En lycklig Lucas som fått tre fantastiska hundar



Förra helgen var vi upp till Maria Lindqvist och hämtade tre kanonhundar som skall gå i Lucas tävlingsspann. Han  hann med att köra dom en liten sväng, med släde, innan det isiga föret och snösmältningen  tog över hand.
Det var ju fantastiskt roligt att träffa både Maria och Britt-Mari. 



Ledarhunden, Quick, har gått i Egils 16-spann och i Marias spann när hon tog guld på SM 2008. Unghunden Lollo, den svarta, är efter Quick och Marias bästa hund - någonsin. Den andra, Mickey, är efter två livmodersimporter från Egil. Bra va'? Det skall bli roligt att följa med Lucas på tävlingar i höst och vintern. Han slipper nog dra in hundarna i målgången som han fått göra med våra hundar. Dom har ju aldrig varit ute på tävlingar tidigare, aldrig sett så många människor och hundar.

Hundträning med Lucas



Idag är det träning för hundarna och Lucas och mamma Jennie.
Gå in och titta på Lucas runda med Spirit i led, han är en riktig farthållare. Eller hur?



Jennie körde ett spann också. Kan det utmynna i en tävling kanske?



Som synes så är det i underkant med snömängden.



Vi är glad för varje snöflinga som dalar ner.

Lucas helg på höstlovet



Hundarna fick springa tillsammans med Lucas, upp och ner på stenarna och leka följa John. Dom älskar när Lucas är med och de får springa tillsammans.



Vi körde tre gäng framför 4-hjulingen också.



Naturligtvis ville han vara med i skogen tillsammans med pappa och jaga älg, tänk att det blev en kalv idag.



Lucas är ju lika deltagande som pappa förstås.



Han har lärt sig att "ta ur" innehållet.



Det blir fin föda för många andra djur i skogen.



Det var ju en bit från vägen så det gäller att få ut älgkalven till vägen - varför inte ta båten?



Det är nog första gången den älgen åker båt, tur att den inte är medveten om det...



Sedan får den en färd i bussen...



För att sedan hängas upp i ladan.

Jag minns när jag var liten och hängde vid "stallbacken" där älgarna hängde på rad. Det gällde att ta vara på alla händelser, det var ju roligt när det hände något i byn som var utöver det vanliga.

Hyggena var enormt stora och många så tillgången på mat var mycket gynnsam för älgarna. På den tiden fanns det hur mycket älg som helst. Undrar om vi inte är i början på en stor älg - explotion, som det var på 70/80-talet, igen.


Tävling för Lucas, 5-6 mars 2011 i Ryssjön



I dag blir det äntligen en tävling för Lucas. Den går av stapeln tämligen nära oss, Ryssjön, en liten bit in på dalasidan. Han får starta med två hundar så något speciellt arrangemang för hundarna behövs inte, de får plats inne i bilen.



Så här kan det se ut när man är ute och tävlar med sina hundar.



Mamma och pappa är på plats trots pappas nyopererade knä.



Här är Mushers från alla olika håll som strålat samman för att kämpa mot varandra.



Moskoselkåtan har en härlig eld brinnande så där kan man gå in och värma sig om det skulle behövas.



Banskissen finns uppsatt på anslagstavlan för de tävlande.



Startlistorna finns uppsatta.



En sammanbiten Lucas laddar inför starten. Han kan ju inte oroa sig för konkurrenterna för det är ju faktiskt så att han är ensam i sin klass. Väldigt synd att inte fler ser till att deras ungdomar får skaffa sig erfarenhet när det anordnas tävlingar så här långt söderut. Det vimlar ju inte precis av tävlingar...



I starten finns en absolut säker digital klocka.



Fram i startfållan.



Farfar och Christer ställer upp som handlers.



Iväg i starten, farfar hjälper iväg Lucas och farmor filmar med videokameran.



sammanbiten och rejäla sparkar visar att han ger järnet trots bristen på konkurrenter.



Start dag två.



Osten och Pelle är ju inte precis präglade på att gå för fullt, de är nämligen turistkörarhundar som vet att man bör ta det lugnt framför släden.



Vid karate sparkar man höga sparkar framåt och vid hundspannstävling så sparkar man bakåt



Inne i målområdet skall både Pelle och Osten kolla identiteten med hjälp av en chipavläsare.



