finnskogsupplevelser

Efter flera dagar med töväder så fick vi ställa in våra turer på grund av snöbrist.
Lena & Jonas skulle komma och tillbringa några dagar hos oss - de kom med snön!

Första dagen var det så mycket snö och det snöade konstant så vi hade inte fått upp spåren. Vi gjorde en runda med bilen för att leta vargspår vilket förstås var döfött. Vargarna låg stilla och tröck i snöstormen. Vi åkte till Rimetkojan och grillade korv och åt vår matsäck.



En värmande brasa



Medhavda matsäcken smakade bra i skenet av brasan.

När snöandet avtagit senare på kvällen så  åkte vi skoter och sladdade leden.
Leif hade kört fram och tillbaka tidigare på dagen för att trycka till den myckna snön som hade kommit det senaste dygnet.



Spåret var ganska moddigt och tungt för hundarna, trots prepareringen. 



Lena startade med att köra eget spann.



Lena har lämnat över till Jonas och tagit plats i släden.



Jonas kör Bullen och Osten i led. Bullen har fortfarande problem med sin tass så han får ha på sig "plåstret".



Snön tyngde ner grenarna som låg över leden. Den rasade ner i huvudet så det gällde att ha huvan uppe för att inte få snö på halsen. Hur var det med Johan? Har han huvan uppe?



En liten paus på Locksjön.



Det är inte bara att sitta och slappa i släden, man måste agera handler också. Spirit är den som ständigt behöver påpassning, han går ännu inte "på räls".



Jonas behöver också hjälp med sina hundar. Wolf passar på att kolla om Bella möjligen börjat löpa - det gäller i så fall att komma före de andra hannarna...



Vy över Locksjön.



Lena tar sig säkert fram bland träden.



Lanthandelsmuseumets "frukostbuffe",



Jonas har börjat packa ihop inför hemfärden.



Tyvärr kunde ni inte stanna ytterligare en natt, så vi kunde få mer tid att till att få kontakt med vargarna. I skrivande stund vet vi var de är, dock har de ännu inte passerat någon väg.
Ni hade ju faktiskt hela 80 mil hem!  Hej och tack för att ni kom till oss, det var mycket trevligt att ha er här.

Våra gäster som kom i går har fått sin bil täckt med ett lager av snö.
Tillsammans så har vi fått 4 dm snö. Temperaturen har hållt sig på - 0,7 under hela dagen.
Leif och våra gäster åker med skotern och sladdar inför morgondagen.

Ihållande snöväder. Temp. -3, över två dm nysnö.

I dag är det uppehåll och temperaturen har legat på c.a. - 2 under dagen. Natten hade - 4.
I morgon skall det komma  mer snö, vi får vänta och se vad det ger.

Dags att sopa av snön på släden inför dagens träningsrunda.



Putsa av belagen, fungerar bra med en isskrapa som ligger i bilen.



Ledarhundarna Bakka & Billan vet att det är dags att ta ansvaret för att matte & husse kommer dit dom skall.

Bullen skall inte få vara med, han får stå över i två dagar och gå med på söndag  och dra en liten släde med gäster.
Spännande tycker Bullen, att träffa nya människor.



Alla selarna är genomgångna och lagade. Leif bär ut hela bibban.



Selarna radas upp till alla 12 hundarna som skall gå med.



Bullen funderar hur det kommer att bli för honom. Kommer man med eller får man "ut och åka bil"?
Han får gå in lådan som står till vänster, en "låda" med åtta boxar som rymmer två hundar i varje box. Den satte vi på förra bilen, en pick-up. Nu sätter vi den på släpkärran och drar den efter bilen. Alla hundar älskar boxarna, de förknippar det med utflykt och jobb, därefter vila och ligga och titta på folk genom gluggarna på dörrarna. 

Vi köpte en ny kamera för några dagar sedan, en Olympus som är vattentät, man kan till och med ta bilder ner till 3 meters djup med den.
Det är en liten kamera som man kan ha runt handleden inne i jackärmen. Lätt att komma åt och fota spannen som kör efter, och folk som sitter i släden. Det här är provkort som jag tog innan jag lade kameran i släden för att plocka in hundarna i spannet.

Vi hade många unghundar med oss så det blev lite bråttom iväg. Vi upptäckte efter ett tag att kameran ramlat ur släden så det blev tyvärr inga fler kort i dag.
Vid hemkomsten hittade vi dock den, nästan hemma.

Det fanns inga färska vargspår eller annat spännande så man behöver inte gräma sig över några bilder som inte blev tagna.
Spåren var fantastiskt bra förutom att det hade töat fram grus på vissa ställen, det var ju naturligtvis snö över, bromsen slog dock mot gruset när man bromsade.

Hundspannsspåren är nyprepparerade.
Under nolla idag nu ikväll - 3,2.

Temp. runt nollan idag, snöfallet gav 2dm som är ett välbehövligt tillskott.

REPORTAGE OCH BILDER PÅ ALLA SOM REDAN HAR GJORT TUREN FINNS UNDER KATEGORI GÄSTER.
Den här sidan är en presentation av turen för de som funderar på att göra den och vill veta lite om dess innehåll.



Gubben Risten har ställt ifrån sig ryggsäcken och gått för att lyssna efter bussen som skall komma.
Han brukar ha lite fläsk och svagdricka med sig, och så brukar han ha något mer i ytterfickan - i den vänstra...!

Yxan finns alltid med, skulle tro att den är med för att spånta tjärved med. Den kan ju vara bra till annat också.
Koskällan har Risten för att "plonga" med när han skall ha ihop alla tanter och farbröder så de inte blir kvar på skogen när bussen åker vidare.



Risten tar emot vid bussen, som vanligt får han sig en stor kram.



Los-Lina, med snuggan i handen, hälsar välkommen vid ingången till Bygdegården. Bygdegården är ett minne från järnhanteringstiden från 1700-talet, det var då ett sädesmagasin .



