finnskogsupplevelser

Gubbarna sitter och väntar på en buss som skall komma.



Ja det kan vara bra att sitta på ljugarbänken och lösa världsproblemen - för vi har ju ganska många.



Los-Lina får sitta för sig själv - kanske det stinker för mycket piprök om henne.



Äntligen kommer bussen och Risten går ner och möter upp.



Ett riktigt kaffetörstigt gäng som suttit i bussen hela tre timmar.



Los-Lina står på trappan och tar sig en sista piprök innan hon går in...



...hon hälsar alla välkommen.



Man hade ingen aning om var man befann sig, undrar hur gissningarna gick innan de kom hit?



Tur att vi har en ganska stor smörgås när det ofta tar så lång tid att komma hit.



Vildmannen tar till orda och berättar om vårt speciella vatten från "Viagra Spring".



Lite annat är det med vattnet som Los-Lina berättar om, det från Radiumkällan.



Bäst att få sig ett glas från källan...



Vildmannen står beredd att fylla på karafferna...



Tänk att Nalen var här...



Tänk att de inte vet att de är i Katrineberg, den plats som bergsklättraren Göran Kropp tyckte var den vackraste platsen på jorden.



Lite faktaberättelser om våra rovdjur runt om på Finnskogen.



Los-Lina kommer med flaskan med hälsovattnet i och hon har ju lyckats hitta en som kan läsa också.



Nu har Risten suttit ganska tyst och det pockar på att ta till orda - eller sång som det egentligen är.



Det blir hejdlösa skratt bland borden.



Nu har färden gått vidare till Olof Westbergs gamla lanthandel.



Den gamla motorcykeln drar till sig gubbarnas beundrande blickar.



Och tygboden damernas...



Vargspår och björnskit är faktiskt intressant att se.



Vildmannen pratar och delar ut Rovdjurstidningar.



Några börjar med att gå in i affären...



Där finns det minsann en hel del att titta på.



Ett kort kanske?



Lars-Eriks gamla amerikakoffert var fortfarande fin.



Los-Lina säljer karamellstrutar som hon virat med van hand.



Det här hade ni väl inte tänkt er, eller hur?



Det kan vara klokt att ha lite sött i beredskap ifall blodsockret skulle "sjunka ner till fotknölarna".



Hej då! Du anar inte att vi kommer att ses igen idag...



Ett sista fotografi innan färden går vidare till...!?



Risten har fått sig en ny kompis och ser riktigt mallig ut.



Hoppas ni fick en fin stund tillsammans med Eva i vår speciella prästs gamla kyrka.



Vi har åkt genom skogen och börjat förberedelserna tills gänget skall komma.



Ja inte blev det lunch på någon vägkrog som ni nog hade föreställt er.



Pannorna är igång med vår alldeles speciella rätt - Kôlbullar.



- "Kan det där verkligen något att skryta över?"



Och Risten & Kjell har hoppat in bland pannorna också.



Bäst att föreviga det här så man har något att visa barnbarnen.



Riktig lingonsylt med lingon från skogen.



Hela veckan har regnet strilat ner utom idag när solen skiner över våra gäster.



Lingonsylt över kôlbullen skall det vara.



Det smakade bra kan man förstå när man vill ha en till.



Nu har nog "paltkoman" infunnit sig bland stubbar och stenar.



En jacka sitter nog inte fel idag.



Blir det en regnskur så är det bara att gå in i kåtan och sätta sig.



En liten svängom på gungan.



Några hade satt sig på läktaren för att äta sin kôlbulle.



...innan det är dags att åka en sväng med den och samtidigt låta sig underhållas av Risten.



Här är gänget som gräddade era Kôlbullar idag. Tack för att ni kom till oss - hoppas vi ses igen.

Som vanligt lyser solen när våra gäster anländer.



Leif och Risten möter upp vid ankomsten.



Nu kan jag lova att man är rejält kaffetörstig.



Los-Lina står på trappan och hälsar alla välkommen.



Ja, herrarna blir nog lite betuttad i henne när hon röker på sin pipa.



Vad kan det vara för en tant?



Hon är defernitivt inte vanlig.



- "Välkommen alla glada människor"



Risten språkar för fullt med de andra gubbarna.



Efter den långa färden hit så är man nog ganska "matelak".



Det släpper dock efter ett tag.



Risten donar och grejar med damerna.



Leif ser till att det finns termosa med kaffe i på varenda bord.



Los-Lina serverar te.



Ja, de här människorna har inte en anig om var de har hamnat - det är nämligen en hemlig resa!



Gissningarna hade varit vilda efter vägen. Första gissningen var Älvkarleö.



Den andra var att äta vid Tönnebro.



Den tredje blev Vi trädgårdar. Därefter visste dom ingenting...



Men nu har ni hamnat i Katrineberg och underhålls av Risten som sjunger en riktig finurlig visa.



Nu går färden vidare...



...till Olofs gamla lanthandel.



Här fanns det grejor...



Mycket förunderligt.



Det finns en hel del grejor som man känner igen.



Och lite uppstoppade djur också.



- "och titta där"!



Vad var det som hängde i taket?



Ett kort kan man kanske ta och köpa.



Vilken tur att det inte regnar idag.



Det var en mycket varm dag så skuggan var sval och skön.



Skriva i gästboken kanske?



Intressant de där urklippen från 1955 om "Finnskogens Don Camillo".



Vilken snygg gammal motorcykel.



Det var faktiskt en som hade haft en precis samma motorcykel. Ja, till och med samma årsmodell.



Damerna struntade i motorcykeln och tittade på tygerna istället.



Det blev ett litet paket med hem.



Gruppen gjorde ett besök i Gruvbergets kyrka och blev väl omhändertagna och underhållna av Evas ljuva stämma.



Två som arbetar med att byta ut stolpar efter vägen har kommit upp till Loses och fått sig en kôlbulle. Vi känner faktiskt varandra sedan tidigare och blir glad för besöket.



Nu har våra gäster anlänt till ett helt nytt ställe, kunde dom ana det här tro?



Kôlbullar med hemlagad lingonsylt blir en ny smaksensation.



Det här hade ni minsann inte kunnat tänkt er, eller hur?



Risten har fått hoppa in bland pannorna och elden.



Det var ju faktiskt lite skillnad motför att stå i matkön i Tönnebro, eller hur?



Här är det verkligen "á la minute".



Värmen är total idag med både extremt varmt väder och full fart på elden under pannorna.



Det fanns faktiskt någon som smakat på kôlbullar tidigare.



Det går bra att backa också.



Skulle elden komma lös så står eldsläckaren lämpligt till.



Kokkaffe och morotskaka.



Är dom tvillinga eller har dom bara råkat ha samma klädsmak?



Härligt att sitta ute och äta.



Eller i den stora kåtan.



Det är svalt och skönt där inne.



Stubbar går både att sitta på och ha som bord.



Risten har plockat fram sin yxa och hugger lite flisor...



...som folket får lukta på. Vad kan det vara för märkvärdigt med det? Jo, det var riktigt kraftig tjärved.



Vad håller han nu på med? Det har väl inte hänt något?



Risten berättar vidare och bjuder på en tur runt med vridläktaren.
Tack för att ni kom till oss, hoppas vi ses igen.