Besök från Gävle den 30 maj 2012



Klicka på den här texten så kommer du till hela berättelsen med en massa kort från er busstur.

NY SIDA FÖR GÄSTER BUSSTURER



Från och med våren 2012 kommer alla bilder på våra bussresenärer att finnas på ny sida: KLICKA HÄR !

Sommarens sista busstur kom från Tierp den 3 sept 2011



Sommaren börjar gå mot sitt slut och bussarna börjar planera sina vinteraktivbiteter. Sista bussen kommer från Tierp.



Glatt hejar de3 på Los-Lina som tar emot på trappan.



Solen skiner på de guldfärgade bladen...



Hösten gör sig påmind. Men det påverkar inte de här damerna som lyser med sina stora leenden.



Chauffören har lite förstärkning idag - trevligt.



Bra att ha en rullande stol att hålla sig i när man går på lite knöliga vägar.



Eller hur?



En stadig karl kan också vara bra att hålla sig i.



Det är ju inte så lång väg upp till bygdegården.



Jag tror att chauffören var lite hemlig och berättade inte riktigt vart ni skulle komma någonstans.



Risten har ju hittat en dam som han eskorterar fram till bords.



Han ser ju väldigt nöjd ut.



Minsann har vi inte lite ungdomar också.



Det tar ett tag att åka ända från Tierp upp på Finnskogen och kaffet smakar bra.



Undrar om de vill veta var de befinner sig?



Leif berättar var de befinner sig, rovdjuren och naturligtvis om "Viagra spring".



Jaa, bäst att fylla på gubbens kopp med det speciella vattnet.



Fast det är nog bäst att låta dom fika i lugn och ro.



Vi passar på och ta lite bilder.



Los-Lina sitter och ruvar på något...



Risten har slagit sig ner vid ett bord.



Vi berättar ju om bygdegården...



sädesmagasinet...



Nalen...



Finnskogens Don Camillo och mycket mycket mer.



Nu börjar Risten sjunga sin gamla visa.



Borden står lite annorlunda nu när det inte är så trångt, det är bra då hörs det bättre.



Att dom blandade ut strömmingen med mörtar hade jag inte en aning om.



Nu är det dags att fara vidare - till Westbergs gamla affär.



En kort busstur så är vi framme vid Finnskogens första affär.



Många hade arbetat i en sådan här affär i yngre år.



Många saker kände de till.



Undrar om han bjuder på en "stänkare"?



Här har vi två personer som kan göra en riktig karamellstrut.



Väldigt intressant att se hur de gör, som mig kanske?



Los-Linahar gjort några strutar i förväg.



Det där gjorde du bra!



Tygboden var ganska intressant...



En rovdjurstidning kan vara intressant.



Vi hade fantastiskt tur med vädret.



Intressanta diskussioner.



Nu har Risten hittat sin dam igen - eller tvärsom.



Fotogenlampan har inte behövt tändas när det är så här ljust ute.



Et paket att ta med hem.



Lite trevligt diskuterande.



Skall det bli ett draperi, gardin eller något annat fint?



Motorcykeln har tagit ut och dörrarna står öppna.




Så'n här känner man igen.



Har man suttit på bönpallen kanske?



Nu kommer Risten att svänga sin koskälla snart, färden måste gå vidare.



Det här tyget skulle kunna passa...



Vår sonhustru har förstärkt oss idag, det kan vara bra att få hjälp med att klippa till tygerna.



Hon är ju verkligen van vid att hantera både sax och måttstock. Till vardag har hon en syverkatad, Caspa, i Bomhus i Gävle.



Tänk att Westbergs gamla Merceders har stått här inne.



Undrar vad de skulle tycka om de fick se alla tyger här istället.



Bäst att skynda sig in och få det inslaget.



Nu har Risten plingat på alla resenärer så de börjar ta plats i bussen igen.



Hej med er allihop! Idag blir det inga kôlbullar på Loses, de äter i Kilafors istället. Det kan nog vara skönt fast det är en ganska varm septemberdag.

Trevligt att ha er här, välkommen igen.

Röda korset från Hofors på hemlig resa, den 15 aug 2011



Madicken har lagt sig på ett strategiskt ställe mitt på Loses grusplan. Hon känner på sig att det kommer en buss idag. Madicken är faktiskt en rutinerad skådespelare och har ganska stora roller bland Finnskogsteaterns ensemble.



Ja det dröjer inte länge innan bussen kommer uppkörande, husse (Risten) går in och hälsar alla välkomna trots regnet som för tillfället strilar ner. Hela gänget är ju ute på en hemlig resa så de vet ju inte att de åker "baklänges" just nu. Fast det blir ju lite "flokit i huvve" på oss alla förståss.



Idag har man beslutat att börja i Loses och kôlbulle-lunchen.



Regnet har avtagit och regnkläderna har åkt av igen, tur att det bara var en skur.



Tur att den här kåtan finns att gå in i, undrar hur man byggt den? Till och med träden står kvar inuti, det syns att man är rädd om naturen och lever i samklang med den.



Vilken fin krans hon har på huvudet, vad kan det vara tecken på för något?



Inne i kåtan är det torrt och bra att sitta.



Det går att sitta på både stubbar och vid bord.



Efter maten vänta en stunds underhållning på vridläktaren, skall bli roligt att få "åka"en sväng samtidigt som man blir underhållning.



Nästa besöksmål blir Gruvberget och Evas fantastiska sång.



Sist men inte minst blir Katrinenerg och bygdegården där man intar eftermiddagskaffe med "målarmacka" och "Lingon-Linnéas" strösselbitar.



Los-Lina tar emot på trappen och kikar nyfiket på folket som kommer.



Dom ser både snälla och trevliga ut.



Här har vi ett födelsedagsbarn som fyller 25 år - eller vad det nu var. Grattis!



Kan dom vara sugna på kaffe och smörgås nu?



Vilken tur med vädret, regnet har upphört helt och hållet.



Välkommen in!



Undrar om någon varit i Katrineberg tidigare, Hofors ligger ju inte så långt bort...



Men vad är nu detta? Vad har nu Risten ställt till med?



Hoppsan! Det blev en kram istället!



Oj vad Risten ser lättad ut. Han trodde nog att sista stunden var kommen...



Smaklig måltid.



Risten tar och sätter sig bland de vackra damerna, han är finurlig han!



Tänk om Katharina Bröms skulle veta att det skulle sitta folk i hennes sädesmagasin och dricka kaffe. Hon skulle nog ha skrattat åt bara tanken.



Det smakar nog bra - men hur ser duken ut? Den verkar vara alldeles fläckig! Är det Los-Lina som varit där och skvättat med sitt radioaktiva vatten kanske?



Nu blir det berättelser om både rovdjur och annat skrômt.



Titta där sitter en gammal bekant som minsann har ridit tvärs över hela Finnskogen - gissa om det var en hel del äventyr då. Klicka på den här länken och gå in och läs om långritten de gjorde då. Klicka sedan vidare på långritt.



Risten underhåller med både sång och berättelser under hela dagen. Jag tycker faktiskt att han verkar lite hes emellanåt.



Han kan många gamla sånger som sjöngs förr i tiden.



Trevlig stund i vår fina bygdegård.



