NY BLOGG FÖR GÄSTER HUNDSPANN O VARGSPÅRNING


 

GOD JUL


Sommarbilder

 
Vi gjorde en liten tur runt i omgivningarna och hittade den här lilla kuren som hade ett namn, nämligen "Ostkuren". Vi gick in och tittade och där låg ostarna uppradade i kylskåpet. Leif tog en ost och lade pengarna i en kruka. Gissa om den var god, gräddad i ugnen med grädde. Tillsammans med varm hjortronsylt är det den optimala desserten.

 
Två damer på besök i affären.
 
 
Här var det tre damer.
 
 
Vår granne på besök för en liten matbit med gott vin.
 
 
 

Lite smått och gott under sommaren

 
Vi startade våren med musikcafe, läs om det genom att klicka på den här texten.
 
 
Midsommarafton körde Lennart en barnrunda med alla ungar. Läs mer genom att klicka här.
 
 
Kubbtävlingen blev en riktig rysare. Klicka här.
 
Finnskogsträffen blev som vanligt en stor fest för skogsfolket och en och annan stadsbo. Läs här genom att klicka på den här texten.
 
 

MIDSOMMARHÄLSNING 2012


PÅSKHÄLSNING

Tranorna har kommit till Finnskogen, här har de ju faktiskt en alldeles egen liten tjärn.
Vi fick främmande som gjorde en tur tillsammans med våra ungdomar.
Lucas styr med van hand den ena 4-hjulingen så pappa kan sitta och pratar med gästerna.
Emil kör den andra 4-hjulingen.
Påskkärringen undrar varför hon inte fick följa med...

Ljusnan på besök 26 jan. 2012


Idag hade vi besök av en reporter och en fotograf som skulle göra ett reportage. De åkte omkring i regionen och sökte efter vinteraktiviteter som de provade på och skrev lite om sin upplevelse.

 

Vi började förstås med en tur sittande i släden. Han tror han sitter säkert men snart är det dags att kliva upp och ta över spannet.

 

Vi skulle prova ett nytt sätt att ta aktionkort utifrån hundperspektiv och riggade fast en liten kamera i mittlinan. Det skall bli spännande att se om det blir några bilder.

 

Ledarhundarna, Bakka & Billan blänger på mig och undrar vad fasen vi håller på med. Nu måste vi sätta igång matte, säger deras blickar.

 

Vi bytte efter ett tag och reportern, Olle tog platsen som muscher. Jag satt i släden och åkte för en gångs skull, härligt! Sedan bytte jag och fotografen plats.

 

Jag skulle tro att han fick fina kort under de snötyngda grenarna.

 

Han klarade galant att köra spannet.

 

Vi avslutade i affären med en kopp kaffe och lite intervjuande. Det skall bli spännande att se reportaget. Kanske det skulle komma ut i lördagsnumret. Vi ses igen.


Räven raskar över gården



Räven kommer varje natt och tänder knutlampan som går igång vid rörelse. För några veckopr sedan var det ganska mulet och snön yrde. Räven dristade sig in på gården, han trodde nog att han inte syntes. Han verkar dock helt frisk och inte skabbsmittad. Tur det, skulle vara katastrof att få skabb på hundarna.

Nattlig besökare



Den här fina räven är ständigt återkommande på kvällar och nätter. Han/hon går runt och letar efter lite matrester. Ingen av hundarna bryr sig, de lyfter inte ens på ögonlocket. Undrar hur många möten Bullen och räven haft? Båda är ju hunddjur, undrar om det skulle kunna bli några avkommor - om det är en tik förstås.

GOTT NYTT ÅR 2012

Tack för året som gått och vi och alla hundarna önskar er alla ett bra år, 2012.

GOD JUL


Grötafton på Loses 20 nov. 2011



Loses, Finnskogsteatern hade sin årliga grötfest med underhållning och fantastiskt god gröt.



Musiken står NIls-Erik för.



Vi hade en fantastisktfin trollkarl.Har man inte sett honom tidigare? I en annan mundering...



