Minisemester



Tibasten har blommat över och det gröna börjar ta över hand.



Vi skulle ut och pröva lyckan med att vaska efter guld, tyvärr hittade vi inte vaskpannorna som kommit på villovägar.



Vi tog då med 4-hjulingen istället för att undersöka omgivningarna lite närmare.



En gammal färdväg sedan urminnes tider passade bra att ta.



Man kan märka att det var en urgammal stig då den mestadels gick uppe på en rullstensås. Man hade ordentlig koll på fienden som inte kunde smyga sig på utan att bli upptäckt.



Bävrarna hade fällt några träd.



Det var nog en ganska morsk bäver som trodde att han skulle kunna dämma upp hela sjön.



En vacker källsjö, med kristallklart vatten, som helt saknar inflöde.



Det gäller att hålla tungan rätt i mun så man inte "ramlar av" åsen.



En sädesärla har slagit sig ner i den konstiga jordklumpen, har han sitt rede uppe på toppen tro?



Kvällen kom och vi gjorde oss klar för att uppdatera facebook och bloggen men tyvärr så stod vi så nära intill höga berg så det inte fanns någon kontakt med internet.



När vi skulle besöka "vår" trädgårdsmästare med sin alldeles speciella trädgård så åkte vi lite längre än vi brukar och hamnade vid denna alldeles speciella skog...!



Den var full av spännande konstverk som fanns överallt i skogen, man upptäckte ständigt nya saker.



Här är några av konstverken.



De var tillverkade i varierande material.



Vi tittade bara på den här sträckan, resten får vi titta på nästa gång vi har vägarna förbi.



Man kan skönja den här möbelaffärens glansdagar, en präktig byggnad.



Kan det vara möjligt att det har tillverkats möbler i den här delen av byggnaden i dess glans dagar?
Maskrosorna har tagit över gräsmattan.

Nu ser vi fram emot nästa minisemester.


Valborgsmässoafton i Katrineberg 2011




Vi gjorde en liten tur på Finnskogen och fotograferade den här fridlysta busken, Tibasten. Den blommar på nakna stammen innan den sätter blad.



Kvällen börjar närma sig och det är dags att gå "fram" till brasan. Nåväl, inte gå utan åka 4-hjuling.



Solen håller på att gå ner och en liten strimma lyser upp Rockaladan.



Folk börjar komma ut från sina stugor.



Nu är det dags att tända, bra med en lång tändare.



Mycket av det som skall brännas kommer från vårt garage som plockats ur för att ge plats åt alla tyger inför sommaren.

Det röda hästtäcket har tillhört vår enormt fina häst, Negus. Veronica red honom som om han vore en ponny, dock var han en stor svart atletisk häst på 172 cm i mankhöjd. Vi har åkt på många tävlingar och han var en storhoppande häst som tillsammans med Veronica fick många beundrare. Han blev 32 år gammal och fick kila till de sälla jaktmarkerna förra sommaren.



Noterna har kommit fram och det är dags för "sköna maj välkommen..."



Det blev en rejäl brasa, tur att den starka blåsten har mojnat inför kvällen.



Invigning av valborgsmässoaftonen med en liten ljusballong, det gäller att låta den fyllas med varmluft innan man släpper taget.



Snart är det dags.



Den svävar fint iväg, dock dras den till den varma brasan - skall den klara sig?



Ja, det gjorde den. En snygg kille som härstammar från Katrineberg - kul och ses!



Ännu är det ganska ljust så fyrverkeriet får vänta en stund.



Ljusballongen fångar dock blickarna när den svävar upp mot höjderna och Lövtjärn till.



Här är en liten kille som har fått några smällare som skall smällas av tillsammans med någon vuxen.



Ingen tvekan om var vi är, eller hur?



Kusinerna passar på att umgås en stund.



Nu är brasan tänd och det dröjer en stund tills det är dags att tända fyrverkeriet, då kan man unna sig en öl.



Stavar är verkligen en riktig hit, även på valborgsmäss.



Besök av Åmotar.



Den här killen har dock lämnat stavarna hemma.



Nu har äntligen fyrverkeriet kommit igång.