Det tog mycket lång tid innan jag fick möjlighet att sätta in det här repartaget, det kom lite annat i vägen.



Men nu finns ni här som ett minne till den här dagen.



Nu har ni kommit till Westbergs gamla lanthandel.



Gubbarna har fått ögonen på den gamla motorcykeln...



Men nu har de väl gått för långt och hamnat i tygboden.



Ja, så tokigt var det väl inte, eller hur?



Nej, nu går vi in i lanthandeln istället.



Här var det fullt av gamla grejor.



Ett kort kan vara roligt att ha som minne.



Skall man drista sig till att köpa en karamellstrut kanske?



Nu börjar chauffören titta på klockan, det är tid för avgång hemåt.

Trevligt att ha er här, ni är mycket välkommen tillbaka


Hemlig resa från Årsunda, den 3 aug. 2011



Vildmannen sitter och väntar på bussen som skall komma idag, det dröjer lite länge...



Herrgårdskatten gör honom sällskap med jamande uppvaktning.



Borden står dukade för 50 personer.



Slutligen dyker bussen upp.



Alla glada och trevliga människor strömmar ut ur bussen, de vet faktiskt inte var de är någon stans.



De tittar på Los-Lina med blandade känslor, konstig tant det där.



Undrar vad de tycker om vårt fina sädesmagasin.



De vill nog snart höra vart de kommit.



Kaffetörstig?



Ett kort på Los-Lina som minne av resan kanske?



Smörgåsarna väntar er där inne.



Risten har ställt sig i givakt inför Los-Lina, vad har han i sinnet tro?



Två eftersläntrande tjejer.



Stig in!



Dom ser inte så hemskt chockade ut, utan relativt avspända.



Efter att fått sitta ifred och äta sin smörgås och kaffe så kan det kanske vara dags att få höra var de har kommit någonstans.



Vildmannet berättar en väldig massa grejor.



Lingon-Linnéas strösselbitar är faktiskt ganska goda de också.



Nu kommer Los-Lina med sitt vatten igen.



Där sitter det faktiskt en bekant - eller?



Hoppas de tycker att de fått uppleva ett alldeles nytt ställe som det är värt att lägga på minnet.



Chauffören på nocken har ett stort leende på sina läppar, det är nog det som smittat av sig på alla glada människor.



Nu kan inte Risten hålla sig i skinnet längre, han sjunger en av sina favoritsånger.



Tur att dagens pensionärer är så pass ungdomliga så att de kan svinga över benen på långbänken.



Det var ju trevligt det här.



En rolig visa det härsom berättar hur det var på Finnskogen förr i tiden.



Nu skall vi tydligen förflytta oss - vart?



Jo, till Westbergs gamla affär.



Det var en händig liten butik, eller hur?



Det finns både Rovdjurstidningar och faktaberättelser om rovdjuren.



Undrar vad som dryftas här då?



Hoppsan, nu har gubbarna gått lite för långt och missat den gamla motorcykeln och kommit ända in i tygboden.



Men här är det en som varit i tygboden och hittat något intressant.



Det finns ju lite intressant att läsa om, bl.a. om Carl-David Othzén.



Några hade faktiskt jobbat i en sådan här affär tidigare.



Roligt att vrida tillbaka tiden för en stund.



Några kort och strutar dristade sig några att köpa.



Trevligt att sitta ner och prata en stund.



Lite mer intressant att köpa.



Vi fuskade lite och stoppade ner prylarna i en plastkasse, det hade inte Olof till sina kunder minsann.



Det var en mycket varm dag så skuggan utanför affären kändes nog ganska skön.



Efter Katrineberg så kom ni till Gruvberget och Othzéns kyrka och bostad. Eva sjunger vackert och berättar mycket bra om tiden som gått.



Nästa stopp blir Loses. Våra gäster skall bjudas på kôlbullar.



Lucas skall hjälpa till med gräddningen idag och får på sig ett kraftigt läderförkläde.



Han passar på att få sig en kôlbulle också.



Den smakade väldigt bra tyckte han.



Hoppsan! Polisen kommer på besök, bäst man sköter sig bra idag.



Bussen har anlänt och Risten hoppar in bland de elva pannorna som är igång.



Ett foto som förevigar det här ögonblicket.



Hemkokt lingonsylt och dricka smakar nog bra i värmen.



Många hade smakat kôlbullar tidigare.



Ja någon hade t.o.m ätit kôlbullar dagen före.



Konstapel blixten inspekterar elden och tillagningen.



Kaffe som kokt på elden.



Mjölk ur flaskan.



Och en sving i gungan.



Det gäller att hitta sig en bra plats att äta sin/sina kôlbulle/kôlbullar på. Det är ju bara att äta så många så att man blir ordentligt mätt.



Där inne kan man sitta.



Kjell kollar undersidan om den fått någon färg.



Den skall vara rejält gyllenbrun.



Faktiskt bra med en egen stol och bord.



Man kan ju förstås dela på två också.



Fast det är ju bäst att ta en egen stubbe.



Eller hur?



Jaa.



Smakar det bra?



Så här skall man sitta, stöd med båda fötterna på varsin sida av stubben.



Härligt med skugga bland träden.



Snart plingar nog Risten med sin skälla skulle jag tro.



Bäst att avsluta lunchen.



Ett kort med poliskonstapel Blixt.



Samling på vridläktaren.



Kristina leder dagens teater övning.



En ung flicka sätter sig ner och spelar en låt som hon sjunger otroligt vackert till.



Vi får också se lite smakprov på den kommande teaterföreställningen.



Man kan gå in på deras hemsida och läsa om teatern och få tfn nr. om man vill beställa biljetter till föreställningen



Risten gestrikulerar och berättar om Loses historia.



Här är vi som varit med er idag. Tack för att ni kom till oss, hjärtligt välkommen igen.
Man kan gå in på deras hemsida och läsa om deras spännande resande.

Tuna Stavby kommer till Finnskogen den 26 juli 2011



Forsbergs buss kommer med ännu ett gäng trevliga människor, inte vet dom vart dom kommit heller. Undrar om dom kommer att gilla oss.



Kaffet och smörgåsen smakar dock bra efter några timmar i bussen.



Vildmannen fyller på kaffe vartefter det tar slut.



Ljusen vill inte brinna idag.



Mycket att prata om, de undrar nog vart de har kommit.



En konstig lokal och konstiga människor som är konstigt klädda.



Tids nog så får man väl reda på var man är.



Tur att det står vatten på borden, gott är det också.



Risten sitter och lurar på något finurligt att säga och det kommer ju hela tiden med jamna mellanrum.



Nu berättar vildmannen om var man har kommit och om rovdjur och vattnet.



Los-Lina har också vatten som hon berättar om - medicin var det visst.



Eftersom hon är så dålig på att läsa så äe det bäst att någon i gänget läser högt.



Nu kan inte Risten hålla sig i skinnet längre utan tar till toner som fångar hela församlingen.



Han är inte lite tokig den där...



...det där med brak.....n...



En riktig slutkläm.



Den var för tokig, eller hur?



Nu anländer vi till Olofs gamla lanthandel.



En gammal motorcykel och en tygbod...



Det fanns mycket saker här inne v'a?



För att inte tala om hur mycket det fanns i affären.



Titta där uppe.



Ett kort eller en karamellstrut kanske?



