finnskogsupplevelser

Idag kunde vi äntligen ta emot våra första gäster för den här vintersäsongen. Vädret har spelat oss och våra tilltänkta gäster många spratt under en längre tid.



Från Tyskland kom våra gäster idag.



Många kort blev tagna både för oss och våra gäster.



Spirit och Luna skulle vara med idag.



Spirit fick lite omvårdnad vilket han slickade i sig så gott han kunde.



Lillkillen fick åka tillsammans med sin mamma. Snygg flagga han har på mössan, eller hur?



Ungdomarna körde själv förståss.



Vilken härlig dag det blev. Vattnet på isen hade frusit till när den fick kontakt med den kalla luften.



Verkligen härlig vinter med massor av snö.



Rejält klädd med "Lovikamössa".



Solen kan då verkligen få till olika sorters foton.



Den gamla körvägen är guld värd...



Hallå! Har ni det bra i släden?



Bullen och Osten tycker att det är roligt när det kommer folk och att de får springa snabbt med dem.



Fint, va?



Duktiga muschers.



Härligt röda färger i det vita landskapet.



Lite kôlbullar smakade bra.



Ja, kaffe också.



Det var ganska lämplig temperatur, -7.






Det går bra att hålla tallriken i knät också.



Nu stundar en nyårssupé för våra gäster när de kommer tillbaka till Borlänge.



Då tar vi en skål i champagne på varsitt ställe. Skål!



- "någon som vill ha en kôlbulle till"?



Är man i Sverige så måste man ju passa på att åka skoter också. Det blev en liten tur.



Glada vinkningar...



Snöskorna fick sig en ockulärbesiktning - prova på?



Tack för att ni kom till oss, roligt att få lära känna er - välkommen tillbaka.

Snön har slutat vräka ner och lederna har till en del körts upp.



Hundarna är glada att få komma igång igen.



Spåren har åtminstone till en del packats, det gäller dock att hundarna har "tungan rätt i mun" annars sjunker de genast ner till buken.



Vattnet som pressats upp på isen och bildat ett lager stöp har kommit i kontakt med den kalla luften och frusit till is ,när vi kört med skotern.



Nu är vi redo att ta emot våra gäster. Härligt!
Sluggo och Clyde går med i dagens träningsspann.



Leif passade på att skotta rent taket.



Ja, det var ganska djupt och hårt packat...

De senaste dygnen har det snöat och snöat och snöat... Huset börjar likna ett snöinslaget julpaket. Tyngden på snön gör att isen, på sjöarna, tynger ner så att vattnet pressas upp och de spår vi tidigare gjort har sjunkit ner under stöpis.
Våra bokningar har vi fått ställa in, den ena efter den andra - det börjar bli en aning jobbigt!
Hundarna har inte gått på ett tag, inte ens de hundar som Lucas skall tävla med.
Idag fick vi ta bilen och åka till en skogsbilväg som blivit plogad relativt nyligen.



Pelle får prova Lucas mössa.



Den här vägen blir bra.



In med två hundar, samma som skall gå på tävlingen. Tyvärr är det minimerat till två hundar i Lucas klass. Synd att det inte är enligt gällande regler - tre hundar. Man kan ju undra varför?



Leif ställer i ordning släden.



Det blir pannlampa i skymningen.



Väl hemma igen. Värmen tycks finnas kvar inomhus, skönt.

 

 

 

Platsen heter Hälsingemyran, vi ser in mot Gästrikland.

Minus 24gr

En jämntjock himmel med en enda liten springa så att solsttrålarna kan stråla ner för en kort stund innan den sluter sig igen och mörkret lägger sig över landskapet.



I ottan ger sig Tony och Lucas av, de har tagit fram skidorna och skall ge sig ut på fågeljakt. Snödjupet är nu närmare metern så det känner nog på att ta sig fram på skidor.



Lite längre in på dagen så skall vi äntligen få se Lucas på den nya släden. Den gamla Rolls Roysen i bakgrunden, hickorysläden, har gjort sitt i tävlingsspåret och skall ersättas av den nya.



Medarna behöver rengöras från snö.



Hela familjen Winroth - Holst är med och ställer i ordning spannen.



Mamma får hjälpa Lucas med att ta bort ett litet skräp som visade sig vara ett ganska stort halmstrå. Huvva!



Bullen och Lucas tar sig ett litet snack, Bullens team är först ut idag.



Ako skall gå i led tillsammans med Bullen.



-"Snabba dig på då".



Utfarten från gården går i rasande fart, de älskar att springa.



Yngstingarna, Lillen & Ludde, får gå närmast släden. Eftersom de är så unga så får det dock inte gå för fort men med ålderstigna Bullen i led så går det inte alltför fort. Bara glada miner.



Nästa gäng som ger sig av är Wolf & Ulva i led. Bakom går unghunden Marvin tillsammans med Bonny.



De är så enormt duktiga allesammans.



Sist ut och snabbast är Osten, Pelle, Bella och Hugo. Hugo skriker rätt ut i förtjusning av att få springa i spannet.
Kolla in vinkeln på släden när han "styr" åt höger.