Där borta syns en pjäs som ännu inte lämnat marken.



Kanske lite väl ljust, eller...?



Det avrundas med ännu en ljusballong...



...som snyggt far till väders.



Det liknar nästan solens eruptioner med eld-klumpar som ger sig av.



Nu har brasan nästan brunnit ut och det är dags att ge sig av hemåt.

Ett besök på dalasidan



Idag sökte vi oss på andra sidan Finnskogen, nämligen Dalarna och Falun.
Åt vilket håll vi än väljer att åka så bär det av nedåt mot lägre höjder och bergen visar sig under ett blått skimmer. Vacker vy, eller hur?



Snön har ännu inte försvunnit helt och hållet.



En mycket viktig gruva som försåg hela Finnskogen med järnmalm. I katrineberg hade vi stångjärnshammare som bearbetade malmen som kom från den här gruvan.



Vi stannade för att köpa lampor till bilen vid den här Gulf macken.
Man ser att det är på landet för det är inte bara en mack utan både taxi och kiosk.



Så här såg det ut - privata hus låg alltid i mackens närhet.



Bonden körde med sin traktor till macken. Leif passade på att köpa oss varsin glass åt oss.



När vi kom in till sta'n så lade jag märke till det här paret - DET ÄR JU MIN SVÄRFAR!
Men han har ju varit avliden i ganska många år nu så det kan det ju inte vara.



Jag tar dock kontakt med dem och får knäppa ett kort. Det var ett mycket trevligt gammalt par som gärna ställde upp för kameran.



En nunna som tankade sin bil, en mycket sällsynt bild.



En annan som tankade sin bil som hade både björn och fåglar på sin ruta - var han på väg ut i naturen för att fota kanske?



Vi gjorde oss tid att köra mot de fem vindkraftverk som orsakat sådant enormt trauma hos sommargäster på Finnskogen. Konstigt nog så är det icke fastboende som är värst med att bråka vare sig det gäller vindmöllor, hästar eller annat inslag i naturen som de inte gillar.



Ett scenario var att vägarna skulle få opropotionerligt gigantiska gator med nerhuggna träd långt in i skogen för att de stora frakterna skulle kunna ta sig fram. Den här vägen är absolut inte nygjord, den är defernitivt en gammal väg som fått ett nytt bärlager vilket vi ser som positivt. Bra att köra på.



En nybryten väg som går mellan de fem möllorna.



Leif poserar framför en av möllorna som hette Henrika. Alla möllor hade sitt eget namn.



Risken för nerfallande is och snö har starkt reducerats de sista veckorna.



De var olika som ägde möllorna. Det skulle inte vara dumt att vara delägare i en av möllorna. Jag vet några privatpersoner som är det.



Husse kollar överdelen och Bullen tar nedre delen.



Den här heter Alma.



Skoterspåret går rakt genom området vilket jag inte kan se som något hinder som viss propaganda basunerar ut.
Man känner igen tagen inom vargdebatten...



Hur var det med vägarna? Hur bred skulle dom bli?



En liten tjärn med en båt i, kan fisken vara kvar tro? Eller har den gett sig iväg också?



En liten koja står en bit från möllan, hur skall det bli tro? Fast det finns nog inte byggnadlov på den så den finns nog inte med i kalkylerna.



Tyvärr så var det helt vindstilla och möllorna snurrade inte när vi åkte dit på hemvägen, dock gjorde de det när vi åkte in till Falun.
Vi kommer att åka hit nästa gång vi åker åt det här hållet, såvida de snurrar. Det skall bli spännande att kolla upp det enorma dånet som den negativa propagandan vittnar om...



Jag upplevde kärnkraftolyckan från Tjernobyl (vi bodde i Gävle, Bomhus då) och fick det radioakiva regnet över mig, jag mätte strålningen med en geigermätare i en hopkrattad lövhög på tomten, både grannens och vår. Mätaren bara smattrade upp mot 35 000 bq på ett ögonblick. Jag har helt klart för mig den bakgrundsstrålning som är normal. Det här var mycket mycket mycket långt ifrån normalt.



