finnskogsupplevelser

Kul namn på en väg.
Grått, regn och plussgrader.

Svanarna håller sig fortfarande här i Katrineberg.
Solen tittade föresten fram en liten stund idag. Temp. 5gr

Med ny kamera och objektiv så upptäckte vi att Strömstaren har ring på ena benet, alltså en "finare" Strömstare.

När blir det is på Kaxen igen?
grått väder och 3,5gr.

I går var vi ute på kända marker för att titta efter spår. Ofta kan vi se när, var och hur vargarna har gått sin runda.
Skogsbilvägarna har dock buskröjts vilket rivit upp vägrenen så det är nästan omöjligt att upptäcka revirkrafs utan Bullens hjälp.
Vid samma platser som de gått tidigare år har de gått även nu. Bullen är naturligtvis med och visar oss vilka buskar de markerat vid och var de krafsat. Han är bombsäker. Vi är faktiskt ett ganska bra team.

I dag har vi tagit bilen en bit upp på vägen för att därefter lämna bilen och gå efter vägen en bit.



Vi startar vid ett vägskäl, Bullen börjar genast söka genom området och fastnar för en liten buske som han genomsöker minitiöst.



Han revirmarkerar. Den har med all sannorlikhet vargarna varit fram och markerat vid.



Alldeles bredvid börjar han intensivt att sniffa - och se! Det visade sig vara en ordentlig revirmarkering med rejäla krafs.



Han går metodiskt tillväga och missar ingenting.



Undrar om han kände igen vilken individ som hade varit där - eller kanske det var en ny hanne?



Det är ju ganska rejäl yta som krafsats upp. Bullen lägger ner mycket tid på luktandet, som för att pränta in alla detaljer om individen som varit där.



Kan han ha urinerat på den lilla busken bredvid revirkrafset?
Av Bullens intensitet kan man skönja att det är en för honom ny individ som måste "sniffas in" ordentligt.



Därefter går han tillbaka till den första platsen som han undersökte när vi kom.



Och tänk! När man tittar ordentligt ser man en revirmarkering även här, dock något mindre yta.
Han är heller inte lika intensiv på den här markeringen. Känner han igen den? Är det alfatiken?



Men troligtvis samma ålder som den andra.



Det här blev lite för mycket för bullen att smälta, han tog i och revirmarkerade en bit bredvid så pinnmo och småstenar skvätte runt omkring.



Bullens krafs, den går inte heller av för hackor.



Vi fortsatte en bit efter vägen, Bullen hade skärpt hållning på svans och öron. Ja hela kroppen var mycket spänstigare. Han gick vägen fram med hög och sniffande nos.



På ett ställe markerade han att vargarna gått in i skogen och gick in en bit för att syna av en ganska stor yta. Han kom dock genast tillbaka när man lockade på honom, ja vi har ju ansvaret för hans liv och lem - och man vill ju inte att han skall bli vargmat.

I dag kunde man höra på radion att ännu en hund tagits av vargarna. Hur i all världen kan de släppa en "familjemedlem" som alla tycker att hunden är, åtminstone när den blivit dödad av varg. Kan det vara ett led i att få till en vargjakt i vinter?



Vi fortsatte efter vägen men Bullen markerade inga mer revirmarkeringar från vargarna.
Vi återvände hem igen. Om någon vecka kommer vi att återvända för att se om det blivit nya revirmarkeringar.

Småvalparna springer genast upp på kullen när de släpps ut på gården. De har lärt sig att det är rutin när man går ut.
I dag tänkte vi att de skulle få gå på valppromenad ute i skogen bland stock och sten. Bullen skulle också få följa med.



Första gången bland stenar och håligheter, de är dock ganska stora nu så man kan hålla ögonen på dem bland vegetationen.



Lillen tycker att det här är spännande.



Bullen tycker om att "spela Allan" för småglinen, han drar iväg med dem både hit och dit.





Ja, det är nästan som om han är ute och går med valparna - det blir lite dragkamp mellan oss.



De kommer dock springande så fort man ropar.



För att snart sticka iväg igen.
Bullen brukar inte gå ifrån oss när vi är ute i skogen med honom ensam, han följer oss väldigt tajt.

Nu är det som om han vill visa sig på styva linan och visa valparna runt. Det är ju alldeles bakom vårt hus så Bullen har ju helkoll på var vi är.



Grannarna, Ture & Sveas hus syns från bergsknallen som man går över.

