Den 19 maj kom våra gäster från Gävle



Första gången i Katrineberg för den här mannen, dagens reseledare. Han var faktiskt en trubadur i vanliga fall, synd att han inte hade gitarren med sig.



Risten har dagen till ära satt en blomma i knapphålet, en maskros. Han vill ju inponera på damerna förstås.



Även om man inte åkt så långt, bara från Gävle, så är man rejält kaffetörstig.



Hoppas verkligen att det smakade bra.



Det var stor spridning på åldern, från 26 - 93 år. Roligt att det var så många yngre med.



Vi hade en del gemensamt med några av er.



Leif hälsar välkommen...



Ja vattnet smakar bra...



Vi hade verkligen gemensamma vänner och kanske vi träffats för många år sedan också.
Smakade din macka bra?



Los - Linas berättelse var väl OK, eller hur?



Allt vi berättar är faktiskt sant och har hänt i verkligheten.



- "jag tvivlar på det jag"...



Nu har Risten vilat tillräckligt och det börjar att rycka i spjuvern...



En märklig sång som han har med sig sedan barnsben börjar han att sjunga.



Har trubaduren fått en ny idé på låt kanske?



Den är inte dum måste jag säga...



Det var ju inte bara vi som berättade historier, här är en som kunde berätta...



Nu anländer gänget till "Westbergs".



I det gamla garaget har det blivit en massa tyger - billigt...



Men nu är det affären som gäller.



Leif står och berättar om våra rovdjur och delar ut lite lektyr som kan vara bra att ha på bussen.



En allvarlig min har infunnit sig, kan det vara minnen som poppar upp?



Här är en som minns både Vingel - Anders och sjösveden.



Bäst att köpa sig en karamellstrut att ha för resten av färden.



En liten diskussion...



Många minnen dyker upp...



Tjädern sitter på sin pinne och ser ner på besökarna.



Nu plingar Risten med sin skälla för att göra alla medvetna om att bussen skall köra vidare till Gruvberget.



Rullstolen skall in i bussen, smart anordning v'a?



Leif tar farväl av sina gäster.



Alla har nu förflyttat sig till Loses för mat och och underhhållning.



Leif och Kjell har pannorna varma och fläsket stekt...



Risten sällar sig till de övriga kôlbullegräddarna.



Riktiga kompisar som väntar på sin kôlbulle.



Det går undan i rungande fart. Gubbarna gräddar och Los - Lina langar ut...



Några har smakat rätten tidigare - fast våra var ju förstås godare.



Bra värme behövs för att de skall bli frasiga och goda.



Kaffepannorna är klara med riktigt kokkaffe.



Tänk att vi fick riktig värme och härligt solsken.



En del stod och åt sin kôlbulle.



Bordsdricka och äkta lingonsylt från skogen var det också förstås.



Fattas det en hand så går det lika bra att hålla glaset med tänderna.



Också lite påbackning på kôlbullarna.



Ännu en som föredrog att stå och äta.



Några har satt sig i solen och intagit sin lunch. Snart väntar vridläktaren på att folket skall inta sina platser för en stunds samkväm.



Roligt att ni gillade kôlbullarna och ville ha fler.



Ett glatt gäng.



Fotografen har tagit paus med stt fotograferande, skulle tro att han fick en hel del fina bilder. Undrar om man får se dem någon gång?



Kaffe och morotskaka på maten.



Idag är det så varmt ute att man valt att sitta utanför kåtan som dock fortfarande har nattens kyla inuti sig.



Vi hade mycket bra diskussioner om våra vargar, trevligt att träffa folk med sunda åsikter.
Det gick inte att låta bli att gunga en sväng - nostalgi...



Det går bra att ha en stubbe som bord också.



kôlbullegräddningen är slut och Leif har tagit paus innan städningen börjar.



Brickorna är avtorkade och skall tillbaka in i teaterladan. Nöjda miner, eller?



Här är dagens Kôlbullegräddare som tackar för sig.



Risten fortsätter att underhålla våra gäster vid vridläktaren.
Det har varit mycket trevligt att ha er här, hoppas vi ses igen. Kanske ni har vägarna förbi i sommar?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
web counter