Jaa, det är faktiskt samma hundar båda dagarna.



Visst gjorde vi det bra.



Eftersom Lucas var ensam i sin klass så blev han både först och sist och får en rejäl buckla och lite annat smått och gott.



Och en påse hundfoder, den kan de få som godis.

Lucas är mycket duktig både på att köra hund och att umgås med hundarna.
När vi kom hem från tävlingen så provade han Ako i led och hennes söner, Lillen och Ludde närmast släden - gissa om det gick undan.

Lucas följer med pappa och Niklas på fågeljakt




Lucas hyar hittat den gamla arméanoraken som han satt på sig för att kunna smyga på skogsfåglar.



Pappa och Niklas har lite modernare kläder.



Bara att spänna på sig skidorna utanför dörren och skida iväg.



Väl hemkommen igen så är det dags för en träningsrunda med några hundar.



Lucas och Niklas skall köra ett varsitt spann.



Få se hur Pelle sköter sig idag.



Iväg som ett jehu!



Det gick fantastiskt snabbt idag - det bådar gott.



Niklas fick sig ytterligare en hundvän idag, Luna.



Lite kôlbullar vid brasan.



Smakar bra.



Tony fick i sig en också.



Nästa dag tog Lucas sitt gäng för en runda igen.



Niklas och leif åker med på skotern.



Dom gick inte riktigt lika fort efter en incident när Osten och Pelle försökte gå åt varsitt håll i en vägkorsning.


Så var det dags igen...



Lucas och Tony har stigit upp ganska tidigt för att ge sig ut i skogen på jakt efter tjäder.



Det gäller att kamoflera sig för fåglarna som har bra syn som minsann upptäcker det mesta som avviker i naturen.



Det gäller att hindra snön att komma innanför kläderna - damasker är bra.



Men vad skall ni göra med min nya kvast?



Skidorna skall med.



Lycka till!

En dag på Finnskogen



En jämntjock himmel med en enda liten springa så att solsttrålarna kan stråla ner för en kort stund innan den sluter sig igen och mörkret lägger sig över landskapet.



I ottan ger sig Tony och Lucas av, de har tagit fram skidorna och skall ge sig ut på fågeljakt. Snödjupet är nu närmare metern så det känner nog på att ta sig fram på skidor.



Lite längre in på dagen så skall vi äntligen få se Lucas på den nya släden. Den gamla Rolls Roysen i bakgrunden, hickorysläden, har gjort sitt i tävlingsspåret och skall ersättas av den nya.



Medarna behöver rengöras från snö.



Hela familjen Winroth - Holst är med och ställer i ordning spannen.



Mamma får hjälpa Lucas med att ta bort ett litet skräp som visade sig vara ett ganska stort halmstrå. Huvva!



Bullen och Lucas tar sig ett litet snack, Bullens team är först ut idag.



Ako skall gå i led tillsammans med Bullen.



-"Snabba dig på då".



Utfarten från gården går i rasande fart, de älskar att springa.



Yngstingarna, Lillen & Ludde, får gå närmast släden. Eftersom de är så unga så får det dock inte gå för fort men med ålderstigna Bullen i led så går det inte alltför fort. Bara glada miner.



Nästa gäng som ger sig av är Wolf & Ulva i led. Bakom går unghunden Marvin tillsammans med Bonny.



De är så enormt duktiga allesammans.



Sist ut och snabbast är Osten, Pelle, Bella och Hugo. Hugo skriker rätt ut i förtjusning av att få springa i spannet.
Kolla in vinkeln på släden när han "styr" åt höger.



Hugo springer med hoppande bakdel. Jag har aldrig kommit underfund med hur han kan ha rumpan uppåt på varenda bild



Härligt!



Han ser ganska nöjd ut. Han har testat alla gränser med släden och det är bra. Tre gäng har han kört och i varierande farter.



Mamma & pappa kommer efter på skotern och kollar in sonen.
- "Kan man få lift"?



Nu återstår det tio hundar som skall köras, vi tar ett storspann. Tony följer med i släden med bössan ifall det skulle passa att hoppa av och gå på fågeljakt.

