finnskogsupplevelser

Forsbergs buss kommer med ännu ett gäng trevliga människor, inte vet dom vart dom kommit heller. Undrar om dom kommer att gilla oss.



Kaffet och smörgåsen smakar dock bra efter några timmar i bussen.



Vildmannen fyller på kaffe vartefter det tar slut.



Ljusen vill inte brinna idag.



Mycket att prata om, de undrar nog vart de har kommit.



En konstig lokal och konstiga människor som är konstigt klädda.



Tids nog så får man väl reda på var man är.



Tur att det står vatten på borden, gott är det också.



Risten sitter och lurar på något finurligt att säga och det kommer ju hela tiden med jamna mellanrum.



Nu berättar vildmannen om var man har kommit och om rovdjur och vattnet.



Los-Lina har också vatten som hon berättar om - medicin var det visst.



Eftersom hon är så dålig på att läsa så äe det bäst att någon i gänget läser högt.



Nu kan inte Risten hålla sig i skinnet längre utan tar till toner som fångar hela församlingen.



Han är inte lite tokig den där...



...det där med brak.....n...



En riktig slutkläm.



Den var för tokig, eller hur?



Nu anländer vi till Olofs gamla lanthandel.



En gammal motorcykel och en tygbod...



Det fanns mycket saker här inne v'a?



För att inte tala om hur mycket det fanns i affären.



Titta där uppe.



Ett kort eller en karamellstrut kanske?



Allvarliga miner, lite trött kanske?



Tur att inte chauffören ser lika trött ut.



Dukarna var både billiga och lite ovanliga.



Nu börjar man pigga på sig.



Broschyren "Bli lite vild" kan vara bra att ha.



Intressant läsning om den där Los-Lina.



Dom här blir bra när man grillar och skall ta i varma saker.



Nu har bussen kommit till Loses.



Är det inte samma personer här som i Katrineberg?



Skall bli spännande att smaka på kôlbullar.



Det går ganska fort att grädda kan man tycka.



Hemgjord lingonsylt som plockats på Finnskogen.



Men det verkar gå hett till på Finnskogen - inte bara vad gäller den öppna elden som flammar...



Kaffebordet är uppdukat. Dom har visst mjölk i flaska här på Finnskogen fortfarande. Man kan ju förstå att dom är lite efter förstås.



Risten häller upp kaffe till damen. Pannan är full och ganska tung.



En bit morotskaka skall smaka bra.



Lämpligt att ha en rullator så man kan slå sig ner när man helst vill.



Lite dricka så här i värmen.



Det där var väl några år sedan sist, eller hur?



Los-Lina har fått sig en kompis.



En kaffeslurk innan man går upp på vridläktaren.



Man kan sitta inne i kåtan...



...eller på en stol...



...eller på läktaren...



...kanske på en bänk med brickan i knä'...



Tunnbröd fanns att köpa.



Kristina har fullt upp att göra med att distrubuera paket.



Vi som umgåtts med er idag tar farväl. Risten tycker att Los-Lina skall gödas lite för formens skull och bjuder på en bit kôlbulle.

Tack för att ni kom till oss, hoppas ni hade en bra dag för det hade i alla fall vi. Vi ses igen.

Visst är den fin vår bygdegård, ett gammalt sädesmagasin från tiden för järnhanteringen i Katrineberg.



Idag arrangeras den årliga Finnskogsträffen som lockar finnskogsbor tillbaka till finnskogen för att träffas och umgås.



Roligt att så många återvänder den här dagen. Här en som bodde i Katrineberg när jag var liten.



Finnskogsträffens husband spelar under dagen och kvällen.



Man serverar Kôlbullar som gräddas över öppen eld.



Lucas har tagit med sig glassboxen till bygdegården och säljer åt de glassugna. Våra gäster i affären får besöka bygdegården för att köpa glass.



Inne i serveringen säljs korv med mos eller bröd, kaffe och hembakt kaffebröd.



Ungdomarna som spelade på vårt Musikcafé och gjorde enorm succé gästspelade på finnskogsträffen också.



Folk hade satt sig ner för att njuta av deras uppträdande.



Det var inte bara vid bygdegården de spelade, de fraktade sedan sig själva och musikutrustningen till den obligatoriska underhållningen i kyrkan.



