finnskogsupplevelser

Risten har gått och tagit emot dagens gäster som kommer från Valbo utanför Gävle.



Glada och trevliga människor som skall tillbringa en dag på Finnskogen tillsammans med oss.



Vildmannen trugar med sitt vatten.



Även om det inte kommer längre bort än från Valbo så var det nog ganska länge sedan de fick sig en kopp kaffe.



...och en smörgås i storlek XL.



Det har ryktats att de skulle vara en kör från Valbo - undrar om vi kan få höra lite skönsång?



Ja, Risten och Vildmannen har satt sig tillrätta för att lyssna på sången.



Jag filmade lite när under sången som handlade om Gevalia, kaffet ni vet.
Vet inte om jag kan få in filmen eller länka, vi får se!



Nu har alla anlänt till Westbergs gamla lanthandel.



Bäst att passa på att läsa i urklippen från 1955 då både Nalen och Finnskogens Don Camillo satte sina spår på Finnskogen.



En bit tyg till en gardin fick man ju med sig hem.



Ja, ett lustigt ställe det här.



Tänk om väggarna kunde tala...



Mycket att titta på.



Oj så mycket tyger!



Nu har vi kommit till Finnskogsteatern Loses.



Nio pannor skall ge våra gäster en måltid som var vanlig på kolarnas tid då de satt i sina kojor och gräddade kôlbullar.



Bäst att fylla på vedförrådet och elda inne i kåtan så gästerna håller sig varma när de sitter och äter sin kôlbulle inne i den stora kåtan.



Nu börjar de första bli klara.



Det smakar nog bra med lite i magen nu också.



Först till kvarn...



Lingonsylt på lingon plpckade på skogen smakar som lingonsylt skall smaka.



Risten domderar och har sig.



Det dröjer inte alls så länge innan alla fått sig en första kolbulle.



Ja det går ju att ha lingonsylt i mjölkkrukorna också.



Lite lingondricka smakar bra.



Nu är alla mätta och belåtna och får sig lite berättelser och trevligheter på vridläktaren.
Tack för all trevlig sång och för att ni kom till oss. Vi hade en ´mycket trevlig dag tillsammans med er hoppas ni också hade det tillsammans med oss.
Välkommen tillbaka.

Det har varit mycket strul med internet och vår dator som totalt vägrat att ta kontakt med vår internetuppkoppling. Efter ett besök hos "DataRobert" så har vi fått igång det hela igen. Därför har det dröjt lite länge innan det kommit reportage om våra bussturer - dock bättre sent än aldrig...



Los- Lina har hört att det skulle komma ett gäng på besök och hon har suttit och vänta över en timme nu, hon missar inte ett besök av gäster som kan berätta vad som händer ute i den stora världen.



Äntligen anländer bussen - skall bli spännande att se vilka som kommer, de brukar dock alltid vara snälla och trevliga människor.



Där kommer dom, men skulle det inte vara pensionärer? De här ser ju inte ut att vara en dag över 50 år!



Risten har spanat in damerna och myser som den luriga gubbe som han är.



Los-Lina har fått fyr på pipan och passar på att få ett sista bloss innan det bär av in i bygdegården. Nu för tiden får man ju inte njuta av en pipa rök inomhus - ja dom hittar ju på...



Nu smakar det bra med en rejäl smörgås och starkt kaffe.



Äntligen får man tillfälle att prata med lite folk som man känner.



Det var ju länge sedan man fick sig en kopp.



Vildmannen trugar på med källvatten från "potenskällan"...



Det var ju väldigt gott vatten.



Oj vilken historia - kan det verkligen vara sant?



Lingon-Linneas Strösselbitar blir bra som avslutning.



Oj, nu har Los-Lina öppnat munnen också.



Hur var det nu med analfabeten?



Risten tar i och sjunger så det står härliga till.



Strömmingen som drygades ut med mört - har man inte hört talas om det? Eller hur var det?



Den gamla affären som Olof startade är fortfarande öppen.



En karamellstrut kan vara bra att ha efter vägen.



Och kan ni tänka er. Det fanns en man som vuxit upp i Annefors och som var med när Nalen var här i Bygdegården 1955.



Nu har gänget varit på besök i Gruvberget och därefter kommit till Finnskogsteatern, Loses. Det var ett tag sedan fikat i Katrineberg så det kommer att smaka bra med lite lunch.