Den som försöker stoppa utbyggnaden med vindkraftverk för sin egen vinnings skull tycker jag utför en riktigt kriminell och egoistiskt handling. Och om man därtillika förespråkar kärnkraft som en ofarlig och bra enrgikälla, då lever man inte i min verklighet...










Påsken 2011



Det är första gången som vi inte haft en stor snöplogbrink att sätta ner påskkärringen i, vi fick sätta fast den där martallen brukar stå. Hon accepterade dock att byta plats - bara för den här gången...



Det är första gången som vi inte kunnat köra hundspann vid påsk. Vi fick åka fyrhjuling istället. Vi tog en sväng för att inspektera hur långt grodorna kommit med sina grodyngel.



Lucas passade på att "sola" sig när vi stod stilla för att studera något speciellt.



Här brukar det alltid vara grodägg. Det är gott om vatten tidigt på våren, grodorna tycker att det är ett passande ställe och lägger sina ägg där. När det gått en bit in på sommaren så börjar diket att torka ut så äggen blir liggande i gräset en bit upp från det dunstande vattnet. Har de tur så hinner något av de otaliga äggen bli en groda, oftast blir hela årets bäbisbestånd förstört. Förra året kunde Lucas rädda en liten minigroda som lyckats överleva under hela den stora geléklumpen. Han flyttade ner den i vattnet där vi hoppas att den skulle överleva.



Dom har inte vett att lägga klumpen närmare vattnet, ja varför inte direkt i vattnet som de andra grodorna gör?



Man kan tydligt se de små embryona.



Färden går vidare och här gäller det att balansera på de utlagda plankorna.



Både Tony och Lucas hade tungan rätt i mun.



Bullen njuter av värmen och sällskapet.



Idag skall vi äta lunch ute i det fria.



Grillade korvar av olika slag, med räksallad så här på påsken.



På hemvägen stannade vi vid källan...



...för att fylla på vattenflaskorna.



Det blev lite kubbspel när vi kom hem. Det gäller att sitta på det som finns till hands.
Det är förresten dags att sätta in skoter på ladan snart...



4-hjulingen är en annan bra sittplats...



För att inte nämna den här kreationen som Lucas och farfar snickrat ihop.



Hur var det här med dålig förlorare?



Vattenslangen får svara för banans begränsning...



Idag är Bullen hemma och Lillis har tagit plats i kärran. Faster och farbror följde med på en tur dagen efter och en turnering i kubb.

Avslutning på vintern.



Nu är det defernitivt slut på vintern. Vi trodde att den skulle hålla i sig långt in i april men snön har töat bort i rasande fart. Vi har fått ställa in de sista turerna och hoppas att de vill komma nästa vinter istället.



Idag skall vi och våra kära grannar woka mat på mourika hällar och bara njuta av sommarens antågande.



Snön har krymt en halvmeter och ersatts av vatten. För att komma ut på "udden" så måste vi gå på pallar som Leif lagt ut.



leif hälsar våra gäster välkommen.



Riset är färdigkokt. Så här såg det inte ut för en vecka sedan.



Kycklingen och grönsakerna är wokade på mourikahällarna som vi placerat över elden i stället för kôlbullepannorna.



Vi hade en härlig dag med flera plusgrader och strålande sol.



Kaffet är kokt som skall bli till Irisch coffey.



Skål för sommaren!



Änderna, som simmar bakom Ture, har anlänt till dammen.


Stadsbesök



Vi åkte ner till Gävle för att bsöka vår kompis Kalle som ser till att tänderna inte ramlar ur munnen alltför tidigt. Han har sin tandläkarmottagning på stortorget. Torgets enorma färgprakt vittnade om att påsken är nära.
När vi kom ut från Kalle så låg allt som stod uppatällt på torget huller om buller. Det var stormbyar som tog tag i allt löst och skickade det runt på marken.



Vi ville titta och fotografera dragkedjan på stortorget.



Två skateboardåkare hade hela torget för sig själv och jobbade på ordentligt.



De ställde sig och tittade på någonting förfärligt intressant. Vad är det här?



Någonting händer där borta som har fångat deras intresse - något som är intressantare än Skating?
Det rinner något från lastbilen...



