finnskogsupplevelser

JoJo har tagit med sig sina syskon och mamma och pappa till oss på Finnskogen för att åka hundspann.



Det var ganska kallt, ja faktiskt - 33 under natten och morgonen. Vi sköt fram vår tur och gjorde den kotrare nän beräknat. Det gäller att inte bli sittande för länge utan att röra på kroppen för att undvika att bli kall.



Selarna har kommit på hundarna och de har börjat komma på plats.



Hugo och Marvin står beredda.



Pappa och äldsta dottern är först ut, ja det var faktiskt hennes önskan om hundspann som fick familjen till Sverige. Tänk att vi fick den äran att ha dem i vårt spann.



Trevligt att ha er i släden...



...engelskan fungerar ju ganska bra bara man inte snackar in sig i ett hörn som man inte har ytterligare ord för...



Spannet lite från sidan.



Och framifrån.



Leden har fått riktiga hundspannsskyltar.



Här stannar vi och byter.



Mamma och småttingarna har tagit plats i släden.



Mellan träden går det som ett jehu...



Lillasyster sitter rejält nerpackad - ser hon något?



Joo, dom sitter faktiskt där nere någonstans...



Dom ser nog ganska bra hur hundarna jobbar.



Så här ser det ut nere i släden - glada miner.



Vilken tur att vi lägger spåret efter sidan på tjärnen så vi slipper racet av skotrar i spåret, de drar nämligen rakt fram.



Tillbaka vid hundgårdarna så är det mycket lämpligt att krama om hundarna...



...och få sig en lite puss av Lillen...



...och vänslas med Luna & Spirit...



Hundarna älskar den här situationen - de älskar att bli ompysslad.



Ett par extra dunsockor utanpå stövlarna dämpar kylan lite.



Oj vad Luna känner sig speciell nu...



Kôlbullar...



...ja, jag tror att alla gillade det...



Det behövdes dock ett par extra skor även på större fötter, det hjälper faktiskt mycket bra.



Idag märktes det att det var Engelsmän - nämligen Te.



Helt instoppad i renskinn så var det verkligen hopp om livet och leendet spred sig över hela ansiktet.



JoJo var först ute och skrev i gästboken, trots mycket stelfrusna fingrar. De tinade dock upp efter en tid.



Tack familjen Harper för att ni kom till oss på Finnskogen. Hoppas vi kommer att träffas igen någon gåmg.

Efter en lång tids mailande mellan Frankrike och Sverige så kom dom då äntligen, Familjen Thouvenin



Lite taktiksnack om hur dagen skall fortgå.



Lillen och Ludde har börjat och hoppa ut ur hundgården så fort de anar att det skall bli utflykt med släden. Naturligtvis så är det ju för att de vill vara med. Bakka och Billan blir mycket irriterade på småttingarna som saknar helt stil och etikett.



Mamma och pappa som kört hundspann tidigare i Alaska får börja med att köra varsitt spann, barnen åker med mig.



Pappa kostar på sig en liten vink.



Mamma håller dock båda händerna på släden.



Skönt att sitta i släden.



Ute på den "berömda" sjön Fansen så vänder vi spannen. Fy fasen vilken scen det måste ha varit när man plågade den stackars vargvalpen till döds.



Tur att inte hundarna vet vad som utspelats på isen för några veckor sedan. De skulle nog inte springa så här glatt om de varit medveten om det.



Sjön Fansen som bara andats skönhet har nu besudlats med ett niddåd.



Det gör att man håller hårdare i sina hundar. Jag skulle vara räddare om det skulle komma en skoter utrustad med en samvetslös förare än om det skulle komma en varg ifall någon av våra hundar skulle vara lös på "fel" plats.



Pappa fick köra mitt spann ett tag, med barnen i släden.



Bäst att böja sig ner så inte grenarna sticker i ögonen.



Härligt snölandsskap.



Det går ju riktigt bra det här.



Det är ganska kallt så hundarna mår bra idag.



Pelle och Osten gör sitt jobb. I helgen kommer de att tävla i två dagar - spännande!



Naturskyddad skog, Prästskog.



Mamma är en hejare på att köra.



Fin bild v'a?



...eller hur?



Pappa har satt sig i släden och jag har tagit över stora spannet...



...och sonen har tagit över det lilla spannet.



Och han var så duktig - undrar vad han har för sport för sig?



...helt säkert en som fordrar balans.



Nu passerar vi "stora vägen".



Hemma igen efter en härlig tur.



Familjen är van med hundar eftersom de har en egen stor Leonberger hemma, den vägde 60 kg.



Alla hjälptes åt att sela av och ta in hundarna i hundgårdarna.



Spirit hade Tokers gamla sele och den gick sönder i starten så han fick snabbt en hel sele över den trasiga. Buster hade som sport att tugga sönder selen fram på bringan - många gånger...



Clyde blir befriad från huvudlinan.



Eller var det Bonny...?



Mamma tar Luna och Spirit.



Ludde har lagt sig ner, skönt att vila en stund.



Som extra bonus så blev det pimpling på 70 cm tjock is.



Roligt.



Visserligen så blev det inget napp men det gör nog ingenting.



Dagen avslutas med klôlbullar.



Värmande skor gör som vanligt nytta.



Kjell har kommit på besök och tar ett snack med Leif. Vad är det som putar ut?



Bullen sköter om fördisken...



Jaa, tänk att de gillade kôlbullar också.



Bullen visar upp det allra heligaste.



Tack för att ni kom till Sverige, Katrineberg och oss. Det vore mycket roligt om ni skulle komma igen någon gång ni är mycket välkommen.

Idag har vi haft besök av riktiga naturmuppar må ni tro. Ja, det är en evinnerlig tur att de verkligen finns. Det är en förening som man verkligen skulle vilja tillhöra. Även Greenpeace är en sådan förening som är beundransvärd.