Vi var många som njöt av kvällen.



Asta har fått ledigt från sin kiosk...
Kristina har kokat den goda gröten.



...och tänk att Sanna kom med på grötaftonen i år, skall hon vara med och spela nästa år kanske?



Sanna hade förlovat sig med Erik, den här trevliga killen, dagen före. Han spelar med i Finnskogsteatern och kommer att ha sin fästmö, Sanna som motspelerska nästa år. Lycka till båda två.



Bekanta som tagit sig till Loses.



Undrar hur många år de här har varit här och ätit av den goda gröten, för att inte tala om julens första skinkmacka.



Riktiga Losare.



Hej så länge och trevligt att träffa er, vi ses till sommaren.

En inspirerande kväll



Anneli, på Bollnäs kommun, kallade ihop till ett "inspirationsmöte" på kulturhuset.
Vi bestämde oss att åka ner, det var ju länge sedan vi åkte på en träff. Vi kände att vi måste se till att synas och höras - NÄR GOOGLE RINGER OCH FRÅGAR OM VÅRT FÖRETAG ÄR NERLAGT så förstår man är det verkligen är fara som hotar. VEM har lämnat dom uppgifterna? Varför har de gjort det? Vad var målet, i förlängningen?



Det var flera intressanta personer som skulle vara med och inspirera oss.



Den här mannen var jag defernitivt nyfiken på. Han har köpt en gammal skola som han gjort om till klippstuga (och mycket mer) för filmer såsom Millenium, Jägarna, Vallander och många många fler. Han har valt att flytta ut från Stockholm och bosätta sig på landet och sitta och klippa filmer. Vilket toppen jobb! En bonusgrej är ju att berörda personer i Stockholm får åka ut på landet för att ta del av filmskapandet - och få både miljöombyte och leva lantliv ett tag. Det var fantastiskt att lära känna honom, han hade förresten en annan klippare hemma hos sig just då, en som vi tävlat hundspann med på åttiotalet.



En annan intressant föreläsare var en syskontrio från Freluga. De hade köpt en gård som de gjort i ordning en scen på, för artister. Ja, inga dåliga artister utan de bästa som Sverige har att visa upp.



De visade bilder och berättade om sitt arbete med att komma igång med sin dröm "Freluga trädgårdsscen".
Gissa om det är populärt. Flera hundra personer kommer på deras arrangemang - och är det inte ett par bekanta som syns i fronten av folkmassan på bilden? Ser de inte ut som Ove & Sonja?



Freluga var ju förstås ett litet samhälle som har sett sina glansdagar försvinna. Men! Det sjöd av liv och upprustade hus med vackra statyer. Det märktes när vi körde igenom där får några år sedan. Syskonen höll då på att rusta en gammal affär som skulle ingå i projektet "Freluga trädgårsscen".



Fint v'a?



Tyvärr så blev det inte så många bilder tagna på alla de husen, dock så fotade vi ett av dem.



Den här byggnaden fachinerade oss med sitt både nya och gamla utseende.



Den här väggen var häftig. En dam berättade att man bedrivit karamellfabrik till för 14 dagar sedan, när vi var där den 25 juni 2009.

Tyskar, Holländare, Svenskar och Finnskogsbor



Vi tog våra kära grannar på en liten runda på Finnskogen.



Här, vid Källåsen, har det bott många människor genom tiderna. Först kom Svedjefinnarna och bosatte sig här. Därefter kom Svenskarna och det växte till en väldigt stor by med många hus och även en skola som senare brann ner. Man byggde dock en ny skola som senare flyttades till Lövtjärn där den står kvar än i dag. Inget av husen står kvar idag, dock finns en skogshuggarbarack som används som sommarstuga.



Vi tittade på vargspår som var ganska nygjorda. Vi avslutade dagen med att äta en varsin Rolls Roys i Rimetkojan. Vi fick sällskap av en intressant kille, från Kilaforstrakten, som ofta brukade vara uppe på Finnskogen. När vi började prata så hade vi ju en hel del gemensamt.



