Träningsrunda 24 januari 2012



Efter en ganska skonsam vinter så har nu kylan slagit till, just nu är det - 29.
Vi har lagt in ett litet videoklipp. KLICKA HÄR.



Passade på att köra tävlingssläden - den går nästan av sig själv.

Träningsrunda 24 januari 2012





1,1 mils träningsrunda 2 dec 2011



På dagens träning var det frusen mark för första gången. Vis av många träningspass på frusna grusvägar genom åren så vet vi att det inte går att köra mer än 6 km vid upprepade pass. Den här gången körde vi på vägen som kördes sönder för några dagar sedan. Trampdynorna klarade sig men det blev tre brutna klor - de hade fastnat i den frusna sönderkörda leran. Nu får de springa löst uppe på "kullen" några dagar med sockor på för dem som mist en klo.

Titta gärna på några videosnuttar på dagens tur.  Video 1. Video 2. Video 3. Video 4.

Hundträning 2011-11-30



Den här bilden är några dagar gammal när tjälen fortarande hade ett grepp om marken.

I dag körde vi samma slinga, den hade ändrat karaktär till en lervälling som det var svårt att komma fram i. Vi var inte de första som åkt på vägen, en bil hade tagit sig fram i lervällingen och tillika haft ett labbe på släp. Vi sjönk, turligt nog, inte lika mycket som bilen hade gjort. Se ett litet filmklipp på eländet.

Hundträningen inför vintern



Våra hundgårdar är under all kritik och har varit så under lång tid. När vi flyttade hit så tänkte vi att vi skulle kosta på nya hundgårdar och göra efter konstens alla regler. Vi fyllde upp marken och skulle lägga en sandbädd över så att dräneringen skulle bli perfekt Tyvärr så blev det pinnmo istället, som höll i några år för att därefter bli till lervälling. Konstigt nog så blir det värre år efter år. Vi har försökt med allting men själva marken ligger förmodligen som en flyttuva över sankmark. Slår man ner ett spett så fortsätter det ner till vatten. Marken som vi fyllt ut har sjunkit ner i vattnet under och blir mättat med vatten underifrån. Nu har vi lagt trall i halva hundgårdarna så de har något torrt och gå på. Mockning blir nästan omöjligt, svårt att skilja ut skiten från leran. Det enda som man kan göra är att gjuta stora plattor att lägga ut. Vi har aldrig haft det här problemet tidigare.



Träningen är i full gång, dock med lösspring "uppe på kullen". Hundarna tycker det är kul att springa och busa med varandra. Wolf kommer i full fart uppför backen.



Bella ställer sig i fotoposition på vår "puss-sten" där de kan pussa matte hur mycket som helst.



Osten är ledare på dagens "följa John".



Gräset är både gott och mjukt.



Nu har gänget sprungit ner till hundgårarna och får sig ett mål mat av husse.
Ett nytt gäng är på väg upp.



Lisa och Pajas vänslas lite med varandra - löpning på gång?



"Bäst att kolla av vilka det är som löper".



Flygande mattan? Efter älgjakten börjar vi köra med 4-hjuling också.








Träningsrunda





Idag fick Spirit följa med också - ett evigt tjatande på honom.



Ako  fick gå bredvid Pelle.



Wolf och Ulva gick i led.



Hundarna gick bra, de tyckte att det var roligt att få sträcka ut ordentligt.



Kylan biter i kinderna så det gäller att täcka så mycket som möjligt.
Nya släden är en fröjd fast det gäller att ha ordning på balansen. Jag ser fram emot att se Lucas köra för fullt med den.



Hemma igen

Nya släden!



Idag skulle vi prova den nya tävlingssläden med ett mindre antal hundar.



Osten skulle få gå i led tillsammans med sonen, Pelle.



Dottern Bella får gå som andra par.



Spirit, som gjorde allt för att få komma med sist vi körde, fick komma med idag.



Osten kommer att ha fyra av sina ungar med sig idag.



Spännande att få köra släden...



Den var helt fantastisk. Den gick att styra genom att föra bågen, som man håller i, mot det håll som släden skall gå. Och den gjorde det också!



Hundarna tyckte att det var roligt att få springa fort med en liten släde som gick lätt. Föret var mycket bra idag, spåret hade pressats ihop till en hård yta och hundarna sjönk inte ner så länge de höll sig i det preparerade spåret.