...och brandkårens män är där...



...de häller ut spån som skall suga upp vätskan...



...ja, är det inte tanken som lossnat och läcker för fullt?

På 1980 talet hade vi en Ford transit med flak och två våningar med hundburar. Den var verkligen min favoritbil. En gång tappade Leif tanken på den när han passerade järnvägsövergången vid Hamrånge. Han lyckades dock få med sig både bil och tank, intakta, från spåret. Som tur är så har vi alltid spännband med oss så han band fast tanken och kunde då köra så tills det blev läge för att laga riktigare.



Det rinner för fullt ner i den blå tunnan och en stril sprutar ner i hinken...



Ledningen står och bedömer situationen. Två brandmän kommer med plasttunnor...



Det gäller att separera tunnorna från varandra.



Den blå tunnan har blivit full och töms över i den nya större tunnan...



Ja, de hade situationen under kontroll så vi gick vidare för att titta på en aktionskamera som man kan sätta på huvudet. Den skall användas inför nästa vinter och fånga orrarna när de flyger upp ur snön när vi passerar, och för mycket mycket annat också förståss.


Lite av varje




Idag körde familjen en tur till Fansen med två spann och skoter. Tony är nyopererad i sitt knä så det blir att sitta stilla i släden och Jennie kör spannet med tio hundar och Lucas kör tre hundar.



Han ser ju ganska nöjd ut där han sitter, eller hur?



Lucas får som vanligt stå på bromsen vilket han inte gillar. Han vill ju köra så fort som möjligt.



Föret är mycket isigt, slipprigt och snabbt. Snön har börjat att sjunka ihop så det är defernitivt slutet på säsongen.



Vi stannar och gör upp eld och grillar korv.



Bäst att sätta fast framankaret så det inte blir trassel.



Lucas ville bara sitta i storsläden och njuta av färden och för en gångs skull inte köra. Det låg en påse med godis, småbilar, i släden...



Det syns att det var riktigt mumsigt. Det var en härlig dag



Två orrar sitter i trädet och kurrar.



På Grästjärn har svanarna funnits en tid, de flyger mellan vattendragen som finns runt om oss.



De var tre stycken, den här hade kommit på efterkälken.



De lättar och flyger till nästa sjö.



Strömstaren sitter och lurar på något ätbart. Han försvinner ner i djupet med jämna mellanrum.



Han har en hona i närheten, hon verkar hålla på och dona under kanten till ett flyttuva.



Isen har börjat smälta.



Strålande solsken.



Den enorma avverkningsfarten i skogen blottlägger det ena hygget efter det andra. Jag har aldrig under hela mitt liv sett så mycket hyggen på Finnskogen.



En fågel som använt vingarna för att lätta från marken.



Två vargar har gått till en bestämd plats...



Har de lekt eller har det kanske varit parning mån tro?



De har i alla fall fått vara ifred från skotrar, men det har ju visat sig att det pågår ett systematiskt djurplågeri med grymma dödsmetoder mot vargarna - och det är inte slumpmässigt...!



Den sista mars hade den här lilla björnen gått i vårt hundspannsspår.



Vi spårade den bakåt en ganska lång sträcka men gav upp då han gått i riktigt snårig skog. Vi hade tänkt hitta idet men det var dock inte så viktigt så vi prioriterade att åka hemåt istället.



Skaren höll emellanåt och spåren uteblev, dock blev de ganska tydliga ibland.




Spår efter räv har framträtt som en smutsig upphöjning, spåret har alltså blivit en liten klack som höjer sig över det sjunkande snölagret.



Samma gäller för skidspåret.



Den här gropen har orren gjort när den borrat sig ner under snön för att söka skydd för ovädret.



Preparering och lagning av spår...



...och broar. Den här bron har Kjell och Leif byggt och alla tiders bra blev den.



Nu har vårt hundspannsspår försvunnit till en del. Tranorna har tagit över våra spår och det skulle nog inte vara så bra att köra ett gäng unghundar så nära fåglarna som simmar i det öppna vattnet...



Svanarna har fått sällskap av två par tranor, ett par kanadagäss, ett par änder och två par knipor.