Det här Holländska paret brukar komma en gång på våren och en gång på hösten till Katrineberg. De har återkommit i 22 år som de tillbringart i Sverige. Norra Sverige har varit deras mål men även själva resan upp har i sig varit målet också. De har rest 5 - 6 mil om dagen och stannat ca. en vecka på speciellt kära ställen som t.ex. Katrineberg. Trevligt v'a?
Nu kom dom för att ta farväl då dom slutar upp med sina resor med sin lilla husbil. Tyvärr så började åldern, 82 år, att ta ut sin rätt med försämrad syn för Joop. Vi kommer att sakna Mary & Joop de Bruin från Nederländerna. De har varit våra vårtecken och hösttecken i många år.



Blånande sjöar mellan de blånande bergen.



Vår nya granne, Ingmar, har fått besök av sina föräldrar från tyskland. Vi gör en liten runda på Finnskogen.



Vi tittade på några eldpallkojor som står kvar sedan skogsarbetarnas tid.



Vid Rimetkojan tänkte vi bjuda på kôlbullar.



Och kan ni tänka er! Det satt tre personer ute vid grillplatsen - Tyskar!
Det blev sex tyskar och vi.



I kojan blev det Lingon-Linnéas Lingonglögg, Lingondricka, Lingonsylt och Strösselbitar med lingon. Och naturligtvis Kôlbullar också. Trevligt att träffa er! Vi ses igen.

Fortsättning på minisemestern




Vi hann ju med en hel del annat också på vår lilla minisemester. En tur ut till Öregrund bl.a.



En riktigt gammal tvåmasatare, man har bildat en förening för att samla både pengar och arbetskraft för att få i toppskick.



Ett trevligt litet fiskeställe som dock mest bestod av restauranger belägna utefter strandremsan.



En bonde efter vägen hade slutat att använda de gamla redskapen och hängt upp dem längs med vägen.



Trevligt att titta på.



I en liten by hade man börjat bereda marken och omgivningarna fär att anlägga en riktigt stor och fin camping. Alldeles som ett litet gulligt Nangiala.



Bodde Sofia, hon som födde upp duvorna i det här lilla huset? Eller var det Skorpan och Jonatan kanske? Kanske det finns en körsbärsträdgård också.



Här bodde dom ju i alla fall inte.



När jag var 16 år så arbetade jag och min syster här på stadshotellet i Norrtälje. Undrar hur det ser ut nu? Man kanske skall gå in och titta, kanske berätta att jag jobbade här under en sommar.



Det visade sig vara ombyggt till ett vanligt lägenhetshus med postfack i nedre delen. Gissa vem som bodde här. Jo, Pia Degermark som spelade rollen som Elvira Madigan och som hade en romans med kung Karl Gustaf.



På det här lilla torget som ligger utanför Stadshotellet (jag står på hotelltrappan och tar fotot) åt jag min första pomfrittes doppad i bearnaise för första gången. Vi fick två skålar av kockarna att ta med.



Plötsligt, när vi börjat köra norrut från Norrtälje, fick vi nästan tomt med luft i ett framdäck. Vi vände genast tillbaka till sta'n. Tursamt nog så låg det en gummiverkstad alldeles intill vägen. Vi åkte dit och fick däcket fixat, det visade sig vara ett ventilgummi som torkat ihop.



Vi åkte till ett ställe som heter Nydal. Här bodde jag när jag var sex år och här tappade jag min första tand när jag satt på trappan. Min lillebror Dan föddes när vi bodde här.



Mitt emot vårt hus låg en liten hållplats där stinsen bodde. Det var ett mycket trevligt gammalt par som vi brukade spela kinachack med.



Station hette Nydal, den beboddes av Stockholmare som hade den till sommarstuga.



Så här såg det ut på 1895. Som jag mindes så såg det ut så här när jag bodde där också. Dressinen, som syns på bilden åkte jag och stinsen med på järnvägen till en bonde och köpte mjölk i mjölkkruka.



Den här mannen flyttade in i huset vi bodde i efter att vi flyttat. Nu bodde han i det här huset som byggts senare.
Det är hans urklipp på tidningsartikeln här under.



