Längre turer öppna...



En härlig bild med starkt ljus över Fansen.



Vi följer nu upp vår förra färd ner till Fansen för att få upp lederna.



De ofrusna bäckarna som kom fram när vi tog upp leden har frusit till is och behöver fyllas med snö för att det skall bli ett jämnare spår.



Fortfarande fanns det grenar som behövdes sågas av så motorsågen behövdes fortfarande.



En del kunde bara brytas av.



ute på Fansen hade spåret drivit igen, ett ensamt vargspår kunde dock ses genom snön.



Den har gått och strosat runt, en ungvarg som håller på att upptäcka världen?

Nu är vi färdig för att ta emot gäster som vill ha en längre tur med hundspann.

Bära eller brista!



Idag dristade vi oss till att försöka få upp leden till Fansen. Först måste vi över Locksjön, hur var det nu med stöpet?



Det gick inte igenom, hurra! Tjockleken på isen brukar vara detsamma som Grästjärn så det är ju OK.
Det blev dock lite mörkt utav vatten som trängt igenom - bra då fryser det till.



Det visade sig vara många träd som fallit så motorsågen fick jobba ganska mycket.



Jag passade dock på att njuta av de vackra snödignande träden.



Leif fick ta itu med de nedfallna.



Bullen fick följa med idag och det var inga problem att övertala honom att ligga på släden och åka med utan att behöva springa. Han kände nog igen leden som han sprungit så många gånger som ledarhund på ett litet spann.



"Trollskogen" i vinterskrud.



Motorsågen åkte fram och tillbaka i packboxen en herrans massa gånger.



Ja här skulle vi igenom - och vi lyckades till slut må ni tro!



Men när vi kom till ett vattenhål som brukar frysa till och inte ställa till så mycket problem så tog det snöpligt stopp. Nu var det så tjockt lager med snö som isolerade och hindrade vattnet att frysa - vi körde fast!
Skotern lyckades vi få upp på på ena sida av hålet och kälken på den andra.



Vi passade på att ta en fikapaus. Fikat låg i skotern så Leif fick kasta över termos, saft och bullar till min sida.



Leif fortsatte själv ner till Fansen och vände där. Han körde dock fast rejält både på nervägen och hemvägen i ett smalt passage som alltid ställer till problem, men det snöfylls ganska snart och bildar ett bärande underlag för spåret. Problemet den här gången var att älgarna har använt leden och därmed trampat sönder det som skulle fungera som bärande underlag.



Jag passade dock på att titta på trollens bostad, de bor ju faktiskt inne i stora stenar och de här är ju stora...



Leif blev borta ganska länge. Bullen och jag sjöng och lyssnade på en hackspett som hackade på en torraka.



Ett stort gäng korpar cirklade över oss, de skulle nog kolla om vi var något ätbart. De försvann dock ganska omgående.



Nu hörs skotern komma och man kan skönja ett lyse långt borta.



Ja. det är äntligen Leif som kommer. Det gick lätt att köra över gropen som bildades när vi körde fast.



Hålen efter ett tiotal orrar som legat och tryckt under snön för att rida ut ovädret som varit.



När Leif fotograferade det här hålet kom det plötsligt upp en orre alldeles intill. Den var nära att träffa kameran.



Är det en muslim som förirrat sig i snön...?



Iskoll



Idag bestämde vi oss för att undersöka tjockleken på isen över en liten tjärn som vår korttur går över. Minst två dm skall den vara för att vi skall märka ut den och lägga ett spår med scotern. Vi visste att det skulle var en hel del vatten på isen beroende på den myckna snön som kommit under den senaste tiden och som trycker ner isen och upp vattnet. Ja, den var faktiskt över två dm så det blev ett spår rakt över som vi märkte upp och vi kunde göra hela rundturen klar. Nu är det bara att preparera och sladda så är gästerna välkomna.



Mycket snö så det gäller att komma ihåg hur spåret gick föregående år - och det gör man ju för det mesta.



Härliga eldgula färger i fjärran - tråkigt dock att det är en indikation på föroreningar i atmosfären.

Hurra för spåren!



Igår körde Leif upp spåret till Locksjön med bara skoter, det var mycket svårt. Tur att vi har en "Wiking" som är både bredbandad och stark.



I dag körde han en sväng med bara skoter och därefter med sladden - och se så fint spåret blev. I morgon går vi över till släde, första gången för den här säsongen.
Det skall bli kallt i natt, just nu - 18. Spåren kommer att frysa till under natten, det blir en härlig tur i solskenet.

22 februari. Skall vi få upp några spår?



Det eviga snöandet är ju naturligtvis bra, det är ju det som gör det möjligt att köra hundspann.
Men det finns även en gräns för hur mycket snö det kan komma för att vi skall kunna få upp spåren.
Det har snöat och vinden har packat snön i stora drivor. 



Gammelvägen mellan Gruvberget och Katrineberg har preparerats och varit helt öppen fram till Rimetkojan.
Efter senaste ovädret med drivsnö så måste vi dock försöka forcera de packade drivorna som finns i varierande tjocklek. Det gick bra ända till Vändbacken, där måste vi tyvärr vända! Skotern grävde sig ner och det gick inte att komma fram. 



Det skulle behövas ett töväder som pressar samman den lätta snön till ett bärande underlag.

Prepareringsrunda



Först körde vi Hugo & Marvin tillsammans med Bakka & Billan. Det gick mycket bra, vi körde en sträcka på 5 km.

Vi måste försöka få upp lederna för längre turer, det går inte att vänta längre.
Vi lastade på spadar, isborr och motorsåg på skoterkälken.

Det har varit mycket älgspår utefter leden, både gamla och färska.
Äntligen fick vi se älgen som uppehåller sig vid leden, en fjolårskalv som står och lyssnar till vårt lockläte.



Eftersom sjöarna är osäkra så gäller det att ta sig över på andra ställen. Vi har redan börjat lägga ner stockar som håller för skoter.



Vi behöver ytterligare några stockar så vi tar en björk som står på platsen.



Snödjupet var dryga halvmetern, tungt att pulsa i.



Lagoma längder.



Och så skall de ju på plats också. Vi avbröt dock då mörkret började göra sig gällande.
Vi får fortsätta vid nästa lediga dag.



Jag tog fram kameran och höll den beredd ifall älgen skulle vara kvar ute på spåret - och tänk! Det var han.



Han var nog ganska sällskapssjuk när han stod och kikade fram bakom grenarna.

RSS 2.0
web counter