Tranorna gapar på ganska högljutt.



Är det trandans?



Solen bröt igenom och vattnet blev glittrande i både rosa och intensivt blått.



Kanadagässen fick syn på mig...



...och tog sig en runda över mig...



...för att kolla in om det var fara som hotade...



...vilket de bedömde att det inte var, och flög tillbaka till sin plats vid det öppna vattnet igen.



Skotern har snart gjort sitt för den här säsongen och kommer att köras in på ladan. Den har fått sig en förstärkning med silvertape. Vi passade på att grilla lite korv, sola och fotografera fåglarna.


I dag har vi besök från Sandvik



Med bil kom man till Katrineberg. En hade redan varit här och både åkt hundspann och sovit över i eldpallkoja.



Ja, Leif tyckte att det vore bra om hon startade upp det lilla spannet eftersom hon har stått en hel del på släden.



Idag blir det bäst att ta den största tobogan så det blir bra plats för tre personer i släden.



Ljudnivån på de ivriga hundarna är ganska hög.



Undrar hur det blir när dom börjar springa.



Fotografering hinner man med.



Tre glada i släden.



Oj vilket sammelsurium med hundar, kommer de att kunna springa rätt?



Kjell håller ett vakande öga på linorna.



Skall jag verkligen åka där?



Lilla spannet selas in.



Det går ganska fort.



Iväg bär det med rasande fart.



Kul det här.



Hundarna jobbar på.



Meningen med livet är att få vara med och dra släden tycker alla hundar.



Det verkar vara ganska kallt, eller hur?



För bara någon dag sedan var det en varg som gick förbi. Lite av spåren syntes trots både solens strålar och kraftig vind.



Över Svarttjärn.



Nya personer i släden och på släden. Tyvärr så hade kameran ändrat sig till makro vilket den gör bara man stöter till den och det gör man ju hela tiden när man står på släden. Så tyvärr så blev många kort förstörda på den här rundan.



Efter färden så bjuder Kjell på kôlbullar till hela gänget.



Lite snack  så här utanför jobbet - vad pratar de om? Jobb?



Lite kaffe på maten...



...och hembakt bulle.



Hur var det med de där vargspåren som kom till emellan de båda turerna? En varghade kommit i spåret och hoppat av mot skogen men vänt tillbaka igen. Vi hade nästan kunnat få se den - kanske den hade set toss.



Det var ganska skönt att slappa en liten tid.



Nu bär det av till de färska vargspåren för en riktig inspektion.



Alla för plats på skoter och släde.



Här är de gamla spåret...



...och här är de nya...



...den har kissat i snön, dock ingen revirmarkering.



Visst var det fantastiskt att vargen varit där och att ni fick så färska vargspår.

Tack för att ni kom till oss, ni är mycket välkommen igen.

Upprustning efter snöstormen



Det blev ett riktigt snökaos helt plötsligt. Vi hade förväntat oss ca. 2 dm men det blev nästan en halvmeter, hårdpackad snö med hjälp av den hårda vinden.



Turerna fick snabbt ställas in då snön utplånat de spår som vi kämpat med att få upp.



Hundgårdarna är till bristningsgränsen fyllda med snö.



Hugo har sin koja begravd under snön, trots att de står på upphöjningar.



16 åringarna Ice & Kokki krånglar sig ur sin snötyngda koja för att äta sin mat.



Sluggo & Clyde har legat ute i natt då vi missat att deras öppning var helt dold i snön. Dom blev nog glada när vi grävde fram ingången.



Bonny & Lisa slickar varandra om munnen efter maten. Tyvärr gick Lisas halsband förlorat och låg i trasor vid dagens matning. Metalldelarna fanns dock kvar på backen så det blir att sy ett nytt halsband.



Vår kôlbullehörna har nästan försvunnit i snön.



Nu tar vi tjuren vid hornen och beger oss ut längs leden för att få upp spåret igen. Bäst att se till att tanken är full, man har ju inte lust att pulsa tillbaka hem.



En skoter har försökt sig på att köra ospårat men ändrat sig och återvänt hem igen.



Vi måste ju få upp spåren så det är bara att gilla läget. Alltid en början även om det inte ser så bra ut.