Hugo springer med hoppande bakdel. Jag har aldrig kommit underfund med hur han kan ha rumpan uppåt på varenda bild



Härligt!



Han ser ganska nöjd ut. Han har testat alla gränser med släden och det är bra. Tre gäng har han kört och i varierande farter.



Mamma & pappa kommer efter på skotern och kollar in sonen.
- "Kan man få lift"?



Nu återstår det tio hundar som skall köras, vi tar ett storspann. Tony följer med i släden med bössan ifall det skulle passa att hoppa av och gå på fågeljakt.

Jag känner mig som legenden George Attla som bodde i Alaska med sina föräldrar och som levde som trappers.
De var indianer och bodde i en liten by som endast hade hundspann som färdmedel. De åkte hundspann runt till sina fällor och vittjade dem. De sov under bar himmel då turerna tog längre tid än en dagstur.
Pappan var en fantastisk hundförare och hundkännare. George lärde sig av pappan och blev en levande legend inom slädhundsporten. Jag träffade honom när han var på besök i Sverige.

Dock så är en annan bekant, Egil Ellis, världens bästa hundspannsförare i sprintklassen nu. Han är från Funäsdalen men bor nu i Alaska. Och kan ni tänka er. Han vinner allt!
Hans pappa körde förresten turister med ett sexspann schäfrar 1947. Han hade varit i Alaska under guldvaskartiden och kört hundspann.



Pampig vägg med höga granar. Är det Alaska eller...?



Det blev ganska sent och färden gick hemåt ganska omgående.



Som vanligt blev det ju bra mörkt innan vi kom hem.

Solen orkar inte längre upp idag, -20gr.

Idag är det -8gr, behagligt väder.

Idag bestämde vi oss för att undersöka tjockleken på isen över en liten tjärn som vår korttur går över. Minst två dm skall den vara för att vi skall märka ut den och lägga ett spår med scotern. Vi visste att det skulle var en hel del vatten på isen beroende på den myckna snön som kommit under den senaste tiden och som trycker ner isen och upp vattnet. Ja, den var faktiskt över två dm så det blev ett spår rakt över som vi märkte upp och vi kunde göra hela rundturen klar. Nu är det bara att preparera och sladda så är gästerna välkomna.



Mycket snö så det gäller att komma ihåg hur spåret gick föregående år - och det gör man ju för det mesta.



Härliga eldgula färger i fjärran - tråkigt dock att det är en indikation på föroreningar i atmosfären.

Jag skäms över den nonchalans som man har visat vid behandlingen av de två unga vargtikarna som lämnats ensamma under uppvakningstiden när de är så groggy så de inte har kontroll på kroppen. Det var väl en liten bäck som de drullade ner i och drunknade i kan man tänka.

Vid vargmärkning för två år sedan, i detta revir, så var länsstyrelsens markpersonal kvar vid vargarna till långt inpå natten när alla andra gått hem till stugvärmen. Där fanns en liten bäck och de riskerade inte att vargarna skulle komma till skada på grund av deras tillstånd.

Idag fick Spirit följa med också - ett evigt tjatande på honom.



Ako  fick gå bredvid Pelle.



Wolf och Ulva gick i led.



Hundarna gick bra, de tyckte att det var roligt att få sträcka ut ordentligt.



Kylan biter i kinderna så det gäller att täcka så mycket som möjligt.
Nya släden är en fröjd fast det gäller att ha ordning på balansen. Jag ser fram emot att se Lucas köra för fullt med den.



Hemma igen

Fin vinterdag, soligt och -9gr.

Idag skulle vi prova den nya tävlingssläden med ett mindre antal hundar.



Osten skulle få gå i led tillsammans med sonen, Pelle.



Dottern Bella får gå som andra par.



Spirit, som gjorde allt för att få komma med sist vi körde, fick komma med idag.



Osten kommer att ha fyra av sina ungar med sig idag.



Spännande att få köra släden...



Den var helt fantastisk. Den gick att styra genom att föra bågen, som man håller i, mot det håll som släden skall gå. Och den gjorde det också!



Hundarna tyckte att det var roligt att få springa fort med en liten släde som gick lätt. Föret var mycket bra idag, spåret hade pressats ihop till en hård yta och hundarna sjönk inte ner så länge de höll sig i det preparerade spåret.

Det här blir nog någonting för Lucas att köra med.

Vi plockade fram släden och körde för första gången på milspåret.



Hundarna var ivriga och ville till varje pris följa med.



Ja, Spirit sträckte faktiskt fram "armarna" mot mig och tiggde om att få följa med. Han tog sig upp på kanten och var nära att hoppa ner när jag lyckades få honom att landa på insidan istället.



Bakka & Billan vet vad som gäller...



Tillräckligt med snö är det defernitivt, dock är den inte packad ännu.



Spåren är lösa och de går ner emellanåt.



Landskapet är inbäddat i maräng.



Härligt.



Härligt att ha hela vintern framför sig med fin snö och fina dagar.