Vår präst önskar folket välkommen till kyrkan och drar gärna någon historia om finnskogen. Kyrkan är fylld till bristningsgränsen.



En del står/sitter på övervåningen och blickar ut över församlingen.



Efter dagens slut lastar Lucas & farfar på glassboxen på släpkärran och kör hem den till affären igen.

Vill du läsa mer och se fler bilder så klicka här.

Första stoppet är Vinströmmen som ofta var vårt utflyktsmål för både paddling och rekreation. Stället hade fått massor av husvagnar från att ha varit ett helt tomt på andra än vår.



Härliga sanddynor.



En älg stannade upp och iaktog oss en stund, lagom för att knäppa några kort.



Det blev allt mer kuperad terräng ju längre norrut man kom.



I Åsarna fanns det här gamla magasinet med reklam för optik. Undrar om det är i gång fortfarande?



Den här fint renoverade gamla bussen stod uppställd bredvid "optikladan".



Skylten "fullsatt" var nerfälld och cykelstället noggrant hopknutet.



Längre norrut kan man skönja fjällsidan som eroderat och gruset liggande nere vid foten.



Vi började söka oss lite på sidan av vägen för att hitta en bra plats att stanna och sova på och hamnade mitt på en smal dammarm. Det blev lite spännande att se om vi skulle lyckas att ta oss därifrån utan att backa. Turligt nog så kunde vi fortsätta rakt fram.



En uppdämd fors som slutat forsa fram.



Men den tillverkar ju istället elektricitet åt oss energislukande människor.



Vi gjorde en liten stickare in till en annan fors för att rasta Bullen och ta en kopp fika samtidigt som vi ville titta på forsen.



Det var en riktig hängbro över den, av tiden och vattnet, nergrävda forsen som flöt fram långt under oss.



Man fick lätt svindel när man tittade ner.



Ett loppis hann vi med också, ja faktiskt hann vi med ganska många. Här hade ett par från Bergby slagit sig ner under sommaren.



"Varning för lösgående kor"! Det var länge sedan man såg en sådan skylt. Man saknar verkligen Bobakskorna som gick lös här på skogen.



Komockorna ligger uppradade efter vägen och några av korna har tagit paus för att ligga ner och idissla en stund.



Är hon inte en riktigt söt kossa?



Nu börjar granarna ändra utseende och bli smala och höga med ett tufsigt utseende. Det syns att vi börjar komma upp på högre höjder.



Ett avslappnat sätt att köra moppe på.



Älgarna har bytts ut till renar...



Den stannade och iaktog oss i smyg.



Nu börjar man se fjällen, Ja till och med snö. Ljungdalen blir nästa anhalt.



Här finns inte så många hus men hotell finns det flera av.



Vi gjorde ett besök på gammelgården som var öppet och serverade våfflor. Jag har alltid önskat att prova på våfflor som gärna serveras på dessa breddgrader.



Ett gammalt hus från 1700 talet som man flyttat från byn till en plats lite på sidan.



Möblerna fanns kvar och huset såg ut som det gjort i originalskick.



Det här var ena riktiga speciella stolar som kunde vecklas ut...



...och bli till en trappstege. Fiffigt va'?



Ett "spiketält", som min bror Dan som bor i Norge kallar sådana här tillbyggnader.



En vindmölla som stod helt ensam på ett ställe, varför inte några till?



När vi skulle köra upp på Sveriges högst belägna väg så passerade vi detta gigantiska snöblad som man använder för att hålla undan snön på vägen med.



Om man inte har fällt ner bommarna för att vägen är blockerad med snö.



Eller när den är avstängd enligt skylten ovan.



Uppe på högsta punkten på Flatruet stod en sten som man reste när man byggde vägen.



Folk har börjat lägga till stenar runt den stora, en del skriver ett litet meddelande på sin sten innan de lägger den till de övriga.



Det var en vidunderlig utsikt runt om, i alla riktningar.



Bullen fick gå en promenad ut på fjället med husse, dock fick han gå i koppel vilket han är mycket dålig på och snurrade runt husse så han nästa ramlade omkull.



En liten fågelunge bodde under en sten mitt på fjället.