Några svängar till så blir det bra.



Mycket små men många spår.



Vinden har gjort sjön randig när snön piskats längs ytan.



Vackert är det i alla fall.



Lite lättare att spåra i den skyddande skogen.



Ett tiotal orrar kom upp ur den orörda snön, inuti skogen, längs leden...



...kvar blev bara ett hål i snön där den legat för att rida ut snöstormen.



De kände sig nog lurad på den sköna varma bädd som de hade under snön.



Här har två orrar legat bredvid varandra. Tyvärr blev ingen fångad med kameran i det ögonblick de flög upp.



Nu gäller det att pricka rätt på bron...



...och inte fara ner i bäcken.



Väl ute på sjön såg vi hur en utter sprungit, hasat och skuttat. På jakt efter håligheter i isen för att ta sig ner till maten, fiskarna.



Relativt färska spår.



Isen som hänger på stenen är sprucken så uttern har krånglat sig ner för att prova fiskelyckan.



I det lilla hålet har han kommit ner.



Han hade gått i skogen, under stenar och nerför backar...



...för att sikta in sig på utloppet för en å där det finns många möjligheter att ta sig in under isen.



Hålen var många...



...och runda...



Han har nog haft ganska god fiskelycka kan jag tänka mig.



Häftiga moln, eller hur?



Vi hade lite korv med oss så vi passade på att äta lunch ute idag.









Insnöade hundgårdar



Hundgårdarna är snöfyllda till bredden och djupet. Några av hundarna har förstått att det går att hoppa över om det riktigt pockar på, och det gör det om vi börjar sela in hundar i spannet.

Det skottas, mockas och klipps klor efter den kaotiska tiden med idel snöstormar. Det känns skönt att ta tillbaka kommandot efter naturens härjningar.

Så var det dags igen...!




Strömmen försvann vid tretiden och vi förstod att det skulle bli långvarigt då det kom en kort blink och därefter blev det mörkt igen. Turligt nog så har vi även en gammal analog telefon så det går att ringa även om det blir strömavbrott. Den klarar också av lite åskväder vilket inte den  digitala gör.
Leif ringde elbolaget för att få en uppfattning av hur länge strömavbrottet förväntades vara.
Vi passade på att spela både yatzy och kort, det blev en riktigt trevlig kväll.

Strömavbrottet varade till efter kl. sju på kvällen. Vi hade då startat elverket för att titta på en film.
Strömmen försvann fem gånger under kvällen - gissa om det var enerverande.

Äntligen ordning på snö, is och vatten



Snön har slutat vräka ner och lederna har till en del körts upp.



Hundarna är glada att få komma igång igen.



Spåren har åtminstone till en del packats, det gäller dock att hundarna har "tungan rätt i mun" annars sjunker de genast ner till buken.



Vattnet som pressats upp på isen och bildat ett lager stöp har kommit i kontakt med den kalla luften och frusit till is ,när vi kört med skotern.



Nu är vi redo att ta emot våra gäster. Härligt!
Sluggo och Clyde går med i dagens träningsspann.



Leif passade på att skotta rent taket.



Ja, det var ganska djupt och hårt packat...

Insnöad igen!



De senaste dygnen har det snöat och snöat och snöat... Huset börjar likna ett snöinslaget julpaket. Tyngden på snön gör att isen, på sjöarna, tynger ner så att vattnet pressas upp och de spår vi tidigare gjort har sjunkit ner under stöpis.
Våra bokningar har vi fått ställa in, den ena efter den andra - det börjar bli en aning jobbigt!
Hundarna har inte gått på ett tag, inte ens de hundar som Lucas skall tävla med.
Idag fick vi ta bilen och åka till en skogsbilväg som blivit plogad relativt nyligen.



Pelle får prova Lucas mössa.



Den här vägen blir bra.



In med två hundar, samma som skall gå på tävlingen. Tyvärr är det minimerat till två hundar i Lucas klass. Synd att det inte är enligt gällande regler - tre hundar. Man kan ju undra varför?



Leif ställer i ordning släden.



Det blir pannlampa i skymningen.