Jag känner mig som legenden George Attla som bodde i Alaska med sina föräldrar och som levde som trappers.
De var indianer och bodde i en liten by som endast hade hundspann som färdmedel. De åkte hundspann runt till sina fällor och vittjade dem. De sov under bar himmel då turerna tog längre tid än en dagstur.
Pappan var en fantastisk hundförare och hundkännare. George lärde sig av pappan och blev en levande legend inom slädhundsporten. Jag träffade honom när han var på besök i Sverige.

Dock så är en annan bekant, Egil Ellis, världens bästa hundspannsförare i sprintklassen nu. Han är från Funäsdalen men bor nu i Alaska. Och kan ni tänka er. Han vinner allt!
Hans pappa körde förresten turister med ett sexspann schäfrar 1947. Han hade varit i Alaska under guldvaskartiden och kört hundspann.



Pampig vägg med höga granar. Är det Alaska eller...?



Det blev ganska sent och färden gick hemåt ganska omgående.



Som vanligt blev det ju bra mörkt innan vi kom hem.




ARBETARBLADET 18 november 2010



Det här är första gången som en tidning intervjuar Lucas om hans karatetävlingar - Roligt!

Lucas har ju tränat karate under sex år, mer än halva sitt liv. Han har blivit både snabb och explosiv med en fin teknik. Han fick utmärkelsen "bästa tekiniker" utav 200 tävlande, både vuxna och ungdomar i Belgien i maj i år.
Han har lärt sig att göra höga och fina sparkar på träningarna och han har vunnit många tävlingar genom sin skicklighet. Det är viktigt att få till ordentliga sparkar, även om de inte är hårda. Det är nämligen så att det finns vissa punkter på kroppen som skall markeras för att få tillgodoräkna sig poäng. Så det gäller att få till det, om man vill vinna, och det har han anammat.
Klubben brukar även få utmärkelsen "bästa klubb" bland alla medverkande klubbar.
Här ovan är en bild på Lucas samling av priser från KM 2006 till senaste  tävlingen i Belgien. Han förvarar dem i familjens egen dojo, i husets källare.

Robert Wiklund, Wiklunds dojo, är mannen bakom de framgångsrika resultaten runt om i världen för både Lucas och många av klubbens medlemmar. Både tekniskt och mentalt. Många har t.ex. varit i Japan och tävlat och placerat sig bland toppen - i deras mästerskap! Det är väl fantastiskt, eller hur?

I artikeln nedan kan man skönja reporterns sensationslystnad med Youtub! Trevligt för honom att få till ett iögonfallande scoop... 





Lucas tog guld i Belgien



Det blev som vi hoppades och trodde, det blev guld igen.
Fyra från Wiklunds dojo tävlade, två guld, ett silver och ett brons.

Lucas tävlade i Belgien



Lucas och Johanna kom tvåa i sina klasser, i Belgien.
Lucas fick dessutom pris för bästa tekniker, av alla 200 som startade! Vuxna såväl som barn. Det är frågan om om det delats ut till en elvaåring tidigare. 
Det uppvägde nog att han "bara" blev tvåa.

Lucas provar ut tävlingshundar inför nästa säsong



I dag skall vi testa ut dom snabbaste hundarna åt Lucas inför den kommande vinterns tävlingar. Han fyller då 12 år och får tävla med tre hundar. Pelle ligger bra till.



Lucas har tagit plats bakom släden - han har ju handlers!



Både Farfar, mamma och pappa.



Taktiksnack med Pelle.



Osten och Bella gick i led. det gäller att ta kurvorna utan att sladda för långt ut. Det här var tävlingsslädarnas "Rolls Roys" på 80 talet, helt gjord i hickory.



Hundarna älskar när de får springa fort och sträcka ut ordentligt.



Lucas älskar också att köra fort



Han har kört sedan gan var fyra år och klarar det galant, dock testar han gränserna hela tiden så det kan bli en del "incidenter" som han han får lov att klara upp.



Lyckliga hundar va?



Leif har varit och köpt en modernare tävlingssläde som har gått en säsong. Ja. det är faktiskt en släde i väskan.



Släde med medar separat som har både tävlings och träningsbelag som man byter emellan.



Släden utvikt.



Man kan "styra" släde genom att vicka "styret" åt det håll man skall åka.



Bromsmatta är ett måste vid tävling.



Ankaret sitter väldigt strategiskt för att snabbt sättas ner och tillbaka igen vid ev. incident under tävling.


