiken.

Med all sannolikhet är det dessa vargar som nu kommit in på det kracshade "ockelboreviret".
Nu återstår det att se hur de kommer att förhålla sig till hundar. Tyvärr så kan man misstänka att de sköt bort det fina beteendet tillsammans med alfatiken...!

Det har skinnat sig i våran damm, -7,5gr kan nog bli en solig och fin dag för övrigt.

Ett litet snölager på våran ek. kallgrader 2st, får se om snön är kvar till kvällen.

Gråväder +3,7gr.

Blad i hallonhäcken . -4gr och ännu en solig och vacker dag.

En kall morgon - 5,6gr. Skönt med eld i spisen.

Ännu en solig dag, -2gr och vindstilla.

Temp. kryper sakt nedåt, ännu en solig dag. Vintern närmar sig nu.

Bilden är tagen 2009-10-13, då det var ett tunt snöpuder på backen.
Idag 2,5gr. vindstilla och stor chans till soligt väder.

Styv kuling som man säger till sjöss, 3gr och vi får se om solen tittar fram idag.

Nu har hösten infunnit sig och sommargästerna har åkt hem till civilisationen. Lugnet har lagt sig över Katrineberg och rutinerna tar över.
För några veckor sedan började vi vår hundträning genom att låta hundarna springa lös bland stockar och sten. De leker "följa John" mellan stenarna, en allsidig träning som får kropparna att vakna till, ja man kan säga att de gymnasticerar sig igång. Om några veckor går vi över till träning med hela spannet.

Luna stannar upp i leken ett tag, så det är bäst att passa på att ta ett kort.



Pelle har en extra motor och kommer att tränas extra mycket och snabbare för att ingå i Lucas tävlingsspann i vinter.



Här springer Pelle tillsammans med sin mamma, Osten och syster, Bella. De kommer att bli hans tävlingsteam som kommer att tränas för att springa fort och länge. Det kommer även att tränas två extrahundar som får agera reserver.



Wolf älskar att springa, här tillsammans med Ako. Stora Wolf låter kattorna klättra på sig när han ligger, svårt att tro va'?
När alla sprungit så har vi faktiskt "tränat" 22 hundar.



Bullen har fått ta på sig rollen som "gårdshund" beroende på hans problem med tassarna som behöver ses över kontinuerligt. Han har då också tagit på sig att hålla ordning på allt som händer på och kring gården.



Han ligger i en box och väntar tills alla 22 hundarna har sprungit klart och gått tillbaka till sina hundgårdar för ett härligt mål mat som husse bjuder på när de kommer tillbaka.
Bullen skyndar då upp på "kullen" för att "läsa av" vilka som varit där och statusen på dessa individer.



Det ingår i hans jobb, enligt honom.



I somras så dök den här krabaten upp på vår gård, en trevlig liten igelkott.
Vi försökte att få honom att hålla till uppe vid huset för att inte hundarna skulle få syn på honom, därför placerade vi ut hundmat så långt från hundgårdarna som möjligt. Varje kväll kom han och fick sig ett mål mat.



Bullen som går lös på gården fick ju naturligtvis se honom, dock höll han sig på behörligt avstånd - "han kan ju vara farlig". Bullen och igelkotten delade utrymmet på gräsmattan hela sommaren, dock passade Bullen på att äta upp Kottens mat om det råkade finnas lite kvar.

Trots vår strategi så sökte Kotten sig neråt hundgårdarna, helst mitt i natten, så det var stort larm under flera nätter.

Vi funderade hur vi skulle göra och tog kontakt med grannarna som var villiga att ta emot honom på sin gård som ligger ca. 300 m från vår.

Leif packade ner honom i en hink, tog med lite hundmat och skjutsade dit honom. Skönt att problemet var löst!



Efter en vecka larmade hundarna igen och vi gick ut på gården för att se vad som upprörde dem.
Kotten kom då rusande fram till mig med minen av att "jag klarade mig, jag hittade hem igen, bra va'?" Vi körde tillbaka honom igen, det tog dock en vecka för honom att åter igen komma "hem".