Väl hemma igen. Värmen tycks finnas kvar inomhus, skönt.


God Jul 2010

 

 

 

Platsen heter Hälsingemyran, vi ser in mot Gästrikland.

Minus 24gr



Väder 15 dec



Solen orkar inte längre upp idag, -20gr.

Väder 13 dec.



Idag är det -8gr, behagligt väder.

Insnöad på snö

Nu är det över en vecka sedan vi tränade hundarna senast. Snöandet har pågått med långvarigt inslag av stark blåst som gjort det omöjligt att träna hundarna framför 4-hjuling. Och kan ni tänka er! Det har också gjort det omöjligt att träna framför släde också - det är FÖR MYCKET SNÖ!



Hundgårdarna är översnöade och måste skottas fram.
Bakkas & Billans öron når knappt upp över snökanten, Sluggo & Clyde ligger på sitt kojtak i hundgården bakom.



Det har kommit över metern med snö och snöskotern har varit översnöad.



Bullen rör sig i de för tillfället enda uppskottade gångarna.



På söndag eftermiddag har snökanonen upphört att spruta ner snö och Leif skottade fram skotern för att prova att göra ett spår. Det är på gränsen att göra upp spår, det skulle behövas ett töväder för att snön skall sjunka ihop och bli bärig. Tyvärr går det inte att invänta tövädret (det kanske inte kommer förrän till våren) och hundarna måste komma i träning så fort som möjligt.



Vi åkte sedan till Loses och Kristinas goda risgrynsgröt.
Loses ligger lägre ner på Finnskogen och hade mycket mindre snö än oss.



Glögg & pepparkakor, skinkmacka & julmust, risgrynsgröt och kaffe smackade vi i oss.



Fantastiska dikter hade kommit fram från byrålådor och många historier berättades i den knastrande värmen från kaminen. En mycket trevlig afton med andra ord.

Just nu i skrivande stund så börjar det snöa igen...


Väder 22 nov.



Packning av spåren för hundspannskörning. Temp. -4gr. snödjup 2dm.
 Vi behöver minst 2dm till för kunna börja sladda.

Väder 14 nov.



Snön vräkte ner en kort stund nu på morgonen. + - 0gr

Minisemester på Finnskogen i augusti



Sedan många år tillbaka bestämde vi att köpa oss en husbil, dock dröjde det längre än vad vi trodde då behovet inte har funnits tidigare. I år slog vi till! En vintervagn med centralvärme så vi kan utnyttja den vid hundspannstävlingar.

Hundarna kommer att ligga i sina burar på släpkärran, tur att den också har dragkrok.
Det är av stort värde att man kan tillbringa tiden i närhet av hundarna dygnet runt och sova tillsammans med dem under de dygn som tävlingen pågår.

Vi passade på att göra en övernattning, när vädret var som bäst för årstiden, för att kontrollera att allt fungerade som det skulle på den nyinköpta husbilen.
Det blev en härlig kväll med mycket fina bilder som vi ju vill visa för så många som möjligt.



Bullen följde ju naturligtvis med. Han går alltid en runda för att "säkra området".



Vi vevade ut markisen och placerade ut bord och stolar - blir fint inför korvgrillningen i kvällssolen.



Vi har till och med en egen båt med oss.
Lucas tar en liten provtur.



Kan man se någon fisk från bryggan?



Farfar Leif satt i kvällssolen och strandmetade.



Lucas passade på att prova fiskelyckan.



Farfar håller dock ögonen på barnbarnet.



Kvällen var varm och skön.



Snart börjar solen närma sig horisonten och färgen går över i guldgula tegelfärger...



...för att strax skifta om igen...



Ja, här har det slagit över till röd/blått också...



...för att gå över i mest blått.



Mörkret infaller och det är dagsa att gå in och koja...



Lucas har sovit gott i sin slaf under natten. Överslafen var också ett av de kriterier som skulle uppfyllas.
Vi gjorde fler små minisemestrar och stannade vid liknande fina platser. Vi ser fram emot nästa sommar och lite längre turer med vårt lilla "hus". Det känns att nomaden i kroppen inte är långt borta.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0
web counter