Det här blir nog någonting för Lucas att köra med.



Äntligen på snö med släde!



Vi plockade fram släden och körde för första gången på milspåret.



Hundarna var ivriga och ville till varje pris följa med.



Ja, Spirit sträckte faktiskt fram "armarna" mot mig och tiggde om att få följa med. Han tog sig upp på kanten och var nära att hoppa ner när jag lyckades få honom att landa på insidan istället.



Bakka & Billan vet vad som gäller...



Tillräckligt med snö är det defernitivt, dock är den inte packad ännu.



Spåren är lösa och de går ner emellanåt.



Landskapet är inbäddat i maräng.



Härligt.



Härligt att ha hela vintern framför sig med fin snö och fina dagar.


Kollage på träningspass



Lucas har kommit till Katrineberg på höstlovet för att tillbringa några dagar tillsammans med oss och hundarna.



Bakka och Billan går i led - våra viktigaste ledarhundar (för tillfället).



Lucas passar på att bättra på sin kondition inför tävlingarna i Belgien som han skall ställa upp i  den kommande helgen (13 nov.). Det skall bli spännande att följa hans klasser, fighting, i karate.



Han slänger ner sig på kärran emellanåt för att vila en stund när hundarna håller för hög hastighet, över 15 km/h.



Wolf och Ako har visat sig vara duktiga ledare. Det gäller att låta dem gå i led med jämna mellanrum för att hela tiden utvecklas.



Pelle och Osten har visat sig vara bra i led samt vara snabba och starka. De skall tränas för att gå fort i Lucas spann i vinter.



Lucas tar chansen till träning vid alla träningspass.



...och vila på kärran...



Väl hemma igen så smakar det bra med vatten.



Balo är glad att träffa sina gammelmattar.



Hilda och Anette kom på besök och var med när Balo och Pajas gick sin träningsrunda.



Lisa och Bonny är bästa kompisar och då kan man ta sig lite friheter, kompisar emellan.

Träningsrunda 1 november 2010



I dag skall vi köra två gäng hundar framför 4-hjulingen, tur att älgjakten är över.
Lucas, som har höstlov, passade på att tillbringa några dagar hos oss. Han blir en bra hjälpreda till Leif.



Dagens träningsrunda gick som vanligt fram och tillbaka i samma spår. Stigningen är ganska kraftig så 4-hjulingen är mycket bra för att avlasta hundarna.
Vi körde upp till vändplanen och på vägen tillbaka upptäckte vi dessa björnspår som kommit till under den lilla stund vi var och vände. Björnen hade kommit fram ur skogen och gått längs vägen en bit, därefter vikt av och fortsatt sin vandring i skogen.



Bullen bryr sig inte så mycket om björnspåren dock verkar Ulva lite nyfiken.



Leif tog fram linjalen för att mäta bredden på spåret.



15 cm, en ganska stor björn.
 


Lucas tog hand om 4-hjulingen.



Här hade den kommit ut ur skogen.



Väl hemma blir det kloklippning, vattning och lite vila.



De hundar som inte fick gå i spannet fick springa lös på en "följa John" runda. Det var ju extra roligt idag när Lucas var med också - han är ju hundarnas favorit!


Älgjakt



Tony var med på älgjakten under lördagen och kan ni tänka er! Han sköt en tiotaggare.
Lucas var med pappa under hela dagen i skogen och mer spännande än så här kan det knappast bli.



Huvudet skall flås och monteras upp på en fin träplatta som minne av dagen.
Man kan nog skönja en blivande älgjägare...

Äntligen har hundträningen börjat.





Nu har hösten infunnit sig och sommargästerna har åkt hem till civilisationen. Lugnet har lagt sig över Katrineberg och rutinerna tar över.
För några veckor sedan började vi vår hundträning genom att låta hundarna springa lös bland stockar och sten. De leker "följa John" mellan stenarna, en allsidig träning som får kropparna att vakna till, ja man kan säga att de gymnasticerar sig igång. Om några veckor går vi över till träning med hela spannet.

Luna stannar upp i leken ett tag, så det är bäst att passa på att ta ett kort.



Pelle har en extra motor och kommer att tränas extra mycket och snabbare för att ingå i Lucas tävlingsspann i vinter.