Här gäller det att ställa sig i kö om man skall få sig något till livs...



Det vankas Kôlbullar, eller "Finnskogspizza" som vi brukar säga.



Det är nio pannor igång så väntan blir inte alltför lång.



Äkta lingonsylt plockade på skogen skall det vara.



Ett litet samtal med kocken hinns med när alla fått sig en Kôlbulle.



Den stora kaffepannan är ju ganska tung men det ordnar sig. Kaffet är gott tillsammans med en morotskaka.



Mysigt att sitta inne i den stora kåtan och inta sin lunch.



- " det här smakar bra".



Det gäller att balansera på huggkubben.



Det går också bra att ha en kubbe till bord också.



Tack för att ni kom till oss!
Från oss alla, till er alla - "Välkommen igen"!

Risten & Vildmannen väntar på bussen som skall komma från Uppsala. Det har varit minusgrader i natt men solen lyser och det är högt i tak - alltså en fin höstdag.



Nu kommer bussen, vi var lite ängslig att de inte skulle hitta hit...



Efter ett efterlängtat fika och berättande om både vatten, Nalen, löständer, kossor och mycket mycket mer så tar Risten och stämmer upp till sång. Sången är gammal och handlar om fiskar och fisar och mycket mycket mer. 



Bäst att vända sig om så man för se också, och inte bara höra.



Den där Los-Lina hade en hel del att berätta.



Ja tänk att hela Nalen var här...



Den där prästen skulle man bra gärna vilja träffa.



Det här var det minsta gänget som varit till katrineberg i sommar, dock mycket trevliga att avsluta sommaren med.



Risten gestikulerar och står i.



Jag tror han kommit till Cornflacesen nu.



En tår på tand på stående fot.



Nu har hela sällskapet anlänt till Westbergs gamla lanthandel.




Vildmannen har tagit ut lite material såsom vargspår, hundspår, lingon-björnskit, blåbärs-björnskit och naturligtvis massor av Rovdjurstidningar att ha som lektyr i bussen.
Den gamla Monarken finns också på plats.



Ja dom här kommer man nog ihåg...



Här kan man läsa om Finnskogsupplevelsers utbud...



...och om Finnskogens Don Camillo, och Nalen förstås.



Här var det grejor!



En karamellstrut kan man nog köpa med sig.



Jämna pengar?



Några vykort också.



Länge sedan man handlade i en sådan här butik.



Hoppas ni gillade vår lilla butik på Finnskogen.



Speciellt var det dock.



Nu har cafémöblerna gjort sitt för den här sommaren och kommer att ställas in på ladan där de kommer att ta hundlädarnas platser.



Den gamla eken har börjad dra tillbaka sitt klorofyll inför nästa sommar och börjat skifta i höstens färger, snart är nog alla löven borta och vintern börjar göra sig påmind.

Tack för att ni valde att komma till oss. En liten fågel kvittrade att ni talat med andra som varit till oss och som gett vår tur ett bra betyg. Det är vi glada för - välkommen igen.

Jag fick ett sms från Kathryn där hon skrev att de var ute på tågluffning i Sverige. Gissa om man blev avundsjuk!
Nåväl, de skulle komma upp till våra breddgrader och frågade om de fick bjuda oss på teater och lunch i Järvsö.
Naturligtvis ville vi det.
Jag började bearbeta min nya mobiltelefon - en Eriksson, hade tidigare haft Nokia, en inte alltför avacerad. Inställd på att göra de bokstäver jag ville ha för att forma till de ord jag önskade, började jag "jobba".

Denna Eriksson hade dock helt andra idéer om vad jag skulle skriva och fyllde i orden vartefter den behagade - trots mina protester och försök att ändra orden efter mitt tycke.
Det gällde att lura den påstridiga telefonen så jag fick skriva helt andra ord än vad jag tänkt från början. Ord som den inte hade så mycket invändningar om.

När jag lyckats skriva ihop något något sånär begripliga ord så blev det en svenska som defernitivt inte skulle ha samlat några poäng vid en betygsbedömning. Slutligen när jag skulle avsluta och skriva under med Leif och Gullan så vägrade telefonen att acceptera namnet Gullan. Den föreslog allt annat än vad jag ville så den vann slutligen över mig och jag fick retirera och skriva under med "Leif och jag".