Här väntar nykokt kaffe, stor "Målarmacka", Lingon-Linneas strösselbitar och ett förunderligt gott källvatten.



Leif hälsar välkommen och berättar en del sanna historier om sina upplevelser i vildmarken bland våra rovdjur.
Leif ser till att alla får kaffe, han fyller hela tiden på termoskannorna och naturligtvis källvattnet.



Risten sjunger sånger som sjöngs på Finnskogen långt bakåt i tiden. Den där med ljummen fis sitter i sädesmagasinets väggar. Han har ett helt register av berättelser som han ärvt från sina förfäder. Diktaren Olle Svensson var Ristens farbror.



Därefter går färden vidare till den gamla lanthandeln.



Risten har tagit plats på bönpallen.



Leif har gjort i ordning ett bord med tassavtryck av varg och hund, spillning av björn och ett gäng Rovdjurstidningar som våra gäster kan bläddra i under den fortsatta färden.
Den gamla Monarken från 1951 står i bakgrunden.



Bullen är dagens demonstrationshund och får representera spannet. Leif har kopplat upp ett sex-spann med släde för att våra gäster skall kunna göra sig en föreställning om hur det hela går till.



Roligt att gå in i den lilla tygboden.


Det är bara att klippa till ett tygstycke som man vill ha och ta med in i affären och betala - och vad billigt det var. Eller hur?



Los-Lina har gått in i affären och snott ihop några strutar med gelehallon och polkagrisblandning.
Det blir bra att ha i fickan under den fortsatta färden. Och det förhindrar  blodsockret att sjunka ner under fotknölarna.



Olofs gamla affär är full med grejor som det var i forna dagar.

Vi har arrangerat vår tur, "Livet på Finnskogen" i fem somrar och går nu in på den sjätte. Vi har inte gjort så stor sak (reklam) av vår tur, dock så har vi mycket hjälp av Bollnäs kommuns personal på turistsidan.

Många kommer till oss på rekomendationer eller läser vårt enkla broschyrblad och blir nyfiken.
Ja, vi har faktiskt busschaufförer som säger att de "paxat" att få köra alla turer som går till oss. Gissa om man blir både stolt och glad.



Det här är en dagstur som tar våra gäster runt, enligt den streckade linjen på kartan ovan, på Bollnäs Finnskog. Det är något av en teaterresa där vi berättar skrönor, faktiska händelser och historiken från 1300-talet fram till våra dagar.

Vi som medverkar har alla vår historik, saker och byggnader. Vi tillhör skogsfolket samt är uppvuxna och fast boende på skogen. Man kan gråta, skratta och vara glad - det här är faktiskt en resa som berör...

Vi kör uppför uppfarten till Gruvbergets kyrka. Klockstapeln, som står rakt fram ringde man i när det samlades till kyrkliga sammankomster. Ja, man ringer ju förstås fortfarande i den när man samlas till sammankomster. Nu för tiden kan det vara för Elvis-aftnar, Musik i sommarnatt eller andra arrangemang som föreningen i Gruvberget anordnar.
Och framför allt så ingår de ju i vår gemensamma tur, "Livet på Finnskogen".



Eva tar emot på kyrktrappan tillsammans med Risten.



Eva berättar bland annat om vår ovanliga präst Carl-David Othzén, stationerad i Gruvberget, som även gick under namnet "Finnskogens Don Camillo". Det namnet fick han av en speciell anledning. Han ställde upp för "sitt folk" och agerade vakt vid en midsommarfest.
Det etablerade prästerskapet gjorde stor sak av det hela och det hamnade på första sidorna i alla stora tidningar. Därefter skedde ett antal händelser som resulterade i att hela Nalens ensamble drog till Katrinebergs bygdegård med dunder och brak.



Så här såg han ut, vår präst. Här står han framför Katrinebergs kapell, han hade ju också den att ansvara för.

Othzén uttalade sig i tidningarna (1955) att  "Låt kvinnorna bli präster, man skall inte fastna vid gammalt".
Han skrev nog den första insändaren i Sverige,1938. Den handlade om den dåliga vägen mellan Katrineberg och Gruvberget. Det byggdes därefter en ny väg. Han ordnade med elektricitet och många många andra saker.



Här står han på vedbacken och sågar och det är inte säkert att det var till sitt eget hushåll. Han åkte runt och hjälpte gamla och sjuka, både praktiskt och mentalt. Ja han agerade både präst, socialarbetare, konsult, terapeft, agitator och mycket , mycket mer.



Eva kan inte bara sin historia, hon kan sjunga också. Hon sjunger så vackert att det inte lämnar ett öga riktigt torrt.
Våra gäster brukar bli så förundrade. Jag kan hålla med dom om att med det lilla invånarantal så har vi riktigt bra kvalité på våra invånare.



Tänk att det aplåderas riktigt ordentligt i kyrkan när Eva sjungit.
Undrar vad Carl-David Othzén hade sagt om det?
Jag tror att jag vet vad han skulle ha sagt - "Låt dom applådera i kyrkan, man skall inte stanna vid gammalt..."



Ja, det här var en stund i Gruvbergets kyrka tillsamman med Eva.

Man lämnar nu Gruvberget och fortsätter färden mot Annefors.
I Annefors finns det en golfbana med tillhörande klubbhus, golfshop och restaurang.
Färden går nu på "Rimene, en bland de längsta grusåsarna av ett stort område, som bildades av inlandsisen för 10 000 år sedan.



Den här lilla stugan är Bollnäs kommuns första skolbyggnad.
Åke Wassing bodde här i Annefors, innan han flyttade ner till Bollnäs och "Slottet i dalen", ett hem för sådana som inte klarade sig på egen hand utan måste tas hand om av det "allmänna".



Risten åker ju med som guide, under hela dagen, och mikrofonen använder han flitigt - och det tar ju aldrig slut på historierna...



Höstbodarna är en liten "by" med allt som fanns förr i tiden för att försörja skogsfolket med nödvändigheter som plank, järn, tjära, mjöl och mycket, mycket mer.



Vackra vyer finns det gott om.