De är ju riktiga outdoors människor och behöver inte vara inomhus för att byta lite kläder.



Fast en del tror ju att det behövs riktiga överlevnadskläder ifall man hamnar i kallvatten, men istjockleken är ju faktiskt 70 cm. Fast vi har ju inga Späckhuggare här, som hon är van vid.



Hundarna har börjat sättas in i spannen.



Spirit skall ju med förståss.



Han har blivit ganska säker på att få följa med så det blir längre mellan försöken att hoppa över.



Hugo & Marvin laddar upp inför turen.



En Muscher har tagit plats på lilla spannet.



Lite diskussioner.



Först ut i släden är en gammal bekant som är en hejare på att både stängsla in boskap med riktigt rovdjursavvisande stängsel samt att spåra rovdjur.



Två tjejer som ser mycket glada ut, ja till och med Muschern ser glad ut.



Wolf är glad att han fick chansen att vara med idag.



Hej vad det går.



Wolf & Ulva utgör ett bra team.



Byte av både passagerare och Muscher.



Man kan faktiskt tro att dom är systrar, eller hur?



Wolf och Ulva arbetar hårt men Pajas som går närmast släden har inte riktigt förstått att det är han som skall dra släden.



Sara fixar dock mycket bra att köra.



Solen tittade fram också, bonus.



Muscherbyte.



Ganska bra hårdhet på spåret idag.



Efter halvmetern med nysnö så är det bara att börja om med prepareringen.



Det går bra för den här Muschern.



Glada tjejer...



Fin sol...



Väl tillbaka till hundgårdarna igen.



Hugo har en tendens att jobba mycket hårt medans Marvin tar det hela med ro.



Bonny och Lisa är ena riktiga klippor.



Nu återstår bara att få in alla hundarna i hundgårdarna igen.



Kôlbullar blir en bra lunch innan hemfärden.



Här var det ena riktiga te-drickare, kaffepannan fick stanna kvar inne.



Temperaturen var bra idag, ingen frös.



Tur att vi har en massa renskinn för kalla rumpor.



Dagmar värmer händerna på en het kopp te.



En hann inte köra så då fick hon köra Lucas tävlingsspann som han skall köra på tävling i mars.



Både hundar och Muscher är glad.



Trevligt att ha er här. Vi ses i alla fall igen snart.

Idag har vi besök av Natasja & Magnus som kommer mitt i vargdiskussioner.
En var har blivit dödad på ett brutalt och olagligt sätt. Det är svårt att inte prata om det inträffade.



En gammal skoteroverall och lurviga stövlar kommer väl till pass i kylan.



Det är så mjukt i spåret så ett ankare får inte fäste. Hur skall det här gå?



Blev det någon bild?



Spirit skall gå med idag. Han gjorde dock ett utbrytningsförsök där han hängde på gallret men valde att hoppa ner på insidan av hundgården - den hunden gör allt för att få följa med.



Väl iväg längs leden. Visst ser dom glada ut?



Spåret är så löst så släden tar inte styrning då tyngden trycker ner medarna som sätter sig fast som smäck och styrningen tar ingenting utan släden går rakt fram.



Nu gäller det att tänka till...! Jag kör ner till Fansen så för de köra själva tillbaka - det blir bra.



Det betyder en i släden så då kommer den att ta styrning. Jag får hoppa på skotern.



Här vänder vi och byter Muscher.



Magnus tog över och det gick ju som smort. Hundarna var rejält trötta så de tyckte nog att det var skönt när matte hoppade av.



Nu behövs det rejält kallt för att det skall bli hårda spår igen.
I skrivande stund så har det varit -33



Matte sitter skönt avslappnad på skotern.



Nu byter vi Muscher ett tag, Natasja vill prova på också.



Skotrarna har kört kors och tvärs så släden har ingen inramning utan hamnar på skrå hela tiden så det gäller att parera ordentligt.




Inte lätt för hundarna att gå rätt i den här röran av spår. Den vänster i bild går ner i diket och är som gjord för att välta ett hundspann. Man får ju hoppas att det inte är med vilje utan om mindre vetande som man kör så här.



Dags för byte igen.



Magnus har naturlig fallenhet för att luta emot för att förhindra släden att gå ner i "skotergroparna".



Jag fick ju tillfälle att ta många bra kort när jag satt på skotern.



Den här snöklumpen har stått emot alla attacker från vädergudarna.



Tänk att det går att svara i telefon även mitt ute i skogen.



Att sparka behövs ibland för att hjälpa hundarna.



Undrar vad som hände som var så roligt?



Nu är vi tillbaka vid hundgårdarna igen...



...och en lunsh bestående av kôlbullar...



En värmande brasa...



...och lite resonemang runt brasan innan vi samlar ihop allt och går tillbaka...



...in i affären för ombyte till mer passande kläder för att sitta i en varm bil någon timme.



Skriva i gästboken förstås.

Roligt att träffa er. Ni var fantastiskt duktiga att köra tio hundar, det gjorde ni bra!
Vi ses nog igen skulle jag tro, kanske i sommar?

Linda tog med sig sin mamma på en hundspannstur på Finnskogen.



Vädret var strålande vackert, som gjort för en tur i naturen.



Hundarna börjar komma in i spannet, Hugo & Marvin skall gå med idag.



Hugo & Marvin är unghundar som fått gå korta sträckor tidigare i vinter.



Härligt, eller hur?



Har ni sett gladare hundar? Bakka & Billan ler med hela ansiktet.
-"roligt att få springa fort matte - bromsa inte nu bara"



Det gäller att ducka för det hängande trädet.



Oj vilken fart, och vilket gupp!



