finnskogsupplevelser

Första stoppet är Vinströmmen som ofta var vårt utflyktsmål för både paddling och rekreation. Stället hade fått massor av husvagnar från att ha varit ett helt tomt på andra än vår.



Härliga sanddynor.



En älg stannade upp och iaktog oss en stund, lagom för att knäppa några kort.



Det blev allt mer kuperad terräng ju längre norrut man kom.



I Åsarna fanns det här gamla magasinet med reklam för optik. Undrar om det är i gång fortfarande?



Den här fint renoverade gamla bussen stod uppställd bredvid "optikladan".



Skylten "fullsatt" var nerfälld och cykelstället noggrant hopknutet.



Längre norrut kan man skönja fjällsidan som eroderat och gruset liggande nere vid foten.



Vi började söka oss lite på sidan av vägen för att hitta en bra plats att stanna och sova på och hamnade mitt på en smal dammarm. Det blev lite spännande att se om vi skulle lyckas att ta oss därifrån utan att backa. Turligt nog så kunde vi fortsätta rakt fram.



En uppdämd fors som slutat forsa fram.



Men den tillverkar ju istället elektricitet åt oss energislukande människor.



Vi gjorde en liten stickare in till en annan fors för att rasta Bullen och ta en kopp fika samtidigt som vi ville titta på forsen.



Det var en riktig hängbro över den, av tiden och vattnet, nergrävda forsen som flöt fram långt under oss.



Man fick lätt svindel när man tittade ner.



Ett loppis hann vi med också, ja faktiskt hann vi med ganska många. Här hade ett par från Bergby slagit sig ner under sommaren.



"Varning för lösgående kor"! Det var länge sedan man såg en sådan skylt. Man saknar verkligen Bobakskorna som gick lös här på skogen.



Komockorna ligger uppradade efter vägen och några av korna har tagit paus för att ligga ner och idissla en stund.



Är hon inte en riktigt söt kossa?



Nu börjar granarna ändra utseende och bli smala och höga med ett tufsigt utseende. Det syns att vi börjar komma upp på högre höjder.



Ett avslappnat sätt att köra moppe på.



Älgarna har bytts ut till renar...



Den stannade och iaktog oss i smyg.



Nu börjar man se fjällen, Ja till och med snö. Ljungdalen blir nästa anhalt.



Här finns inte så många hus men hotell finns det flera av.



Vi gjorde ett besök på gammelgården som var öppet och serverade våfflor. Jag har alltid önskat att prova på våfflor som gärna serveras på dessa breddgrader.



Ett gammalt hus från 1700 talet som man flyttat från byn till en plats lite på sidan.



Möblerna fanns kvar och huset såg ut som det gjort i originalskick.



Det här var ena riktiga speciella stolar som kunde vecklas ut...



...och bli till en trappstege. Fiffigt va'?



Ett "spiketält", som min bror Dan som bor i Norge kallar sådana här tillbyggnader.



En vindmölla som stod helt ensam på ett ställe, varför inte några till?



När vi skulle köra upp på Sveriges högst belägna väg så passerade vi detta gigantiska snöblad som man använder för att hålla undan snön på vägen med.



Om man inte har fällt ner bommarna för att vägen är blockerad med snö.



Eller när den är avstängd enligt skylten ovan.



Uppe på högsta punkten på Flatruet stod en sten som man reste när man byggde vägen.



Folk har börjat lägga till stenar runt den stora, en del skriver ett litet meddelande på sin sten innan de lägger den till de övriga.



Det var en vidunderlig utsikt runt om, i alla riktningar.



Bullen fick gå en promenad ut på fjället med husse, dock fick han gå i koppel vilket han är mycket dålig på och snurrade runt husse så han nästa ramlade omkull.



En liten fågelunge bodde under en sten mitt på fjället.



Mamman gjorde allt för att locka bort mig från boet - hon lyckades förstås till slut.



Fina vyer.



Vi slog oss ner med varsitt glas vin och tomar. Bra kombination? Eller...?
Sist vi låg över på Flatruet så var vi helt ensamma, nu var det åtta husbilar och några husvagnar som parkerat inför natten.



Bullen ser dock missnöjd ut  när han sitter fast i koppel.



Men det kanske var tur när de nymärkta renarna kom förbi. En man som stod med kameran uppriggad för att invänta och fota solnedgången fick plötsligt ett helt annat scenario att intressera sig för.



Molnen låg lågt över Helags så mannen gav upp och åkte hem. Men jag fick en bild, dock hann solen passera Helags då jag satt och löste sudoko och missade solnedgången.



Morgonen därefter så började vi vår färd nerför Flatruet.



Strax kom vi ner till Mittådalens sameby.



En riktigt gammal kåta stod övergiven, här har nog många bott under renskiljningarna i svunna tider.