Här springer Pelle tillsammans med sin mamma, Osten och syster, Bella. De kommer att bli hans tävlingsteam som kommer att tränas för att springa fort och länge. Det kommer även att tränas två extrahundar som får agera reserver.



Wolf älskar att springa, här tillsammans med Ako. Stora Wolf låter kattorna klättra på sig när han ligger, svårt att tro va'?
När alla sprungit så har vi faktiskt "tränat" 22 hundar.



Bullen har fått ta på sig rollen som "gårdshund" beroende på hans problem med tassarna som behöver ses över kontinuerligt. Han har då också tagit på sig att hålla ordning på allt som händer på och kring gården.



Han ligger i en box och väntar tills alla 22 hundarna har sprungit klart och gått tillbaka till sina hundgårdar för ett härligt mål mat som husse bjuder på när de kommer tillbaka.
Bullen skyndar då upp på "kullen" för att "läsa av" vilka som varit där och statusen på dessa individer.



Det ingår i hans jobb, enligt honom.



I somras så dök den här krabaten upp på vår gård, en trevlig liten igelkott.
Vi försökte att få honom att hålla till uppe vid huset för att inte hundarna skulle få syn på honom, därför placerade vi ut hundmat så långt från hundgårdarna som möjligt. Varje kväll kom han och fick sig ett mål mat.



Bullen som går lös på gården fick ju naturligtvis se honom, dock höll han sig på behörligt avstånd - "han kan ju vara farlig". Bullen och igelkotten delade utrymmet på gräsmattan hela sommaren, dock passade Bullen på att äta upp Kottens mat om det råkade finnas lite kvar.

Trots vår strategi så sökte Kotten sig neråt hundgårdarna, helst mitt i natten, så det var stort larm under flera nätter.

Vi funderade hur vi skulle göra och tog kontakt med grannarna som var villiga att ta emot honom på sin gård som ligger ca. 300 m från vår.

Leif packade ner honom i en hink, tog med lite hundmat och skjutsade dit honom. Skönt att problemet var löst!



Efter en vecka larmade hundarna igen och vi gick ut på gården för att se vad som upprörde dem.
Kotten kom då rusande fram till mig med minen av att "jag klarade mig, jag hittade hem igen, bra va'?" Vi körde tillbaka honom igen, det tog dock en vecka för honom att åter igen komma "hem".

Vi fick då köra honom till en granne som bodde flera km bort och som hade hundar, Kotten gillade hundar. Han blev kvar hela sommaren hos honom och försvann på höstsidan. Troligtvis gick han in i vinterdvala lite tidigare då han var välgödd och fet efter all den mat han fått. Det skall bli spännande att se om han kommer tillbaka till sommaren igen.

Han hann dock ställa till med oreda bland våra hundar som tog sig ut från hundgårdarna (som visade sig vara sönderrostade i nederkanten) , fyra st, för att kika närmare på igelkotten.
De sprang "fram" till byn och satte skräck i O8:or som fick "sätta sig i krismöte" - under hela dagen!

Jag har fullt förstående för att man blev rädd när det kommer fyra okända hundar farande i flygande fläng. Turligt nog så fanns det skogsfolk i närheten som tog hundarna och satte fast dem tills vi hann komma hem efter ca. 20 min.

Det olyckliga var att vi inte var hemma vid just det tillfället, de hade inte sprungit från gården om vi varit hemma.
08:orna kunde ju inte veta att våra hundar är civiliserade och snälla. Dock var det bra att få veta vilka trauman som hundar kan ställa till för en del människor så det gäller att hålla hundpannsspåren fria från skidåkare i fortsättningen, då är det ju inte bara fyra hundar som kommer - det är ju minst tio...


Äntligen slädföre!



Efter all snö som kommit ner så får vi äntligen ta ut släden.
Första slädturen för säsongen! Bakka skriker ut sin glädje och iver över att få springa med snö under tassarna, känna sin ledarställning när han får hela spannet att lägga in en högre växel och öka farten.



Jennie och Lucas tar plats i släden.



Tony har tagit platsen som "Musher".



Härligt väder trots snöyran. Hundarna känner ju dock till var spåret går.



Leif och jag tar skotern.



En liten paus för att låta hundarna pusta ut.



