En julklapp...



Idag har vi besök av Natasja & Magnus som kommer mitt i vargdiskussioner.
En var har blivit dödad på ett brutalt och olagligt sätt. Det är svårt att inte prata om det inträffade.



En gammal skoteroverall och lurviga stövlar kommer väl till pass i kylan.



Det är så mjukt i spåret så ett ankare får inte fäste. Hur skall det här gå?



Blev det någon bild?



Spirit skall gå med idag. Han gjorde dock ett utbrytningsförsök där han hängde på gallret men valde att hoppa ner på insidan av hundgården - den hunden gör allt för att få följa med.



Väl iväg längs leden. Visst ser dom glada ut?



Spåret är så löst så släden tar inte styrning då tyngden trycker ner medarna som sätter sig fast som smäck och styrningen tar ingenting utan släden går rakt fram.



Nu gäller det att tänka till...! Jag kör ner till Fansen så för de köra själva tillbaka - det blir bra.



Det betyder en i släden så då kommer den att ta styrning. Jag får hoppa på skotern.



Här vänder vi och byter Muscher.



Magnus tog över och det gick ju som smort. Hundarna var rejält trötta så de tyckte nog att det var skönt när matte hoppade av.



Nu behövs det rejält kallt för att det skall bli hårda spår igen.
I skrivande stund så har det varit -33



Matte sitter skönt avslappnad på skotern.



Nu byter vi Muscher ett tag, Natasja vill prova på också.



Skotrarna har kört kors och tvärs så släden har ingen inramning utan hamnar på skrå hela tiden så det gäller att parera ordentligt.




Inte lätt för hundarna att gå rätt i den här röran av spår. Den vänster i bild går ner i diket och är som gjord för att välta ett hundspann. Man får ju hoppas att det inte är med vilje utan om mindre vetande som man kör så här.



Dags för byte igen.



Magnus har naturlig fallenhet för att luta emot för att förhindra släden att gå ner i "skotergroparna".



Jag fick ju tillfälle att ta många bra kort när jag satt på skotern.



Den här snöklumpen har stått emot alla attacker från vädergudarna.



Tänk att det går att svara i telefon även mitt ute i skogen.



Att sparka behövs ibland för att hjälpa hundarna.



Undrar vad som hände som var så roligt?



Nu är vi tillbaka vid hundgårdarna igen...



...och en lunsh bestående av kôlbullar...



En värmande brasa...



...och lite resonemang runt brasan innan vi samlar ihop allt och går tillbaka...



...in i affären för ombyte till mer passande kläder för att sitta i en varm bil någon timme.



Skriva i gästboken förstås.

Roligt att träffa er. Ni var fantastiskt duktiga att köra tio hundar, det gjorde ni bra!
Vi ses nog igen skulle jag tro, kanske i sommar?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
web counter