finnskogsupplevelser

Halva Kaxen är nu isfri.

Halva Kaxen är nu isfri.

När sköljer Kaxen i år?
Förra året skjölde den natten mellan 25 - 26 april.
Själv tror jag 28 april

Den varma teperaturen har gett med sig och gjorde det möjligt att töra en kortare sträcka med hundarna. Jennie och Tony tänkte ta ett åttaspann och Lucas vill köra tre hundar.

Tony lastar på spaden för att åka bort till vägövergången och skotta snö över vägen för att slädarna skall glida lätt och belagen inte förstöras.



Det här blir en bra "snömatta".



Jennie och Tony selar in sitt spann.



Den som ser till att komma med först av alla är Marcus (tidigare Wolf) som står och knackar på dörren.



Som lite extraförströelse gräver han sig en grop.



En kram tar han girigt emot.



Clyde och Sluggo får gå som wheeldogs.



Det är OK tycker Clyde. Tony tar ett rjält grepp för att få in honom mellan fastsättningarna.



Bakka och Billan i led förstås.



Vargpinglan får hänga med fast vargarna är skjutna.



Bakka tänker sticka ut åt andra hållet innan han kommer underfund med att det är den andra turen som han skall köra i dag.



Det blir lite knöligt när det bär av tvärs genom spåren, det är bäst att hålla tungan rätt i mun.



Klart över vägen så det är bara att köra på i flygande fläng.



Lucas har också startat sitt spann.



Vägen är klar att passera...



Bra med "snömattan"...



Snart ikapp mamma och pappa.



Mamma är ordentligt förkyld så det blir nog att sitta i släden och vila.



Det är mycket snabbt före med hårt spår tack vare den kalla natten.
Ja, hastigheten ligger på 30 km/h.



Men var tog ungen vägen?



Han kommer snart ikapp, han har bara stannat för att låta avståndet bli lite längre - för att få åka riktigt fort.



Lilla skogsrimpan före Locksjön.



Lucas hänger med.



En mil får räcka, vi vänder på Locksjön.



Fansen är under allkritik så det får vara.



Locksjön däremot är faktiskt bra.


Tillbaka genom lilla skogsrimpan.



Några skotrar har vågat sig ut på morgonen innan värman underminerar spåren.



Pappa kommer dock snart. Lucas har kört förbi och skall köra fort...



"Mördarbacken" tillåter dock inga höga farter.



Skotrarna har kört så spåret ligger högre än den snötäckta marken bredvid. Det gäller att kunna hålla sig på spåret och hoppas på att hundarna följer det och inte skoterspåren.



Några av hundarna fick trassel med linorna när släden gick ner sig i ett "skoterhål" och det var bara att stanna och trassla ut det.



Det tog dock lite tid så Lucas passade på att stanna och umgås lite med sina hundar som varit mycket duktiga.



Ett mycket roligt stopp tyckte hundarna.



Men nu hör de arr det andra spannet är på väg.



Bara att ge sig iväg till släden igen.



Fort bär det iväg igen.



Det har blivit så varmt att Lucas tagit av mössan.



Nu är vi framme vid vägövergången. Lucas stannar för att låta hundarna vila och låta dom springa så fort de bara kan för att ställa sig på släden och göra ett riktigt hopp med släden. 1 - 2 -3...



Håll i...



Hundarna håller inte riktigt hög fart så linan har slakat...



Lucas har berett sig så mycket han kan med fötterna uppdragna...



Men det måste ha varit slak lina för släden styr ut åt sidan och Lucas dyker ner i backen - men släpper inte taget...



Pappa och mamma är snabbt ikapp...



Förfärat stirrar de på sonen som dock redan åkt vidare och skrattar åt vurpan.



Strax hemma igen.



Fin kurvtagning



Hundarna har fått en fin tur liksom människorna.



Alla känner sig nog nöjda med dagen.



Spirit & Luna.



Wolf & Ulva.



Sluggo & Clyde.



Och Bakka & Billan.



Lucas tar ett snack med sin hund, Bakka.