Lucas, Bakka & Billan tränar Hugo & Marvin



Bakka & Billan görs klara för att leda unghundarna Hugo & Marvin runt på en träningsrunda.



Hugo är lite krånglig att stå stilla innan vi kommit iväg medans Marvin står stilla och väntar på starten.



Men bara det burit iväg blir han förvandlad till en riktigt duktig draghund.



Färden går över sjöar...



...och myrar...



...in bland martallar...



...och riktigt stora tallar...



...och öppna landskap.



De älskar Lucas och är nog medveten om att han är med på färden.



Marvin med sitt blåa öga, kollar in matte som tar kortet.



Det går undan må ni tro.



Dock gäller det att hålla igen på farten när det gäller unghundar som håller på att köras in.



Samt att ta några stopp emellanåt.



Snart hemma.



Bakka & Billan känner sig nog nöjda med att ha unghundar med sig.




Hugo & Marvin blir omklappade av Lucas.



De känner att de gjort något mycket bra tillsammans med Lucas, Bakka & Billan, och de känner sig nöjda.

Grattis till brunt bälte Lucas.



Lucas dojo



Vem har en egen dojo, jo Lucas.



Lucas meriter/ pokaler

Fighting
guld 2006 i KM
Silver 2007 i Holland
Guld 2008 i Belgien
Guld 2008 i Holland
Guld 2009 i Wales
Guld 2009 i RM
Guld 2009 i Holland
Kata
Guld 2006 i KM
Guld 2009 i RM

Lucas på Finnskogen



De som tog guld i Holland, sex stycken. Dessutom var det åtta medaljer till, både silver och brons.



Farfar och Lucas strålar samman i Ockelbo för vidare färd upp på Finnskogen.
Han har tagit med sig pokalen från Holland för att visa, det blev ju guld igen.

Lucas tävlar och tränar för Wiklunds dojo i Gävle, de blev som vanligt bästa klubb.
Litauen hade hela tio klubbar med och tog 18 pokaler. Lucas klubb tog 14 pokaler. De' ni!
I tävlingen deltog omkring 270 st från 30 olika klubbar från 11 olika europeiska länder i den 8: e upplagan av Watergate Cup.

Lucas ålder:
10 år snart 11

Lucas meriter:

Fighting
guld 2006 i KM
Silver 2007 i Holland
Guld 2008 i Belgien
Guld 2008 i Holland
Guld 2009 i Wales
Guld 2009 i RM
Guld 2009 i Holland
Kata
Guld 2006 i KM
Guld 2009 i RM

ARBETARBLADET 26 OKTOBER 2009


Tyvärr så skrev de inte resultaten för hela gänget, om vi får tag i dem så lägger vi in.
Lucas står på knä, längst fram i mitten med grönt bälte.



Vi gjorde en liten utflykt till en annan eldpallkoja i vår närhet



Kojan har använts av kolare och andra skogsarbetare i forna dagar. Platsen där kolmilorna restes syns väl.



Lucas och Bullen vänslas lite i en av skogsarbetarnas sängar, bara halmen saknas.



Farfar håller på med att grädda Lucas' favoritmat när han är på Finnskogen - kôlbullar.



Den äts med god aptit.



Bullen fjäskar åt sig en kôlbulle.



En färsk björnskit bestående av lingon.



Under sommaren har vi haft en del bussbesökare. Det här är när vi fick besök av en buss som åkte runt på Finnskogen för att höra dess historia. Lucas tog hand om glassförsäljningen medan farmor berättade.

Lucas vann i Holland



Grattis Lucas till guldet i Holland.
 I tävlingen deltog omkring 250 st från 30 olika klubbar från 11 olika europeiska länder i den 8: e upplagan av Watergate Cup.

Lucas ålder:
10 år snart 11

Lucas meriter:

Fighting
guld 2006 i KM
Silver 2007 i Holland
Guld 2008 i Belgien
Guld 2008 i Holland
Guld 2009 i Wales
Guld 2009 i Svergie
Guld 2009 i Holland
Kata
Guld 2006 i KM
Guld 2009 i Svergie



Ett längre repotage om Lucas kommer inom kort

Träningen fortsätter inför Holland 15 okt



Sensei Robban har samlat gänget som ska tävla i Holland...