Strålande väder.



Fina snöformationer.



Sjö eller myr?



Allt snö har blåst av på träden.



Ett litet stopp för att pusta ut en stund. Hugo & Marvins svansar slappnar dock inte av.



Vi kanske blir lite solbrända idag.



Ganska kuperat är det här...



...men fantastiskt vackert.



Hugo har nog inte kopplat av något untan varit på helspänn hela tiden. Han visade tecken på att ha jobbat för hårt så han fick sitta i släden med två mycket djurälskande personer.



Det hade han ju ingenting att invända emot, han kurade ner nosen emellan dem och njöt för fullt.



Ja, han satte sig upp och kollade in brorsan och de andra i spannet att de skötte sig bra.



Det gäller att ha full koll på situationen, bäst man sträcker sig upp.



Väl hemma igen så ville inte Hugo kliva ur släden, han hade haft det så bra och blivit så ompysslad så han ville hålla den stunden kvar en stund.



Tyvärr fick Hugo gå in i hundgården igen men Bullen fick förmånen att gå ner till lägerplatsen och få en smakbit.



Lite nytta gör elden för värmens skull.



Han hälsade naturligtvis på oss som satt runt elden och åt kôlbullar.



Kaffe, te eller choklad?



Nu börjar dagen komma till sitt slut och det blir dags att bryta upp.



Tänk att hon arbetat på Gammelbonings skola en gång i tiden när den var igång.



Skriva i gästboken...



...och skriva lite till.



Trevligt att ni kom, ända från Avesta och Hedemora. Hoppas vi ses igen någon gång.

Geraldine som är en äkta fransyska, boende i Stockholm, hade med sig uppvaktande damer till en femtioåring.



Trots att de bodde inne i Paris så hade de rustat sig med vinterkläder som stoppar den värsta vinterkylan.



GRATTIS PÅ FEMTIOÅRSDAGEN! Man kan ju knappast tänka sig att den här unga tjejen är femtio år,. eller hur?



Det trodde man inte att man skulle få besök av så många damer från Paris. Leif ser ju ut att trivas förstås.



Vi går igenom turen som skall komma och berättar lite om affären och Westbergarna.



Ven skall hoppa i eller på slädarna först tro?



Lillen och Ludde får gå med idag, de upptäcker att det är mycket trevligt att bli klappade av snälla damer.



Ludde gör allt för att komma med i spannet och den enorma snömängden gör att det är enkelt att bara hoppa över. Fast det är ju ingen vits med att hoppa över om det inte är en hundspannstur på gång tycker dom.



Fotografering på hundarna för att ta med hem.



Lite trångt i släden men finns det hjärtrum så finns det stjärtrum.



Bullen och Osten går i led på litet spann.



Det är en äkta David Crocket mössa med en yvig och vacker svans.



Det gick i ett flygande fläng.



Samma glada min på både hundar och Muscher.



En annan på släden...



...och i släden.



Det går mycket bra för alla som kör idag.



Det är ganska varmt så tungorna hänger för att göra sig av med värmen.



Men vad nu? Har jag fått en hund i släden?



Oj, det var ju en fransyska.



Leif står och dirigerar damer fram och tillbaka.



Det finns mycket att prata om också.



50-åringen visste ingenting om vad som skulle hända - trevlig överraskning v'a?



Lite lie back...



Tur att hon tagit av hundmössan annars vet man ju inte vad Bullen kan hitta på.



Det kom ett tiotal skotra farande förbi i leden. Faktiskt så kunde man se typiska gamla orangea Ockelboskotrar också.



Undrar vart de skulle åka.



Här har vi ett byte efter leden.



Vad är det ni tittar på vovvar?



Oj, var det en dam som håller på att försvinna i snön?



Nu har födelsedagsbarnet hamnat mittemellan sina kompisar.



Över myrar...



...och sjöar.



Bakka beundrar mössan...



...men nu vill han sätta fart igen.



Maräng så långt ögat kan se.



Glada tjejer v'a?



Den här mössan är nog senaste modet i Paris skulle jag tro.



Öppna vyer.



Oj, vad långt det ser ut.



I kväll vet jag att det blir en överraskning...



Härliga färger mot den vita marängen...



Nu är det nog sista paret ut.



Bullen har tagit lite siesta för att orka med sista varvet.



Undrar vad det här är för skinn?



Bullen passar på att vila igen.



Nu går det lite trögt, det händer ju inget spännande.



Här har vi ju gått förut så det börjar bli lite tråkigt.



Bullen längtar hem till sofflocket.



Byte igen.



En fin snöbild.



Så här såg det ut när alla stod och väntade på oss.



En Muscher även på den här släden.



Skönt med en dunjacka, eller hur?



Hej, hej!



Lite hjälp vid bytet.



Geraldine känner sig nog nöjd med dagen, nu börjar hon nog planera för kvällens överraskning.



Snygg stil.



Nu händer det något överraskande när husse kör förbi, hundarna sätter fart.



Hon har fått en riktigt bra stil där bakom släden.



Nöjd med dagen?



Är  jag inte snygg? Dom här skorna kommer jag inte att frysa i.



Är du glad åt din dag?



Kommer dom här skorna att bli mode i Paris också?



Kôlbullarna blev omtyckta även nu. Lingonsylten blev mycket omtyckt, de ville faktiskt köpa med sig lite sylt. Tyvärr glömde jag bort det - förlåt!



Trevliga pratstunder och mycket skratt.



Jag vet att ni skall bada bastu i kväll och tvätta er i snön, det måste höras över hela by skulle jag tro.



Vågade ni rulla er i snön?



Ni är lyckligt ovetande...



Nu Geraldine är det dags att ni åker vidare. Hoppas ni kunde komma in i älgparken.