Och en liten trevlig stund med Spirit.



Som hellyckligt slickade hela Lucas.



Hundarna skall in i hundgårdarna igen.



Alla hjälps åt.



Luna...



Selarna skall in.



Slädarna ställas tillsammans på gården.



Jennie gräddar lite kôlbullar för att avsluta dagen.

I dag skall vi testa ut dom snabbaste hundarna åt Lucas inför den kommande vinterns tävlingar. Han fyller då 12 år och får tävla med tre hundar. Pelle ligger bra till.



Lucas har tagit plats bakom släden - han har ju handlers!



Både Farfar, mamma och pappa.



Taktiksnack med Pelle.



Osten och Bella gick i led. det gäller att ta kurvorna utan att sladda för långt ut. Det här var tävlingsslädarnas "Rolls Roys" på 80 talet, helt gjord i hickory.



Hundarna älskar när de får springa fort och sträcka ut ordentligt.



Lucas älskar också att köra fort



Han har kört sedan gan var fyra år och klarar det galant, dock testar han gränserna hela tiden så det kan bli en del "incidenter" som han han får lov att klara upp.



Lyckliga hundar va?



Leif har varit och köpt en modernare tävlingssläde som har gått en säsong. Ja. det är faktiskt en släde i väskan.



Släde med medar separat som har både tävlings och träningsbelag som man byter emellan.



Släden utvikt.



Man kan "styra" släde genom att vicka "styret" åt det håll man skall åka.



Bromsmatta är ett måste vid tävling.



Ankaret sitter väldigt strategiskt för att snabbt sättas ner och tillbaka igen vid ev. incident under tävling.

I går kväll var det ett himla liv på hundarna, de var verkligen upprivna.
Leif gick ut och tittade men det blev inte tystare för det.
Efter en timme så var det bara en som stod och gafflade, men det var mycket hotfullt och lågmält. Hon varnade verkligen. Bullen som vanligtvis brukade se till att följa med när vi gick ut gjorde inte en antydan till att vilja det.
Vi förstod att det var något djur som upprört deras känslor och gissade på älg eller björn.

Räven, som går här varje natt och genomsöker gården efter något ätbart, är det ingen som ens lyfter på ögonlocket för. Han hör ju liksom till gården och dess djur.

Hon stod på kojtaket och varnade minst fem timmar. Jag stoppade bomull i öronen och somnade till slut.



I dag på morgonen så gick Leif och kollade efter ev. spår efter den individ som upprörde hundarna.
Det var alldeles färska spår av något stort djur som gått efter skoter/hundspannsleden som går bakom hundårdarna mot skogen. Eftersom det var - 5 grader i natt så var spåret hårt och visade inga spår, dock hade den klivit på sidan av spåret på ett ställe.



Här hade han sjunkit ner på själva spåret - en rejält stor björn.



Bullen satte ju ner nosen och läste in lukten av björnen.



Ja, han satte ner hela huvudet där björnen sjunkit ner bredvid spåret.



Han hörde nog på varningsskallet igår att det inte skulle vara hälsosamt att gå ut.



Lite koll runt om för att bilda sig en uppfattning om hur björnen rört sig.



Skoter/hundspanns-spåret går precis förbi hundgårdarna. Troligtvis har han kommit där.

Dagens gäster har kommit från Gävle. Gemensamt har de att de arbetar på det nedläggningsdrabbade Eriksson, vill uppleva en dag på Finnskogen tillsammans.



Det kommer till och med folk från Stockholm så de har nog en hel del att prata om under dagen.



Kanske man skall passa på att prova köra själv.



Jag skall i alla fall köra.



Anette hade arrangerat dagen för sina arbetskompisar.



Det var mycket bra att få hjälp med inselningen av hundarna av vana hundmänniskor.



Tursamt nog så var det på minussidan i natt så spåren håller än så länge.


Under natten hade det kommit lite snö, tillräckligt att ge en sista bild av vinterlandskapet.



