finnskogsupplevelser

 Gråväder och 5,6gr.

Istjockleken 10cm och temp. -8gr. Väntas snö under dagen.

Jennie skulle vara med på TV4s nya fredagsundervisning, Postkodskampen. Vi åkte till Uppsala för att vara med vid tävlingen. Det var innan värmeböljan infann sig. Det var mycket kallt, regnigt och blåsigt. Vi tyckte synd om Jennie som skulle hålla till större delen av dagen i kallt vatten och kall blåst.

TV teamet, "eyewoeks" hade laddat upp med enormt många personer och teknisk utrustning såsom kameror - och naturligtvis en enorm rekvisita.



Gävle, i gröna tröjor, mötte Halmstad och de hade humöret på topp. Varje lag hade sin egen coach från Postkodslotteriet, Gävle hade Kim kärnfalk.
Laget bestod av en Pilot/cirkusartist, en boxare, en revyartist (lagledaren), en operasångare och Jennie som entreprenör/sömmerska/lärare och en hejare på karate.



De började med en hinderbana som Jennie klarade med att vara snabbast av alla fem tjejer som var med.
Här har hon tagit sig ända upp till toppen av banan som är andra momentet i tävlingen...



...trots alla bollar som motståndarlaget försökte hindra och puffa ner dom med. Hon fortsatte i samma vinnande stil.



Ja, Rickard Sjöberg var ju naturligtvis där. Tänk att han var lika glad och trevlig som han verkar på TV - hela dagen!



Sören som verkligen har koll på fotarbetet, stod rakt upp när motståndaren ramlade, tappade fokus för ett ögonblick när han tittade ner på den fallne - och ramlade pladask. Motståndaren kröp som den värsta bebis och lyckades på så vis ta hem heatet.



Inför Jennies debut på bandet så passade man på att intervjua både Tony...



...och Lucas, om hur de trodde att det skulle gå för mamma/fru Jennie.



Jennie började bra. Motståndaren, Peter, som var en triathlontävlande hade mött flera och skaffat sig en riktigt bra taktik. Endast en av deras tjejer ficktillfälle att komma upp på bandet...



Jennie åkte så småningom ner i gropen...



Hon blev ju intervjuad, dålig förlorare som hon är så hade hon ju svårt att ta nederlaget. Eller som hon sa' P... och s...



Lagledaren Fredrik dansade ner i gropen med en serenad.



Roligt hade gänget i alla fall. Synd att de inte gick vidare, det skulle ha varit roligt att få vara med och titta på fler tävlingar förstås.

Den svävande lyktan





Lyktan steg snabbt upp.



Ungdommarna satt i en ring runt brasan.

Ett snöfall i maj.

Den varma teperaturen har gett med sig och gjorde det möjligt att töra en kortare sträcka med hundarna. Jennie och Tony tänkte ta ett åttaspann och Lucas vill köra tre hundar.

Tony lastar på spaden för att åka bort till vägövergången och skotta snö över vägen för att slädarna skall glida lätt och belagen inte förstöras.



Det här blir en bra "snömatta".



Jennie och Tony selar in sitt spann.



Den som ser till att komma med först av alla är Marcus (tidigare Wolf) som står och knackar på dörren.



Som lite extraförströelse gräver han sig en grop.



En kram tar han girigt emot.



Clyde och Sluggo får gå som wheeldogs.



Det är OK tycker Clyde. Tony tar ett rjält grepp för att få in honom mellan fastsättningarna.



Bakka och Billan i led förstås.



Vargpinglan får hänga med fast vargarna är skjutna.



Bakka tänker sticka ut åt andra hållet innan han kommer underfund med att det är den andra turen som han skall köra i dag.



Det blir lite knöligt när det bär av tvärs genom spåren, det är bäst att hålla tungan rätt i mun.



Klart över vägen så det är bara att köra på i flygande fläng.



Lucas har också startat sitt spann.



Vägen är klar att passera...



Bra med "snömattan"...



Snart ikapp mamma och pappa.



Mamma är ordentligt förkyld så det blir nog att sitta i släden och vila.



Det är mycket snabbt före med hårt spår tack vare den kalla natten.
Ja, hastigheten ligger på 30 km/h.



Men var tog ungen vägen?



Han kommer snart ikapp, han har bara stannat för att låta avståndet bli lite längre - för att få åka riktigt fort.



Lilla skogsrimpan före Locksjön.



Lucas hänger med.



En mil får räcka, vi vänder på Locksjön.



Fansen är under allkritik så det får vara.



Locksjön däremot är faktiskt bra.


Tillbaka genom lilla skogsrimpan.