Det finns också mycket vilda djur, sannolikheten att få se något av dem är ganska stor - så det gäller att hålla ögonen öppna...


Ibland stannar vi vid dessa platser om Risten får för sig att titta in i Annefors kapell eller kanske undersöka tjärdalen. Man kan ju aldrig veta vilket humör han är på.

Nu har vi kommit till Britt och Byss-Olle i Bellsbo.
Byss-Olle har under hela sitt liv samlat på saker som kommer att kunna berätta sin historia för eftervärlden. Han har haft helt klart för sig hur saker och ting skulle komma att utvecklas.
Här finns över 4 000 st prylar, många i olika utförande och modeller. Det finns tre stora lokaler fulla med prylar, alla väl omhändertagna och dokumenterade. Byss-Olle kan berätta om varenda pryl och flera av dom har en egen speciell historia.



De som går upp på skullen följer med Byss-Olle och de som går in där nere följer med Britt.



Direkt innanför portarna hänger det i taket, sitter det på väggarna och står det på golvet - massor av prylar.



Byss-Olle berättar  om...



...motorsågar som han använt genom tiderna. En del var stora och tunga...



...och en del var ännu större. Jo, det här är faktiskt en motorsåg - den första. Det som syns på bilden är själva sågdelen, motorn står på sidan om. Tänk att bubba på den!



Kvinnornas hjälpreda i hemmet , tvättmaskinen, var nog lika positiv som motorsågen var för männen i skogen.
Den här tvättmaskinen underlättade nog en hel del.



Så här fick husmor hänga sin tvätt under den kalla perioden när spisen hölls varm. Undrar vad hon skulle ha tänkt om torktumlaren - det skulle nog vara en utopi i hennes ögon.



För att inte tala om vad hon skulle ha sagt om en maskin som tar hand om disken!



Så många händelser och så många orginella människor. Om man bara hade haft förmånen att få känna en handfull av dem.



Jaa du Byss-Olle, tänk vad dina saker kan berätta.
Nu har jag kanske visat 50 saker på dessa bilder, då finns det minst 3 950 saker kvar...



Hos Byss-Olle brukar våra bussade gäster inta  frukt eller kaffe med dopp som man har med på bussen. Det behövs för att förhindra att blodsockret sjunker och tröttheten sätter in. Lunchen dröjer ytterligare ett tag.

Nu har vi anlänt till Loses där Finnskogsteatern håller hus. Ja, vi har faktiskt en teater på Finnskogen - och den är utomhus. Den har naturen som scener.

En jättekåta som når ända upp till trädtopparna.



Vad skall man äta när man är gäst på Finnskogen om inte skogshuggarnas huvudrätt - Kôlbullar med hemkokt lingonsylt.



Riktigt kokkaffe med morotskaka smakar bra.



Man kan sätta sig i teaterladan och äta kôlbullarna...



...eller inne i storkåtan.



Jag ser att Risten tagit fram yxan, undrar vad han håller på med, det verkar som om han håller på och späntar ved.



Han har något i händerna som han delar ut.



Något intressant är det, det verkar lukta något speciellt. Bäst att försöka få tag i en bit av det intressanta.
Gissa vad det var! Det var tjärved som Risten bjöd på.
När man tänker efter så är det kanske många som inte har känt lukten av äkta tjärved.



Alla har tagit plats på läktaren för att få sig en stunds underhållning. Risten  sår på scenen som sitter fast på läktaren.
Hela läktaren kan snurra runt vartefter scenerna ute i naturen ändrar plats.

Att sitta här en ljuvlig sommarkväll och låta sig underhållas av  historier från tider som flytt, berättelser med både humor och allvarliga undertoner, är fantastiskt. Jag kan säga att man längtar inte in till sta´n då. Jag tror att programmet för sommaren är klart på deras hemsida nu.



Undrar vad han berättar nu - kan det vara en berättelse om hur man hanterar en sparkstötting tro?



Allsång på Skansen i all ära, men allsång på Finnskogen det är det något alldeles särdeles extra med.



Alla sjunger med i refrängen, Risten visar ju upp texten så det blir rätt.



Det här kan inte vara en sparkstötting - törs inte gissa...



Har man en gång gungat så sitter det där för all framtid.



Vi hälsar nya gäster välkomna och tackar de som besökt oss.



Mätta och belåtna efter en sen lunch så sitter våra gäster åter i bussen för att återvända till sina hemtrakter.
Tack och hej så länge, hoppas vi kommer att mötas igen.



Ja, det här var sista anhalten med upplevelser på Finnskogen. Man kan ju naturligtvis återvända till alla platserna vid andra tillfällen. Den årliga uppsättning på Loses sommarteater brukar gå av stapeln i augusti och är verkligen värt ett besök.

Som alternativ till Kôlbullarna på Loses kan man välja vanlig husmanskost på någon av platserna nedan. Risten följer narurligtvis med och lunchar han också, han släpper inte sina gäster förrän han måste.



Dagen avslutas antingen på café 83 i Kilafors.



Eller på Kungsholmens Restaurang, ett flottarställe mitt i Ljusnans utlopp.

Äntligen har det börjat snöa lite mer intensivt. Det har kommit c.a. 1,5 dm.
Temperaturen ligger på - 1.

Fansknoppen under ett tungt molntäcke.
Det har kommit 1 dm snö så det är dags att köra en runda för att trycka till snön.
Leif åkte iväg och tog kameran med sig.



Locksjön är en källsjö vilket innebär att det inte är något vanligt inflöde i sjön. Inflödet kommer underifrån, från källor på botten. Dessa källor gör att det kan uppstå stora vakar när kylan inte är tillräcklig för att frysa det varmare vattnet som tränger upp.

Här är det en sådan vak som blivit nu när temperaturen stigit. Ett svanpar har passat på att leta efter mat innan det fryser till igen.



Så här fina blir spåren. Med några dm till så blir det perfekt.