Man önskade att man kunde förstå vad som sades. Roligt hade dom tillsammans. Vi pratade naturligtvis engelska också.



Tack för att du kom med dina vänner, Geraldine.



Avslutande i affären...



med att köpa några kort...



...och skriva i gästboken...



Tack för att ni kom och berikade våran dag, vi ses nog igen för några ville komma tillbaka med sina familjer.



Kör försiktigt och mycket välkommen igen.

Yen har flyttat till Sverige och sin svenska fru Johanna.



Ja, han undrar nog vad han skall göra i Katrineberg.



Dom fick den här hundspannsturen som bröllopspresent, inte dumt va'?



Alla hundarna ville ju förståss vara med. Hugo & Marvin försökte sig på att hoppa över men dom skall få gå med i morgon. Lillen & Ludde fick dock gå med idag.



Snön var lagom "kramig" så det gick utmärkt att göra en snögubbe - Yans första?



Det här kan man ju inte göra på Kuba.



Ingen behöver frysa med dagens temperatur, -1.



Trevligt var det att sitta i släden.



Jajamen!



Skidor skall man ju prova på när man bor i Sverige och det är så mycket snö.



Lite hjälp av Leif för att spänna fast ordentligt.



Bäst att känna efter hur sådana här brädlappar beter sig.



Han hittade faktiskt takten ganska snabbt.



Ett litet sparkrace mellan makarna.



Och skoter naturligtvis...



...isborren äter sig snabbt igenom de 60 centimetrarna ganska snabbt.



Trots att fiskarna bjöds på fina välsmakande räkor så nappade det inte.



Första gången med pimpling också.



Även kolbullarna gick hem.







Lycka till i framtiden, hoppas ni kan komma och hälsa på någon gång.

Lilla Hampus tog mamma och pappa med sig för att åka hundspann tillsammans.



Hampus gillade den här hunden som faktiskt kunde sjunga.



Hampus gillar alla sorters hundar.



Ja, han hade faktiskt en egen liten husky med sig som han bar i handen.



Han sitter naturligtvis längst fram i släden så han riktigt kan läsa in alla hundarna i spannet. Mamma håller tryggt i Hampus,



Solen har tittat fram lagom tills vi kommer körande.



Fint före idag, hundarna älskar att få springa.



Hampus sitter där bakom alla hundarna.



- "Hej, hej fotografen".



Sjöar och myrar är en fantastiskt värdefull tillgång för oss att köra på.



Lite fina hundspannsbilder...



...bakifrån...



...och framifrån.



Väl hemma på gården igen så hittar Hampus snabbt leken och undersöker snöankaret.
- "Hur sätter man fast det här"?.



- "Kanske man kan prova bromsen också. Jag skall nog bli en Muscher när jag blir stor".



Lite kôlbullar smakade bra efter färden.



Och lite lek med pappa.



Skriva i gästboken naturligtvis.



Hampus ville höra "den pratande hunden" en gång till innan han åkte hem. Han gillade verkligen hundar.

Trevligt att träffa er, hoppas vi ses igen.

En ung och mycket trevlig familj från Linköping var på resande fot och gjorde ett stopp i Katrineberg för att åka hundspann.



En alldeles ny individ hade de med sig - en liten Sacke på bara sju veckor. En bedårande liten bäbis.



Vem brås han på? Mamma eller pappa? Båda tror jag.



Sacke ligger längst fram i släden, tyvärr slog makron på så bilden blev suddig. Det är inte alltid man bestämmer över kameran.



Tur att det finns fler som fotar.



Sackes gröna luva syns i mammas knä.



Glada hundar som får sträcka ut.



Bakka krumar på ryggen för att ta i ordentligt.



Bills fladderöron slår ihop - det var länge sedan han sträckte ut, visst ser han glad ut?



Leif i berättartagen.



Trevligt i vår lilla "Kôlbullegrop".



Smakade det bra?



Lilla Sacke har sovit sig igenom hela turen och börjar så småningom att vakna till...



...han lyssnar till pappas röst...



...och får en liten kyss på kinden. Tryggt!



Dags att ge sig av hemåt igen.



Först måste vi titta på färska vargspår.



Och fotografera dem med snusdosan som referens.



Vargarna hade gått där dagen före.



Leif ser nöjd ut när han fått se vargspår igen.

Hoppas vi ses igen, trevligt att träffa er.

Idag väntar vi ett stort gäng fransmän som valt att åka till Sverige och Finnskogen.
Kjell skall göra kôlbullar, skönt att någon tar ansvaret för det.



Sittplatserna har utökats.



Så är de äntligen här - och vilket härligt gäng!



Trikoloren, den franska flaggan skvallrar om att det är fransmän här.



En genomgång om hur dagen kommer att se ut.



Två damer har besökt övervåningen.



Det gäller att vänta in sin tur, "kanske man skulle prova på att köra själv".



Här har vi några damer som skall åka först, trångt?



Två Muschers som skall köra själv.



Tolken står beredd att tolka om det skulle behövas.



Några kommer att åka på släde efter skotern och byter till hundsläde efter halva sträckan.



Snart är spannen klara.



Jag tror inte att det var någon som frös, temperaturen höll sig runt nollan.



Äntligen på väg...



...även i släden...



...som på släden.



Wolf och  Ulva springer bra.



Nu har vi kommit in för byte, då kan de som åkt gå till Kjell och få sig några kôlbullar.



Vi fortsatte med tre damer i släden.



Här var en som gillade att köra hundspann.



Ja så mycket att han släppte händerna, det gäller att utmana ödet.



Solen kom fram och gjorde dagen lite ljusare och vänligare.



Leif kommer sist och hjälper de som vill ha hjälp samt drar storsläden.



Wolf ser nöjd ut.