Mamman gjorde allt för att locka bort mig från boet - hon lyckades förstås till slut.



Fina vyer.



Vi slog oss ner med varsitt glas vin och tomar. Bra kombination? Eller...?
Sist vi låg över på Flatruet så var vi helt ensamma, nu var det åtta husbilar och några husvagnar som parkerat inför natten.



Bullen ser dock missnöjd ut  när han sitter fast i koppel.



Men det kanske var tur när de nymärkta renarna kom förbi. En man som stod med kameran uppriggad för att invänta och fota solnedgången fick plötsligt ett helt annat scenario att intressera sig för.



Molnen låg lågt över Helags så mannen gav upp och åkte hem. Men jag fick en bild, dock hann solen passera Helags då jag satt och löste sudoko och missade solnedgången.



Morgonen därefter så började vi vår färd nerför Flatruet.



Strax kom vi ner till Mittådalens sameby.



En riktigt gammal kåta stod övergiven, här har nog många bott under renskiljningarna i svunna tider.



Det var nog bekvämare att bo i det här huset kanske.



Renarna gick och betade bland husen.



Här stannade vi för att titta på uppsatta kort som berättade samernas historia.



Det fanns en liten butik inne i en alldeles nygjord kåta. Två leksaksrenar stod utanför.



Och en mycket trevlig dam, som för övrigt var en alldeles äkta same, sålde en fantastiskt massa sameslöjdade hantverk. Min mormor hade visst samisk bakgrund.



Vilka härliga färger va'?



Dom hade en alldeles ny kåta som byggts upp enligt gamla traditioner, man hade återanvänt en hel del...



...som de här björkslanorna som hade en perfekt böj för att hålla upp en kåta och bilda ett rökhål.



Här kan man få sitta och dricka kaffe med dopp om det är dåligt väder ute. Härligt med mjukt sviktande björkris och ett renskinn ovanpå.



Man kan köpa sig ett eget renskinn också.



Vi fick tag på ett tändstål med benskaft som skall få ersätta det tappade tändstålet på Leifs kniv.



En K-märkt skylt från äldre dagar. Gissa varför den är K-märkt!



Vi kom fram till Funäsdalen och det hade förändrats en hel del på sista tiden.



Det har exploaterats med trendiga byggnader så att det skall passa stadsbor som dristar sig ut på landet. Det planeras visst ett slags galleria centrum också.



Den här stugan i Tännäs brukade vi bo i när vi följde med min pappa upp till fjällen för att fiska och gå på tur.



Tyvärr såg vi inte en enda gubbe men de finns, det kan man ju se på skylten.



Efter att ha åkt på sveriges högst belägna väg så passade det ju att köra igenom sveriges högst belägna by också.



Fin liten stuga.



Här var det en hel del renar må ni tro, omkring 1000 stycken som betade i omgivningarna.



En varningsskylt för björnar? Då måste dom ha fler björnar än oss. Kan det vara möjligt?



Två trevliga damer som hade ett loppis som vi besökte.



Den här björnen var den enda vi såg. Förresten ryktades det om att det varit Norrmän som satt upp björnskylten...



Varför inte lägga sveriges största träbjörn till samlingarna.



Fågelsjö gammelgård hade stängt för dagen så vi får spara med att besöka den till ett annat tillfälle.



Lite historik.



Vi skulle svänga ut mot ett nedlagt flygfält och såg en person ligga inne i skogen tll synes orörlig, förmodligen död.



Leif fick gå dit och titta innan vi slog larm till 112. Det visade sig vara en docka som tydligen suttit upprätt på en påle med en kaffepanna i handen...! Det blev alltså inget samtal till 112. Man kan undra hur många anmälningar som andra förskräckta personer slagit larm om före oss.



Klockan halv tolv på natten kom det en skärmflygare in för landning, ytterligare en kom efter ett tag.



På morgonen startade det ett ultralätt plan som gjorde en liten sväng innan den landade igen.



Vi följde skyltarna till ett loppis alldeles intill flygplatsen och denna man som skrivit en bok om "Mystiska träd", spännande. Vill ni besöka stället? Klicka här.



Han sålde bland annat den här kopieringsmaskinen.