Vi bestämde träff vid Stene gårds restaurang kl 16.00. Vädret var ljuvligt i slutet av juli och vi satt ute på verandan i kvällssolen. Det blev en trerätters fantastisk middag.



Kvällens publik har börjat köa för att se Folkteaterns "Jerfsölif" som handlade om lönnkrögerskan Pila - Brittas liv och leverne.



Kathryn träffar gamla bekanta från Folkteatern. Det blev kärt återseende.



Snart bär det av till Finnskogarna.



Macken såg lite konstig ut - eller såg den ut som en mack skall se ut kanske?



Lite svårt att få tanka när kvällen faller på.



Väl uppe på skogen så passar vi på att visa hur omgivningarna ser ut sommartid.
Här besöker vi en finländsk rökstuga som är under uppbyggnad i närheten. Kan bli bra att sova i under kalla vinternätter.



Jens har hittat en gammal brunn som han passar på att fota.



Här har det suttit folk - undrar vad de haft för sig?



Kan de ha festat på en kaffegök måntro?



Ett besök vid bäverhyddan hann vi med.




Här har de dämt upp ån så hyddan står säkert och rätt i vattenflödet.



Bävrarna har fällt björkar så det ser ut som "plocke pinn".



Vart skall man åka med teaterfolk om inte till vår alldeles egen teater på Finnskogen, nämligen "Finnskogsteatern".
Jens, som är Scen designer förundrades över bygget av vridläktaren som David - Reino byggt. Med täckande tak för hela läktaren. Ja faktiskt, den enda av sitt slag i hela Norden. 



Verkligen kraftigt bygge.



Naturligtvis blev det en inspektion under hela byggnaden - fantastiskt!



Den går på räls.



För att inte tala om denna fantastiska byggnad som har sina tallar kvar som tittar ut genom taket.



Tänk att stå där uppe och arbeta - 15 m upp i luften!



Ja det var lite knepigt säger David - Reino.



Lite fynd fanns det att göra i butiken.



Leif har hittat en visp i perfekt storlek för att vispa ihop lite redning.



Väl hemma igen så tar vi och lagar lite mat. Veronica passar på att komma och göra oss sällskap och träffa Kathryn & Jens på deras korta visit...



...innan de fortsätter sitt luffande längre upp i landet.
Det var mycket roligt att ha er här. Ni är verkligen toppen, vi ser fram emot ert nästa besök.

En mycket intressant person, Fansen - finnen med fru kom till affären sent på eftermiddagen. Turligt nog så hade vi inte hunnit ta ner skyltarna och stänga. Han berättade hur de kommit till Sverige och bosatt sig i Fansen där det inte fanns elektricitet (inte i nutid heller). De bodde där under åren 1954 - 1959. De hade mycket att berätta om hur det var på Finnskogen på den tiden och hur "Finnskogens Don Camillo", vår präst Carl - David Othzén välkomnade dem samt hjälpte dem på olika sätt. Tack för den trevliga pratstunden!



Andra gäster som dykt upp var Bollnäsbor som tog sig en tur upp på Finnskogen. Sonen/barnbarnet i familjen brukade cykla förbi - han måste nog vara en av de proffscyklister som man kan se svissa förbi ibland.

Bussen har anlänt och dess passagerare har gått in i bygdegården för att inta en målarmacka, kaffe, Lingon-Linneas strösselbitar, kaka och naturligtvis det förunderliga källvattnet. De undrade nog vart de skulle komma.



Det smakar bra även om man inte åkt längre än från Kilafors herrgård.



Fikastunden är avklarad och lite berättande om hur det var på Finnskogen förr i tiden börjar.



Risten sjunger och berättar så det står härliga till.



Nyhuggen ved var det väl ingen som egentligen skulle köpa på Finnskogen - eller kanske de handlade av en annan anledning...!



Den berättelsen var verkligen rolig.



En liten påtår smakar bra, vet inte när vi får kaffe härnäst.



Los - Linas berättelse om löständerna låter för otrolig för att vara sann - eller kan den vara det? Hon säger ju att hon bara berättar sanna historier.





Nu har vi kommit till den gamla lanthandeln.



Vad kan det här vara tro?