... naturligtvis är Lucas med...



...liksom tremänningen Emil.



Det syns på Lucas ansiktsutryck att nu har alvaret börjat.



Vi håller tummarna för Lucas. Vill du läsa mer

Träning ute i det fria


Valpar på karateläger



Efter tre och en halv dags hård träning med början klockan sex på morgonen och avslutning halv tio på kvällen så är det skönt att bara sitta och göra - ja just ingenting.



Valparna Lillen & Ludde fick följa med husse till Åbyggeby och hälsa på katatekämparna. Jennie håller i Lillen som nu väger över två kg.



Tomas känner lite på Ludde, som är lite tyngre än Lillen.



Tova & Lucas sätter sig för att riktigt få umgås med dem. Ludde, som Lucas håller i har ett helblått öga och ett öga som till hälften är blått och andra hälften brunt. Lillen, som Tova håller i har helbruna ögon.
Dom kommer att köras in på vårsidan för att gå i spannet under nästa vinter.
Vem vet, de kanske blir bra tävlingshundar åt Lucas om några år.

Karateläger i Åbyggeby



Direkt efter avslutningen på Loses med bussen från Umeå så åkte vi till Åbyggeby och karatelägret som skulle pågå underfyra dagar.

Jennie kom emot oss och såg fantastiskt pigg ut för att ha varit vaken sedan fem på morgonen.



Lucas hade också gått upp fem på morgonen, träningen började ju sex varje morgon.



Med den hårda träningen så blev karatedräkterna genomblöta efter morgonens pass. Tony har fixat en alldeles egen torkställning. De torkade dock inte på hela dagen så det var tur att de hade flera dräkter med sig. 



Mäktigt med så många likadana klädda som gör exakt samma rörelser som "Sensai" Robert.



Robert har tränat sina adapter under många år så de har fått utmärkelsen, "bästa klubb", under flera tävlingstillfällen (ja nästan alla) i många år. De brukar ju åka hem med flest antal medaljer, guld är nog den vanligast förekommande medaljen.



Tony & Jennie tränar mot varandra. Det här är tredje passet och de har redan tejpat fötterna båda två.



Rörelserna skall sitta exakt...



...är armen rätt vinklad...



Jennie har kopplat greppet på sin man...



...men han sliter sig loss...



...och svingar sig runt...



... och bryter ner så Jennie hamnar på rygg. Jennie gjorde naturligtvis samma moment.



Lucas tränar mot sin tremänning, Emil.



Det är tuff och hård träning och disiplin. Tur att det blir lite roligt med skratt emellanåt.



Det gäller att rikta ett slag men inte slå.



Här förbereds ett kast på Emil.



Lyckat?



Egon har lagt ner sin träningskompis. Tur att man vet att det bara är träning.



Roberts son, Kevin (höger), har kommit hem till Sverige efter åtta månaders stenhård träning hos en Japansk mästare.



Kanske inte fullt så pigg längre...!



Dagen avslutades sent på kvällen. Alla sov nog ovaggade på sina madrasser.
Vi började vår resa hemåt.



När vi nästan var hemma såg vi denna rävunge ute på vägen. Vi stannade för att ta ett kort, han kröp då under bilen. Räven var dock så påträngande att jag trodde att den skulle ta tag i mina byxben. Här står den och tittar på mig och såg verkligen sugen ut på det. Den var extremt sällskapssjuk, kan förstå människor som plockar upp vilda djur och tar hem dem...!
Mamman brukar placera ut sina valpar, en och en, längs en sträcka som hon går när hon matar dem. Inte konstigt att de är sällskapssjuka. Man förstår att folk plockar upp de "stackars djuren" och tar hem den i tron att de skall rädda de "övergivna" ungarna. 



När blixtarna börjar lysa upp så tycker den att det börjar bli lite otäckt...



...och sticker till skogs.
 Man kan se många överkörda rävungar efter vägarna. Rävmamman är nog lika bekväm som oss alla andra och placerar ut sina ungar efter en väg, den är ju lätt att promenera på för att mata sina ungar.

Räven är ju listig så det med att placera ut ungarna en och en kan vara att sprida ut riskerna så inte alla ungar skulle bli dödade om olyckan skulle vara framme.

Tidigare inlägg
RSS 2.0
web counter