Bytet sker i spårkorsningen.



Ja, det är faktiskt en riktig turistsläde för hundspann.



Idel glada miner.



Vi kör i Hälsingland men där framme på myren är Gästrikland.



Snygg stil.



Spåret går över Svarttjärnen.



Glada och trevliga.



Även släden som dras av skotern behöver en Muscher.



Genom Lavskrikeskogen.



De här ungdomarna ville köra själv.



Det var så varmt att man kunde köra utan mössa.



Härligt!



Bra går det.



Nu börjar vi närma oss slutet på turerna.



Jag tror att de hade kul.



Starkt lysande himmel.



Och starkt lysande i släden.



Härliga bilder.



Bra v'a?



Så var vi tillbaka till hundgårdarna igen.



Först lite mat och kaffe i magen, därefter lite hemgjord magmedicin.



Stämningen var hög bland våra gäster.



Ja, de hade riktigt skojigt.



The Swedish kick provades.



Ja, det blev riktiga tävlingar lagen emellan.



Kul v'a?



Tjoho hur det går.



Mycket att prata om.



Leif har slagit sig ner bland Fransyskorna - ser han inte lite för mycket nöjd ut?



Tänk att det här gänget också gillade kôlbullar.



Gemytlig stämning bland våra gäster som verkligen hade trevligt.



Vi fick ju också smaka den fantastiska drycken som damen hade gjort själv på valnötter och olika kryddor som lagrats i sprit under två månader. gott och starkt.



Snart blir det ett besök i kyrkan.



Alla var intreserade av att komma till kyrkan - undrar varför?



Fast det var ju skönt att sitta runt elden på renskinnen.



Dags att dra iväg till kyrkan.



Länge sedan det gick så mycket folk i samlad trupp på den här vägen.



Uppför kyrkbacken där vi satte ihop våra sparkar till ett långt tåg och åkte utför i lång radda.



Fin kyrka.



Hatten av för tillfället.



Och kan ni tänka er, det var en riktigt skönsjungande kör med i sällskapet.



Ja, dessa damer var verkligen något utöver det vanliga. Inte ett öga förblev torrt.



Väl tillbaka i affären så var det några som skrev i gästboken...



...och någon som provade räven som en dekoration - ett nytt franskt mode?

Trevligt att ha er hä.r Vi hoppas att vi ses igen någon gång.

Idag kom det folk som har många anknytningar till Finnskogen, ja det var många gemensamma bekanta.



Affären hade de inte sett förut trots att de kommer från Alftahållet och har haft vägarna förbi.



Mycket intressant att prata om, som hundmat t.ex.



Skönt att sitta ner på "ljugarbänken" ett tag. Där satt de som kom in och handlade på Westbergs tid, det fanns alltid tid över för en pratstund med någon annan kund eller "Westbergarna".



Anledningen till att gänget kom till Katrineberg idag var den här damen som fyllt 60 år. GRATTIS!



Och den här spilivinken var det som ordnade det hela - överraskad?



Alla verkar ha hållt tyst. Eller hur?



Bullen är först i selen.



Födelsedagsbarnet är först i släden tillsammans med sin man.



Lite taktiksnack.



"Kan vi inte sticka iväg snart" tycker nog Bullen.



Trots varmgrader var spåret mycket bra.



Ser hon inte glad ut?



Här är en glad Muscher.



På väg in i tallskogen.



Nästa gäng i släden...



...och nästa på släden.



Tungorna hänger som slipsar i värmen - tacka vet jag -15.



Tänk att det fortfarande är lika roligt att köra hundspann...



...och man får träffa så mycket trevliga människor också...



...trots den ganska blöta snön som föll.



Tillbaka vid hundgårdarna igen.



Och in med hundarna, de längtar till sina hundkojor som är nersnöade och påminner om en utgrävd lya.



Ja, det här var en ny erfarenhet v'a?



Bullen lägger sig gärna mitt på gårdsplanen som för att begrunda turen.



Nu vankas kôlbullar.



Den första är snart färdig.



Det här gänget hade ju förstås ätit kôlbullar många gånger.



Även födelsedagsbarnet.



Den här fick bra betyg - bra!



Alla gillade det.



Leif berättade lite sanna händelser från Finnskogen.



Snart var det dags att bege sig in i affären...



...och skriva i gästboken...



...och mer skriva.



Leif berättar historien om stånkan från Vålsjöbo.



Här är nästan hela gänget, två fattas dock på bilden.

Mycket trevligt att få träffa er, hoppas vi ses till sommaren då ni kanske stannar till ett tag.

Anna och John från England går och läser svenska på kvällstid, fantastiskt eller hur?
Tänk att det finns människor runt om i världen som gillar Sverige och vill komma till oss. Vi gillar det!



En tur med hundspann stod på önskelistan och det kan ju vi hjälpa till med.



Osten blev så exalterad när vi började sela in spannet så hon hoppade helt enkelt över för att försäkra sig om en plats i dagens team. Hon fick dock inte valuta för sin bravad utan fick gå tillbaka in i hundgården igen. Till slut fick hon dock komma ut, den vanliga vägen, genom dörren.



Pelle har fått gått på mindre spann och kortare turer under ett tag så han var kvalificerad för en längre tur.



Och utbrytaren nr 1, Spirit, fick också komma med.



Vi tog bara ett spann idag då det förmodligen skulle vara mycket hårt och snabbt spår efter värmeperioden.



Spåret visade sig vara ganska mjukt så det hände att att de sjönk ner i mjuksnön.



Sjöarna verkar ha frusit till ordentligt och snön har tyvärr rasat från träden.



Härlig tur ner till Fansen. Snön på träden genom "Trollskogen" hängde kvar trots flera dagars töande.