Några skotrar har vågat sig ut på morgonen innan värman underminerar spåren.



Pappa kommer dock snart. Lucas har kört förbi och skall köra fort...



"Mördarbacken" tillåter dock inga höga farter.



Skotrarna har kört så spåret ligger högre än den snötäckta marken bredvid. Det gäller att kunna hålla sig på spåret och hoppas på att hundarna följer det och inte skoterspåren.



Några av hundarna fick trassel med linorna när släden gick ner sig i ett "skoterhål" och det var bara att stanna och trassla ut det.



Det tog dock lite tid så Lucas passade på att stanna och umgås lite med sina hundar som varit mycket duktiga.



Ett mycket roligt stopp tyckte hundarna.



Men nu hör de arr det andra spannet är på väg.



Bara att ge sig iväg till släden igen.



Fort bär det iväg igen.



Det har blivit så varmt att Lucas tagit av mössan.



Nu är vi framme vid vägövergången. Lucas stannar för att låta hundarna vila och låta dom springa så fort de bara kan för att ställa sig på släden och göra ett riktigt hopp med släden. 1 - 2 -3...



Håll i...



Hundarna håller inte riktigt hög fart så linan har slakat...



Lucas har berett sig så mycket han kan med fötterna uppdragna...



Men det måste ha varit slak lina för släden styr ut åt sidan och Lucas dyker ner i backen - men släpper inte taget...



Pappa och mamma är snabbt ikapp...



Förfärat stirrar de på sonen som dock redan åkt vidare och skrattar åt vurpan.



Strax hemma igen.



Fin kurvtagning



Hundarna har fått en fin tur liksom människorna.



Alla känner sig nog nöjda med dagen.



Spirit & Luna.



Wolf & Ulva.



Sluggo & Clyde.



Och Bakka & Billan.



Lucas tar ett snack med sin hund, Bakka.



Och en liten trevlig stund med Spirit.



Som hellyckligt slickade hela Lucas.



Hundarna skall in i hundgårdarna igen.



Alla hjälps åt.



Luna...



Selarna skall in.



Slädarna ställas tillsammans på gården.



Jennie gräddar lite kôlbullar för att avsluta dagen.

I går kväll var det ett himla liv på hundarna, de var verkligen upprivna.
Leif gick ut och tittade men det blev inte tystare för det.
Efter en timme så var det bara en som stod och gafflade, men det var mycket hotfullt och lågmält. Hon varnade verkligen. Bullen som vanligtvis brukade se till att följa med när vi gick ut gjorde inte en antydan till att vilja det.
Vi förstod att det var något djur som upprört deras känslor och gissade på älg eller björn.

Räven, som går här varje natt och genomsöker gården efter något ätbart, är det ingen som ens lyfter på ögonlocket för. Han hör ju liksom till gården och dess djur.

Hon stod på kojtaket och varnade minst fem timmar. Jag stoppade bomull i öronen och somnade till slut.



I dag på morgonen så gick Leif och kollade efter ev. spår efter den individ som upprörde hundarna.
Det var alldeles färska spår av något stort djur som gått efter skoter/hundspannsleden som går bakom hundårdarna mot skogen. Eftersom det var - 5 grader i natt så var spåret hårt och visade inga spår, dock hade den klivit på sidan av spåret på ett ställe.



Här hade han sjunkit ner på själva spåret - en rejält stor björn.



Bullen satte ju ner nosen och läste in lukten av björnen.



Ja, han satte ner hela huvudet där björnen sjunkit ner bredvid spåret.



Han hörde nog på varningsskallet igår att det inte skulle vara hälsosamt att gå ut.



Lite koll runt om för att bilda sig en uppfattning om hur björnen rört sig.



Skoter/hundspanns-spåret går precis förbi hundgårdarna. Troligtvis har han kommit där.

Lucas passade på att köra in Hugo när han var här efter nyåret. Det gick så bra, så nu vet man, att han kan köra in Lillen och Ludde lite längre fram på vårvintern.



Jag tror att Hugo känner som en riktigt stor draghund nu.



Ja, brorsan Marvin kördes in idag dock tog han lite längre tid på sig. Han ser också ut att njuta av att springa tillsammans med Bakka och Billan.
Nu skall de bara vänja sig att gå i spannet så skall de få följa med på lite längre turer snart.

Med ny kamera och objektiv så upptäckte vi att Strömstaren har ring på ena benet, alltså en "finare" Strömstare.

Småvalparna springer genast upp på kullen när de släpps ut på gården. De har lärt sig att det är rutin när man går ut.
I dag tänkte vi att de skulle få gå på valppromenad ute i skogen bland stock och sten. Bullen skulle också få följa med.