Hundarna försvann och kom inte när vi ropade. Vi antog att Bullen nog redan hade gått hem med dem.
Men när vi kom hem var det bara Bullen som var hemma - valparna var borta!

Svea kom gående efter vägen och berättade att Bullen varit till deras hus och hälsat på, dock sprang han genast hem. Några valpar hade hon inte sett.

Jag tog med mig Bullen och gick samma vända igen medan Leif skulle gå bakvägen.
Leif Gick efter stora vägen till Ture & Svea för att se om det var några valpar där. Och tänk! Det var det!



Bullen följde motvilligt med mig. Han visste ju hela tiden att han dumpat valparna hos grannen och kunde inte begripa varför vi gick där och ropade på dom. Han tyckte nog att de gott kunde stanna hos Ture & Svea så han fick all uppmärksamhet från husse och matte själv. 



Valparna var nog glada att de hittat ett hus och tänkte nog inte på att det inte var "hemma". De följde dock gladeligen med husse hem igen.
Mamma Ako var glad att hon fått tillbaka sina valpar.

Bullen får snällt stanna hemma ett bra tag framöver när vi skall gå skogsrunda med valparna.

Det ryktas att älgen som låg vid hundspanns-, skoter-spåret är uppäten.
Vi hade ju räknat med fortsatt kallt väder med snö så att vi skulle kunna besöka platsen med jämna mellanrum och se vilka djur som varit och ätit av älgen.
Vi beslutade att gå dit och titta och knäppa lite kort.

Svanarna är fortfarande kvar i ån och simmar tillsammans alla fyra.



Över ån.



Förra gången vi följde stigen så var marken frusen med ett tunt lager snö.



Tickorna verkar vara helt opåverkade av frostnätterna som varit - eller är det nyuppkomna?
I förrgår plockade vi några kantareller...!



Björnen hade gjort gångar till skafferiet...



Och tänk att hela älgen var uppäten! Hornen är dock tillvaratagen av jaktlaget och kommer att pryda "slakteriet", det gamla kolhuset från 1800 talet som finns kvar från järnhanteringens tid.



Det var endast skelettet och huden kvar.
Huden kan bli bra för vargarna i vinter, det finns alltid lite fett kvar som blir bra som mellanmål för vargen.



Björnen har ätit och skitit. En svart skit med bara kött och lite inslag av lingon. Han har verkligen frossat.



Ja frosseri brukar ju straffa sig - med diarré. Det låg blaffor som brett ut sig som riktiga komockor längs hela platsen. Här markerat med pilarna.



Den här björnskiten är dock efter en björn som förmodligen kommit på besök från lingonskogen, därav den rosa skiten. Kan det vara honan med två ungar som vi såg spår efter för en dryg vecka sedan? Spåren var endast en km från älgen.



Ja så här ser platsen ut efter "åteln" som legat drygt en månad på platsen.
Naturen kommer dock snart att återgå till det normala för ingen kommer att fylla på den temporära "åteln".
Till skillnad från de fotoåtlar med "fast bostad" som finns på skogen. Där finns alla risker för konflikter mellan revirhävdande björnar. Kanske de bjuder på ett häftigt slagsmål? Man har också fått tillstånd av Länsstyrelsen att "stödmata" örnar med kött under vintern - eller är det vargen som kommer...?

Nu ligger det en 12 - taggare på ett annat ställe några km upp på skogen som kommer att bli mat åt våra rovdjur. Kan det vara vargens tur då? För nu tycker åtminstone jag att  en ansvarsfull björnmamma borde tänka på att få sina ungar i säng inför vintern.

Den naturliga åteln varierar ständigt och utmanar inte björnarna mot varandra under åratal på samma ställe som den statiska. Örnen kommer nog att hitta dit också liksom den gör till många olika platser där det bjuds en liten köttbit.



På hemvägen hade mörkret hunnit lägga sig över landskapet.

Strömstaren kom på besök idag. Han satte sig självsäkert ner på samma stolpe som förra året och spanade in omgivningarna. Han kommer nog att hålla sig här ett tag för att så fort vattnet i vår lilla damm fryser till, då förflyttar han sig ner i den större ån där vattnet hålls öppet hela vintern.
I somras kom den som ett jehu och flög rätt ner i bäcken för att försvinna för ett längre tag.



Trevlig och vacker.



Sjunger fint gör den också.



Han trivs nog på sin stolpe där i strömmen.

Solen tittade fram en liten stund nu på förmiddagen.
Temp. 4,9gr

Vi tog oss en promenad utefter hundspannsspåret för att uppdatera oss inför den annalkande vintern.
Det var väldigt "lågt i tak" och dimman låg som smäck utefter marken.