Allvarliga miner, lite trött kanske?



Tur att inte chauffören ser lika trött ut.



Dukarna var både billiga och lite ovanliga.



Nu börjar man pigga på sig.



Broschyren "Bli lite vild" kan vara bra att ha.



Intressant läsning om den där Los-Lina.



Dom här blir bra när man grillar och skall ta i varma saker.



Nu har bussen kommit till Loses.



Är det inte samma personer här som i Katrineberg?



Skall bli spännande att smaka på kôlbullar.



Det går ganska fort att grädda kan man tycka.



Hemgjord lingonsylt som plockats på Finnskogen.



Men det verkar gå hett till på Finnskogen - inte bara vad gäller den öppna elden som flammar...



Kaffebordet är uppdukat. Dom har visst mjölk i flaska här på Finnskogen fortfarande. Man kan ju förstå att dom är lite efter förstås.



Risten häller upp kaffe till damen. Pannan är full och ganska tung.



En bit morotskaka skall smaka bra.



Lämpligt att ha en rullator så man kan slå sig ner när man helst vill.



Lite dricka så här i värmen.



Det där var väl några år sedan sist, eller hur?



Los-Lina har fått sig en kompis.



En kaffeslurk innan man går upp på vridläktaren.



Man kan sitta inne i kåtan...



...eller på en stol...



...eller på läktaren...



...kanske på en bänk med brickan i knä'...



Tunnbröd fanns att köpa.



Kristina har fullt upp att göra med att distrubuera paket.



Vi som umgåtts med er idag tar farväl. Risten tycker att Los-Lina skall gödas lite för formens skull och bjuder på en bit kôlbulle.

Tack för att ni kom till oss, hoppas ni hade en bra dag för det hade i alla fall vi. Vi ses igen.



Hemliga Uppsalabor kom till oss den 29 juni 2011



Dagens gäster är ett gäng från Uppsalatrakten som helt har lagt sig i händerna på Forsbergs buss och följt med på en alldeles hemlig resa som går upp på Finnskogen bland löst folk och lösspringande rovdjur. Bäst att vi berättar att de kommit till Katrineberg men de har nog sett skylten vid det här laget.



Dom ser ju glada ut i alla fall, dom har nog känt kaffelukten eftersom dom går så målmedvetet mot bygdegården.



Fast lite tvivel kan man skönja i deras ansikten, eller hur?



Kan det vara nyttigt att röka pipa?



Vad är det för ett konstigt ställe vi kommit till?



Det skall bli spännande att se fortsättningen på det här...



Efter tre timmars bussåkande så spelar det nog ingen roll vart man hamnar bara man får sig en kopp kaffe med dopp.



Det verkar vara så mycket trevliga människor som kommer idag.



...och glada verkar de vara...



...ja, ler dom inte allihopa?



Bäst att parkera rollatorn så man hittar på den sedan när man kommer tillbaka.



Undrar vad han ser för roligt...



...och vad ser hon?



Risten gör damerna sällskap in i bygdegården.



Det gamla sädesmagasinet är faktiskt ett mycket trevligt ställe att sitta och inta en macka och kaffe på.



Det står kvar sedan Katrineberg stod för smide med både smeder på vanligt vis och med stångjärnshammare.



När det inte behövdes längre så byggdes det om, på ett mycket smakfullt vis, till bygdegård till byborna i Katrineberg.



Vildmannen ser till att alla får kaffe.



hoppas det smakar bra.



Lingon - Linnéas strösselbitar är gjorda efter hennes recept på lingon, plockade på skogen. Hon var Svensk mästarinna i lingonplockning.



Tänk när hela Nalen var här 1955, då var det 700 personer i och runt bygdegården - och en neger kan ni tänka er!



Så börjar Los - Lina ta till orda och berättar om det radioaktiva "hälsovattnet".



Tur att han läste högt så vi fick reda på hur hälsosamt och läkande det var på både gikt, nervositet, ålderdom, matsmältning m. m.



Nu vill Risten ha ett ord - eller sång, med också.



Den där sången är nästan för tokig för att utsätta folk för, men det går väl an.



Undrar vad som vankas nu?



Efter en kort tur med bussen så kommer vi till Olofs gamla lanthandel.



Det är en hel del att titta på.



Både utanför och innanför.



Det var till och med en liten tygbod också.



Affären är precis som den var på Olofs tid.



Man kanske skall köpa sig en karamellstrut.



Det blev ett litet paket också.



Ett kort kanske?



Den där teatern skulle nog vara något att besöka i augusti när det ges föreställningar.



Lite trevliga pratstunder utanför affären. Det har nog varit en hel del bra pratstunder i och utanför den här affären under de åren som den var öppen för Finnskogsfolket.



Prata rovdjur med vildmannen och få sig en Rovdjurstidning på resan är också angeläget.



Resan fortsätter till Gruvberget och vår speciella präst, Carl - David Othzéns, prästgård och kyrka. Där bjöds på skönsjungande sång och en hel del berättande.



Nu har bussen anlänt till Loses där Finnskogsteatern finns.



Här vankas det lunch bestående av skogsarbetarnas rätt, kôlbullar.



Här gäller det att ställa sig i kö för den nygräddade kôlbullen.



Det skall bli spännande att smaka, man har ju aldrig smakat det tidigare.



Det gäller att få i sig sin kôlbulle också så en tunna får duga som bord.



Det var båda tummarna upp. Tack för det chauffören!



Det laddas på undan för undan.



Man kan sitta ner och ta en pratstund medan man väntar.



De elva pannorna har snart gjort sitt och alla har fått äta sig mätta och belåtna.



Lingonsylten är plockade på skogen och kokade utan något som helst tillsatser.



Smakade bra v'a?



Inne i kåtan finns det fullt med stubbar som man kan använda både som stol och bord.



Det fanns ju några vanliga bord också.



Snart infinner sig paltkoman.



Nu smakar det bra med en kopp kaffe och morotskaka.



En del har hittat en stol och sitta på.



Eller en stubbu utomhus.



Eller varför inte en mjölkpall?



En bänk under äppelträdet.



På vridläktaren.



Här sitter man när man ser på teatern. Läktaren rymmer hela 250 personer och kan vridas runt.



Påfyllning med både kôlbullar och dricka. Bra! Då vet vi att ni gillar vår mat.



Tänk att få umgås med så trevliga människor.



Som vanligt är det vackert väder när våra bussturer kommer.



Håll tungan rätt i mun.



Men nu är det en våghalsig fotograf som hoppar upp påstaketet för att få sig en bra bild på kockarna.



Nu har Risten samlat sina vänner på vridläktaren och berättar och sjunger så det står härliga till.



Hoppas det blev en bra överraskning och dag som ni kommer att minnas med glädje framöver. Hoppas vi ses igen någon gång.


Hemlig busstur från Västerås,16 juni 2011





Gubbarna sitter och väntar på en buss som skall komma.



Ja det kan vara bra att sitta på ljugarbänken och lösa världsproblemen - för vi har ju ganska många.



Los-Lina får sitta för sig själv - kanske det stinker för mycket piprök om henne.



Äntligen kommer bussen och Risten går ner och möter upp.



Ett riktigt kaffetörstigt gäng som suttit i bussen hela tre timmar.