Jag tror att det kommer att bli en glad min när Leif frågar John om han vill prova att köra skoter. Det är konstigt men alla grabbar blir saliga när det brummar under rumpan - hundspann i all ära...!



Kommer man från England och inte har kört skoter förut så måste man ju få prova på. John kör en sväng på Fansen.



Visst ser han glad ut?



Naturligtvis måste ju även Anna prova även om hon föredrog att sitta bakpå.



En tjädertupp sitter i en björk och spanar in oss.



Han går inte till attack så han är inte speltokig ännu.



Anna gillade verkligen att åka hundspann, en riktigt glad och härlig tjej.



Leif har blivit upplockad på skotern.



Nu är vi strax hemma.



Alla är nöjda med turen.



Clyde lägger sig ner som vanligt - han är cool han.



Men smittar det av sig på John? Han börjar få slagsida.



Ja, Clyde får sällskap på backen.



John hjälper Leif att plocka in hundarna.



Pelle står snällt och väntar.



Spirit är också en cool hund som lägger sig ner och kopplar av.



John tar Spirit till hundgården.



Spirit följer ju med men skulle nog vilja ligga kvar på marken ett tag.



Spirit passa dock på att ge John en riktig "tungkyss" - svårt att stå emot!



Så farligt var det väl inte, eller hur?



Vilka fantastiskt snälla hundar tyckte båda två.



Naturligtvis skulle man prova på skidor också.



Man kunde faktiskt tro att han åkt skidor tidigare, det gick så väldigt bra.



Nu återstår en lunch inne i affären.



Kôlbullar skall ju gräddas över öppen eld så det fick bli direktkontakt med elden i vedspisen, vi tog nämligen bort plattan.



Det smakade faktiskt bra tyckte de.



Ja, till och med påfyllning.



Tack för att ni kom till oss, vi ser verkligen fram emot ert nästa besök.

Pernilla har fått hit sin pojkvän från England och ville få tag på en trevlig vinteraktivitet, och vad kan vara båttre än en hundspannstur på Finnskogen. Eller hur?



Tänk att det är så varmt idag så att det går att vara barhuvad.



Leif plockar ut Sluggo och Clyde.



Billan har börjat att vända på sig, skulle tro att det är av ren nyfikenhet. Det gäller att hon får något trevligt att titta på och varför inte Pernilla.



Dean undrar hur detta skall gå.



Iväg kommer vi, trevligt att solen sken.



Den där förbaskade makroknappen som plötsligt slår till och förstör korten. Jag måste börja tejpa fast knapparna!



Tur att det finns fler kameror.



Kul va'?



Spåret har ännu inte blivit alltför mjukt.



Glada hundar som får springa med kompisarna och glada människor.



Tillbaka på gården igen. Kjell har kommit för att vänta in postbilen.



Nu gäller det att plocka in hundarna undan för undan.



Idag var det fuktigt ute så det var bäst att sitta inne i affären.



Kjell sätter sig uppe på hundmatssäckarna och pratar en stund. Posten kommer snart så det är bast att hålla utkik.



Det var trevligt att lära känna er, ni är mycket välkommen tillbaka.

I dag fick vi besök från Heby. Ja, vi skulle ha haft det förra året redan men vi bokade datum så långt fram på våren så snön hann försvinna. Nu blev det äntligen av.



Lite hjälp med klädseln?



Bakka och Billan fick lite uppvaktning och det gillar dom verkligen.



Dom suger åt sig all uppvaktning dom kan få.



Spirit måste förståss vara med, han tränar höjdhoppning så husse känner sig tvingad att ta med honom.



Pajas får gå på det lilla spannet, bara han gör sitt jobb och drar som de andra!



Alla väntar spänt på ett "OKEY".



Ulva och Wolf jobbar som vanligt mycket hårt - men Pajas...!



Jossan sitter med mamma i släden.



Pappa kör själv och vinkar glatt. Tyvärr så har kameran rubbat sig ur läget och kommit in på makro. Dumt!



Trollskogen är röjd och farbar, dock är spåret lite för löst ännu.



Jossan kör en stund också.



Mamma och pappa sitter skönt på renskinnen som tyvärr släpper lite hår.



Jossan tyckte var ganska roligt att köra, men frös om fötterna. "Snart hoppar man ner i släden bland renskinnen och värmer dem lite".



Pappa passar dock på att filma Jossan när hon kör. Hoppas det blev bra.



Man kan skönja att Wolf sackar efter - bara han inte har tagit ut sig!



Solen tittade fram och det gnistrade fint i snön bland träna.



Snön knarrade och släden sög fast i den, nu måste vi köpa nya belag snart.



Mammas tur att köra, de sackar efter oroväckande mycket.



Wolf har tagit ut sig ordentligt, förmodligen för lite vätska.



Vi tog ur honom och satte in Spirit istället. Wolf hade ingenting att invända mot det - härligt att få åka i släden och låta kompisarna få dra en.
Spirit skötte sig exemplariskt.



Han kollar in gänget. Vi var nästan hemma så det blev ju inte så långt han fick åka, men han verkade nöjd.
Han var pigg och rask när vi kom hem och gillade verkligen lite ljummet vatten med massor av god leverpastej i.



Det var verkligen mycket trevligt att träffa er! Hoppas ni kommer i sommar - nerkabbat i solskenet...

Gäster ända från Holland som tillbringar en vecka på Kullerbacka gästhus. Damens önskan var att få åka hundspann på sin födelsedag som faktiskt råkar vara precis idag. HURRA HURRA PÅ DIN FÖDELSEDAG.



Det var ju mycket roligt för oss att vi kunde infria denna önskan.



Ja, det var ju ett annat par som redan tingat en tur idag. De ville åka på en halvdagstur men tyvärr så gick det inte att genomföra den ännu. Snön och stöpet på sjöarna som vi skall åka på är ännu inte "tuktade".