Intressant med rovdjursvaktande hundar för får och andra tamdjur.



Dock kunde vi inte upptäcka hunden, kanske han var så lik ett får så han helt enkelt inte syntes i flocken.



Ett spännande besök var i Skattungbyn och den gamla affären som liksom vår var från 1800 talet.



En mycket trevlig dam tog emot oss och berättade mycket spännande om affärens tidigare historia.



Man sålde hemslöjd som tillverkades av föreningsmedlemmar som för övrigt skötte hela ruljansen.
Hoppas att de kommer till oss på ett besök så vi får visa upp vår affär för dem.



Undrar vad den här imponerande byggnaden haft för uppgift tidigare. Man hade börjat rusta upp den med nya fönster. Spännande att se vad det blir i förlängningen.



I Svabensverk annonserade man om en auktion som skulle börja om mindre än en timme, vi bestämde oss för att gå in och titta om det var något intressant som skulle säljas - ja kanske något som skulle passa till vår affär. Vi gjorde ett överslag på hur mycket kontanter vi hade tillsammans och konstaterade att max 600 kr hade vi att spendera.



Det var bara att konstatera att det skulle inte ens räcka till ett första utrop. Det visade sig vara äkta persiska mattor och dyrbar konst, lite annat dyrt var det också.



Vi gick därifrån och tittade på herrgården som vi varit och besökt när förre ägaren bodde kvar.
Den var mycket imponerande, eller hur?

Fyra härliga dagar som nomad kändes bra, nu är det bara att åka hem och ta itu med alla "måsten" igen...

Dagens gäster är ett gäng från Uppsalatrakten som helt har lagt sig i händerna på Forsbergs buss och följt med på en alldeles hemlig resa som går upp på Finnskogen bland löst folk och lösspringande rovdjur. Bäst att vi berättar att de kommit till Katrineberg men de har nog sett skylten vid det här laget.



Dom ser ju glada ut i alla fall, dom har nog känt kaffelukten eftersom dom går så målmedvetet mot bygdegården.



Fast lite tvivel kan man skönja i deras ansikten, eller hur?



Kan det vara nyttigt att röka pipa?



Vad är det för ett konstigt ställe vi kommit till?



Det skall bli spännande att se fortsättningen på det här...



Efter tre timmars bussåkande så spelar det nog ingen roll vart man hamnar bara man får sig en kopp kaffe med dopp.



Det verkar vara så mycket trevliga människor som kommer idag.



...och glada verkar de vara...



...ja, ler dom inte allihopa?



Bäst att parkera rollatorn så man hittar på den sedan när man kommer tillbaka.



Undrar vad han ser för roligt...



...och vad ser hon?



Risten gör damerna sällskap in i bygdegården.



Det gamla sädesmagasinet är faktiskt ett mycket trevligt ställe att sitta och inta en macka och kaffe på.



Det står kvar sedan Katrineberg stod för smide med både smeder på vanligt vis och med stångjärnshammare.



När det inte behövdes längre så byggdes det om, på ett mycket smakfullt vis, till bygdegård till byborna i Katrineberg.



Vildmannen ser till att alla får kaffe.



hoppas det smakar bra.



Lingon - Linnéas strösselbitar är gjorda efter hennes recept på lingon, plockade på skogen. Hon var Svensk mästarinna i lingonplockning.



Tänk när hela Nalen var här 1955, då var det 700 personer i och runt bygdegården - och en neger kan ni tänka er!



Så börjar Los - Lina ta till orda och berättar om det radioaktiva "hälsovattnet".



Tur att han läste högt så vi fick reda på hur hälsosamt och läkande det var på både gikt, nervositet, ålderdom, matsmältning m. m.



Nu vill Risten ha ett ord - eller sång, med också.



Den där sången är nästan för tokig för att utsätta folk för, men det går väl an.



Undrar vad som vankas nu?



Efter en kort tur med bussen så kommer vi till Olofs gamla lanthandel.



Det är en hel del att titta på.



Både utanför och innanför.



Det var till och med en liten tygbod också.



Affären är precis som den var på Olofs tid.



Man kanske skall köpa sig en karamellstrut.



Det blev ett litet paket också.



Ett kort kanske?