Los-Lina står på trappan och tar sig en sista piprök innan hon går in...



...hon hälsar alla välkommen.



Man hade ingen aning om var man befann sig, undrar hur gissningarna gick innan de kom hit?



Tur att vi har en ganska stor smörgås när det ofta tar så lång tid att komma hit.



Vildmannen tar till orda och berättar om vårt speciella vatten från "Viagra Spring".



Lite annat är det med vattnet som Los-Lina berättar om, det från Radiumkällan.



Bäst att få sig ett glas från källan...



Vildmannen står beredd att fylla på karafferna...



Tänk att Nalen var här...



Tänk att de inte vet att de är i Katrineberg, den plats som bergsklättraren Göran Kropp tyckte var den vackraste platsen på jorden.



Lite faktaberättelser om våra rovdjur runt om på Finnskogen.



Los-Lina kommer med flaskan med hälsovattnet i och hon har ju lyckats hitta en som kan läsa också.



Nu har Risten suttit ganska tyst och det pockar på att ta till orda - eller sång som det egentligen är.



Det blir hejdlösa skratt bland borden.



Nu har färden gått vidare till Olof Westbergs gamla lanthandel.



Den gamla motorcykeln drar till sig gubbarnas beundrande blickar.



Och tygboden damernas...



Vargspår och björnskit är faktiskt intressant att se.



Vildmannen pratar och delar ut Rovdjurstidningar.



Några börjar med att gå in i affären...



Där finns det minsann en hel del att titta på.



Ett kort kanske?



Lars-Eriks gamla amerikakoffert var fortfarande fin.



Los-Lina säljer karamellstrutar som hon virat med van hand.



Det här hade ni väl inte tänkt er, eller hur?



Det kan vara klokt att ha lite sött i beredskap ifall blodsockret skulle "sjunka ner till fotknölarna".



Hej då! Du anar inte att vi kommer att ses igen idag...



Ett sista fotografi innan färden går vidare till...!?



Risten har fått sig en ny kompis och ser riktigt mallig ut.



Hoppas ni fick en fin stund tillsammans med Eva i vår speciella prästs gamla kyrka.



Vi har åkt genom skogen och börjat förberedelserna tills gänget skall komma.



Ja inte blev det lunch på någon vägkrog som ni nog hade föreställt er.



Pannorna är igång med vår alldeles speciella rätt - Kôlbullar.



- "Kan det där verkligen något att skryta över?"



Och Risten & Kjell har hoppat in bland pannorna också.



Bäst att föreviga det här så man har något att visa barnbarnen.



Riktig lingonsylt med lingon från skogen.



Hela veckan har regnet strilat ner utom idag när solen skiner över våra gäster.



Lingonsylt över kôlbullen skall det vara.



Det smakade bra kan man förstå när man vill ha en till.



Nu har nog "paltkoman" infunnit sig bland stubbar och stenar.



En jacka sitter nog inte fel idag.



Blir det en regnskur så är det bara att gå in i kåtan och sätta sig.



En liten svängom på gungan.



Några hade satt sig på läktaren för att äta sin kôlbulle.



...innan det är dags att åka en sväng med den och samtidigt låta sig underhållas av Risten.



Här är gänget som gräddade era Kôlbullar idag. Tack för att ni kom till oss - hoppas vi ses igen.

Uppsalabor på besök den 8 juni 2011



Som vanligt lyser solen när våra gäster anländer.



Leif och Risten möter upp vid ankomsten.



Nu kan jag lova att man är rejält kaffetörstig.



Los-Lina står på trappan och hälsar alla välkommen.



Ja, herrarna blir nog lite betuttad i henne när hon röker på sin pipa.



Vad kan det vara för en tant?



Hon är defernitivt inte vanlig.



- "Välkommen alla glada människor"



Risten språkar för fullt med de andra gubbarna.



Efter den långa färden hit så är man nog ganska "matelak".



Det släpper dock efter ett tag.



Risten donar och grejar med damerna.



Leif ser till att det finns termosa med kaffe i på varenda bord.



Los-Lina serverar te.



Ja, de här människorna har inte en anig om var de har hamnat - det är nämligen en hemlig resa!



Gissningarna hade varit vilda efter vägen. Första gissningen var Älvkarleö.



Den andra var att äta vid Tönnebro.



Den tredje blev Vi trädgårdar. Därefter visste dom ingenting...



Men nu har ni hamnat i Katrineberg och underhålls av Risten som sjunger en riktig finurlig visa.



Nu går färden vidare...



...till Olofs gamla lanthandel.



Här fanns det grejor...



Mycket förunderligt.



Det finns en hel del grejor som man känner igen.



Och lite uppstoppade djur också.



- "och titta där"!



Vad var det som hängde i taket?



Ett kort kan man kanske ta och köpa.



Vilken tur att det inte regnar idag.



Det var en mycket varm dag så skuggan var sval och skön.



Skriva i gästboken kanske?



Intressant de där urklippen från 1955 om "Finnskogens Don Camillo".



Vilken snygg gammal motorcykel.



Det var faktiskt en som hade haft en precis samma motorcykel. Ja, till och med samma årsmodell.



Damerna struntade i motorcykeln och tittade på tygerna istället.



Det blev ett litet paket med hem.



Gruppen gjorde ett besök i Gruvbergets kyrka och blev väl omhändertagna och underhållna av Evas ljuva stämma.



Två som arbetar med att byta ut stolpar efter vägen har kommit upp till Loses och fått sig en kôlbulle. Vi känner faktiskt varandra sedan tidigare och blir glad för besöket.



Nu har våra gäster anlänt till ett helt nytt ställe, kunde dom ana det här tro?



Kôlbullar med hemlagad lingonsylt blir en ny smaksensation.



Det här hade ni minsann inte kunnat tänkt er, eller hur?



Risten har fått hoppa in bland pannorna och elden.



Det var ju faktiskt lite skillnad motför att stå i matkön i Tönnebro, eller hur?



Här är det verkligen "á la minute".



Värmen är total idag med både extremt varmt väder och full fart på elden under pannorna.



Det fanns faktiskt någon som smakat på kôlbullar tidigare.



Det går bra att backa också.



Skulle elden komma lös så står eldsläckaren lämpligt till.



Kokkaffe och morotskaka.



Är dom tvillinga eller har dom bara råkat ha samma klädsmak?



Härligt att sitta ute och äta.



Eller i den stora kåtan.



Det är svalt och skönt där inne.



Stubbar går både att sitta på och ha som bord.



Risten har plockat fram sin yxa och hugger lite flisor...



...som folket får lukta på. Vad kan det vara för märkvärdigt med det? Jo, det var riktigt kraftig tjärved.



Vad håller han nu på med? Det har väl inte hänt något?



Risten berättar vidare och bjuder på en tur runt med vridläktaren.
Tack för att ni kom till oss, hoppas vi ses igen.

Vart är vår väg på väg?



Vi hade ett gäng unga starka killar som hade ett möte i bygdegården angående vår beryktade väg som går mellan Åmot och Alfta. Lite kaffe och djupa diskussioner under några timmar.
Vi hade lyckats få fram cyklar till alla, för kan ni tänka er. De skulle cykla fram och tillbaka mellan Gruvberget och Katrineberg.