Här går spåret ut på sjön för att fortsätta åt olika väderstreck.



Bullen kopplade genast in draghunden och satte upp farten längs leden.



När han kom ut till sjön så funderade han vart leden tog vägen. Han hoppade upp på Husse för att fråga hur i allsin dar han skulle bete sig nu när spåret försvann ut i sjön.



Bäst att lägga sig ner och fundera på var spåret tog vägen. -"det kanske kommer tillbaka om jag ligger här en stund".



Vi tittade till båten som ligger vid stranden.



Dagmar & ...



Magnus kom och gjorde oss sällskap. Både Magnus & Dagmar är riktiga äventyrare och naturmänniskor.
Klättring, dykning, flygning och kajakpaddling är några av de aktiva intresserna som de har.
Magnus kan man anlita om man vill ha några träd fällda som inte går att såga ner på vanligt sätt, trädet kanske kommer att ramla över huset och förstöra det. Han klättrar helt sonika upp och sågar av lite i taget med säkrat fall. Skogsröjning kanske? 
Behöver man ha arbete under vattnet utfört så kan han genast ta sig an det.
Med många timmar bakom spakarna på flygplanet så är han en säker investering om man behöver ett plan med pilot.
Nu har han och Dagmar en alldeles ny 2-mannakajak som de paddlar med ute till havs och kan ni tänka er! Han har faktiskt byggt den själv.
Dagmar är naturligtvis med på alla aktiviteter. De brukar också följa med och spåra varg...
Har du något som du vill ha hjälp med, vill du veta mer om Magnus företag så gå in och läs mera.



Vi gick förbi och tittade till ett brobygge som vi håller på med vilket kommer att betyda att vi tar oss över en liten bäck och slipper köra ut på sjön om det skulle vara dålig is. Sjön är en källsjö och är därför känslig för otillräcklig kyla.

Vi fortsatte mot ett träd som vi av erfarenhet vet att vargarna brukar ta sommartid och såg både revirkrafs och vargskit, just vid det trädet som de i alla år brukar markera vid.
Eftersom alfahannen dog i vintras och alfatiken går kvar så har hon tagit till sig hans vanor vilket verkar lovande inför vintern.
Tassavtryck fanns det flera stycken dock blev det inte tydligt på bilderna då blixten slog på och vi fotade rakt uppifrån. På en bild blev dock ett spår synligt fast det var ett annat spår som vi fotade.



Revirmarkeringen är ganska färsk.



Det här spåret kom med, ute i periferin, fast det var ett annat som var i fokus. Tur för oss.

Disigt och 4,4gr.

Det får bli nya holkar till våren
Gråväder ( den här årstiden högtryck) -3gr.

Kampen har börjat, vatten eller is.
Solig morgon och -4gr.

I dag gjorde vi oss tid till att åka en sväng för att titta efter spår. Förhoppningen var ju att se spåren efter två vargar, gissningsvis Ockelbotiken med sällskap. Eller varför inte spår efter sex Amungenvargar.

Vi fick dock nöja oss med spåren efter en björnhona med två ungar som inte har lagt sig ännu.



Det var så tunt lager med snö så klona på björnen gjorde ett konstigt tryck en bit från trampdynan. Spårstämpeln blev också mycket mindre än om det vore mer snö.



Framram hos mamman.



Framram hos unge.



Bakram mamman.



Bakram unge.



En älg hade korsat vägen.

Solig morgon, lite pudersnö och -2gr.

Vi har faktiskt en ek på vår tomt.
Idag snöar det lite och -1gr.

Var är snön undrar "Bullen".
Idag en solig dag 4,2gr

Fullpackade med virke och isolering kommer de åter upp på Finnskogen. Så fortskrider arbetet.



Taket som suttit över verandan har gjort sitt och har fått tjänstgöra som bakgrund till måltavlorna när grabbarna tävlat i luftgevärsskytte.



Golvreglarna kommer på plats med millimeterprecision. Vattenpasset har fått hjälp av laserstrålar.



Facken för de porösa "tjärpappsskivorna" snickras till.



De exakta måtten mäts ut.



Skivorna passas in med millimeterprecision.




Glöm hammare och spik. Nu gäller det spikpistol och tryckluft.

