finnskogsupplevelser

När snön och kylan kom så passade vi på att åka en sväng för att titta på djurspår.
Kaxen har börjat lägga sig inför vintern, Rockaladan lyser fint i kvällssolen.



Trots pågående älgjakt så finns det gott om älgspår, här har det varit fler älgar som kampats lite.



Den här har bara gått och släpat fötterna efter sig.



Orrarna hade också haft en sammankomst på vägen.



En hade doppats sin vinge i snön.



Räven syns alltid bland andra spår, här med tjäder.



Till och med råttorna hade lämnat spår efter sig innan de krupit ner under snön och värmen.



Ett Lodjur hade korsat vägen...



...på samma plats som rådjuret - en slump, eller kanske den var hungrig...



Andra sjöar hade lagt sig mer än Kaxen.



Plötsligt får vi se två vargspår - Leif står och tittar på en revirmarkering...



...är det en eller två som markerat?



Spåren är större än mobilen som är 10 cm lång. Ena vargens fram och baktass...



...och den andras.



Plötsligt blir de två vargspåren till en massa spår...



Ja, det är i alla fall fem individer som gått här.

Det här lovar gott inför kommande vintrar, trots att man skjutit undan alfadjuren i närstående reviren så har någon lyckats få ihop till en egen flock. Kan det vara hannen från Voxnareviret som gick tillsammans med "vår" alfatik, änkan efter Ockelbohannen, som går kvar?
Nu återstår det att följa spåren under vintern och lära sig deras beteenden. Hoppas de är lika kloka som deras föregångare var.
Dock så är det oroväckande med alla rubriker i tidningarna om dödade katter och hundar - betalningen för att alfaparen sköts?

Skoterutflykt den 8 mars 2010



En vacker vår/vinter dag tog vi skoter och matsäck och körde iväg för en runda på Finnskogen.



Fika på stående fot.



Efter den spektakulära vargjakten kan jag tala om att det inte fanns minsta intresse för att ge sig ut på spårrunda.
Alla vargar var ju borta ändå.



Trots det så fick vi se vargspår efter två vargar - vilka kan det vara?



Det visade sig vara ett revirmarkerande par som vi genast rapporterade för en av Sveriges  bästa spårare.
Man kan tydligt se både hannens och tikens markering. Roligt att vara den förste som konstaterade att det inte är helt slut med vargarna.

Det här paret kom att kallas för Sjösvedenreviret och de fick minst fyra valpar (Synobs i sommras).
Vi tar det från början. Ockelboparets första kull år 2001 utvandrade en tik som blev alfatik i det nya Amungenreviret. En tik från Amungen vandra ner till hoforsområdet och blev alfatik i Korsåreviret. En tik från Korsåreviret utvandrade tillbaka och bildade Sjösvedensreviret. Hon är alltså ett barn barns barn till den gamla Ockelbo tiken.

Med all sannolikhet är det dessa vargar som nu kommit in på det kracshade "ockelboreviret".
Nu återstår det att se hur de kommer att förhålla sig till hundar. Tyvärr så kan man misstänka att de sköt bort det fina beteendet tillsammans med alfatiken...!