finnskogsupplevelser

Gravarna klara inför alla helgons dag

Älgen låg på en väg där han sedan fick ligga kvar. Korparna satt och åt för fullt på den när vi kom och skrämde bort dem...



Under älgen var det konstiga färger som absolut inte kan komma från den.



I huvudet kunde man se en skarp blågrön färg.



Färgen var så alarmerande så att vem som helst som har något förstånd i huvudet borde begripa att det inte kommit dit på naturligt vis.
Vi hade några bekanta, både jägare och icke jägare hade varit där på lördag förmiddag och noterat den blå färgen. Vi var där på söndag eftermiddagen och såg det blå. Naturligtvis fotograferade vi och tog prover.
Det som förvånar mig är att "hundratals personer var där och tittade" samt att "alla Åmotsbor var och tittade på älgen" enligt artikeln längst ner! Passerade alla dessa utan att reagera? Alla kan väl inte vara så "dumma" att de kan missförstå!
Det visade sig vara glycol i älgen. Hur många djur strök med när de åt av älgen? Korparna vi såg fick nog en plågsam död med kvävning inifrån. 



De här båda artiklarna skrev Erik Andersson den 20 maj 2003. Han har skrivit fel också, vi var där på söndag eftermiddag - inte lördag!
Det var ju inte slumpen som gjorde att de sattes in i tidningen, ovanpå varandra - alla tydde det ju till att det var Leif som hällt glykolen i älgen. Eller hur?
Jag sökte upp Erik Andersson och frågade vad han menade med det här och då sade han så här: - "alla i Åmot tror att det är ni"! Då var inte smockan långt borta skall ni veta.
Vem är det som är den skyldige enligt den här artikeln? Är det vettigt att ha en sådan här reporter i ett demokratiskt land? Man får hoppas att de "städat" bland sina reportrar på Arbetarbladet.


Man myntade begreppet "det är någon som vill misskreditera jägarna, som har gjort det". Man har i flera år hört det här påståendet. Jag skulle vilja påstå att det är ett "SNORUNGE-UTTAL". Kanske man växt upp och börjat fungera som de vuxna människor som man förhoppningsvis är. Fast man kanske är kvar i det barnstadiet fortfarande? Skulle tro att de vet vilka/vilken som gjorde det.

Undrar hur de skall få till det med Fansenvargens dräpare? Vilken skall få skulden för det? Hur går man då tillväga med alla faktiska bevis som finns?
Vi väntar med spännig och följer med i fortsättningen på historien...


P.s. om du vill läsa om varför vi inte sökte upp lokalpolisen så läs

Fansenvargen 2: Imponerad av polisen

Vi väntar med spänning på att rättsproceduren skall fortsätta och de skyldiga får sitt straff.

Klart väder och -2gr. Rosenbusken tappar nog sina blad snart.

Våra hundgårdar är under all kritik och har varit så under lång tid. När vi flyttade hit så tänkte vi att vi skulle kosta på nya hundgårdar och göra efter konstens alla regler. Vi fyllde upp marken och skulle lägga en sandbädd över så att dräneringen skulle bli perfekt Tyvärr så blev det pinnmo istället, som höll i några år för att därefter bli till lervälling. Konstigt nog så blir det värre år efter år. Vi har försökt med allting men själva marken ligger förmodligen som en flyttuva över sankmark. Slår man ner ett spett så fortsätter det ner till vatten. Marken som vi fyllt ut har sjunkit ner i vattnet under och blir mättat med vatten underifrån. Nu har vi lagt trall i halva hundgårdarna så de har något torrt och gå på. Mockning blir nästan omöjligt, svårt att skilja ut skiten från leran. Det enda som man kan göra är att gjuta stora plattor att lägga ut. Vi har aldrig haft det här problemet tidigare.



Träningen är i full gång, dock med lösspring "uppe på kullen". Hundarna tycker det är kul att springa och busa med varandra. Wolf kommer i full fart uppför backen.



Bella ställer sig i fotoposition på vår "puss-sten" där de kan pussa matte hur mycket som helst.



Osten är ledare på dagens "följa John".



Gräset är både gott och mjukt.



Nu har gänget sprungit ner till hundgårarna och får sig ett mål mat av husse.
Ett nytt gäng är på väg upp.



Lisa och Pajas vänslas lite med varandra - löpning på gång?



"Bäst att kolla av vilka det är som löper".



Flygande mattan? Efter älgjakten börjar vi köra med 4-hjuling också.

Vi hann ju med en hel del annat också på vår lilla minisemester. En tur ut till Öregrund bl.a.



En riktigt gammal tvåmasatare, man har bildat en förening för att samla både pengar och arbetskraft för att få i toppskick.



Ett trevligt litet fiskeställe som dock mest bestod av restauranger belägna utefter strandremsan.



En bonde efter vägen hade slutat att använda de gamla redskapen och hängt upp dem längs med vägen.



Trevligt att titta på.