Vi går väl in och tittar.



En liten pratstund med Risten.



Karamellstrut och vykort.



Herrgården och prästgården vill man ju ha, kyrkan också.



Vildmannen berättar om rovdjuren och visar den gamla Monarken från 1951. Nostalgiska mumlanden och blickar.



Många har åkt och ägt en sådan här motorcykel.



Ja den här mannen har tillbringat många timmar i sadeln på en exakt likadan motorcykel. Ja till och med samma årsmodell. Man kunde faktiskt se hur bekvämt han satte sig tillrätta - känslan satt verkligen kvar.



Rovdjurstidningar finns det att ta med sig på resan. "Björnskit" och tassavtryck från varg finns det att titta på.



Lite av utbudet på platsen både sommar och vinter finns det att läsa om.



Tänk vad mycket det stod om den där Finnskogsprästen i tidningarna 1955.



Tänk att det blev så vackert väder just den dagen ni kom hit.



Nu har bussen ankommit till Loses efter besök i Gruvberget och hos Byss-Olle.



Vildmannen står beredd med pannorna...



Bäst att ställa sig i kö.



Lite dricka till maten också.



Risten och Dyng - Bengt ansluter.



Kölbullar kallas också "Finnskogspizza".



Titta! Här kommer hon, min klasskompis från Gävle som återvänt till sina hemtrakter i Umeå. Gissa om det var roligt att träffas efter så många år.



Kaffe och morotskaka på stående fot.



Brickan blev ett riktigt bra bord.



Risten hugger tag i den fulla kaffepannan.



Sockerpaketet och mjölklitern på bordet som det var i skogsarbetarkojorna när man kom på besök.



Bäst att passa på att få sig en liten pratstund.



Till och med reseledaren överraskades av resans innehåll.



En del tog det hela med ro.



Har paltkomat infunnit sig än?



Det var många år sedan man satte sig i en gunga sist - takten sitter ju kvar.



Ljuvligt!



Nu har Risten kallat upp på scenen och alla har tagit plats på vridläktaren. Risten berättar och tar gänget med på en rundtur.



Den gamla grävaren tillhör rekvesitan till morgondagens teaterpremiär.



Det var ju hemligt att ni skulle på teaterpremiären men ni fick ändå veta det nu idag. Hoppas det blev en trevlig stund.



Risten gestrikulerar över sina fina scener som naturen bjuder.



Los - Lina, Vildmannen, Risten & Dyng - Bengt TACKAR ER FÖR ERT BESÖK!
VÄLKOMMEN IGEN!

Dagens gäster vet inte var de skall landa innan dagens slut.



Inne i Bygdegården tar Vildmannen, Los-Lina & Risten emot. Lite förtäring innan de tar till orda.



Risten sjunger och står i.



Det måste ha gått vilt till på Finnskogen förr i tiden.



Ja, bra tokigt verkar det ha varit.



Bäst att skärpa till sig och lyssna ordentligt så man inte missar något.



Till och med chauffören ler.



Nu har det burit iväg till den gamla lanthandeln.



Skall man börja med att gå in eller stanna kvar ute?



Vi går nog in...



....några stannar ute och läser om utbudet...



...eller tittar på den gamla Monarken från 1951...



...eller handlar en karamellstrut och kanske några vykort.



Man kan få en tidning om rovdjur att läsa på bussen, vem vet, kanske man kan se en björn på vägen.



Gamla jobbarkompisar som träffas under helt andra förhållanden än man är van vid.



Nu har Risten anlänt till Finnskogsteatern, Loses.



Titta! Här dyker Vildmannen upp också, han håller på att värma upp nio pannor till kôlbullegräddning. En av skådespelarna har satt sig ner för en pratstund.



Det är bara att ställa sig i kön för att få sig en kôlbulle.



Risten har också tagit tag i kôlbullepannorna.



Hemkokt lingonsylt på lingon som är plockade på skogen.



Tre trallande jäntor som väntar på en välgräddad en.



Det här var toppen, skall smaka gott.



Du glömde väl inte sylten?



Dyng - Bengt har naturligtvis slutit upp bakom pannorna och jonglerar som vanligt med bullarna.



Det gäller att hitta ett ställe att sitta på. Smart med att hålla brickan över knäna - ett eget bord.