Och så var det ju det här med vargspår. Två spår antagligen gjorda av några brådmogna valpar i Ockelboreviret, då det inte fanns några revirmarkeringar. Spåren var gjorda sent igår kväll, lite nysnö i spåren.

Den enda snön som kom, sedan de få fjun som vi fick i går natt, är dessa fjun.
Just nu i skrivande stund kommer ett mycket fint men tätt snöfall, ungefär som duggregn - hoppfull inför fortsättningen...
Temp är - 3.
Kl. 18.00 5cm nysnö.

Efter tövädret som nästan förstörde säsongen för oss så tog vi det säkra före det osäkra och började dra upp hundspannsspår på de oplogade skogsbilvägarna som vi har gott om. Det tillhör ju inte det mest upphetsande att få köra på en väg men det är verkligen ett alternativ till att inte köra alls.

Det dröjde inte länge innan det första trädet, en tall, som ramlat över vägen måste tas bort. Leif plockar fram motorsågen som han fyllde på med bränsle innan vi åkte hemifrån.



Nästa träd, några aspar, som böjt sig av snötyngden som var tidigare i vintras.
Det gäller att såga högt uppe...



...och högre. Bäst att stå på rätt tå.



Och naturligtvis så fanns det ju färska (från igår) vargspår. Ett revirmarkerande par, rejält revirkrafs.
Kan det vara Ockelbo? Eller är det Amungen? Eller någon annan? Svartboreviret är ju "fri for rent".



Efter lite putsning av det lilla pudret som kom natten som var, visar sig urineringen.



Att lägga hundspannsspåret efter vägen är verkligen en nödlösning. Gruset är framme på många ställen och kommer att ställa till  problem med belagen på medarna, att kunna bromsa spannet och att sätta ner snöankaret.

Längst bort mot horisonten kan man skönja snömoln på väg hitåt, de har lovat två dm, frågan är om det räcker för att åka på den grusiga vägen.



Vägen tillbaka hem bestämde vi att köra över Fansen och testa leden som vi preparerat tidigare, men som skulle behöva mycket mer snö för att kunna användas till hundspannturer.

Det snölager som fanns på sjöarna smälte till vatten och har nu blivit kärnis, ett litet tunt snölager finns det dock ovanpå.
Här ser man halkbanan som Kriminalvården iordningställer varje år och poliser från både när och fjärran kommer och tränar halkkörning på. Så akta sig alla bovar som ger sig ut på hal is med polisen i hälarna.



Jag förväntade mig det värsta med leden, fast den låg ju förresten i norrläge, vilket i och för sig inte hjälper när det är flera plusgrader både dag och natt. Och kan ni tänka er!  Smältvattnet hade runnit nedför leden, men det hade lagt sig i håligheterna och frusit till ett toppen underlag. Hundspannsspåret var BÄTTRE än det var före tövädret! Nu är det bara att vänta på snön och därefter preparera med skoter och sladd. Vi ser fram emot att ta emot gäster till helgen och slippa åka på vägen.


Ett område efter leden har väldigt många stora stenblock - det sägs att trollen kastat ut dem!
Man kan se dörren in till trollens boning, står den inte lite på glänt?

Det skulle komma först imorgon, men så kommer det idag, snön alltså.
Vi får se hur mycket det blir under dagen.
Temp. - 6.

I natt var det - 15 och stjärnklart. I dag är det betydligt varmare, - 6,5.

Efter alla dygn med töväder både dag och natt så har vi fått lov att ställa in bokningarna för de närmaste dagarna.
I morgon kommer vi dock att köra upp ett spår  som kommer att gå på skogsbilvägar, för att ha som reserv inför resten av vintern.

Hundarna, och då framför allt unghundarna måste hållas igång, nu har de "stått" i en vecka. Vi får dock överväga hur vi skall gå vidare med hundträningen, 4-hjuling eller släde? De befintliga spåren är isiga och svåra att sätta ner ett snöankare i så det lutar nog åt 4 - hjuling.

Vi väntar nu på snö, det skall tydligen komma under veckan som kommer!

I dag blir det pälsmössa på, åtminstonde på förmiddagen. Temp. - 21

Vi åkte till Edsbyn för att besöka deras välsorterade järnhandel. Den har gått i arv under flera generationer och det har gett dem ett enormt sortiment. Vi behövde ringar till halsband åt hundarna, unghundarna har som hobby att tugga sönder dem på varandra. Mycket riktigt så fick vi tag på några.

Vårt nästa ärende var att köpa en fin blomma till värdparet, Elisabeth & Åke på Skålsjögården. Vi köpte en fin vit Azalea som vi överlämnade med allt det myckna beröm som spårarna har förmedlat till oss. Spårarna hälsade och tackade för den fina service de fick åtnjuta under de dagar de huserade där.

Skålsjögården, vårt skogshotell på Finnskogen, ligger vackert och har fint boende och framförallt god mat. 
När vi anlände så satt Elisabeth & Åke och åt middag tillsammans med två Fransmän som tillbringade några dagar på anläggningen. De hade provat på att åka skidor i de fina omgivningarna som har några mil spår tillgängliga för sina gäster. Vi gjorde dem sällskap en liten stund.

På vägen hem höll vi naturligtvis ögonen öppna efter nya vargspår på den lilla spårsnö som kommit. Tyvärr så fanns det inga nya vargspår på vägen hem till Katrineberg.

Kylan är tillbaka - 8,9 i natt. Just nu - 8. Lite nysnö har vi också fått, om än så lite.

I natt var det som lägst - 4,1. Nu, kl 13.00 på dagen är det 0,5.

I lördags åkte vi här, ut på Grästjärn, med folk i släden. Det var då fullt med snö och riktig vinter, man fick vara fullt påklädd med skyddande mössa som täckte både mun, näsa och öron.

Grästjärn står nu åter igen under ett lager vatten, vid minusgrader kommer det dock att frysa till is vilket bygger på kärnisen ytterligare. På detta behövs det sedan ett lager snö.

...och tittar jag ut, så ser jag att det just nu börjar falla lite snö...