Bullen blev så irriterad så han tog och flyttade till gamla soptippen.
-"Det kan ingen bo kvar på det här stället - bäst att sticka".
Han gick med bestämda steg genom byn och fortsatte mot Gruvberget. Svante försökte stoppa honom men han ignorerade honom totalt och fortsatte bestämt sin färd. Bullen, den annars så sociala och tillitsfulla hunden.
Vi körde runt och lockade på honom men han gav sig inte till känna.



Facken fylls med isolering.




Andra laget isolering kommer på plats.



Hur var det med storleken? Det var ju en liten hall vi skulle ha - eller hur?



Golvskivarna kapas till.



Finjustering?



De passas in. Tony lägger in en spark som tajtar till springan mellan skivorna så inte ens det tunnaste rakblad kommer emellan.



Det var ju en liten hall vi skulle ha men hur skulle det vara att få ett rum extra till allt det där som alltid fattas...!?



Bullen tog sitt förnuft till fånga och lät sig övertalas till att flytta hem igen. En diskussion med Tony och Robban huruvida de kan tänka sig att ta det lite lugnare med pistolen gjorde att han valde att stanna hemma.

Snygga killar va´?

Från 7cm nysnö och -1gr igårkväll till någon enstaka cm och 2.8gr nu på morgonen.

Lätt snöväder -1gr

Jaha! Då var det klart! Då tar vi itu med reglingen och ser till att få på taket innan kvällen. Vädret verkar bli fint, enligt rapporten så skulle det inte bli regn de närmaste dagarna.



Efter måttning och mätning börjar det ta form...



...dörren åt det hållet...



...och mer...



Takstolarna snickras till efter noggrann uträkning på lutning och tillgängligt utrymme. Hypotenusan...



Skall de spikas uppifrån så skall det...



Här gäller storspik och hammare. Grannen kommer på besök för inspektion.
Vid det här laget har vi förstått att utbyggnaden skulle bli lite större än vi tänkt från början.



Är det något vi saknar så är det utrymme! Tony, sonen vet hur trångbodda vi är och skrockar nöjt när vi börjar planera för två rum istället för en liten hall.

V får en hall som vi kan möblera. En soffa och bord där man kan sitta och umgås får gott och väl plats.
Rummet som blir innanför blir ganska stort och en bra plats för alla kläder m.m.

Ett fönster som är lämpligt stort för att man skall kunna sitta i soffan och titta ut mot gården och hundgårdarna.
Ett litet fönster bredvid dörren som inte behöver kunna öppnas. Det var bara och säga sina önskemål så fick vi ett fönster med exakta mått, precis som vi önskade.



Takstolarna kommer på plats.



Det befintliga fönstret som fanns vid "kontorsplatsen" har vi fått såga mitt itu. Hur skall vi kunna få till det med ett halvt fönster?



Fönstret i rummet innanför hallen behöver bara vara ett ljusinsläpp, så mycket vägg som möjligt behövs till förvarinsutrymme. Därför blir det också ett specialmått på det här fönstret, som passar våra behov.



Alla takstolar på plats.



Taket spikas på.



Nu börjar det skymma, dock fortsätter arbetet ett bra tag framöver med hjälp av starka bygglampor.



Arbetet fortskrider nästa morgon, allt går i hiskelig fart och blir hiskeligt BRA!



Vindpappen stoppar de kyliga vintervindarna och håller kylan ute.



Snart dags för plåten.



Vindpappen skärs upp så man kan gå genom dörröppningen.



Isoleringen börjar komma på plats.



Ännu så länge ser man takstolarna.



Det har kommit skivor på väggarna och Robban spänner upp plasten... 



...för att lägga upp isolering.

Ja, nu har vintern tagit slut och hundar och människor får rikta in sig på annat viktigt att göra. Hundarna kommer att passa på och ligga på kojtaken och sola, innan det blir för varmt och de kommer att ligga i skuggan och flämta.

Leif och jag måste få i ordninga på tomten och affären efter allt som varit i vinter. Vi måste förbereda affären som behöver en storstädning inför säsongen med bussturer. Den första bussturen kommer den 14 maj. Vi får hoppas att tjällossningen släppt sitt grepp om vägarna och att all snön försvunnit. Det borde vara fritt från vinterns spår om det kommer att fortsätta i den här takten med sommarens ankomst.

VI TACKAR ALLA VÅRA GÄSTER SOM KOMMIT TILL OSS. BÅDE DE SOM VARIT MED OCH DE SOM INTE VARIT MED PÅ BLOGGEN. 

Gråväder 3,5gr.

Bilden är från 2006 11 01. Vi står på Liljekonvaljberget och tittar mot Locksjöknopp.
Idag barmark, mulet och 2,3gr.