finnskogsupplevelser

Vädret börjar nu att bli intressant igen. Det är just nu, kl 23.10  -0,1.
I morgon har vi vår sista busstur för säsongen, hoppas på solsken som kan värma våra gäster under dagen.

Idag var det ingen hund som vädrade djur inifrån skogen. Leken fortsatte upp och ner på stenarna - Osten tog täten och det blev följa John.
Stenarna är bra att hoppa upp, ner och över på. Bra för koordinationen. 

Hundarna fick effektiv träning ca. 20 minuter var. Skulle man kunna fråga dem skulle de säga att de lekt i 20 minuter. Bra vad? Matte & Husse är nöjd och hundarna är nöjda. 

När jag var liten var den vanligaste leken att hoppa på stenarna runt om i sjön - gissa om man blev bra på avståndsbedömning och koordinering av rörelserna. Och gissa vad som står högst på leklistan hos barn som leker här idag? Jo, att hoppa på stenar... 

Träningen för hundarna har påbörjats med lite större antal hundar åt gången så de blir lite aktivare, med lek och kommunikation tillsammans med matte och husse. Det är en bra början för att få igång kroppen innan det blir kyligare, selarna åker på och träningen framför 4-hjulingen kommer igång.
Det har hållt på under den senaste månaden och man ser redan skillnad på orken.

I dag var det något djur som uppehållit sig på stigen upp till kullen, sinnerna har skärpts på hundarna i den takt som konditionen blivit bättre. Förmodligen sprang djuret in i skogen när vi kom med första gänget hundar. Dock vädrade Bakka in i skogen och markerade att det var något mycket intressant där inne, han gick in några lovar för att titta. Han kom dock genast när jag ropade på honom. Även nästa gäng vädrade intensivt in i skogen så vi avbröt träningen för i dag, tar nya tag i morgon.



Hugo & Marvin har mamma Ulva med sig och leker bland stenarna. Ulva passar på att tukta sina söner, underkastelse är ett måste för en kaxig hundvalp. Hugo behöver verkligen lära sig veta hut.

 

Pelle blickar ut över flocken.



De rör sig konstant och springer under en ganska lång tid.



Bella brukar dock lägga sig ner och vila mellan lekarna.



Lucas tränar fighting med naturen som redskap. Det gäller att fånga tillfället...



Lucas tävlade förra helgen i en nationell tävling - han vann sin klass i fighting.



Lillen har lagt sig ner för att bli klappad.



Lucas passade också på att träna kata.



Han tävlade också i kata - och vann även den...



Han är vass!



Fast det har ju sina sidor att träna när hundvalpar är med, som helst vill sitta på armen.




Mamma Jennie är med så hon får ta upp Lillen så tar Lucas Ludde.

Gå in här på Bygdegårdens sida och läs om Pubaftonen 2009

Jag fick ett sms från Kathryn där hon skrev att de var ute på tågluffning i Sverige. Gissa om man blev avundsjuk!
Nåväl, de skulle komma upp till våra breddgrader och frågade om de fick bjuda oss på teater och lunch i Järvsö.
Naturligtvis ville vi det.
Jag började bearbeta min nya mobiltelefon - en Eriksson, hade tidigare haft Nokia, en inte alltför avacerad. Inställd på att göra de bokstäver jag ville ha för att forma till de ord jag önskade, började jag "jobba".

Denna Eriksson hade dock helt andra idéer om vad jag skulle skriva och fyllde i orden vartefter den behagade - trots mina protester och försök att ändra orden efter mitt tycke.
Det gällde att lura den påstridiga telefonen så jag fick skriva helt andra ord än vad jag tänkt från början. Ord som den inte hade så mycket invändningar om.

När jag lyckats skriva ihop något något sånär begripliga ord så blev det en svenska som defernitivt inte skulle ha samlat några poäng vid en betygsbedömning. Slutligen när jag skulle avsluta och skriva under med Leif och Gullan så vägrade telefonen att acceptera namnet Gullan. Den föreslog allt annat än vad jag ville så den vann slutligen över mig och jag fick retirera och skriva under med "Leif och jag".

Vi bestämde träff vid Stene gårds restaurang kl 16.00. Vädret var ljuvligt i slutet av juli och vi satt ute på verandan i kvällssolen. Det blev en trerätters fantastisk middag.



Kvällens publik har börjat köa för att se Folkteaterns "Jerfsölif" som handlade om lönnkrögerskan Pila - Brittas liv och leverne.



Kathryn träffar gamla bekanta från Folkteatern. Det blev kärt återseende.



Snart bär det av till Finnskogarna.



Macken såg lite konstig ut - eller såg den ut som en mack skall se ut kanske?



Lite svårt att få tanka när kvällen faller på.



Väl uppe på skogen så passar vi på att visa hur omgivningarna ser ut sommartid.
Här besöker vi en finländsk rökstuga som är under uppbyggnad i närheten. Kan bli bra att sova i under kalla vinternätter.



Jens har hittat en gammal brunn som han passar på att fota.



Här har det suttit folk - undrar vad de haft för sig?



Kan de ha festat på en kaffegök måntro?



Ett besök vid bäverhyddan hann vi med.




Här har de dämt upp ån så hyddan står säkert och rätt i vattenflödet.



Bävrarna har fällt björkar så det ser ut som "plocke pinn".



Vart skall man åka med teaterfolk om inte till vår alldeles egen teater på Finnskogen, nämligen "Finnskogsteatern".
Jens, som är Scen designer förundrades över bygget av vridläktaren som David - Reino byggt. Med täckande tak för hela läktaren. Ja faktiskt, den enda av sitt slag i hela Norden. 



Verkligen kraftigt bygge.



Naturligtvis blev det en inspektion under hela byggnaden - fantastiskt!



Den går på räls.



För att inte tala om denna fantastiska byggnad som har sina tallar kvar som tittar ut genom taket.



Tänk att stå där uppe och arbeta - 15 m upp i luften!



Ja det var lite knepigt säger David - Reino.



Lite fynd fanns det att göra i butiken.



Leif har hittat en visp i perfekt storlek för att vispa ihop lite redning.



Väl hemma igen så tar vi och lagar lite mat. Veronica passar på att komma och göra oss sällskap och träffa Kathryn & Jens på deras korta visit...



...innan de fortsätter sitt luffande längre upp i landet.
Det var mycket roligt att ha er här. Ni är verkligen toppen, vi ser fram emot ert nästa besök.