Vi fick då köra honom till en granne som bodde flera km bort och som hade hundar, Kotten gillade hundar. Han blev kvar hela sommaren hos honom och försvann på höstsidan. Troligtvis gick han in i vinterdvala lite tidigare då han var välgödd och fet efter all den mat han fått. Det skall bli spännande att se om han kommer tillbaka till sommaren igen.

Han hann dock ställa till med oreda bland våra hundar som tog sig ut från hundgårdarna (som visade sig vara sönderrostade i nederkanten) , fyra st, för att kika närmare på igelkotten.
De sprang "fram" till byn och satte skräck i O8:or som fick "sätta sig i krismöte" - under hela dagen!

Jag har fullt förstående för att man blev rädd när det kommer fyra okända hundar farande i flygande fläng. Turligt nog så fanns det skogsfolk i närheten som tog hundarna och satte fast dem tills vi hann komma hem efter ca. 20 min.

Det olyckliga var att vi inte var hemma vid just det tillfället, de hade inte sprungit från gården om vi varit hemma.
08:orna kunde ju inte veta att våra hundar är civiliserade och snälla. Dock var det bra att få veta vilka trauman som hundar kan ställa till för en del människor så det gäller att hålla hundpannsspåren fria från skidåkare i fortsättningen, då är det ju inte bara fyra hundar som kommer - det är ju minst tio...

Frost på backen, solig härlig höstdag.

I morgon börjar älgjakten!!!

Gråväder och några plussgrader.

Jag gick en promenad för en vecka sedan och passade då på att plocka lite kantareller som jag stoppade i fickan på min slitna gamla tröja. När jag var på väg hem stannade det en bil med fyra personer i, de undrade var Katrineberg låg. Jag kunde svara dem att de faktiskt befann sig just i Katrineberg. De undrade också var "Lanthandelsmuseet" låg, det fanns ju inga skyltar.
Jag kunde ju tala om för dem att det var jag som hade lanthandelsmuseet och att de precis passerat förbi det.

De hade precis avslutat en cirkel som handlade om Ödmården och de planerade att ta med sig cirkeldeltagarna på en liten rundresa på Ödmården, som ligger uppe på Finnskogen.
Detta resulterade i att vi kom överens om att gänget skulle komma påföljande onsdag och att vi skulle ta fika i bygdegården före besöket i Westbergs gamla lanthandeln.



Någon buss hade man inte utan man åkte i sina bilar. Här är man på väg till bygdegården.



Hjärtligt välkomna är ni allesammans.



Natruligtvis berättade vi om alla händelser från 1200 talet fram till våra dagar.



Och om bygdegården, hur hela Nalen kom till by'n.



Och om man berättar om Nalen så kommer man ju naturligtvis genast in på Carl-David Othzén.



Ja, några kände faktiskt till honom.



Kaffe och smörgås smakade bra.



Spännande att läsa om Ödmården som var lite halvvilt med rövare och lösspringande stigmän, som tex. stigman Sote.



Det skulle ha varit både kul och farligt att ha levat på den tiden.



Kanske ni skulle kunna berätta för oss och Ödmården nästa gång ni kommer hit, eller hur?



Leif berättade om Pankfors.



Och Gullan berättade - ja en massa...



Sedan tog man bilarna och förflyttade sig till "Westbergs".



Spännande att se Olofs affär.



Hösten har kommit till Katrineberg oc h affären är stängd för säsongen, men för ett sådant här gäng öppnar man ju förståss.



Det finns ju grejor både uppe och nere.



Oj oj oj...



Lite djupare diskussioner blir det ibland.



Turligt nog så fanns det lite karameller kvar så det blev några strutar.



Bara glada miner.



Hit kan man ju åka flera gånger.



En karamellstrut skall man ju ha.



Från igelkottar till Pärlglans.



En strut tack!



Undrar om Olof slog på den här apparaten.



Nostalgiska minnen kommer upp...



Nu är det dags att åka vidare till Jädraås och Medskogssjön.



Tur att vi träffades på vägen så vi kunde arrangera ert besök i Katrineberg och tack Ann & Bo för att ni tog med er era cirkeldeltagare.

Tack för att ni kom till oss, hopps ni gör hela dagsturen hos oss. Ni är mycket välkomna.