Kameran som jag har i jackärmen ställer om sig när  man av misstag kommer åt knapparna och har här hamnat i det läget. Därav den suddiga bilden. Tog med den ändå för att ingen annan kunde ersätta den.



Glada tjejer som körde själv också.



Anette körde ju förstås.



Sorgligt nog så är säsongen snart slut.



Det gäller att hålla tungan rätt i mun.



Man har ju tur som får ha så snygga killar i släden, eller hur?



Glada miner...



Förarbyte.



Det går ju som vanligt mycket bra.



Ja,även om man kommer ända från Turkiet.



Tillbaka vid hundgårdarna igen.



Leif kommer med förankringar.



Hundarna är nog ganska nöjda.



Husse fyller på vatten som nog behövs efter dagens jobb.



Är det någon smak på vattnet? Leverpastej? Bäst att vicka ur vattnet så man kan hugga in direkt på pastejen.



Lika duktigt hjälpte man till med att sela av hundarna.



Glada miner, det gillar hundarna.



Lite eftersnack runt elden.



Och kôlbullar förstås.



Kaffepannan på plats.



Det gjorde du bra Anette, som tog dina kompisar med dig.



Ser han inte rätt så nöjd ut?



Snart vänder ni åter till civilisationen, hoppas ni minns oss med glädje.



Ni är mycket välkommen tillbaka, sommar som vinter.



Lite skriva i gästboken också. Vi ses igen, eller hur?

Pajas, som varit familjehund innan han började sitt nya jobb som draghund fick besök av förre lillmatte från Gävle.
Han var dock lite avvaktande när han fick gå alldeles ensam framför släden - men roligt var det.



Medan lillmatte körde hundspann så fick kompisen åka skoter.



Lillmatte bytte dock snart och hoppade upp bakom Leif på skotern.



Pajas fick dock draghjälp av Osten när kompisen skulle köra.

Det har varit varmgrader både natt och dag under flera dagar, dock lovar man kalla nätter framåt helgen. Vi bestämmer oss för att försöka genomföra de närmaste dagarnas hundspannsturer.

Fast vattnet har börjat ta tillbaka utrymmet från sjöisen, sjöfåglarna har anlänt.



Spåret är utmärkt med granris. Det är bäst att hålla sig på spåret, utanför är det stöp under snön.



Bäst att försäkra sig om att isen inte smält för mycket.



Ja, det är fortfarande en halvmeter tjockt.



Trots det mycket blida vädret så vågade sig en familj från Västerås på att komma och åka hundspann.



Det finns mycket att titta på som t.ex. en gammal igelkott som dröjt sig kvar genom åren.



Bäst att byta om till vatten och vindtäta kläder för att vistas några timmar utomhus.



Bullen passade på att bli ompysslad förstås.



Det var många hjälpande händer som selade in hundarna.



Den där kameran blir det nog fina bilder av.



Det gäller att sätta fast rätt krok på rätt ställe och det var det ju inte några problem med.



Gästerna har anlänt men spåret är under all kritik.  Det gäller att hålla tungan rätt i mun och inte hamna utanför spåret.



...för då ligger man illa till för att vicka med släden ute i lössnön.



Farmor åker med barnbarnen.



Ja, farmor ville minsann prova på och köra själv.



Det var fullt upp med att hålla sig på spåret så något fotograferande blev det inte för min del. Tur att Leif knäppte några kort.



Morfar provade på att köra själv. Ja han hade faktiskt varit på Grönland och åkt hundspann, det var troligen efter Grönlandshundar.



Storasyster.



Lillasyster.



Lillebror.



Och naturligtvis mormor.



Det blev lite egen lek som att göra en sådan här fin snögrotta och krypa in i.



Bullen undrar om han också får plats.



Regnet strilade tyvärr ner för en stund.



Men det upphörde så vi kunde sitta ute runt elden.



Tid för en liten fika.



Kolbullarna klarade sig från regnet.



Mamma var en hejare på att köra. Ja alla var duktiga. Undrar vad hon funderar på? kan det vara att hon känner sig nöjd med dagen.

Det var trevligt att lära känna er, ni är mycket välkomna igen.