Skönt att sitta en stund i solen och låta maten sjunka in.



Los - Lina langar fram kôlbullarna.



Snart har alla fått, några backar får vi hoppas.



Det gick ockå att sitta i Teaterladan.



Tur med vädret - inget regn!



Chauffören har kommit till kaffet.



Kokkaffe och morotskaka smakar gott efter maten.



Nu har även Los - Lina satt sig ner, ja hon börjar ju bli gammar förståss.



Risten tar lite snack med damerna och kallar till läktaren.



Risten berättar vad som skall komma, de skall få ett smakprov på årets teater föreställning. Finnskogsteatern kommer att börja med sommarens föreställning "Omfemtiår" på lördag den 15 augusti och hålla på in i första veckan i september. Vill du gå? Besök deras hemsida så får du veta vilka dagar de spelar.



...folket på läktaren väntar, vad skall det här bli?



Strax sätter det igång med ett gräl mellan en full man och hans arga fru.



Det blir ett vådligt rabalder och hon kastar handgripligen ut honom...



...och kläderna kommer efter.



Folket på läktaren får sig ett gott skratt.



Nästa händelse utspelar sig på ett café.



Ungdomar som försöker gissa hur dansen ser ut om femti år.



Flera olika karaktärer.



En gammal grävmaskin ingår i sceneriet.



Oscar har kommit ut ur sin verkstad och spanar in en snygg tjej som han tar sikte på...



...hans fru avbryter baket som hon håller på med och har också tagit sikte på tjejen och Oscar som rände efter henne...



...och jagar genast hem honom med en dask av brödspaden så mjöldammet står som ett moln i luften.



Nu är det dags för hemfärd. Tack för att ni kom och besökte oss på Finnskogen.



Och tack Marianne att du tog initiativet till resan. Ni är mycket välkomna igen!

En gammal amason gjorde oss den äran med sitt besök tillsamman med sin ägare.



Från Örnsköldsvikstrakten kom de här motorcyklarna farande. De stannade en stund och pratade, och gissa om vi hade flera gemensamma nämnare.



En glasspaus innan de åkte vidare.

Evenemangskalendern kommer väl till pass för fortsatta dagar.



En kändis på Finnskogen tar med sig vännerna på en tur



Släkten har kommit på en snabbvisit. Hundarna stod ju naturligtvis på agendan för dagen.



Vi måste fylla på glassförrådet inför Minimarknaden.

Stugägare i Kölsjön gjorde sig ett ärende till "Westbergs".



"Kula" har fullt upp med guidningar i omgivningarna, hans pappa var en hejare på att springa på timmer när han flottade.



Stugubacksfolk har mycket att berätta om hur det var förr i tiden.



En rolig affär mitt på skogen.



Ett glatt gäng som körde finnskogsturen.



Liten glasspaus på Finnskogen.



Efter att ha hälsat på Daniel och Viktoria så smakar det bra med glass.



En karamellstrut kan vara bra att ha med sig när man åker utefter dessa gropiga vägar - man vet ju aldrig...



1949 var han ägare av Svartnäs lanthandel och nu får han se sin  kassabok i vår lanthandel, precis lika som när han skrev i den år 1949. Gissa om han blev både lyrisk och förvånad.



Han tillbringade några somrar vid "Bobaks" när han var i femårsålden. Roligt var det att ge honom en dokumentation om Bobaks.



"Tre trallande jäntor" från Belgien kom på cykel, dock "bara" från Stockholm.



Kaffe och morotskaka smakade så bra att de fick receptet med sig.



Färden fortsätter till Bollnäs i dag och därefter till Järvsö och bekanta.

Med "huset i bilen" kom en familj från Trollhättan. Och tänk! De hade hittat till katrineberg och den gamla lanthandeln...



...liksom hjortronplockarna från Bollnäs. En kopp kaffe och en målarmacka smakade bra...



...och naturligtvis den trevliga pratstunden med Trollhätteborna medans de tog en kaffe och morotskaka.



En del lämnar Finnskogen som stugägare för att kanske lämna över till nya ägare.
En stuga vid vackra Grannäsen här uppe på Finnskogen är nu till salu för intresserade. 