Vi åkte till bondens gård för att titta också, och tänk att det bodde folk där också.



Han bjöd in mig för att titta hur det såg ut i hans fina och moderna kök. Jag minns det ju mycket mindre förstås.



Undrar om det skall bli julkärvar av den här halmen som satt uppspetsade på pinnar.

Ytterligare en minisemester



Vi tog husbilen ner till Grisslehamn för att göra en liten dagstripp till Ekerö på Åland. Husbilen blir bra att sova i när vi kommer tillbaka vid åttatiden på kvällen. Fler har tänkt samma tanke som oss.



Vi hinner gå en liten runda vid vattnet innan det är dags att gå ombord på färjan.



Det var ovanligt många som hade pirror för att frakta tyngre saker på, ryggsäckar hade de också. Undrar vad de skall bära som är så tungt - det måste vara stora mängder också...



Vi hamnade i en tunnel som snabbt fylldes med välutrustade människor, dom skall väl inte gå på utflykt med scouterna - eller?



Ombord på båten så skulle vi äta "Skärgårdsbord". Vi tyckte att skärgårdsbord lät mycket spännande så vi hade bestämt att äta det. Men tyvärr var det ett helt vanligt smörgåsbord som man kunde äta förr i tiden när vi brukade åka någon gång emellanåt. Smörgåsbordet var vi ju helt färdiga med och skulle inte komma på idén att göra det igen. Fast det blev ju så ändå. Dock dristade vi oss att ta en cointreau till kaffet.



Vädret var strålande och utsikten var fantastisk. Maten smakade dock väldigt bra.



Nu har vi kommit fram till Åland, vi kommer inte att gå av - det är endast 30 min innan båten vänder tillbaka till Sverige.



Ingen gick av förutom de som köpt enkel biljett. En hel del långtradare och personbilar körde av färjan.
Det står några pallar med sprit och öl och väntar på kajen, undrar vad man skall göra med dom?



Aha! Det skall med färjan...



Kurts buss skall med också.



Rampen som bilarna körde av på börjar gå upp - det blir väl tätt får vi hoppas...!



Leif går till baren för att inhandla en varsin whiskey, och ett stort glas vatten, till oss. Vi tar fram en god chokladkaka som vi njuter av tillsammans med whiskey´n.



Tillsammans med solnedgången så blev det en fantastisk kväll.



Det hade blivit riktigt mörkt när vi kom tillbaka till Grisslyhamn igen. Den lilla viken hade fått besök av en jagare som lagt till bredvid färjan.

Finnskogsträffen 16 juli 2011



Visst är den fin vår bygdegård, ett gammalt sädesmagasin från tiden för järnhanteringen i Katrineberg.



Idag arrangeras den årliga Finnskogsträffen som lockar finnskogsbor tillbaka till finnskogen för att träffas och umgås.



Roligt att så många återvänder den här dagen. Här en som bodde i Katrineberg när jag var liten.



Finnskogsträffens husband spelar under dagen och kvällen.



Man serverar Kôlbullar som gräddas över öppen eld.



Lucas har tagit med sig glassboxen till bygdegården och säljer åt de glassugna. Våra gäster i affären får besöka bygdegården för att köpa glass.



Inne i serveringen säljs korv med mos eller bröd, kaffe och hembakt kaffebröd.



Ungdomarna som spelade på vårt Musikcafé och gjorde enorm succé gästspelade på finnskogsträffen också.



Folk hade satt sig ner för att njuta av deras uppträdande.



Det var inte bara vid bygdegården de spelade, de fraktade sedan sig själva och musikutrustningen till den obligatoriska underhållningen i kyrkan.



Vår präst önskar folket välkommen till kyrkan och drar gärna någon historia om finnskogen. Kyrkan är fylld till bristningsgränsen.



En del står/sitter på övervåningen och blickar ut över församlingen.



Efter dagens slut lastar Lucas & farfar på glassboxen på släpkärran och kör hem den till affären igen.