Snön försvinner i en rasande fart, men i morgon ska det i alla fall bli minus igen.
Plusgrader hela natten. Just nu + 3,2.

Det här har blivit en vana för oss, att det kommit minst en värmebölja under de senaste vintrarna.
Värmeböljan brukar vara ungefär en vecka och den har haft varmgrader under både dag och natt. 
Dessutom har den gått fram över hela landet. Samerna har, i flera år,  haft problem med betet till sina renar som inte kommit åt den viktiga laven p.g.a. att tövädret gjort en isskorpa de inte kan ta sig igenom.

Förr kom kylan på hösten och den låg stadigt stilla över landet. Attackerna av medelhavsvärme kunde inte ta sig norrut då den kalla polarkylan låg som ett fast täcke och vägrade låta den varna luften ta över. Vindarna verkar göra som de vill nu för tiden.
Är det den omtalade Växthuseffekten eller hör det till längre bakåtliggande, normala cykler?

Det här har tärt väldigt mycket på den lilla mängd snö vi hade.
Polarluften verkar dock vilja komma ner under morgondagen - och snö verkar det bli också!




Väder 12 jan




Vi är nu inne på andra dygnet med plussgrader både dag o natt.
Snösmältningen är i full gång. Enligt väderrapporten ska värmeböljan
hålla i sig några dagar till innan kylan kommer tillbaka. Just nu +4.





 

Vi startade upp med ett sex - spann och ett tre - spann. Mamma Jennie körde sex-spannet och Lucas körde tre - spannet med Bullen ensam i led.

Snön är så hård så 4 - hjulingen kommer väl till pass. Vi får dock hoppas att vi slipper gå över till 4 - hjuling med träningen.



...och Jennie lämnar över till Jessica som kör med pappa Tobbe i släden...



...för att byta på hemvägen... 

Ett glatt gäng kom för att ha en dag tillsammans, en julklapp där man är tillsammans och samtidigt gör något roligt.
Lilla Saga sitter på pappas trygga axlar. Bullen springer omkring och hälsar på alla.



Första paret ut i släden är gamla Bomhusbor. Ice och Kokki skulle bli dagens ledarhundar, de hade gått slingan (ny för i går) en gång. Paret är gamla och "pålitliga" och dessutom är de inte så snabba vilket passar bra då det är lite bökiga spår. Vi hade ett litet spann efter så de som ville skulle kunna köra själva. Det hade varit - 11 på natten och det var fortfarande kallt fram på dagen vilket var bra för spåren.

Vi startade och iväg gick det som vanligt euntusiastiskt - tills Ice tvärstannade och luktde på revirpinket som vargarna gjort tidigare. Ice kollade pinket bara något ögonblick innan han gick vidare bakåt till den enda löptiken som var med i spannet, det var en riktigt medveten fint han gjorde mot mig. Där försökte han betäcka och struntade totalt i mina tillrättavisande, hotande och bönande ord.

Han gjorde en sådan fint man bara gör när man levt ett helt liv som draghund, när åldern börjat göra sig gällande och respekten för husse och matte börjar avta.
Ja, man kan likna det vid en gammal människa som börjar bli lite dement och kan vräka ur sig ord som hon i sin mest aktiva tidsålder aldrig skulle drömma om att säga. 



Vi kom igång igen, men väl vid nästa fartnedgång, vid en ganska brant uppförsbacker fintade han mig igen. Han var på andra sidan backen så jag såg honom inte - förrän hans nuna dök upp och han var på väg igen.



Leif kom och bytte ut ledarparet mot Bakka och Billan, därefter gick det undan - framåt!



Veronica från Jäderfors körde sitt eget spann.



Micke, Lotta och Saga från Göteborg åkte tillsammans.



Det var en fantastiskt fin dag med mycket solsken och lagom kallt.



Unghunden Pelle fick avlösa Balo och gå med på sista rundan. Han kommer att bli en av de nya toppenhundarna.



Leif och Gurra tog hand om hundarna efter hemkomsten.



Lucas och Emil hjälpte Jessica och Tobbe med kôlbullarna nere vid brasan.



Både farmor Margareta och mormor Birgitta är med.



Farfar Leif, morfar Bosse och moster Kristin. Leif och Veronica körde egna spann. Lilla Emma åkte tillsammans med pappa Fredrik.



Tack Lotta och Mikael för att ni ordnade den här dagen.

Det har varit mycket stort intresse från media om vår spårvecka. Det kan ju bero på "nyhetstorka" efter helgerna eller så tycker de verkligen att det varit av intresse för att allmänheten bör få ta del av det hela. Vi får hoppas på det senare. 

P4 Radio Gävleborg, var de första som gick ut med beskedet i lokala nyheterna. Ja faktiskt under flera gånger, även ute i fält.
SVT GävleDala var med och filmade ute i fält. Delar av detta sändes även i SVT:s riksnyheter.
TV4 Gävle/Dalarna
Böndernas tidning, ATL
Jaktjournalen
Arbetarbladet, med mycket bra kommentarer - minst 27 st! Skrolla ner på sidan.
Gävle Dagblad . Skrolla ner på sidan så finns det minst 9 st kommentarer att läsa
Ljusnan har tyvärr ingen tillgänglig artikel på weben. En scannad version finns dock här nedan, hoppas den går att läsa.

Nu har kylan defenitivt släppt sitt grepp om Katrineberg.
I går kväll var det + - 0.0. I natt har det legat på - 0,8. Nu på dagen är det +2,2 i solen.

Leif åkte ut tidigt i morse för att få en överblick av vargspåren som vi upptäckte igår. Det var spår med olika datum då det var både spår med några fjun snö i och spår utan snö.
Här ovan har de kommit ut från skogen och gått ut på Grästjärn.



...delat upp sig och sprungit runt...



...gått mellan vårt hus och grannens..



...följt hundspannsspåret fram emot vårt hus,som syns i bakgrunden. Revirmarkerat i snöhögen.