Jennie är ordentligt påklädd för snöyran - "så låt det yra bara, det gör ingenting"!



Lucas har bytt med pappa, det är första gången han kör ett niospann själv.



Mamma får åka en stund med sonen.



Pappa tar sedan plats för att åka resterande halvmilen hemåt.



Det är ju minsann inte bara att stå och åka, det skall styras och pareras också.



Den sista hundkörningen för Lucas som tio-åring, på tisdag fyller han nämligen elva år.



Snön har tätnat och mörkret har fallit. Snart hemma, bara passagen över stora vägen innan vi svänger över ån och är hemma på gården.



Hundarna är ganska trötta när de trampat runt i snömodden.
Lite varm mat och dryck när vi kommer in blir en bra avslutning på tvåtimmarsfärden.

Snön och vintern anländer 15 dec



Hugo och Marwin är ännu inte inkörda och får därför fortfarande leka uppe på kullen. Men idag var det en alldeles speciell dag med över decimetern snö.



Mamma Ulva får följa med och leka med sina söner innan hon får på sig selen och går iväg på en träningsrunda med gänget.



Det var riktigt roligt att springa i snön.



Det dröjer dock innan slädarna kommer fram. Snön måste helst töa ihop för att bilda ett hållbart skal och därefter skall det snöa så det blir ett bra spår som håller för att sätta ner ankaret för tio hundar.



Sluggo och Clyde pustar ut. Clyde och hans syster Bonny brukar alltid lägga sig ner när vi stannar - ett bra tecken på att kunna koppla av.



Ulva fick gå med Pelle idag.
Vid åttatiden på kvällen hade det kommit ca. 16 cm snö.

Träning av hundarna



Idag var det ingen hund som vädrade djur inifrån skogen. Leken fortsatte upp och ner på stenarna - Osten tog täten och det blev följa John.
Stenarna är bra att hoppa upp, ner och över på. Bra för koordinationen. 

Hundarna fick effektiv träning ca. 20 minuter var. Skulle man kunna fråga dem skulle de säga att de lekt i 20 minuter. Bra vad? Matte & Husse är nöjd och hundarna är nöjda. 

När jag var liten var den vanligaste leken att hoppa på stenarna runt om i sjön - gissa om man blev bra på avståndsbedömning och koordinering av rörelserna. Och gissa vad som står högst på leklistan hos barn som leker här idag? Jo, att hoppa på stenar... 

Träning ute i det fria



Träningen för hundarna har påbörjats med lite större antal hundar åt gången så de blir lite aktivare, med lek och kommunikation tillsammans med matte och husse. Det är en bra början för att få igång kroppen innan det blir kyligare, selarna åker på och träningen framför 4-hjulingen kommer igång.
Det har hållt på under den senaste månaden och man ser redan skillnad på orken.

I dag var det något djur som uppehållit sig på stigen upp till kullen, sinnerna har skärpts på hundarna i den takt som konditionen blivit bättre. Förmodligen sprang djuret in i skogen när vi kom med första gänget hundar. Dock vädrade Bakka in i skogen och markerade att det var något mycket intressant där inne, han gick in några lovar för att titta. Han kom dock genast när jag ropade på honom. Även nästa gäng vädrade intensivt in i skogen så vi avbröt träningen för i dag, tar nya tag i morgon.



Hugo & Marvin har mamma Ulva med sig och leker bland stenarna. Ulva passar på att tukta sina söner, underkastelse är ett måste för en kaxig hundvalp. Hugo behöver verkligen lära sig veta hut.

 

Pelle blickar ut över flocken.



De rör sig konstant och springer under en ganska lång tid.



Bella brukar dock lägga sig ner och vila mellan lekarna.



Lucas tränar fighting med naturen som redskap. Det gäller att fånga tillfället...



Lucas tävlade förra helgen i en nationell tävling - han vann sin klass i fighting.



Lillen har lagt sig ner för att bli klappad.



Lucas passade också på att träna kata.



Han tävlade också i kata - och vann även den...



Han är vass!



Fast det har ju sina sidor att träna när hundvalpar är med, som helst vill sitta på armen.




Mamma Jennie är med så hon får ta upp Lillen så tar Lucas Ludde.


träning 21 dec



I dag kom vi igång igen efter tövädret som varit under några dagar. Gårdagen var mycket vacker och kall, dock kunde vi inte köra då spåren var både hårda och isiga. Turligt nog kom det snö i dag så det "softade ner" spåren en aning.