Den där teatern skulle nog vara något att besöka i augusti när det ges föreställningar.



Lite trevliga pratstunder utanför affären. Det har nog varit en hel del bra pratstunder i och utanför den här affären under de åren som den var öppen för Finnskogsfolket.



Prata rovdjur med vildmannen och få sig en Rovdjurstidning på resan är också angeläget.



Resan fortsätter till Gruvberget och vår speciella präst, Carl - David Othzéns, prästgård och kyrka. Där bjöds på skönsjungande sång och en hel del berättande.



Nu har bussen anlänt till Loses där Finnskogsteatern finns.



Här vankas det lunch bestående av skogsarbetarnas rätt, kôlbullar.



Här gäller det att ställa sig i kö för den nygräddade kôlbullen.



Det skall bli spännande att smaka, man har ju aldrig smakat det tidigare.



Det gäller att få i sig sin kôlbulle också så en tunna får duga som bord.



Det var båda tummarna upp. Tack för det chauffören!



Det laddas på undan för undan.



Man kan sitta ner och ta en pratstund medan man väntar.



De elva pannorna har snart gjort sitt och alla har fått äta sig mätta och belåtna.



Lingonsylten är plockade på skogen och kokade utan något som helst tillsatser.



Smakade bra v'a?



Inne i kåtan finns det fullt med stubbar som man kan använda både som stol och bord.



Det fanns ju några vanliga bord också.



Snart infinner sig paltkoman.



Nu smakar det bra med en kopp kaffe och morotskaka.



En del har hittat en stol och sitta på.



Eller en stubbu utomhus.



Eller varför inte en mjölkpall?



En bänk under äppelträdet.



På vridläktaren.



Här sitter man när man ser på teatern. Läktaren rymmer hela 250 personer och kan vridas runt.



Påfyllning med både kôlbullar och dricka. Bra! Då vet vi att ni gillar vår mat.



Tänk att få umgås med så trevliga människor.



Som vanligt är det vackert väder när våra bussturer kommer.



Håll tungan rätt i mun.



Men nu är det en våghalsig fotograf som hoppar upp påstaketet för att få sig en bra bild på kockarna.



Nu har Risten samlat sina vänner på vridläktaren och berättar och sjunger så det står härliga till.



Hoppas det blev en bra överraskning och dag som ni kommer att minnas med glädje framöver. Hoppas vi ses igen någon gång.

Kanadagässen, som har fått små ungar, simmar i ån som rinner nedanför bygdegården. Dom bryr sig nog inte i att det är midsommarafton idag.



Men det gör Lennart som smyckat sin traktor och tar bygdens ungar med på en runda i omgivningarna.



En trevlig tradition, eller hur?



Därefter smyckas midsommarstången med blommor från omgivningarna.



Strax skall den bäras till bygdegården under fiolspel av Kristina.



Fiolen och Kristina har spelat hela vägen och nu vankas dans.



Skogsråna skulle bli ganska avundsjuka på den här dansen, bland vackra flickor och pojkar, de hade nog velat vara med.


MIDSOMMARDAGEN




På midsommardagen samlas man återigen vid bygdegården.



Tänk att så många människor fanns i Änga-Lillbo, roligt att de kommer.



Idag skall vi genomföra en kubbturnering.



Många har tagit med sig god förtäring och gott humör.



Kubben spelas på tre banor och intäkterna går till bygdegården som få hela 800 kr från de 16 lagen.



En del var verkligen kanonbra på att kasta ner motståndarnas kubbar.



Andra försökte hypnotisera kubben.



Fast att kämpa väl var ju det viktigaste och det lyckades ju alla med.



Pinnarna studsade ju hit och dit i den präktiga gräsmattan.



Inte blev det ju lättare när kungen skulle slås ner, man skulle stå upp och ner - tokigt v'a?



Dom här gick det ju bra för, det syns ju.



Fast dom här gick det ju nästan bäst för.



Dom här gick det allra bäst för.



Vinnande laget blev ju förstås Herrgårdsfolket, därefter Änga - Lillbo folk. Lite mixat var det tredje laget.



Vi ses igen till nästa midsommar fast vi ses nog snart igen, eller hur Marcus?
Klicka på det här om du vill läsa mer och se fler bilder.