Jag tror att de fick en fin tur i solskenet och de stannade nog vid "potenskällan" för att fylla på sina vattenflaskor.
Lycka till med vägen.

Den 19 maj kom våra gäster från Gävle



Första gången i Katrineberg för den här mannen, dagens reseledare. Han var faktiskt en trubadur i vanliga fall, synd att han inte hade gitarren med sig.



Risten har dagen till ära satt en blomma i knapphålet, en maskros. Han vill ju inponera på damerna förstås.



Även om man inte åkt så långt, bara från Gävle, så är man rejält kaffetörstig.



Hoppas verkligen att det smakade bra.



Det var stor spridning på åldern, från 26 - 93 år. Roligt att det var så många yngre med.



Vi hade en del gemensamt med några av er.



Leif hälsar välkommen...



Ja vattnet smakar bra...



Vi hade verkligen gemensamma vänner och kanske vi träffats för många år sedan också.
Smakade din macka bra?



Los - Linas berättelse var väl OK, eller hur?



Allt vi berättar är faktiskt sant och har hänt i verkligheten.



- "jag tvivlar på det jag"...



Nu har Risten vilat tillräckligt och det börjar att rycka i spjuvern...



En märklig sång som han har med sig sedan barnsben börjar han att sjunga.



Har trubaduren fått en ny idé på låt kanske?



Den är inte dum måste jag säga...



Det var ju inte bara vi som berättade historier, här är en som kunde berätta...



Nu anländer gänget till "Westbergs".



I det gamla garaget har det blivit en massa tyger - billigt...



Men nu är det affären som gäller.



Leif står och berättar om våra rovdjur och delar ut lite lektyr som kan vara bra att ha på bussen.



En allvarlig min har infunnit sig, kan det vara minnen som poppar upp?



Här är en som minns både Vingel - Anders och sjösveden.



Bäst att köpa sig en karamellstrut att ha för resten av färden.



En liten diskussion...



Många minnen dyker upp...



Tjädern sitter på sin pinne och ser ner på besökarna.



Nu plingar Risten med sin skälla för att göra alla medvetna om att bussen skall köra vidare till Gruvberget.



Rullstolen skall in i bussen, smart anordning v'a?



Leif tar farväl av sina gäster.



Alla har nu förflyttat sig till Loses för mat och och underhhållning.



Leif och Kjell har pannorna varma och fläsket stekt...



Risten sällar sig till de övriga kôlbullegräddarna.



Riktiga kompisar som väntar på sin kôlbulle.



Det går undan i rungande fart. Gubbarna gräddar och Los - Lina langar ut...



Några har smakat rätten tidigare - fast våra var ju förstås godare.



Bra värme behövs för att de skall bli frasiga och goda.



Kaffepannorna är klara med riktigt kokkaffe.



Tänk att vi fick riktig värme och härligt solsken.



En del stod och åt sin kôlbulle.



Bordsdricka och äkta lingonsylt från skogen var det också förstås.



Fattas det en hand så går det lika bra att hålla glaset med tänderna.



Också lite påbackning på kôlbullarna.



Ännu en som föredrog att stå och äta.



Några har satt sig i solen och intagit sin lunch. Snart väntar vridläktaren på att folket skall inta sina platser för en stunds samkväm.



Roligt att ni gillade kôlbullarna och ville ha fler.



Ett glatt gäng.



Fotografen har tagit paus med stt fotograferande, skulle tro att han fick en hel del fina bilder. Undrar om man får se dem någon gång?



Kaffe och morotskaka på maten.



Idag är det så varmt ute att man valt att sitta utanför kåtan som dock fortfarande har nattens kyla inuti sig.



Vi hade mycket bra diskussioner om våra vargar, trevligt att träffa folk med sunda åsikter.
Det gick inte att låta bli att gunga en sväng - nostalgi...



Det går bra att ha en stubbe som bord också.



kôlbullegräddningen är slut och Leif har tagit paus innan städningen börjar.



Brickorna är avtorkade och skall tillbaka in i teaterladan. Nöjda miner, eller?



Här är dagens Kôlbullegräddare som tackar för sig.



Risten fortsätter att underhålla våra gäster vid vridläktaren.
Det har varit mycket trevligt att ha er här, hoppas vi ses igen. Kanske ni har vägarna förbi i sommar?

Återbesök på Finnskogen



Den här mannen, David, kom på besök i Katrineberg och stannade till vid "Westbergs". Han brukade vara hos sin morbror och moster, Anna och Gustav Nilsson som då bodde i Herrgården i Katrineberg. David var endast i sjuårsåldern då, det var omkring 1925. Gustav Nilsson var klockare så David var ofta med sin morbror upp i kyrkan. En gång kunde han inte stå emot frästelsen att dra i klocksnöret, och klockan klingade - det blev lite ovett...! Eftersom morbrodern hade kossor så behövde de hö och David var med och hämtade hö i Rockaladan som fraktades i en eka.
Han var ju naturligtvis inne i affären också när han var liten, för 85 år sedan.



Sonen bor i Torsåker där min Farfar bodde och drev ett skomakeri.
Nu har han skaffat sig ett sommarställe i Lövtjärn som ligger på Finnskogen.



Davids fru är uppväxt i Torsåker och kände till min farfar Ernst Boström, och tänk att hon var lite förälskad i en av hans söner när hon var i 15 årsåldern, kan det ha varit min pappa kanske? Ja tänk så det kan bli! Vi visste ju ingenting om varandra och så har vi så många beröringspunkter - vi hade ju faktiskt kunna varit släkt om kärleken hade slagit till...

Cirkeln Ödmården, gör ett besök på Ödmården den 6 okt 2010



Jag gick en promenad för en vecka sedan och passade då på att plocka lite kantareller som jag stoppade i fickan på min slitna gamla tröja. När jag var på väg hem stannade det en bil med fyra personer i, de undrade var Katrineberg låg. Jag kunde svara dem att de faktiskt befann sig just i Katrineberg. De undrade också var "Lanthandelsmuseet" låg, det fanns ju inga skyltar.
Jag kunde ju tala om för dem att det var jag som hade lanthandelsmuseet och att de precis passerat förbi det.

De hade precis avslutat en cirkel som handlade om Ödmården och de planerade att ta med sig cirkeldeltagarna på en liten rundresa på Ödmården, som ligger uppe på Finnskogen.
Detta resulterade i att vi kom överens om att gänget skulle komma påföljande onsdag och att vi skulle ta fika i bygdegården före besöket i Westbergs gamla lanthandeln.



Någon buss hade man inte utan man åkte i sina bilar. Här är man på väg till bygdegården.



Hjärtligt välkomna är ni allesammans.



Natruligtvis berättade vi om alla händelser från 1200 talet fram till våra dagar.



Och om bygdegården, hur hela Nalen kom till by'n.



Och om man berättar om Nalen så kommer man ju naturligtvis genast in på Carl-David Othzén.



Ja, några kände faktiskt till honom.



Kaffe och smörgås smakade bra.



Spännande att läsa om Ödmården som var lite halvvilt med rövare och lösspringande stigmän, som tex. stigman Sote.



Det skulle ha varit både kul och farligt att ha levat på den tiden.



Kanske ni skulle kunna berätta för oss och Ödmården nästa gång ni kommer hit, eller hur?



Leif berättade om Pankfors.