Lucas har kommit och hälsat på några dagar. Han var med och körde 12 hundar, hans egen Bakka går i led.

Träning 16 dec



Väl hemkommen efter dagens träningsrunda återstår att sela av hundarna och släppa in dem i sina hundgårdar.
Skönt att se lamporna lysa efter att ha varit utan elektricitet sedan i Söndags. Dock har den varit igång då och då under några timmar, lagom för att kolla mail och fylla på vattenförråden.

Vi undrade dock när tre Fortumbilar stod parkerade med blinkande lampor framför vårt hus. Det visade sig att byn som får sin elektricitet efter oss inte kommit igång. Det visade sig också att kabeln helt enkelt gått av på ett ställe och gnistorna "stod som spön i backen" när männen kom dit. Tur att det inte var en torr sommar, då hade det kunnat sluta med skogsbrand. Vi får hoppas de också får sin el snart.



Bullen & Ufo gick i led.
Balo & Pajas går som andra par.



Wok & Bonny går tredje par.

Wok har varit en riktig gris mot tikar, han har grälat och läxat upp dem han gått med. Alla tikar har avskytt honom.
Han har också varit skvallerbyttan i gänget, har alltid slagit larm om det är någon som gjort något som han tycker att vi borde veta om. Nu går han med Bonny (unghund) och beter sig exemplariskt, udden verkar att ha gått ur honom - kan det vara åldern?
Hans mammas kullbror är faktiskt såld till Alaska och går/gick (han är nog prnsionerad nu) i led på Rick Svenssons spann, en av de ledande spannen på Iditarod.

Ronja & Ulva fjärde par.



Spirit & Lisa går som femte par.

Spirit, en unghund som har hyss för sig, han backar ur selen när vi stannar och inte kommer iväg fort nog. Tror dock att han är ivrig och försöker få av sig den dumma selen som hämmar honom att springa ikapp ledarhundarna och ta täten. Det gäller att sätta fast sele och halsband så att han inte lyckas. Han kommer dock att lära sig med tiden.



Leif fick sig några brottningsmatcher med honom - jag vet inte om Spirit avgick med segern...!



Sist, som wheeldogs går Gopen & Wolf.

Dom är ett mycket omaka par som egentligen inte skall gå ihop p.g.a storleken. Dom har en dotter ihop (tjuvparning)som heter Itchie. Lyckligtvis blev det bara en valp. Föräldrarna går tillsammans med henne i hundgården, därför hamnar de tillsammans i spannet.
Itchie är en kopia av sin pappa och hon är dessutom "pappas flicka".
När vi åker iväg med spannet och föräldrarna är med står hon och kollar in och ylar för fullt.

Träningsrunda 14 dec.



I dag fick Bakka & Billan gå i led på stora spannet. Bakka sliter som en "hund" och ser ut som en krum makaron när han springer.
Förra ledarhundarna, Ice & Kokki går andra par. Jag tror att Kokki är lite putt för att hon är utbytt, men innerst inne är hon nog nöjd med att fått lämna över ansvaret till yngre förmågor. Nöjd med att slippa pressen på att alltid vara på helspänn över vart hon skall gå och att hålla undan för de yngre som hela tiden ligger och försöker pressa upp farten. Ice är mer klarsynt och han har helt klart för sig att det är bara skönt att släppa taget. Ice är dock medveten om att han även nu står högst i rang hos matte och hos löptikarna.



I dag var föret helt annorlunda, temp. - 0,5. Hullingarna på snökristallerna har nog gått bort och kristallerna har blivit runda och glatta (något namn på det Tryggve?).

Samma släde och samma antal hundar som igår, släden går dock som "smör på en het potatis", man får stå och bromsa i uppförsbackarna!
Sissi, en Sebirian huskey som är till åren kommen, springer nog med för sista året, tycker att det går för fort för hennes del. Hon är inte trött men springer inte i samma hastighet som de övriga, hon hänger lite i halslinan och drar ingenting när man kollar baklinan, den är totalt slapp. Det gäller att hålla ner hastigheten.