Återvändare som har rötter från både Stugubacken och Raman. Faktiskt så var man också med och byggde vägen mellan Katrineberg och Åmot 1957. Hur var det med stenarna som lades som grund och som säkert som "amen i kyrkan" skjuter upp förr eller senare...?

Här blir man ju ganska nostalgisk, som att kliva tillbaka i tiden.
Är man på genomresa över Finnskogen så smakar det bra med en glass.

 

Ja även karlarna vill ha en glass.



Från Ockelbo tog man sig upp på Finnskogen.



I mitten av 60-talet skedde det ett dubbelmord på en ensligt belägen boplats på Finnskogen, Jag kommer ihåg att jag körde ut varor som de skulle hämta vid den vanliga platsen vid sjön där de bodde. På eftermiddagen när jag kommmit tillbaka hem så  uppdagades det hemska morden,

Nu, 40 år senare, slumpade det sig så att ett syskonbarn till den ena parten kom på besök till lanthandeln och vi började prata om händelsen för 40 år sedan...



...liksom ett syskonbarn till den andra parten. Det blev ju naturligtvis mycket som diskuterades.

Man behöver inte komma med buss för att uppleva Finnskogen, det går bra med bil också.



Ja, en del har ju faktiskt bott i Hällfors i ungdomens dar och har en hel del att berätta.



Den gamla Monarken väcker en hel del minnen...



Att skriva i gästboken är faktiskt ett måste.
Tack för ert besök.

Den här bussen kom med rungande fart, full med glada och trevliga människor.



Inne i Bygdegården står det dukat med ordentlig gott kaffe, en rejäl macka och Lingon-Linneas strösselbitar. Källvatten står det ju förstås på borden också.



Kaffetörsten har brukat sätta in vid det här laget när man har färdats långväga, ända från Uppsala.



Jaa, man blir nästan lite "matelak"!



Det smakar bra med en påtår, ja även en tretår.



Ni kom med sommaren och värmen!



Vildmannen berättar ju förstås om det konstiga vattnet...



Risten tycker att det är bäst att se till att gubbarna dricker ordentligt...



...innan han drar igång sina gamla sånger - den där om ve'n.



Han är då för tokig den där Risten.



Jaa, verkligen.



Man måste ju lyssna även om man står i kö...



Los-Linas historia om löständerna - kan den verkligen vara sann?
Det där gnället om att hon inte fått tag på nån "kär" var väl inget att bry sig i.



Eller, kanske vi bör börja oroa oss nu - hon har ju slagit klorna i våran gubbe!



Nu bär det av till Westbergs gamla lanthandel, skall bli spännande att se den.



Var gjorde jag av med bussen?



Där nere på udden står den ju.



Vildmannen har tagit fram den gamla Monarken från 1951.



Och naturligtvis så fanns det någon som hade haft en likadan i sin ungdom.



Det finns en hel del att titta på i Westbergs gamla affär.



En karamellstrut måste man ju ha med på färden.



Och ett vykort som Roland Näslund knäppte när han satt på en stol ute på ett hygge för att fotografera kungsörn - och det kom en björn förbi...!

Den är tusen gånger mer värd än björnar fotograferade vid åtlingsplatser som är söndertrampade av människotillvanda björnar!



En karamellstrut var det här också.



Nu börjar Risten skramla med sin skälla igen, bäst att inta sin plats i bussen.
Intressant med föreläsningen om rovdjur som vi fick där ute - och vilka stora tassar vargen hade!
Nu blir det spännande att läsa Rovdjurstidningen under bussfärden som kommer att gå till Alfta gästis och en väntande lunch. Fast nästa stopp blir ju förstås i Gruvbergets kyrka med både sång och berättelser.

Tack för att ni kom till oss, hoppas att vi kommer att få återse några av er igen.

En buss med folk från Uppsala hade valt en hemlig tur. Turen var  med destination Finnskogen.
Skulle tro att de undrade vart de var på väg när de bara åkte genom skog och skog. Ja, chauffören undrade nog också om han hade åkt fel.



När de kom till Katrineberg och bygdegården så smakade det nog gott med en rejäl smörgås och hett kaffe.



Och Lingon-Linneas strösselbitar.



Det förunderliga källvattnet smakade nog också gott.



Fast mer spännande blev det nog när "Vildmannen" berättade om "Potenskällan".



Sitter han och undrar om han skall ta sig en klunk till tro?