Och Gullan berättade - ja en massa...



Sedan tog man bilarna och förflyttade sig till "Westbergs".



Spännande att se Olofs affär.



Hösten har kommit till Katrineberg oc h affären är stängd för säsongen, men för ett sådant här gäng öppnar man ju förståss.



Det finns ju grejor både uppe och nere.



Oj oj oj...



Lite djupare diskussioner blir det ibland.



Turligt nog så fanns det lite karameller kvar så det blev några strutar.



Bara glada miner.



Hit kan man ju åka flera gånger.



En karamellstrut skall man ju ha.



Från igelkottar till Pärlglans.



En strut tack!



Undrar om Olof slog på den här apparaten.



Nostalgiska minnen kommer upp...



Nu är det dags att åka vidare till Jädraås och Medskogssjön.



Tur att vi träffades på vägen så vi kunde arrangera ert besök i Katrineberg och tack Ann & Bo för att ni tog med er era cirkeldeltagare.

Tack för att ni kom till oss, hopps ni gör hela dagsturen hos oss. Ni är mycket välkomna.





PRO Norrtälje, 2 september 2010



Ett gäng unga pensionärer kom idag upp på Finnskogen för att dela dagen med oss.



Turen började tidigt på morgonen så kaffet och smörgåsarna smakade mycket bra. Stämningen var hög och trevlig. Risten passar på att ta sig en kopp han också. Han har ju bara har gått genom skogen någon timme för att få åka med bussen - det är ju den sista för den här sommaren.



Damerna har redan börjat spana in honom, eller var det Vildmannen kanske?



Los -Lina tar sig en "tår för tand".



Ja nu är hon på gång med berättelser och fem fingra håller hon upp - ja, det är ju bättre än ett enda finger.



reseledarna står och diskuterar färden, hoppas ni gillar det ni ser/hör.



Vildmannen håller ett vakande öga över kaffet ser till att det hela tiden finns kaffe i termosarna.



Hoppas det smakar bra.



Trevligt att sitta bredvid nya människor, det finns ju mycket att prataom.



Och många koppar går åt till att skölja ner den stora mackan med.



Tänk att vi sitter i ett gammalt sädesmagasin.



Tur att alla är rejält klädda när de skall vara en hel dag på Finnskogen, lite kallt är det faktiskt.



Härlig lila färg.



Berättelserna börjar komma igång och Risten sjunger ut sin berättelse som belyser entreprenörskapet i svunna tider.



Nu är det dags att dra vidare...



...till den gamla affären efter Olof Westberg.



Ett besök i affären eller få sig en Rovdjurstidning att läsa p bussen hinner man med.



Karamellstrutarna är virade och klara, det är ba att grabba tag i en.



En mycket trevlig dam som köpte både kort och karamellstrut.



Hit kan man ju åka en gång till.



Många gamla minnen som poppar upp.



En sådan burk har jag sett.



Nu har gänget besökt Gruvberget och kommer ner till Loses för att äta lite lunch.



Här gäller det att stå i kö och vänta på sin kôlbulle, vad nu det är för konstigheter.



Risten har hoppat in bakom pannorna.



Några hade smakat kôlbullar tidigare.



Ja, några hade till och med jobbat i skogen och då ätit kôlbullar ute i kojan. De hade till och med en kocka som skötte maten.



Det smakade bra.



Riktig lingonsylt skall det vara.



...och lite lingondricka.



Det var rejält stora brickor.



Idag är det ingen som gnäller om att det är för varmt.



Man får känna av skogsarbetarlivet lite grann när man äter sin mat ute i det fria.



Morotskaka till kaffet fick nog inte skogsarbetarna på sin tid.



Men det får i alla fall vi.



Riktigt kokkaffe. Sockerpaketet och mjölklitern på bordet hade skogsarbetarna i sina kojor.




Den som väntar på något gott...



Skall man våga sig på en...?



Här är en som kände till Nydal och stinsen där. Jag hade mjölkkrukan med mig och brukade åka dressin med stinsen för att hämta mjölk hos bonden Adolfsson längre bort efter banan. Jag bodde nämligen som barn i gamla skola i Nydal på den tiden.



Nu har hela gänget tagit plats på vridläktaren och Risten är i full gång med att berätta.



Vridläktaren har satts i rörelse och har nu vridits ett kvarts varv.



Ett stort tack från oss som fixade kôlbullarna idag.
Ni var ett trevligt gäng att avsluta säsongen med. Hoppas ni fick en trevlig dag hos oss. Ni är väldigt välkommen tillbaka.

Ovansjö församling, 12 augusti 2009




Det gamla sädesmagasinet, numera Katrinebergs bygdegård, står och väntar på dagens besökare.
Det skall faktiskt komma två bussar. Hur skall det gå? Kommer alla att få plats?



Risten har lämnat sin ryggsäck för att gå och lyssna efter bussarna.



Och titta! Han dansar av glädje när de dyker upp.



Los-Lina står beredd att hälsa alla välkomna - en pipa rök hinner hon dock med.



Kaffesugna och nyfikna är alla trevliga människor när de kommer.



Vildmannen ser till att alla får kaffe och vatten.



I dag har vi dukat i alla vrår och hörn för att få plats med alla 75 gästerna.



Men Los-Lina då! Vet hon inte att hon faktiskt står och "pekar finger" åt de här trevliga människorna. Moderniteter som tydligen inte nått ut så här långt ut på landet.



Det gick även bra att sitta i köket.



Det gick till och med att sätta in två bord i köket.



Har man trevligt så spelar det ingen roll var man sitter, eller hur?



Den här platsen var det inte många som besökt tidigare.



Rejäla stockar som bär upp det här taket.



Oscar har fått följa med Risten idag, ja han har fått åka i en "egen" buss och prata med alla gästerna.



Lite prat hinns det med.



Oscar plockar av sig storvästen när värmen börjar sprida sig i lokalen.



Los-Lina börjar berätta om hur det var på Radiumhemmet i Stockholm 1954.



Risten har fått hjälp av Oscar med att sjunga om den där affärsidén som gubben hade.



Nu har bussarna anlänt till Westbergs, den gamla affären som Los-Lina berättade om.



Och tänk att det är så mycket kvar i affären.



Det går att fästa blicken både högt och lågt så finns det något intressant att se.



Botiner kommer man ju ihåg...



En karamellstrut kan vara bra att ha i handväskan ifall man skulle bli sugen längre fram.



Vilken gammal kassaapparat.



Bra att du skriver i gästboken.



Väl nere på Loses så plockar Vildmannen fram bickor så folk har någonting att bära kôlbulle och dricka på.



Nu har bussarna anlänt till Loses också. Hej! Nu ses vi igen.



Idag har vi 12 stekpannor igång med kôlbullar och tre kaffepannor med kokkaffe.



Spännande med kôlbullar...



Här har vi en som har koll på posten. Tack för uppgifterna som jag fick om Katrinebergs poststation.



Chaufförerna skall också få i sig lite energi för att köra säkert och bra.



Det gäller att ta sig en plats där det känns som bäst att sitta och inta sin lunch.



Mjölkpallen kan fungera både som plats för mjölkhinkar och som lunchbord.



Och vilket stort bord scenen blev...