I en liten by hade man börjat bereda marken och omgivningarna fär att anlägga en riktigt stor och fin camping. Alldeles som ett litet gulligt Nangiala.



Bodde Sofia, hon som födde upp duvorna i det här lilla huset? Eller var det Skorpan och Jonatan kanske? Kanske det finns en körsbärsträdgård också.



Här bodde dom ju i alla fall inte.



När jag var 16 år så arbetade jag och min syster här på stadshotellet i Norrtälje. Undrar hur det ser ut nu? Man kanske skall gå in och titta, kanske berätta att jag jobbade här under en sommar.



Det visade sig vara ombyggt till ett vanligt lägenhetshus med postfack i nedre delen. Gissa vem som bodde här. Jo, Pia Degermark som spelade rollen som Elvira Madigan och som hade en romans med kung Karl Gustaf.



På det här lilla torget som ligger utanför Stadshotellet (jag står på hotelltrappan och tar fotot) åt jag min första pomfrittes doppad i bearnaise för första gången. Vi fick två skålar av kockarna att ta med.



Plötsligt, när vi börjat köra norrut från Norrtälje, fick vi nästan tomt med luft i ett framdäck. Vi vände genast tillbaka till sta'n. Tursamt nog så låg det en gummiverkstad alldeles intill vägen. Vi åkte dit och fick däcket fixat, det visade sig vara ett ventilgummi som torkat ihop.



Vi åkte till ett ställe som heter Nydal. Här bodde jag när jag var sex år och här tappade jag min första tand när jag satt på trappan. Min lillebror Dan föddes när vi bodde här.



Mitt emot vårt hus låg en liten hållplats där stinsen bodde. Det var ett mycket trevligt gammalt par som vi brukade spela kinachack med.



Station hette Nydal, den beboddes av Stockholmare som hade den till sommarstuga.



Så här såg det ut på 1895. Som jag mindes så såg det ut så här när jag bodde där också. Dressinen, som syns på bilden åkte jag och stinsen med på järnvägen till en bonde och köpte mjölk i mjölkkruka.



Den här mannen flyttade in i huset vi bodde i efter att vi flyttat. Nu bodde han i det här huset som byggts senare.
Det är hans urklipp på tidningsartikeln här under.



Vi åkte till bondens gård för att titta också, och tänk att det bodde folk där också.



Han bjöd in mig för att titta hur det såg ut i hans fina och moderna kök. Jag minns det ju mycket mindre förstås.



Undrar om det skall bli julkärvar av den här halmen som satt uppspetsade på pinnar.

Gråväder +1. En lupin i full blom.

I går var det en älgjägare som såg nästan hela vargfamiljen ute på ett hygge c.a. 2,5 km från vår gård. Det var fyra valpar och en med halsband (mamman), som dock inte fungerar. Jag trodde inte att det var fler än två valpar men det var roligt att det visade sig vara fyra.

Vi tog husbilen ner till Grisslehamn för att göra en liten dagstripp till Ekerö på Åland. Husbilen blir bra att sova i när vi kommer tillbaka vid åttatiden på kvällen. Fler har tänkt samma tanke som oss.



Vi hinner gå en liten runda vid vattnet innan det är dags att gå ombord på färjan.



Det var ovanligt många som hade pirror för att frakta tyngre saker på, ryggsäckar hade de också. Undrar vad de skall bära som är så tungt - det måste vara stora mängder också...



Vi hamnade i en tunnel som snabbt fylldes med välutrustade människor, dom skall väl inte gå på utflykt med scouterna - eller?



Ombord på båten så skulle vi äta "Skärgårdsbord". Vi tyckte att skärgårdsbord lät mycket spännande så vi hade bestämt att äta det. Men tyvärr var det ett helt vanligt smörgåsbord som man kunde äta förr i tiden när vi brukade åka någon gång emellanåt. Smörgåsbordet var vi ju helt färdiga med och skulle inte komma på idén att göra det igen. Fast det blev ju så ändå. Dock dristade vi oss att ta en cointreau till kaffet.



Vädret var strålande och utsikten var fantastisk. Maten smakade dock väldigt bra.



Nu har vi kommit fram till Åland, vi kommer inte att gå av - det är endast 30 min innan båten vänder tillbaka till Sverige.



Ingen gick av förutom de som köpt enkel biljett. En hel del långtradare och personbilar körde av färjan.
Det står några pallar med sprit och öl och väntar på kajen, undrar vad man skall göra med dom?



Aha! Det skall med färjan...



Kurts buss skall med också.



Rampen som bilarna körde av på börjar gå upp - det blir väl tätt får vi hoppas...!



Leif går till baren för att inhandla en varsin whiskey, och ett stort glas vatten, till oss. Vi tar fram en god chokladkaka som vi njuter av tillsammans med whiskey´n.



Tillsammans med solnedgången så blev det en fantastisk kväll.



Det hade blivit riktigt mörkt när vi kom tillbaka till Grisslyhamn igen. Den lilla viken hade fått besök av en jagare som lagt till bredvid färjan.