finnskogsupplevelser

Hej!

I går hände det igen - två hundar drog iväg!

Leif skulle fylla på halm i kojorna samt mata dem. Under tiden skulle jag vara ute på gården och, som i vanlig ordning, umgås och passa dem så de inte springer ut på vägen vilket de absolut inte brukar göra.

Ronja och Ulva var först ute och drog direkt ut på vägen, lyssnade inte på kallelse. Leif fick springa ut och vinka åt en bil som råkade komma precis då (på vintrarna kan det komma 4-5 bilar på en hel dag, på sommaren dock fler) .

Vi tog bilen och följde efter hundarna, de sprang fram på "Bruket". Ulva kom genast fram till oss och visade hur glad hon var att matte och husse kom och "räddade" henne från det farliga, otäcka och okända. Ronja hade sprungit in på grannens tomt och höll på att vänslas med grannens jakthund. När jag försökte ta henne gled hon bara undan - hon var omöjlig att ta!

Vi tog hand om Ronja för tio år sedan via en omplacering. Hennes dåvarande matte ville inte ha henne kvar på grund av att hon inte fick kontakt med henne. Detta är just Ronjas problem, social inkompetens, skulle hon vara människa skulle jag bedöma henne som autistisk! Jag drog mig till minnes att hennes dåvarande matte också hade vissa problem så det förstärkte nog Ronjas sätt att bete sig mot människor.

Ronja har fått fyra avkommor och av dem är det en som blivit lika som henne, de andra tre är fullt sociala. Det kan också vara en gen som poppat upp i arvet från den skygga vargen.

Vi fick dock tag på henne med hjälp av lite falukorv som en annan granne kom med.

Våra hundar har aldrig brukat avvika från gården och flocken. Skulle tro att de lärde sig från Balo och Pajas´ rymning tidigare i veckan.

Hundarna lär sig mycket lätt, åtminstone sattyg. T.ex. skulle vi ut med ett stort antal gäster och vårt hundantal inte räckte till, lejde vi in en bekant som kört hundspann längre än oss (vi har kört 35 år). Hans hundar hade aldrig bitit i linorna så han kunde använda vanliga nylonrep. Vi däremot var tvungna att använda vajer då våra hundar sliter, tuggar och drar i linorna för att de är så laddade. Under tiden som vi selade in och spände för våra hundar, 35 stycken tillsammans, så lärde sig hans hundar att tugga på linan. Resultatet blev att åtta hundar av hans tiospann tuggades loss och drog iväg.

Så lätt lär dom sig!

Nu får hundarna kollektiv bestraffning och får endast springa runt i rastgården (den är ganska stor den också). Vi kommer att börja höstträningen i veckan och då får dom börja jobba och glömmer tankarna på rymning - ingen vill ju gå miste om en träning...

Gullan

Hej!

Idag fortsatte Leif med att snickra nya dörrar. Jag tog hundarna på promenad, en runda till Grästjärn, via berget och lekplatsen.

Sluggo, Ako och Clyde var fulla av energi och sprang som "torra skinn". Jag stod mot en stor sten och umgicks med dem när de hela tiden kom och bekräftade kompisskapet - tills Clyde passade på att knycka min mössa. Det var en mössa från 70-talet, en Busnel, en riktigt dyr märkesmössa. Clyde var hellycklig att han hade mattes mössa, plötsligt stod han högst i rang och svansen åkte upp. Jag försökte få tag i mössan, men han vägrade att lämna den ifrån sig. Jag tänkte att han verkar bara bära på den, det blir nog inga märken. Väl tillbaka på gården så fick Leif tag på mössan och tänk - det var bara slamsor kvar...

Hej!
För ett par dagar sedan ringde en bekant som satt på pass i älgskogen upp Leif och frågade om vi saknade en hund - en svart/vit hanhund. Vi "visste" ju att våra hundar stannar på gården om de springer lös, vi hade ju några svart/vita hanhundar. Leif gick dock ut och räknade våra 26, alla var kvar. Det visade sig vara en hund från grannbyn några km från oss, han kom snabbt tillbaka till ägarna.

I går tog Leif och satte igång med att bygga en ny dörr till en av hundgårdarna. Balo & Pajas som bor där fick då gå ut i rastgården och vänta på sin nya dörr. Det tog ett par timmar så de var nog uttråkade på att vänta. Under tiden Leif skulle hänga dörren på plats tog jag hundarna och gick en promenad upp på en höjd som vi utnyttjar till "lekplats" till både valpar och vuxna hundar. Balo & Pajas tog lite väl stora lovar, dock kom de tillbaka när jag ropade på dem. Väl tillbaka till hundgårdarna gick jag in och hundarna var kvar ute på gården. När jag gick för att ropa in dem var de försvunna.

Tankarna gick tillbaka på när vi övertog hundarna från en familj som inte hade tid för dem. De ville att hundarna skulle få en tillvaro med jobb som draghundar i ett team med flera, de var ju avlade till draghundar. Balo hade haft sele på sig och dragit något, dock inte Pajas.
Familjen berättade att de varit på rymmen ett antal gånger, ibland varit borta i flera dagar. Det värsta som kunde hända var att de sprang in till vargarna eller blev påkörd av en bil. Vi åkte/gick runt i skogen och efter vägar för att leta. Jag placerade mig vid köksbordet med ett sudoku och höll samtidigt ögonen på gården genom köksfönstret. Plötsligt gick "larmet" från hundgårdarna och jag såg Balo & Pajas komma med hög fart direkt ner till hundgårdarna - de hade kommit hem!

De kom in till oss i huset och fick ett positivt mottagande, de fick skinka att festa på. Efter någon timme gick de målmedvetet ner till flocken och hundgårdarna. Balo & Pajas såg nöjda ut bakom sin nya dörr och resten av hundarna såg lika nöjda ut, de tyckte nog att det var skönt att rymlingarna kommit tillbaka.
Efter en stund stämde alla in i ett mycket vackert yl - flocken var samlad.

Hälsningar Gullan