Vill du läsa mer och se fler bilder så klicka här.

Lite längre minisemester




Första stoppet är Vinströmmen som ofta var vårt utflyktsmål för både paddling och rekreation. Stället hade fått massor av husvagnar från att ha varit ett helt tomt på andra än vår.



Härliga sanddynor.



En älg stannade upp och iaktog oss en stund, lagom för att knäppa några kort.



Det blev allt mer kuperad terräng ju längre norrut man kom.



I Åsarna fanns det här gamla magasinet med reklam för optik. Undrar om det är i gång fortfarande?



Den här fint renoverade gamla bussen stod uppställd bredvid "optikladan".



Skylten "fullsatt" var nerfälld och cykelstället noggrant hopknutet.



Längre norrut kan man skönja fjällsidan som eroderat och gruset liggande nere vid foten.



Vi började söka oss lite på sidan av vägen för att hitta en bra plats att stanna och sova på och hamnade mitt på en smal dammarm. Det blev lite spännande att se om vi skulle lyckas att ta oss därifrån utan att backa. Turligt nog så kunde vi fortsätta rakt fram.



En uppdämd fors som slutat forsa fram.



Men den tillverkar ju istället elektricitet åt oss energislukande människor.



Vi gjorde en liten stickare in till en annan fors för att rasta Bullen och ta en kopp fika samtidigt som vi ville titta på forsen.



Det var en riktig hängbro över den, av tiden och vattnet, nergrävda forsen som flöt fram långt under oss.



Man fick lätt svindel när man tittade ner.



Ett loppis hann vi med också, ja faktiskt hann vi med ganska många. Här hade ett par från Bergby slagit sig ner under sommaren.



"Varning för lösgående kor"! Det var länge sedan man såg en sådan skylt. Man saknar verkligen Bobakskorna som gick lös här på skogen.



Komockorna ligger uppradade efter vägen och några av korna har tagit paus för att ligga ner och idissla en stund.



Är hon inte en riktigt söt kossa?



Nu börjar granarna ändra utseende och bli smala och höga med ett tufsigt utseende. Det syns att vi börjar komma upp på högre höjder.



Ett avslappnat sätt att köra moppe på.



Älgarna har bytts ut till renar...



Den stannade och iaktog oss i smyg.



Nu börjar man se fjällen, Ja till och med snö. Ljungdalen blir nästa anhalt.



Här finns inte så många hus men hotell finns det flera av.



Vi gjorde ett besök på gammelgården som var öppet och serverade våfflor. Jag har alltid önskat att prova på våfflor som gärna serveras på dessa breddgrader.



Ett gammalt hus från 1700 talet som man flyttat från byn till en plats lite på sidan.



Möblerna fanns kvar och huset såg ut som det gjort i originalskick.



Det här var ena riktiga speciella stolar som kunde vecklas ut...



...och bli till en trappstege. Fiffigt va'?



Ett "spiketält", som min bror Dan som bor i Norge kallar sådana här tillbyggnader.



En vindmölla som stod helt ensam på ett ställe, varför inte några till?



När vi skulle köra upp på Sveriges högst belägna väg så passerade vi detta gigantiska snöblad som man använder för att hålla undan snön på vägen med.



Om man inte har fällt ner bommarna för att vägen är blockerad med snö.



Eller när den är avstängd enligt skylten ovan.



Uppe på högsta punkten på Flatruet stod en sten som man reste när man byggde vägen.



Folk har börjat lägga till stenar runt den stora, en del skriver ett litet meddelande på sin sten innan de lägger den till de övriga.



Det var en vidunderlig utsikt runt om, i alla riktningar.



Bullen fick gå en promenad ut på fjället med husse, dock fick han gå i koppel vilket han är mycket dålig på och snurrade runt husse så han nästa ramlade omkull.



En liten fågelunge bodde under en sten mitt på fjället.



Mamman gjorde allt för att locka bort mig från boet - hon lyckades förstås till slut.



Fina vyer.