Bullen går runt och har koll på "sina" löptikar och reviret. Han stannar dock på gården.

Under tiden "Spårveckan" pågått så har vår, just nu gårdshund Bullen, varit mycket oregerlig och "tjatat" på mig hela tiden om att få gå ut.
Han har väckt mig på nätterna för att bli utsläppt. Värst var han natten mellan 3 - 4 jan då han klev runt på mig för att jag skulle vakna. Ja, han var ute två - tre gånger om nätterna.
Han har faktiskt aldrig betett sig så angeläget och pockande förut. Han har dock nöjt sig med att vara ute en liten stund för att sedan komma direkt när jag ropade på honom.

Vis av hundar som kissat inne om de inte omedelbart fått gå ut efter att de visat behovet så törs man ju faktiskt inte chansa. 

Vi har just nu ett fyrtal tikar som löper så lite av tjatet hade nog med dem att göra. Faktiskt så trodde jag att det var hela orsaken till hans beteende.

När husse kom hem från "Spårveckan" så blev plötsligt hunden lugn igen så jag tolkade det som om han saknat husse. Husse blev ju naturligtvis märkvärdigt stolt av att Bullen hade saknat honom.



Bullen pinkar in sitt revir.

Hundarna i hundgårdarna har varit väldigt aktiva och gruffande, inte bara det vanliga ylandet när vargarna är i närheten.
De gruffade som den gången när en igelkott kröp framför hundgårdarna, eller när huggormarna kröp i och utanför hundgårdarna. Eller när räv eller älg går och stryker. 

Som jag tolkar det så här i efterhand så är det ju naturligtvis vargarnas närhet som varit stor del i att Bullen hela tiden skulle ut och hålla koll på "sin" gård.

Tyvärr så får jag nog ta av husse lite av lyckan av att vara så saknad av Bullen. Fast skall jag vara riktigt ärlig så har han nog saknat honom en del ändå.

Efter alla dagar med kallt väder och spårning så är vi på gång med träningen igen.
På lördag kommer det nya gäster. De skall åka en ganska kort tur och den skall gå söderut precis på gränsen till Gästrikland. Vi behöver arbeta med spåret ytterligare för att det skall bli perfekt för både släde och hundar.

Men först kör vi milsspåret.



Vi hade utbrytaren Spirit med oss idag så det var inte värt att göra för långa stopp.

Vargarna hade förstås gått i spåret och revirmarkerat ihärdigt.
Balo som gick som andra par skulle ideligen lukta på vargarnas markeringar och drog ut åt sidan, det stör rytmen i spannet. Det var riktigt färska revirmarkeringar men p.g.a. Spirit kunde vi inte stanna så länge att det gick att göra sig en uppfattning om hur de gått.

Dock har de gått mellan vårt och grannhuset och vidare ut på Grästjärn. De hade också gått genom det område vi skall köra på lördag - det blir fint att visa för gästerna.

Idag är ordningen återställd med matning och träning av hundar.
Temp - 10gr inget nysnö sedan natten mellan 2-3 jan.

SVT GävleDala ringde och ville intervjua och filma för ett inslag till regionala nyheterna.



Kurt och Leif fortsatte spårningen på alfaparet i Ockelboreviret. SVT GävleDala var med ute i skogen och tittade på typiska revirmarkeringar såsom urinering av alfaparet, spillning med mycket älghår i och revirkrafs.



De fick se olika spårlöpor, här har minst fem vargar gått, valparna fick således följa med föräldrarna.



Kurt försöker få ordning på ut och inspår, det går ju åt alla håll.



Ja, till och med på vägen fanns det färska vargspår. Det visade sig att vargarna gått tillbaka in mot platsen de kommit ifrån.



En alldeles färsk (inte fryst),  svart "vargskit" som inte innehöll så mycket hår.  Detta tyder på att de har ätit mycket rent kött. Turligt nog så avbröt dom spårningen, sannorlikheten att vargarna hade en slagen älg liggande i området var ganska stor.

Itchi är vår lilla överraskning - en bonusvalp.

Lucas var hos oss på försommaren skulle hjälpa Leif att mata hundarna. Han hade frågat om han inte kunde få ta in en valp och kela med. Han har varit med hela uppväxttiden med åtta valpar som nu var 1,5 år. Problemet var att de inte var så vana vid att vara inne så det skulle inte bli så lugnt och skönt - de skulle bara hitta på hyss.
Lucas accepterade detta och gick med Leif ut.

Leif hade, någon dag tidigare, tagit bort ett vindskydd framför ingången till Wolf och Gopens koja. Vindskyddet gjorde så att man inte kunde se in i kojan. Lucas stod och tittade in i deras hundgård och såg en liten valp som satt och tittade ut genom öppningen. Gissa om vi blev överraskade.

Lucas fick in en valp att kela med. Hon var till en början stel som en pinne och visade ingen som helst medvetenhet - hon var totalt paralyserad. Det är ju helt förståeligt när man tänker efter, hon hade ju aldrig sett en människa. Åldern skulle jag vilja uppskatta till fem - sju veckor. Lucas gjorde ett jättebra jobb med henne, hon är helt socialiserad nu.



Den här gången Lucas är här har han och Emil tränat henne att sitta fint - och titta så fint hon sitter.



Tremänningen Emil har också en stor del i att Itchi sitter fint.

I går rände Leif runt  och var inte på skidor på hela dagen.
I dag åkte han in i Ockelboreviret tillsammans med Kurt.

Efter att ha åkt på "säkra" ställen och inte fått något napp så tog de vägen över Grannäsen. Där träffade de på Hjalmar och Janne, två bröder som växte upp i Grannäsen.

Janne har en "Finnskogskåta" belägen i granskogen, den är isolerad med mossa och smälter mycket bra in i omgivningen. Hjalmar och Janne höll på och röjde i sin skog.



Hjalmar, Janne och Kurt  får sig en pratstund utanför kojan. Kurt ser ut att trivas väl. Ja, han fick ju erbjudande att låna kåtan när han vill - skulle man ju inte tacka nej till, fast det är väl kanske märkvärdigare med folk från sta´n. Får ta ett snack med Janne...



