finnskogsupplevelser

Idag sökte vi oss på andra sidan Finnskogen, nämligen Dalarna och Falun.
Åt vilket håll vi än väljer att åka så bär det av nedåt mot lägre höjder och bergen visar sig under ett blått skimmer. Vacker vy, eller hur?



Snön har ännu inte försvunnit helt och hållet.



En mycket viktig gruva som försåg hela Finnskogen med järnmalm. I katrineberg hade vi stångjärnshammare som bearbetade malmen som kom från den här gruvan.



Vi stannade för att köpa lampor till bilen vid den här Gulf macken.
Man ser att det är på landet för det är inte bara en mack utan både taxi och kiosk.



Så här såg det ut - privata hus låg alltid i mackens närhet.



Bonden körde med sin traktor till macken. Leif passade på att köpa oss varsin glass åt oss.



När vi kom in till sta'n så lade jag märke till det här paret - DET ÄR JU MIN SVÄRFAR!
Men han har ju varit avliden i ganska många år nu så det kan det ju inte vara.



Jag tar dock kontakt med dem och får knäppa ett kort. Det var ett mycket trevligt gammalt par som gärna ställde upp för kameran.



En nunna som tankade sin bil, en mycket sällsynt bild.



En annan som tankade sin bil som hade både björn och fåglar på sin ruta - var han på väg ut i naturen för att fota kanske?



Vi gjorde oss tid att köra mot de fem vindkraftverk som orsakat sådant enormt trauma hos sommargäster på Finnskogen. Konstigt nog så är det icke fastboende som är värst med att bråka vare sig det gäller vindmöllor, hästar eller annat inslag i naturen som de inte gillar.



Ett scenario var att vägarna skulle få opropotionerligt gigantiska gator med nerhuggna träd långt in i skogen för att de stora frakterna skulle kunna ta sig fram. Den här vägen är absolut inte nygjord, den är defernitivt en gammal väg som fått ett nytt bärlager vilket vi ser som positivt. Bra att köra på.



En nybryten väg som går mellan de fem möllorna.



Leif poserar framför en av möllorna som hette Henrika. Alla möllor hade sitt eget namn.



Risken för nerfallande is och snö har starkt reducerats de sista veckorna.



De var olika som ägde möllorna. Det skulle inte vara dumt att vara delägare i en av möllorna. Jag vet några privatpersoner som är det.



Husse kollar överdelen och Bullen tar nedre delen.



Den här heter Alma.



Skoterspåret går rakt genom området vilket jag inte kan se som något hinder som viss propaganda basunerar ut.
Man känner igen tagen inom vargdebatten...



Hur var det med vägarna? Hur bred skulle dom bli?



En liten tjärn med en båt i, kan fisken vara kvar tro? Eller har den gett sig iväg också?



En liten koja står en bit från möllan, hur skall det bli tro? Fast det finns nog inte byggnadlov på den så den finns nog inte med i kalkylerna.



Tyvärr så var det helt vindstilla och möllorna snurrade inte när vi åkte dit på hemvägen, dock gjorde de det när vi åkte in till Falun.
Vi kommer att åka hit nästa gång vi åker åt det här hållet, såvida de snurrar. Det skall bli spännande att kolla upp det enorma dånet som den negativa propagandan vittnar om...



Jag upplevde kärnkraftolyckan från Tjernobyl (vi bodde i Gävle, Bomhus då) och fick det radioakiva regnet över mig, jag mätte strålningen med en geigermätare i en hopkrattad lövhög på tomten, både grannens och vår. Mätaren bara smattrade upp mot 35 000 bq på ett ögonblick. Jag har helt klart för mig den bakgrundsstrålning som är normal. Det här var mycket mycket mycket långt ifrån normalt.



Den som försöker stoppa utbyggnaden med vindkraftverk för sin egen vinnings skull tycker jag utför en riktigt kriminell och egoistiskt handling. Och om man därtillika förespråkar kärnkraft som en ofarlig och bra enrgikälla, då lever man inte i min verklighet...