Vi slog oss ner med varsitt glas vin och tomar. Bra kombination? Eller...?
Sist vi låg över på Flatruet så var vi helt ensamma, nu var det åtta husbilar och några husvagnar som parkerat inför natten.



Bullen ser dock missnöjd ut  när han sitter fast i koppel.



Men det kanske var tur när de nymärkta renarna kom förbi. En man som stod med kameran uppriggad för att invänta och fota solnedgången fick plötsligt ett helt annat scenario att intressera sig för.



Molnen låg lågt över Helags så mannen gav upp och åkte hem. Men jag fick en bild, dock hann solen passera Helags då jag satt och löste sudoko och missade solnedgången.



Morgonen därefter så började vi vår färd nerför Flatruet.



Strax kom vi ner till Mittådalens sameby.



En riktigt gammal kåta stod övergiven, här har nog många bott under renskiljningarna i svunna tider.



Det var nog bekvämare att bo i det här huset kanske.



Renarna gick och betade bland husen.



Här stannade vi för att titta på uppsatta kort som berättade samernas historia.



Det fanns en liten butik inne i en alldeles nygjord kåta. Två leksaksrenar stod utanför.



Och en mycket trevlig dam, som för övrigt var en alldeles äkta same, sålde en fantastiskt massa sameslöjdade hantverk. Min mormor hade visst samisk bakgrund.



Vilka härliga färger va'?



Dom hade en alldeles ny kåta som byggts upp enligt gamla traditioner, man hade återanvänt en hel del...



...som de här björkslanorna som hade en perfekt böj för att hålla upp en kåta och bilda ett rökhål.



Här kan man få sitta och dricka kaffe med dopp om det är dåligt väder ute. Härligt med mjukt sviktande björkris och ett renskinn ovanpå.



Man kan köpa sig ett eget renskinn också.



Vi fick tag på ett tändstål med benskaft som skall få ersätta det tappade tändstålet på Leifs kniv.



En K-märkt skylt från äldre dagar. Gissa varför den är K-märkt!



Vi kom fram till Funäsdalen och det hade förändrats en hel del på sista tiden.



Det har exploaterats med trendiga byggnader så att det skall passa stadsbor som dristar sig ut på landet. Det planeras visst ett slags galleria centrum också.



Den här stugan i Tännäs brukade vi bo i när vi följde med min pappa upp till fjällen för att fiska och gå på tur.



Tyvärr såg vi inte en enda gubbe men de finns, det kan man ju se på skylten.



Efter att ha åkt på sveriges högst belägna väg så passade det ju att köra igenom sveriges högst belägna by också.



Fin liten stuga.



Här var det en hel del renar må ni tro, omkring 1000 stycken som betade i omgivningarna.



En varningsskylt för björnar? Då måste dom ha fler björnar än oss. Kan det vara möjligt?



Två trevliga damer som hade ett loppis som vi besökte.



Den här björnen var den enda vi såg. Förresten ryktades det om att det varit Norrmän som satt upp björnskylten...



Varför inte lägga sveriges största träbjörn till samlingarna.



Fågelsjö gammelgård hade stängt för dagen så vi får spara med att besöka den till ett annat tillfälle.



Lite historik.



Vi skulle svänga ut mot ett nedlagt flygfält och såg en person ligga inne i skogen tll synes orörlig, förmodligen död.



Leif fick gå dit och titta innan vi slog larm till 112. Det visade sig vara en docka som tydligen suttit upprätt på en påle med en kaffepanna i handen...! Det blev alltså inget samtal till 112. Man kan undra hur många anmälningar som andra förskräckta personer slagit larm om före oss.



Klockan halv tolv på natten kom det en skärmflygare in för landning, ytterligare en kom efter ett tag.



På morgonen startade det ett ultralätt plan som gjorde en liten sväng innan den landade igen.



Vi följde skyltarna till ett loppis alldeles intill flygplatsen och denna man som skrivit en bok om "Mystiska träd", spännande. Vill ni besöka stället? Klicka här.



Han sålde bland annat den här kopieringsmaskinen.



Intressant med rovdjursvaktande hundar för får och andra tamdjur.