För ett par år sedan satte Hjalmar, Leif och Janne upp ett riktigt rovdjursstängsel på deras mark för att hålla rovdjuren ute, och fåren inne i hagen.



Fast det stod ju förstårs på en uppspikad skylt att: PROJEKT VARG I GRANNÄS!
Riktig rätsida på detta påstående har aldrig riktigt utretts! Ryktet går dock att Janne setts med en halv vargpäls...?



Takfönster finns det, fast det är ju snötäckt just nu.



Janne eldar så det är + 25 inne i kojan. Kaffehurran kom på och de tog sig en fikapaus i kojan.



Det är en fantastiskt vacker plats som ligger på 400 m ö h. 

Nej nu måste dom återgå till verkligheten och fortsätta jakten på färska spår.



Mycket riktigt - dagsfärska spår!



...och alfaparet är det ju också, löpblodet har blivit mer distinkt, han har dock tryckt ner nosen så det är nog inte riktigt klart. Han fortsätter nog att kolla ett tag till...!
Tänk om man skulle ha en sådan kontrollerande människohanne!



Dagarna är korta och det blev inte så mycket dagsljus-tid kvar så de tar upp spårningen i morgon igen.

Emil och Lucas tränar Itchi att sitta fint. Som hjälpmedel har de en kasse med korv som de hängt upp i trädet för att undvika att hon tar hela påsen och sticker iväg med. Hon skulle troligtvis gömma den för att ha som reserv till bistrare tider.

Vi har haft tuffa temperaturer på nedåt - 23. I går var låg det på - 21, vid niotiden på kvällen steg den på en halvtimme till - 13,5 och låg kvar där under någon timme för att sedan sjunka till -21. I dag på morgonen låg det kvar på -20 för att plötsligt gå upp till -9,5 som den står kvar på nu kl. 13.30.

Efter en skön natts sömn purras gänget för att gå ner till Skålsjögården och Elisabets nykokta ägg. En rejäl frukost och iordninggjord matsäck i ryggsäcken så startar man upp bilarna.
Det är -25 så det gäller att ha bra batteri.



Skidorna på taket och så iväg. Petter blev intervjuad ute i fält av radio Gävleborg vilket sändes på lokala nyheterna.
Björn och hans gäng kommer på revirmarkerande par, endast några km från Skålsjögården, som med all sannolikhet är Amungenrevirets alfapar.



Här spårar Björns gäng Amungenrevirets alfapar, de ser dock minst tre spår.



Spår är det gott om, de går i hjulspåren, är lika lata som vi människor. Dock kan det vara svårt att se hur många spår det är tillsammans. Det gäller att spåra minst 3 km och se antalet när de sprider ut sig under vandringen.



Ett gäng får spår direkt som de följer, kan det vara mot Bresiljorna?



Det andra gänget åkte till Ockelboreviret och hittade revirmarkeringar från ett revirmarkerande par vilket de bedömde som alfaparet i Ockelboreviret. Eftersom de två revirmarkerade paren var i sina revir och relativt samtidigt så bedömde man att båda reviren finns intakta med sina valpar.

Carolina, Björn och Dagmar sitter och diskuterar morgondagens spårning.

Alla (nästan) har strålat samman med utrustning såsom skidor, lämpliga kläder, några GPS, ryggsäckar m.m.
Carolina och Dagmar var med Leif och spårade det nya reviret som kom till för några år sedan, "Svartboreviret".
Där sköts en ung tafatt hanne som knappt var könsmogen och en tik som revirmarkerade.

De sköts för att de fick skulden för att ett antal får rivits vid Älvkalhed vilket fårägarna och många, många andra som bor och verkar i revirområdet avhåller sig mot med bestämdhet. Alla är eniga om att fåren revs av en ensam varg.

De sköts också för att tre hundar blivit rivna av varg.
Här på Finnskogen har vi haft varg sedan mitten av 80-talet. Jägarna har hela tiden jagat med lösspringande hund, det har aldrig hänt någon incident med hund och varg - förutom grannens hund, Emma, som lekte med vargtiken utanför deras hus.

Den första incidenten var när en jägare var ute och jagade med en jämthund, hunden fick upp spår på en varg (förmodligen ungvarg). Hunden stack efter vargen och drev den under två timmar, de stannade och slogs emellanåt.
Hunden klarade sig men var full med dräneringsrör från alla sår han fått. Den stackars hunden förstod inte bättre än att jaga vargen, den var så tuff så att den knappt var lämplig att ens gå på älg. Leif träffade jägaren hos veterinären som berättade om förloppet.

Efter denna incident blev tre hundar attakerade och dödade av varg.
Anmärkningsvärt är att den sista hunden vargdödades efter att "Svartboparet" avlivats...!

Turligt nog så verkar den trenden vara bruten och våra vargar uppträder fortfarande avvärjande mot hundar.

Leif , Björn och Kurt började planera, redan i somras, att de skulle göra en rovdjursinventering tillsammans.
Rovdjursföreningens Mats Rapp som är en av Sveriges duktigaste spårare har tidigare arrangerat "spårveckan" i 12 år.
Intresset har dock funnits hos medlemmarna att fortsätta med spårningar.
Då reviren utbrett sig över större delar av Sverige varefter vargstammen ökat så verkar det bli flera spårgrupper fördelade över landet.

De bestämde sig då för att koncentrera sig på Gävleborg som har flera revir med lite oklara revirgränser. Det är totalt 12 spårare och de är inkvarterade på Skålsjögården. Det skall bli mycket spännande att följa deras arbete.

Intresset från media verkar vara ganska stort för att rapportera om denna "spårvecka", vi har lagt in länkar (längst ner efter reportaget) till SR P4, som har en intervju med Leif och Petter, samt ATL, Lantbrukets Affärstidning.
De tar ju alltid i lite väl mycket det här tidningsfolket, jag tror ju att "grabbarna" vill hålla låg profil och inte yvas för mycket - fast det är ju förstårs många som inte skulle tacka nej...!