Första gången bland stenar och håligheter, de är dock ganska stora nu så man kan hålla ögonen på dem bland vegetationen.



Lillen tycker att det här är spännande.



Bullen tycker om att "spela Allan" för småglinen, han drar iväg med dem både hit och dit.





Ja, det är nästan som om han är ute och går med valparna - det blir lite dragkamp mellan oss.



De kommer dock springande så fort man ropar.



För att snart sticka iväg igen.
Bullen brukar inte gå ifrån oss när vi är ute i skogen med honom ensam, han följer oss väldigt tajt.

Nu är det som om han vill visa sig på styva linan och visa valparna runt. Det är ju alldeles bakom vårt hus så Bullen har ju helkoll på var vi är.



Grannarna, Ture & Sveas hus syns från bergsknallen som man går över.

Hundarna försvann och kom inte när vi ropade. Vi antog att Bullen nog redan hade gått hem med dem.
Men när vi kom hem var det bara Bullen som var hemma - valparna var borta!

Svea kom gående efter vägen och berättade att Bullen varit till deras hus och hälsat på, dock sprang han genast hem. Några valpar hade hon inte sett.

Jag tog med mig Bullen och gick samma vända igen medan Leif skulle gå bakvägen.
Leif Gick efter stora vägen till Ture & Svea för att se om det var några valpar där. Och tänk! Det var det!



Bullen följde motvilligt med mig. Han visste ju hela tiden att han dumpat valparna hos grannen och kunde inte begripa varför vi gick där och ropade på dom. Han tyckte nog att de gott kunde stanna hos Ture & Svea så han fick all uppmärksamhet från husse och matte själv. 



Valparna var nog glada att de hittat ett hus och tänkte nog inte på att det inte var "hemma". De följde dock gladeligen med husse hem igen.
Mamma Ako var glad att hon fått tillbaka sina valpar.

Bullen får snällt stanna hemma ett bra tag framöver när vi skall gå skogsrunda med valparna.

Strömstaren kom på besök idag. Han satte sig självsäkert ner på samma stolpe som förra året och spanade in omgivningarna. Han kommer nog att hålla sig här ett tag för att så fort vattnet i vår lilla damm fryser till, då förflyttar han sig ner i den större ån där vattnet hålls öppet hela vintern.
I somras kom den som ett jehu och flög rätt ner i bäcken för att försvinna för ett längre tag.



Trevlig och vacker.



Sjunger fint gör den också.



Han trivs nog på sin stolpe där i strömmen.

Dax att tvätta bilen.
Grusvägarna blir smetiga när temp. åker upp o ner kring nollstrecket.
Nu 3,4gr

Ledningar kors o tvärs får bli dagens väderbild.
Plussidan nu på morgonen 1,3 gr.

Kall morgon -6gr.

Just nu -3gr.
Klart och soligt väder.

Gå in här på Bygdegårdens sida och läs om Pubaftonen 2009

Det började tryta med proviant i skåpen så en runda till en större afffär behövdes. Vi beslöt att åka till Sandviken.
Det kommer två bussar i veckan som kommer och affären kommer att vara öppen så varor behövs.

Vädret var vackert och folk satt ute i sina trädgårdar. Luften var mättad av dofter av grillkol, olika oljor och köttdofter.
Vi beslöt att ta vägen över högbo för att kanske stanna till ett tag. Kanske det skulle vara något på gång som skulle vara intressant att stanna för.
Högbo visade sig vara belamrat av bilar och folk. Ja, folk satt på gräsmattorna med cyklarna stående bredvid, de hade dukat upp till fest på utlagda filtar. Alla var vända åt samma håll.
Parkeringsvakter stod och dirigerade bilar och vi blev erbjuden en plats. Slutligen måste vi ju fråga vad som var på gång och en kille sa "Det är PH & Orup". Det hade ju varit en perfekt grej att gå på, men med vårt stora lass med varor där mycket skinka och annat kött fanns så var det inte någonting att tänka på.

Vi åkte iväg hemåt och beslutade att sätta oss ute och festa på lite ost och vin när vi kom hem.
När vi passerade en fårhage så såg det lite lustigt ut. Fåren i hagen har fullt upp att sätta ner nosarna och äta så bara deras ryggar syntes.



Några hade tagit siesta under ett skuggande träd i värmen.



Vädret var fint hela tiden ända tills vi kom upp på höjderna och närmade oss Katrineberg.
Ångorna av ett ganska stort regn som gav 11 mm dalade upp från den varma asfalten.

Vi fick sitta inne och ta vårt ost och vin.