Det var nog bekvämare att bo i det här huset kanske.



Renarna gick och betade bland husen.



Här stannade vi för att titta på uppsatta kort som berättade samernas historia.



Det fanns en liten butik inne i en alldeles nygjord kåta. Två leksaksrenar stod utanför.



Och en mycket trevlig dam, som för övrigt var en alldeles äkta same, sålde en fantastiskt massa sameslöjdade hantverk. Min mormor hade visst samisk bakgrund.



Vilka härliga färger va'?



Dom hade en alldeles ny kåta som byggts upp enligt gamla traditioner, man hade återanvänt en hel del...



...som de här björkslanorna som hade en perfekt böj för att hålla upp en kåta och bilda ett rökhål.



Här kan man få sitta och dricka kaffe med dopp om det är dåligt väder ute. Härligt med mjukt sviktande björkris och ett renskinn ovanpå.



Man kan köpa sig ett eget renskinn också.



Vi fick tag på ett tändstål med benskaft som skall få ersätta det tappade tändstålet på Leifs kniv.



En K-märkt skylt från äldre dagar. Gissa varför den är K-märkt!



Vi kom fram till Funäsdalen och det hade förändrats en hel del på sista tiden.



Det har exploaterats med trendiga byggnader så att det skall passa stadsbor som dristar sig ut på landet. Det planeras visst ett slags galleria centrum också.



Den här stugan i Tännäs brukade vi bo i när vi följde med min pappa upp till fjällen för att fiska och gå på tur.



Tyvärr såg vi inte en enda gubbe men de finns, det kan man ju se på skylten.



Efter att ha åkt på sveriges högst belägna väg så passade det ju att köra igenom sveriges högst belägna by också.



Fin liten stuga.



Här var det en hel del renar må ni tro, omkring 1000 stycken som betade i omgivningarna.



En varningsskylt för björnar? Då måste dom ha fler björnar än oss. Kan det vara möjligt?



Två trevliga damer som hade ett loppis som vi besökte.



Den här björnen var den enda vi såg. Förresten ryktades det om att det varit Norrmän som satt upp björnskylten...



Varför inte lägga sveriges största träbjörn till samlingarna.



Fågelsjö gammelgård hade stängt för dagen så vi får spara med att besöka den till ett annat tillfälle.



Lite historik.



Vi skulle svänga ut mot ett nedlagt flygfält och såg en person ligga inne i skogen tll synes orörlig, förmodligen död.



Leif fick gå dit och titta innan vi slog larm till 112. Det visade sig vara en docka som tydligen suttit upprätt på en påle med en kaffepanna i handen...! Det blev alltså inget samtal till 112. Man kan undra hur många anmälningar som andra förskräckta personer slagit larm om före oss.



Klockan halv tolv på natten kom det en skärmflygare in för landning, ytterligare en kom efter ett tag.



På morgonen startade det ett ultralätt plan som gjorde en liten sväng innan den landade igen.



Vi följde skyltarna till ett loppis alldeles intill flygplatsen och denna man som skrivit en bok om "Mystiska träd", spännande. Vill ni besöka stället? Klicka här.



Han sålde bland annat den här kopieringsmaskinen.



Intressant med rovdjursvaktande hundar för får och andra tamdjur.



Dock kunde vi inte upptäcka hunden, kanske han var så lik ett får så han helt enkelt inte syntes i flocken.



Ett spännande besök var i Skattungbyn och den gamla affären som liksom vår var från 1800 talet.



En mycket trevlig dam tog emot oss och berättade mycket spännande om affärens tidigare historia.



Man sålde hemslöjd som tillverkades av föreningsmedlemmar som för övrigt skötte hela ruljansen.
Hoppas att de kommer till oss på ett besök så vi får visa upp vår affär för dem.



Undrar vad den här imponerande byggnaden haft för uppgift tidigare. Man hade börjat rusta upp den med nya fönster. Spännande att se vad det blir i förlängningen.



I Svabensverk annonserade man om en auktion som skulle börja om mindre än en timme, vi bestämde oss för att gå in och titta om det var något intressant som skulle säljas - ja kanske något som skulle passa till vår affär. Vi gjorde ett överslag på hur mycket kontanter vi hade tillsammans och konstaterade att max 600 kr hade vi att spendera.



Det var bara att konstatera att det skulle inte ens räcka till ett första utrop. Det visade sig vara äkta persiska mattor och dyrbar konst, lite annat dyrt var det också.



Vi gick därifrån och tittade på herrgården som vi varit och besökt när förre ägaren bodde kvar.
Den var mycket imponerande, eller hur?

Fyra härliga dagar som nomad kändes bra, nu är det bara att åka hem och ta itu med alla "måsten" igen...