Dagen var nog en av de sista varma dagarna den här sommaren, skönt med skugga under äppelträdet tyckte damerna.



Vridläktaren var också ett alternativ...



Skogsarbetarna som åt den här rätten ute i kôlarkojorna satt ungerfär som här, där det gick att sitta så bekvämt som möjligt.



...liksom kubbarna i storkåtan...



Starkt och gott kaffe.



Skönast var det att sitta i solen tyckte det här gänget.



Asta har öppnat en kiosk...



...där hon säljer godis och läsk.



Vi som tilllbringade dagen tillsammans med er tackar för trevligt sällskap och för att ni valde att komma till oss. Hoppas vi ses igen, någon gång någonstans.



################################################





När vi var klara för dagen och styrde hemåt igen, satte vi oss utanför affären och bara pustade ut. Då kom det här paret från Björke utanför Gävle och vi fick oss en trevlig pratstund. Hoppas de kommer att återvända till Finnskogen och vår affär någon gång så får vi fortsätta vårt resonemang.
Trevligt att träffa er.

Enköpingsbor vistades hemligt på Finnskogen den 10 augusti 2010



Risten sitter och väntar på att bussen skall komma med alla trevliga damer. Los-Lina kommer nog att titta på alla tjusiga herrar - bäst att putsa glasögonen...



Dagens gäster visste inte vart de skulle åka - en hemlig resa.



Los-Lina hälsar välkommen.



Borden står dukade och väntar på att kaffesugna och en aning hungriga människor skall sätta sig till bords och låta sig väl smaka.



Undra va de tänkte när de åkte genom skog och skog och skog...



Tänka sig att Nalen hittade hit 1955.



Och var det inte en som läst om både othzèn och Nalen i tidningen då?



Jo, jag tror att hon sitter här. Chauffören tar en stående fika.



Hoppas att blodsockret stiger och koffeinet piggar upp en smula.



Risten bekantar sig med trevliga damer.



Nu har vi kommit till Olof Westbergs gamla affär.



En karamellstrut kan vara bra på färden.



Ett kort kanske?



Här blev det både karamellstrut och kort...



Och till och med en varg-keps.



Spännande affär.



Anita tog initiativet och hoppade in bakom disken för att hjälpa till. Hon hade minsann arbetat i en gammal lanthandel...



...att öppna kassalåda kunde hon fortfarande trots att det var många år sedan denna modell användes.
Tack för hjälpen, Anita.



Det var mycket att titta på, både uppe och nere.



Nu har Risten fått tag på ett rejält fruntimmer - eller var det tvärs om?



Vildmannen berättar om rovdjuren och delar ut Rovdjurstidningar.



Nere på Loses har Lucas hittat en rolig gunga som han snurrar runt i innan kôlbullegräddningen sätter fart.



Han tar platsen bredvid farfar.



Nu har bussen anlänt och folket börjar strömma till.



Härlig kôlbulle, eller hur?



Det var inte många som provat på kôlbullar tidigare.



Risten hoppar snabbt in i kôlbullegräddningen.



Spännande att smaka något nytt.



Nio pannor är igång.



Lucas tycker att det är roligt att vara med.



Kjell har hoppat in i dag och hjälper till.



Regnet har stilat ner i skurar i några dagar så vi vågade inte chansa på att ha tillbehören ute under bar himmel. Vi dukade fram det i Storkåtan.



Här har några hittat sig en plats vid bordet.



Som både pall och stol har man tagit sig en plats på stubbarna sonm står utställda runt om i kåtan.



Ja, det verkade gå bra.



Jag tror att alla gillade kôlbullarna.



Härliga bilder, eller hur?



Glada miner.



Kaffe och morotskaka som avslutning.



Riktigt kokkaffe är det ju naturligtvis.



Så här satt skogshuggarna ute i skogarna och åt sin mat.



Alla sätt är bra...



Några har hittat en plats under träden.



Tack för att ni kom till oss.




Gänget som skötte kôlbullegräddningen tackar för ert besök och önskar välkommen igen. Los-Lina tackar också.




Lucas har satt sig på gungan igen och alla gäster börjar samlas på vridläktaren.



Lagom innan skyfallet kommer...


Ett litet collage av några av våra besökare under sommaren 2010



Återvändare från Holland.



Ett glatt kompisgäng på besök.



Cykeln är ett bra färdmedel på Finnskogen.



Ett stopp för en godisstrut.



Lite glass smakar bra.



Skapliga hojar - bara några år emellan.



En vilopaus för att låta njurarna vila från den dåliga vägen.



Från Berlin kom det här trevliga paret på genomresa för vidare färd upp till norra Sverige.



Man fick nästan lust att hänga med på deras färd...



Ett stopp i Katrineberg med lilla taxen.



En glass smakar bra i värmen.



En gammal jobbarkompis gör oss ett besök.



Lucas och Bullen tar ett eget bord.



Dom kom på motorcykel!



Trevlig gammal affär.



En fiskare från Sandviken tar en fika med familjen.



Lydia hemma på besök tillsammans med mamma och kompis.



En liten pratstund.



På cykel från Haparanda på väg tillbaka hem till Schweiz igen.



Häftigt med en tandemcykel.



Ett par som hade cyklat runt om i hela världen.



Nu var det dags att köra genom Finnskogen.



Göte från Raman tog med sig släkten.



Ett gruppfoto! Och tänk att jag fick vara med också.



Från Amerika kom denna man, han hade tillbringat många somrar uppe i Fansen.



Han var ute på en "Nostalgitripp".



Kaffe och Morotskaka smakar bra.



Semesterfirare.



Bomhusfolk i farten.



En äkta Finnskogare.



En kopp te.



Kaffe och målarmacka.



Idel glada miner.



En riktig Finnättling på besök.



En trecylindrig bil som klarar 2,4 mil på en liter bensin - det ni!

Tack alla som gästat oss i sommar. Välkommen igen nästa år.
Vi har dock öppet några dagar till.


Upplänningar som besöker hälsingland 26 juli 2010



Mitt i den grönskande sommaren kommer ett glatt gäng Upplänningar på besök.



Risten tar emot och hälsar välkommen.



Efter en lång färd kommer man till dukat bord med rejält med kaffe och macka - och naturligtvis "Lingon - Linneas" strösselbitar.



Det var länge sedan man fick en kopp kaffe senast...



Risten och Los - Lina står beredda att berätta...



Fast Vildmannen tar ju först ordet och hälsar välkommen till bords...



Lite berättelser också förstås...



Risten tar fram sin finaste sångröst och sjunger en berättelse...



Los - Lina hade problem med pipan...



Den där karkrôppen...



Hur var det med brakskiten?



Dags för ett besök i Olof Westbergs gamla affär...



Spännande att se hur det ser ut i dagsläget.



Mycket grejor var det.



Nu har hela gänget kommit till Loses efter ett mellanstopp i Gruvberget.



Det har gått några timmar efter fikat i Katrineberg så det kommer nog att smaka bra med Kôlbullar.



Det var lite osäkert med vädret idag så det är bäst att sitta i Teaterladan.



Humöret är på topp och idel glada miner.



Men vad är det för konstig gubbe som sitter i bakgrunden?



Leif serverar kaffe ur den tunga kaffepannan. En morotskaka skall det också vara så klart.



I morgon skall gänget göra ett besök i Loos.