Idag lördag, börjar den mest omfattande utbildningen i rovdjursinventering som har gjorts i Gävleborg. I fyra dagar kommer 12 personer att kombinera teori med vargspårning i Finnskogarna mellan Hälsingland och Gästrikland där de rivaliserande Amungen- och Ockelboreviren finns.

Hörde en varg yla
Vi befinner oss hemma hos Leif Holst i Katrineberg åtta mil norr om Gävle på gränsen mellan Hälsingland och Gästrikland. Här i den höglänta och vintriga terrängen trivs vargen. Så sent som på annandagen hörde Holst ylande då Ockelbovargen förmodligen gav sig in på en tur i fiendeland, Amungenreviret.  

Det är också det tiotalet vargarna i dessa revir som Leif Holst och de elva andra rovdjursspårarna, varav sju är nybörjare, kommer att följa när de genomför den första kursen i sitt slag i rovdjursspårning.

Hjälpa länsstyrelsen
I fyra dagar kommer kursen att vara med start idag lördag i Finnskogarna mellan länets två landskap. På dagarna ska man hjälpa länsstyrelsen att försöka ringa in hur många vargar som finns i området och på kvällarna analyseras resultat och det blir övningar och föredrag av mer teoretisk karaktär. Att få någon exakt siffra på hur många vargar som finns i Gävleborg är svårt eftersom reviren går in i andra landskap, men någonstans runt 25 vargar finns det i länet och över 200 i landet.

En av dem som anmält sig till spårveckan är biologen och vargkännaren Petter Hillborg från Gävle:
- Jag vill se hur rovdjuren beter sig och hur de rör sig i området, säger han till SR Gävleborg.

Läs mer på sr.se
eller lyssna på radion

Eller läs i tidningen ATL

Lucas har sin tremänning, Emil, på besök i Katrineberg.
De står och diskuterar spåret som går mellan dem. Kan det vara utter eller är det...?

I dag är det något varmare än det varit föregående dagar "endast" -8.
På kvällen kl 20.00 är det  -18. Brrr - få se om det blir någon träning i morgon.

I går kom det ca 3 cm snö, inget att yvas över men det får väl duga.

Väderet är fortfarande kallt - 8 under dagen, sent nu i kväll - 15,5.
Bilden är från nyårsafton 2005, då var det betydligt mycket mer snö.
Med på bilden är Kevin, Robban, Livan, Lucas, Tova och Filip.

Vi tog scotern och sladden och styrde mot en av våra leder som går på längre turer som dagsturer m.m.
För nuvarande har vi bara en mil som fungerar som ett tillförlitligt hundspannsspår som man med säkerhet kan låta oerfarna förare köra ett eget spann på. 



När vi kom ut på sjön så fanns det flera vargspår. Ja, sjön var faktiskt full av spår.



Man kunde se att valparna rumlat om och lekt med varandra. De verkade haft väldigt roligt, tänk om man någon gång fick uppleva detta. Även om det bara skulle vara på långt håll.




Här ser man sex spårlöpor, samma riktning och samma ålder, fem i trav och ett i galopp. Spåren som kommer in från vänster är troligen alfadjurens.



Revirmarkering av alfaparet, tiken till vänster och hannen till höger. Man ser även här att hannen kört ned nosen i tikens urinmarkering. Nu finns det även inslag av löpblod i hennes markering. 
Hannen känner det med all säkerhet och tänker nog, snart så ... !



Vi fortsätter på leden genom skogen till nästa sjö. Det är för tillfället för lite snö för att få till ett hållbart hundspannsspår.
Det var vid tövädret senast som vi körde den här sträckan, då skotern fastnade i stöpisen på sjön. Stöpisen, på sjön, har nu frusit ihop med kärnisen och det är ett skapligt lager med snö ovanpå.



Så här fint blir det när man kör med sladden, det blir ett bra underlag inför nästa snöfall.
För nuvarande är det för tunt snölager.
Tövädret gjorde att vattnet flödade i leden, det har nu frusit till is och behöver ett lager med snö för att bli farbart.

Väderleksrapporten lovade snö nu till helgen, vi får hoppas på det.

På nyårsaftons morgon tittade vi lite på TV4. De häftiga kockarna tillredde en nyårssupé, mycket exklusivt och dyrt - hyvlad tryffel på gåslever.

Vad skulle vi ha på nyårsafton? Ja, någon tryffel har vi ju inte i våra gömmor men väl kyckling i frysen. Sagt och gjort så tinade vi kycklingen och eldade upp vedspisen så ugnen fick skaplig temperatur.
Vi satte in den styckade, kryddade kycklingen och lade in några vedträn ytterligare.

Därefter tog vi skotern och körde efter leden in i Gästrikland. Vi visste att det var avverkat stora stycken av en mycket vacker storskog som vi brukade åka genom med våra gäster. Vi anade också att marken där leden går fram var förstörd av de stora tunga maskinerna som sjunker ner och skapar stora diken.
Mycket riktigt var en ganska lång sträcka förstörd så vi får lov att dra om leden.

Väl hemma igen så var det bara att inta vingar och lår av den supergoda kycklingen. Den var så precis lagom och mör som den bara kan bli om den står på eftervärme under en lång tid. Resten av kycklingen blev senare till "Flygande Jacob" som vi intog till "Grevinnan och Betjänten".



Strax före tolv var det dags att ta en promenad fram till "Bruket" för att sammanstråla vid kyrkan med de andra i byn, ringa in det nya året och skåla i champagne.



Titta på fyrverkeriet som Lennart skjuter upp.



Barnen sitter på  första parkett för att se det sprakande fyrverkeriet.



Leif fick sig en god pratstund på kyrkbacken.



Folk kom från små byar och stugor runt omkring.
De skingrades efter tolvslaget och började promenaden hem till sin egen stuga.
Nu dröjer det ett helt år till nästa nyårsvaka.