Ja, bra tokigt var det allt.



Risten han sjunger och står i. Den där som blandade ut strömmingen med mört var allt bra tokig han.



Nu bär det av till det gamla Lanthandelsmuseumet.



Ett gäng härliga glada damer. Tänk vad roligt att få besök av dom. Och tänk, några hade ju faktiskt varit här förut .



Karamellstrut och vykort kan alltid vara bra att ha.




Efter att ha besökt Gruvberget och Byss-Olles så kommer man till Loses och Finnskogsteatern.
Chauffören tar ut ett extra trappsteg för att man skall nå ner till backen.



Nu är det bäst att skynda till maten som också är hemlig och väldigt speciell - kôlbullar.



Dom här pannorna skall få gå riktigt varma idag.



Det går åt mycket fläsk till kôlbullarna. Här försteks det i omgångar.



Hur var det med mansfolkets förmåga att göra många saker samtidigt? Nu är det nog dags för förstärkning snart, på kocksidan.



Tur att det kommit en till. Men, är det inte...?



Jo, mycket riktigt - det är Dyng-Bengt. Häftigt att han har kommit hit, han ligger ju på femte plats på länets populäraste händelse. Inte illa!
Risten har också tagit plats bakom pannorna. Det syns att han har gräddat mycket kôlbullar ute i kojorna när han var yngre, tagen sitter i.



Vilket starkt team. Både Risten, Dyng-Bengt och Vildmannen på samma gång!



Det syns att det är folk som är van att vistas ute i ur och skur. I dag är det fritt från skurar, efter alla dagar med mycket regnande. Men temperaturen är det dock inget vidare att skryta med och nordanvinden ta i rejält emellanåt.



Det är inte mjölk i mjölkkrukan, det är lingonsylt som är plockade på Finnskogen.



Man kan förstå att stenen ligger på papperstallrikarna när det blåser som det gör idag. Annars skulle tallrikarna fara runt som "Flygande tefat" över hela Finnskogen.



Vi har ju gemensamma hundspannsbekanta, eller hur?

Men hur gör han, Dyng-Bengt, med kôlbullen?



Men titta! Det står ju en kôlbulle på högkant, vad händer?



Törs man verkligen äta den där som har härjat runt i luften på det där viset?



Chaufför'n står sist i kön och spanar in sina resenärer, ser till att ingen blir utan.



Kaffe och en bit morotskaka smakar nog bra efter kôlbullen.



Och sockerpaketet står på bordet som det gjorde i kolarkojorna när kolarna satt och intog sin måltid.



En servett, bäst att lägga på tyngden efteråt så inte servetterna börjar få vingar...



...och fler kaffesugna.



Den här jättekåtan erbjuder skydd för nordanvindarna.



Här har vi en som fixat sig ett eget bord...



...och en till. Faktiskt en som kört hundspann med Worstrar tidigare.



Här har man hittat ett bord för fyra.



Och en egen "stubbhörna". Hur var det med gafflarna?



Mätt och belåten?



Glad och nöjd?



Både och?



Det fanns ju också stubbar ute.



Här finns en hemslöjdslada med försäljning.



Lite av varje att titta på och kanske köpa?



Risten har skramlat med sin skälla och samlat till en stunds underhållning på vridläktaren.



Ja den där Risten, hans historier har ju faktiskt räckt hela dagen! Hur kan han minnas så mycket?

Snart är det tid för årets uppsättning av sommarteatern, "OMFEMTIÅR". Undrar om det handlar om hur det är femtiår framåt i tiden eller om det är femtiår tillbaka i tiden - fast då kommer det ju att handla om nutid...

Det skall bli spännande att gå och se föreställningen - en annan har ju varit på alla genom åren.

Är du intresserad?   Läs här på deras hemmsida om tider m.m.



Los-Lina tar sig en kôlbulle på "stående fot".



Björktrasten sitter i trädet och tittar på alla besökare...



...hon flyger till boet som hon byggt under takåsen på läktaren och matar sina ungar...



...så flyger hon tillbaka igen. Kanske hon sitter och grunnar på när nästa buss kommer.

Tack för att ni kom till oss och ni är mycket välkommen tillbaka.

Här kommer vi att lägga in besökare till Finnskogsupplevelser i fortsättningen