Chauffören har ett roligt jobb som får följa med sina gäster på olika spännande ställen.



Lite påtår kanske?



Nu är det dags att ta plats på vridläktaren.



Spännande att höra berättelsen om Loses när man sedan skall åka till just Loos...



Tack till er alla från oss som fick nöjet att tillbringa en dag med er.
Hjärtligt välkommen igen.

Valbobor gör ett besök på Finnskogen den 16 juni 2010



Efter lång tids dataproblem så har vi äntligen kommit igång med bloggen igen.

Bussen slingrar sig uppför "messmörsbacken" med Risten i full fart i berättartagen. Han underhåller sina gäster med intressanta historier om vad som hände i svunna tider.



Första stoppet blir vid det gamla sädesmagasinet, bygdegården i Katrineberg.



Los-Lina står på trappan och väntar ivrigt in bussen. Bäst att ta sig en sista rök på snuggan innan det är dags att gå in - man får ju inte röka inomhus numera vilket hon surar över.



Vildmannen tar emot och hälsar välkommen.



risten fortsätter att härja på...



Nästa stopp blir vid gamla affären, "Westbergs".



Lucas skall vara med och grädda kôlbullar idag.



Skyltarna hänger fortfarande kvar...



Välkommen in!



Oj! Vilken häftig affär.



Varenda cm är full med prylar som det faktiskt var i en riktig gammal lanthandel.



Karamellstrutarna är snurrade och fyllda.



Ett kort kanske man skall köpa.



Kan det finnas ett frimärke också?



En karamellstrut för att hålla blodsockret på jämn nivå.



Den där tjädern var verkligen stor.



Skall man köpa sig en strut kanske?



Chauffören har hissat upp solbrillorna för att se bättre när han kommer in i den något mörkare lokalen som kontrast till den skarpa solen ute.



Den där björnen som hon berättade om vore roligt att ha.



Nu har bussen kommit till Loses efter besöket i Gruvberget. Här vankas det Kôlbullar, kokkaffe och morotskaka. Har man inte sett den här mannen tidigare?



Nio pannor med kôlbullar.



Tänk att Risten kan grädda kôlbullar också.



Nu har alla fått äta sig mätta på kôlbullar och riktig lingonsylt.



Den här kärran väckte mycket gamla minnen till liv igen.



Genast kommer Oscar och berättar hur han körde med sin pappa i skogen och fraktade timmer på gamla "kärrvägar".



Smakade bra va'?



Brickan skall dukas av och disken ta's omhand.



Los-Lina pratar men Ove, musiker i "Ymse Ene". De har gett ut en ny skiva i dagarna som några passade på att köpa.



Nu har alla tagit plats på vridläktaren, bäst att ta ett sittunderlag. så håller man doktorn borta.



Nu har gubbarna Risten och Oscar tagit plats på scenen.



Har han tagit fran storyxan? Han späntar något...



...som Risten bär ut till sina gäster...



Vad kommer att hända nu?



Vilken konstig teater, men spännande.



Värmeböljan har ännu inte tagit fart.



Chauffören har tagit plats på mjölkpallen, väntar han på mjölkbilen kanske?



Risten verkar ha kommit igång.



Lucas klappar om teaterhunden "Madicken".



Tack Anita & Sivert för att ni tog med er era vänner till oss på Finnskogen.
Det var mycket trevligt att träffa er. Hoppas vi ses igen.








Rospiggar på besök på Finnskogen den 27 maj



Risten håller utkik efter en buss om han hört ryktas om skall komma idag.Han skyndar sig ut så fort han hör den komma.



Från Roslagen till Finnskogen  har dagens gäster förflyttat sig med en buss som egentligen hör hemma i fjällen - man kan kanske säga att de tagit sig från havet och stannat mitt emellan, hos oss.



Ja, det ser inte så märkvärdigt ut på utsidan men inuti kan man skönja den aktivitet som det var förr i tiden som sädesmagasin. Väggarna är gediget timmer och balkarna är tjocka som många träd var förr i tiden.



Nu skall det smaka med en rejäl "målarmacka" och "Lingon - Linneas" strösselbitar. Kaffet är nykokt och starkt och vatten från "Potenskällan" finns det också på borden.



En liten trevlig stund blir det med både berättelser och sång.



Los - Linas historier kan väl inte vara sanna - eller...?



Nu har Risten tagit med sig gruppen till Westbergs gamla lanthandel.



Här var det minsann en massa gamla varor på hyllorna.



En karamellstrut kan alltid vara bra att ha på resten av resan, man vet ju aldrig när man får sig något till livs nästa gång...



Strutarna var sprängfyllda.



Ja chauffören kan också behöva en.



Den gamla monarken väckte gamla minnen till livs.



Avtryck från vargtassen visar hur väldigt stora tassar den har. Fö att inte tala om hur en vargskit luktade...



Efter Katrineberg blev det ett besök i Gruvberget och Staffanskyrkan, med berättelser och mycket vacker sång.

Därefter kom man till Loses och Finnskogsteatern.



En stor eld och en stor kåta, vad vankas det här månntro?



Risten tar med sig gästerna.



Leif håller på att förbereda palla de nio pannerna over den stora elden.



Det gäller att ha en redig eld för att det skall gå undan med Kôlbullegräddningen.



Ja kön växer till med hungriga resenärer.



En Kôlbulle med hemkokt lingonsylt från skogen och lingondricka därtill.



Risten har hoppat in bakom pannorna och gräddar för fullt. Börjar han inte bli lite oroväckande röd i ansiktet. Kan det möjligen vara för hett?



Hoppas det kommer att smaka bra.



Det pågick en annan aktivitet på Loses där pensionärer hade möte, de skulle grilla vid en eld i närheten. Men när de fick se att vi hade Kôlbullar så var det några som kom och ville ha sig en Kôlbulle istället.



Nu gäller det att hitta sig en plats att sitta.



Och kan ni tänka er, inne i kåtan var det varma eldar som brann och man kunde sitta på en kubbe och ha tallriken på en.



Eller man kunde sitta vid ett bord och äta sin Kôlbulle.



Det smakade mycket bra.



För de flesta var det en ny smakupplevelse att äta skogsarbetarnas traditionella rätt.



Efter maten vankades det kaffe och morotskaka.



Risten passar på att få i sig en Kôlbulle och samtidigt prata med en trevlig dam. Ja, kan man inte skönja en liten flört?



Sockerpaketet på bordet som det gick för sig på skogsarbetarnas tid ute i kojorna.



Här har det uppstått tycke mellan en dam och en gunga, fantastiskt roligt och balansen sitter i sedan barnsben.



Nu har Risten börjat samla folket på vridläktaren. Det blir en stunds samkväm.



Leif har dock lite att prata om med damen som just skall ta en kopp kaffe.



Så här såg Kolarkojorna ut som stod här och där ute i skogarna.



I eldstaden gjorde Kolaren sin Kôlbulle.



I slafen sov han, ja här kunde två stycken sova.



Nu är de klara på läktaren och skall åka vidare till Byss - Olles gårdsmuseum.
Tack för att ni kom till oss, hoppas ni haft en trevlig dag. Vi kanske ses igen någon gång, välkommen igen.




Tidigare inlägg
RSS 2.0
web counter