Dock kunde vi inte upptäcka hunden, kanske han var så lik ett får så han helt enkelt inte syntes i flocken.



Ett spännande besök var i Skattungbyn och den gamla affären som liksom vår var från 1800 talet.



En mycket trevlig dam tog emot oss och berättade mycket spännande om affärens tidigare historia.



Man sålde hemslöjd som tillverkades av föreningsmedlemmar som för övrigt skötte hela ruljansen.
Hoppas att de kommer till oss på ett besök så vi får visa upp vår affär för dem.



Undrar vad den här imponerande byggnaden haft för uppgift tidigare. Man hade börjat rusta upp den med nya fönster. Spännande att se vad det blir i förlängningen.



I Svabensverk annonserade man om en auktion som skulle börja om mindre än en timme, vi bestämde oss för att gå in och titta om det var något intressant som skulle säljas - ja kanske något som skulle passa till vår affär. Vi gjorde ett överslag på hur mycket kontanter vi hade tillsammans och konstaterade att max 600 kr hade vi att spendera.



Det var bara att konstatera att det skulle inte ens räcka till ett första utrop. Det visade sig vara äkta persiska mattor och dyrbar konst, lite annat dyrt var det också.



Vi gick därifrån och tittade på herrgården som vi varit och besökt när förre ägaren bodde kvar.
Den var mycket imponerande, eller hur?

Fyra härliga dagar som nomad kändes bra, nu är det bara att åka hem och ta itu med alla "måsten" igen...


Misommarfirande i Katrineberg 2011



Kanadagässen, som har fått små ungar, simmar i ån som rinner nedanför bygdegården. Dom bryr sig nog inte i att det är midsommarafton idag.



Men det gör Lennart som smyckat sin traktor och tar bygdens ungar med på en runda i omgivningarna.



En trevlig tradition, eller hur?



Därefter smyckas midsommarstången med blommor från omgivningarna.



Strax skall den bäras till bygdegården under fiolspel av Kristina.



Fiolen och Kristina har spelat hela vägen och nu vankas dans.



Skogsråna skulle bli ganska avundsjuka på den här dansen, bland vackra flickor och pojkar, de hade nog velat vara med.


MIDSOMMARDAGEN





På midsommardagen samlas man återigen vid bygdegården.



Tänk att så många människor fanns i Änga-Lillbo, roligt att de kommer.



Idag skall vi genomföra en kubbturnering.



Många har tagit med sig god förtäring och gott humör.



Kubben spelas på tre banor och intäkterna går till bygdegården som få hela 800 kr från de 16 lagen.



En del var verkligen kanonbra på att kasta ner motståndarnas kubbar.



Andra försökte hypnotisera kubben.



Fast att kämpa väl var ju det viktigaste och det lyckades ju alla med.



Pinnarna studsade ju hit och dit i den präktiga gräsmattan.



Inte blev det ju lättare när kungen skulle slås ner, man skulle stå upp och ner - tokigt v'a?



Dom här gick det ju bra för, det syns ju.



Fast dom här gick det ju nästan bäst för.



Dom här gick det allra bäst för.



Vinnande laget blev ju förstås Herrgårdsfolket, därefter Änga - Lillbo folk. Lite mixat var det tredje laget.



Vi ses igen till nästa midsommar fast vi ses nog snart igen, eller hur Marcus?
Klicka på det här om du vill läsa mer och se fler bilder.

Tygboden



Nu är vår lilla tygbod i det närmaste klar inför nästa busstur. Vi kommer att försöka hålla öppet under helgerna framöver och hoppas att det kommer några förbipasserande som dristar sig till att stanna.



Det är bara att gå runt och titta och känna på tygerna, ta sig den tid man vill.
Man får mäta sin egen tygbit, klippa och komma in i affären och betala



Det finns en hel del färdiga textilier också, i flera olika färgkombinationer.



Den fina gamla symaskinen fick jag av en bekant - en riktig pärla må ni tro!

Välkommen in och titta.

Tidigare inlägg
RSS 2.0
web counter