Dom valde att komma ändå och åka den korta turen som vi har lyckats få till så den håller för hundarnas tassar så de inte sjunker ner alltför mycket. Hon kommer ända från Ryssland, det ni! Här i diskussion med Kullerbackas ägare.



Bullen, får gå med på lilla spannet idag. Dock inte i led.



Det var ju faktiskt ganska kallt ute så det är bäst att ta på sig en mössa och lite mer.



Dags för Osten att komma ut.



Osten löper och det sätter igång käbbel bland hanhundarna. Men nu är det dock arbete som gäller.



Skönt att sittta på renskinnen i släden.



Ungdomarna föredrog att köra själva.



Under arbetet är det ingen av hanhundarna som ens tänker på löptikar.



Tur att vi markerat spåret över sjön, det yr hela tiden över och syns således inte. Det är viktigt att komma på samma spår som undan för undan frusit till is. Skulle vi komma utanför så skulle vi stå upp till vaderna i stöp.



Trygt dock att sitta inne i släden.



En bra Muscher.



Dags att stanna för ett Muscher-byte.



Och överföra allt som är viktigt att veta när man kör själv.



Det gick ju naturligtvis bra.



Strålande.



Har dom somnat i släden? Nej, det hade dom ju naturligtvis inte gjort. Jag tror att de njöt av tystnaden och lugnet. Kan ni tänka er att det går tio Holland på Sveriges yta och de har på den lilla ytan 16,4 miljoner invånare.
Skulle Sverige vara lika tätbefolkat så skulle vi ha 164 miljoner människor boende i Sverige - vi har nyss nått upp till nio miljoner...!



Dags för byte igen.



Fina färger.



I Ryssland har de Kamtjutker som färdades med hundspann, kanske de gör så än i dag.



Tillbaka hemma så hjälptes vi åt att ta in hundarna, de hade en labrador hemma i Holland.



Ingen kloklippning idag.



Bella gillar att bli ompysslad.



Hundarna känner om det är en riktig hundälskare, kolla Ulvas njutande min.



Hon smyger till sig en riktig puss.



En granne kom på besök.



Dags för de obligatoriska kôlbullarna.



Gott?



Ja!



Det blev en blandning av språk, dock med engelska som grund.



Kaffet kokar, eller är det rök?



Bullen har lagt sig strategiskt för en kôlbulle.



Armens kängor är bra för frusna fötter.



Väl inne i affären är det dags för ombyte till lämpligare skor för bilkörning hem till Gävle.



Skriva i gästboken är ett måste.
Tack för att ni kom, vi ser fram emot nästa besök.

Idag var det ett spännande besök från Hedesunda camping.



Ja, de kommer från campingen men de är från Holland, England och faktiskt från andra sidan jorklotet, Siney i Australien.



Nioåringen tyckte att det var spännande. Vilken kille i Australien har åkt hundspann?



En Holländare i full fart genom kurvan, "den flygande Holländaren"?.



Olydiga Spirit får gå längst bak med kedjeförstärkta baklinor på paret framför. De går nämligen inte att bita av då.



Hej hej!



Den flygande Holländskan tyckte att det var kul att köra.



Lillkillen frös om fötterna som blivit blöt av lek i snön.



Bullen, Osten och Bella är ett bra team.



Vi kör över Svarttjärnen.



Australiensare i släden och Engelsman på lilla spannet bakom.



En glad Engelsman...



...som fick en häftig start!



- "nog vill du väl köra själv? Eller hur?



- "nu byter vi"!



Far och son sätter sig tillrätta i släden - man kan nästan somna.



Och tänk att hon visade sig vara en hejare på hundspann. Alla tiders!



Väl tillbaka till hundgårdarna så hjälpte alla till med hundarna.



Lite krångligt att få av selarna, kan det vara.



Men skam den som ger sig...



Stackarn är helblöt på sockorna och skorna. Vi skall se vad vi har...



...ett par torra yllesockor och ett par gamla med kanonbra vinterskor från 80-talet gjorde susen för frusna fötter.



Strumporna fick torka på ställningen för kaffepannan.



Leif har fått fart på kôlbullegräddningen.



Men även om man är Holländare så kan man faktiskt få kôlbullar om man besöker campingen och restaurangen på Ön i hedesunda . Ett riktigt fint ställe.



Undrar vilka de gillade bäst?



Alla gillade dock kaffe. Det verkade vara lika betydelsefullt för både Australiensare som Holländare som för Svenskar.



Lite trötta efter dagen kanske?



Nu bär färden vidare till Vildmarksgalleri - hoppas de har öppet.



Ett sista besök i affären för att skriva i gästboken.



...och betalning.

Det var mycket trevligt att träffa er alla. Hoppas ni fick ett trevligt minne från Katrineberg. Ni är mycket välkomna igen.

Idag fick vi besök från Storvik. Ja, det var en julklapp från förra året som inte blev av pga.väder m.m.



Men nu är de äntligen här, hela familjen!



Leif får hjälp med att ta ut hundarna och få dem insatta i spannet.



Det märktes att de var mycket vana att hantera hundar.



Bängliga Spirit har gjort flera försök att sälla sig till de andra i spannet - "det är ju bara att hoppa över, skall det vara så märkvärdigt" tycker han.



Men glad blir han när det är dags att komma in i spannet hos de andra.



De är väl förvarnade att hålla undan ansiktet för Spirits pussattacker.



Luna kommer också, konstaterar Spirit belåtet.



Narurligtvis hann han med att bita av en av de blåa linorna som snabbt fick bytas ut.



Under överinseende av den yngre generationen så blir snart spannen klara.



Barnens pappa åker i släden tillsammans med minstingen.