Vi har för övrigt fyra unghundar med oss och det är väldigt viktigt att hålla låg hastighet även för deras skull. Hastigheten kan skrämma och förstöra unghundar, tyngden att dra en tung släde är däremot absolut inte något problem.



Även i kväll blev det becksvart innan vi kom hem...

Preparering 13 dec



Med skidåkning på TV i alla olika grenar under hela dagen, så blev det inte så mycket tid över för så många olika uteaktiviteter. Det gäller att välja, träning av hundar eller preparering av leder.

Det gäller nu att preparera spåren ideligen för att det skall bli så bra som möjligt tills våra gäster kommer.
Skotertrafiken har ännu inte kommit igång så vi är den enda skotern som trycker till.

  We are spending a lot of time for preparing the tracks. They have to be as good as possible until guests arrive. Normally there are plenty of snow scooters in the forrest but they have not started yet so we are the only ones keeping the tracks open.

Vi bestämde att fortsätta med spåret som vi påbörjat tidigare.
Attans! Skotern hade tjälat ihop - vi glömde att "köra ren den" när vi ställde ifrån oss den senast.
Leif fick bearbeta isen som frusit fast mellan skotermattan, hjulen och schassit. Det var tvärstutt!
Efter mycket hamrande och brytande fick vi loss den.



Det var sådana här vattendrag som inte frusit till is, som var orsaken till fastfrysningen.



Det spår vi tidigare kört upp syntes inte genom nysnön. Det var nya träd som hade bångnat inför snötyngden, Leif fick såga och ruska för att vi skulle komma fram.

  The track we did earlier is covered under new snow and you can hardly see it. Some of the trees were bent over the tracks due to heavy snow. Leif had to use the saw so we could get through.



 


















Leif körde en runda på sjön för att vända tillbaka på leden och åka hemåt igen. Jag ropade på honom att stanna så att jag kunde ta ett kort med Fansknoppen i bakgrunden. Snygg bild eller hur?

  This is a nice picture, isn't it?



Sekunden efteråt satt han fast i 1 dm stöp mellan isen och snön.
Snön har tyngt ner isen så att vattnet pressats upp. Vi står alldeles vid ett av inloppen till sjön och det flödar nog upp ovanpå isen. Skulle tro att det inte är lika mycket stöp på andra platser på sjön.

  Heavy snow had pressed water up over the ice and we got stuck.



Efter många pust, stön och skottning av snösörja kom vi loss. Gissa om det var spännande, skulle vi komma loss eller bli kvar på isen? Tänk att gå i mjuka, måddiga spår i över en mil för att komma hem!

  It took some effort to get up so we could continue home. It would not have been nice to walk for 10 k in this mash of snow and water.



Som vanligt blev det mörkt innan vi kom hem. Månen lyste stor och rund ovanför Locksjö knopp.
Den är ju nära jorden just nu och ser enormt stor ut. Det var - 14 när vi kom hem.

  As usual it turned dark before we got home. The moon is big and round as it is close the our planet now. It was 14 dgrs below zero when we got back home.

Leif körde ur skotern ordentligt. Isfloken sprutade ut som projektiler utefter vägen. Vi får väl se om den frusit ihop eller inte.

Dagens träning



Träden hade böjt sig av snötyngden och låg över vägen. Leif får ta till krafterna. Trädet gick inte att få bort så han sågade av det med motorsågen, senare när vi körde med skoter.



Åldersstigna och rutinerade Bill och Sissi fick uppdraget att gå med varsin unghund idag. Snälla Bill fick gå med Bella som är något hunsad av sin bror Pelle och därför i behov av att gå med en snäll hund. Sist fick hon gå med Pajas och han var fantastiskt snäll och uppmuntrande mot Bella.
Bill, däremot passade på att läsa lusen av lågrangade Bella, han betedde sig som en Alfahanne mot en lågt stående individ. Bella försökte krypa ur selen och sticka så långt därifrån som möjligt.
Sissi som är en dam med mycket pondus passade naturligtvis på att hyvla av Pelle också.



Det slutade med att vi fick ändra partners så Bella och Pelle fick gå tillsammans. För första gången utan att Pelle läxade upp Bella. Kanske de lärde sig något ändå, ibland är det bra med äldre hundar som "talar om" hur unghundar skall uppföra sig. Men - var går gränsen för trakasseri?

Tidigare inlägg
RSS 2.0
web counter