Medan pappa/farfar kör den lilla släden.



Härliga mössor, eller hur?



Farfar står i beredskapsställning ifall något oförbisett skulle inträffa.



- "Vi hade i alla fall tur med vädret".



Det var ganska tungt före med mycket lös snö som kommit.



Solen har ett fantastiskt vitt sken så här års.



Mamma åker med Lisa. Lisa går som andra par i spannet. Lisa åker med Lisa.



Är man van ryttare så har man det där med balansen inbyggd i kroppen.



Det går så strålande bra.



Inga Lavskrikor var synliga idag.



En panoramabild när vi åker över sjön.



En bild brukar jag alltid hinna med, det gäller bara att pricka målet.



Lisa dristade sig till att prova på och köra...



...och tänk! Hon gillade det. Det kanske blir fler gånger.



Lisa tar hand om Lisa och selar av henne. Ser inte Lisa ut som om hon vet att de är namnfränder.



Leif har fått fart på elden och börjat grädda kôlbullarna.



Fast det är ju hela familjen van vid att äta, när de är ute på sina skoterfärder.



Undrar vad de tyckte om våra kÔlbullar.



Kaffet är klart.



Två pannor igång, det brukar vara lagom. Annat var det i somras, då hade vi 12 pannor. Fast då var det ju förståss 75 personer som skulle ha kôlbullar.



Kronans gamla plåttallrikar är både slagtåliga och värmebeständiga.



Tack för att ni kom till oss, hoppas vi möts igen.

Idag kunde vi äntligen ta emot våra första gäster för den här vintersäsongen. Vädret har spelat oss och våra tilltänkta gäster många spratt under en längre tid.



Från Tyskland kom våra gäster idag.



Många kort blev tagna både för oss och våra gäster.



Spirit och Luna skulle vara med idag.



Spirit fick lite omvårdnad vilket han slickade i sig så gott han kunde.



Lillkillen fick åka tillsammans med sin mamma. Snygg flagga han har på mössan, eller hur?



Ungdomarna körde själv förståss.



Vilken härlig dag det blev. Vattnet på isen hade frusit till när den fick kontakt med den kalla luften.



Verkligen härlig vinter med massor av snö.



Rejält klädd med "Lovikamössa".



Solen kan då verkligen få till olika sorters foton.



Den gamla körvägen är guld värd...



Hallå! Har ni det bra i släden?



Bullen och Osten tycker att det är roligt när det kommer folk och att de får springa snabbt med dem.



Fint, va?



Duktiga muschers.



Härligt röda färger i det vita landskapet.



Lite kôlbullar smakade bra.



Ja, kaffe också.



Det var ganska lämplig temperatur, -7.






Det går bra att hålla tallriken i knät också.



Nu stundar en nyårssupé för våra gäster när de kommer tillbaka till Borlänge.



Då tar vi en skål i champagne på varsitt ställe. Skål!



- "någon som vill ha en kôlbulle till"?



Är man i Sverige så måste man ju passa på att åka skoter också. Det blev en liten tur.



Glada vinkningar...



Snöskorna fick sig en ockulärbesiktning - prova på?



Tack för att ni kom till oss, roligt att få lära känna er - välkommen tillbaka.

Dagens gäster har kommit från Gävle. Gemensamt har de att de arbetar på det nedläggningsdrabbade Eriksson, vill uppleva en dag på Finnskogen tillsammans.



Det kommer till och med folk från Stockholm så de har nog en hel del att prata om under dagen.



Kanske man skall passa på att prova köra själv.



Jag skall i alla fall köra.



Anette hade arrangerat dagen för sina arbetskompisar.



Det var mycket bra att få hjälp med inselningen av hundarna av vana hundmänniskor.



Tursamt nog så var det på minussidan i natt så spåren håller än så länge.


Under natten hade det kommit lite snö, tillräckligt att ge en sista bild av vinterlandskapet.



Kameran som jag har i jackärmen ställer om sig när  man av misstag kommer åt knapparna och har här hamnat i det läget. Därav den suddiga bilden. Tog med den ändå för att ingen annan kunde ersätta den.



Glada tjejer som körde själv också.



Anette körde ju förstås.



Sorgligt nog så är säsongen snart slut.



Det gäller att hålla tungan rätt i mun.



Man har ju tur som får ha så snygga killar i släden, eller hur?



Glada miner...



Förarbyte.



Det går ju som vanligt mycket bra.



Ja,även om man kommer ända från Turkiet.



Tillbaka vid hundgårdarna igen.



Leif kommer med förankringar.



Hundarna är nog ganska nöjda.



Husse fyller på vatten som nog behövs efter dagens jobb.



Är det någon smak på vattnet? Leverpastej? Bäst att vicka ur vattnet så man kan hugga in direkt på pastejen.



Lika duktigt hjälpte man till med att sela av hundarna.



Glada miner, det gillar hundarna.



Lite eftersnack runt elden.



Och kôlbullar förstås.



Kaffepannan på plats.



Det gjorde du bra Anette, som tog dina kompisar med dig.



Ser han inte rätt så nöjd ut?



Snart vänder ni åter till civilisationen, hoppas ni minns oss med glädje.



Ni är mycket välkommen tillbaka, sommar som vinter.



Lite skriva i gästboken också. Vi ses igen, eller hur?

Pajas, som varit familjehund innan han började sitt nya jobb som draghund fick besök av förre lillmatte från Gävle.
Han var dock lite avvaktande när han fick gå alldeles ensam framför släden - men roligt var det.



Medan lillmatte körde hundspann så fick kompisen åka skoter.



Lillmatte bytte dock snart och hoppade upp bakom Leif på skotern.



Pajas fick dock draghjälp av Osten när kompisen skulle köra.