Rospiggar på besök på Finnskogen den 27 maj



Risten håller utkik efter en buss om han hört ryktas om skall komma idag.Han skyndar sig ut så fort han hör den komma.



Från Roslagen till Finnskogen  har dagens gäster förflyttat sig med en buss som egentligen hör hemma i fjällen - man kan kanske säga att de tagit sig från havet och stannat mitt emellan, hos oss.



Ja, det ser inte så märkvärdigt ut på utsidan men inuti kan man skönja den aktivitet som det var förr i tiden som sädesmagasin. Väggarna är gediget timmer och balkarna är tjocka som många träd var förr i tiden.



Nu skall det smaka med en rejäl "målarmacka" och "Lingon - Linneas" strösselbitar. Kaffet är nykokt och starkt och vatten från "Potenskällan" finns det också på borden.



En liten trevlig stund blir det med både berättelser och sång.



Los - Linas historier kan väl inte vara sanna - eller...?



Nu har Risten tagit med sig gruppen till Westbergs gamla lanthandel.



Här var det minsann en massa gamla varor på hyllorna.



En karamellstrut kan alltid vara bra att ha på resten av resan, man vet ju aldrig när man får sig något till livs nästa gång...



Strutarna var sprängfyllda.



Ja chauffören kan också behöva en.



Den gamla monarken väckte gamla minnen till livs.



Avtryck från vargtassen visar hur väldigt stora tassar den har. Fö att inte tala om hur en vargskit luktade...



Efter Katrineberg blev det ett besök i Gruvberget och Staffanskyrkan, med berättelser och mycket vacker sång.

Därefter kom man till Loses och Finnskogsteatern.



En stor eld och en stor kåta, vad vankas det här månntro?



Risten tar med sig gästerna.



Leif håller på att förbereda palla de nio pannerna over den stora elden.



Det gäller att ha en redig eld för att det skall gå undan med Kôlbullegräddningen.



Ja kön växer till med hungriga resenärer.



En Kôlbulle med hemkokt lingonsylt från skogen och lingondricka därtill.



Risten har hoppat in bakom pannorna och gräddar för fullt. Börjar han inte bli lite oroväckande röd i ansiktet. Kan det möjligen vara för hett?



Hoppas det kommer att smaka bra.



Det pågick en annan aktivitet på Loses där pensionärer hade möte, de skulle grilla vid en eld i närheten. Men när de fick se att vi hade Kôlbullar så var det några som kom och ville ha sig en Kôlbulle istället.



Nu gäller det att hitta sig en plats att sitta.



Och kan ni tänka er, inne i kåtan var det varma eldar som brann och man kunde sitta på en kubbe och ha tallriken på en.



Eller man kunde sitta vid ett bord och äta sin Kôlbulle.



Det smakade mycket bra.



För de flesta var det en ny smakupplevelse att äta skogsarbetarnas traditionella rätt.



Efter maten vankades det kaffe och morotskaka.



Risten passar på att få i sig en Kôlbulle och samtidigt prata med en trevlig dam. Ja, kan man inte skönja en liten flört?



Sockerpaketet på bordet som det gick för sig på skogsarbetarnas tid ute i kojorna.



Här har det uppstått tycke mellan en dam och en gunga, fantastiskt roligt och balansen sitter i sedan barnsben.



Nu har Risten börjat samla folket på vridläktaren. Det blir en stunds samkväm.



Leif har dock lite att prata om med damen som just skall ta en kopp kaffe.



Så här såg Kolarkojorna ut som stod här och där ute i skogarna.



I eldstaden gjorde Kolaren sin Kôlbulle.



I slafen sov han, ja här kunde två stycken sova.



Nu är de klara på läktaren och skall åka vidare till Byss - Olles gårdsmuseum.
Tack för att ni kom till oss, hoppas ni haft en trevlig dag. Vi kanske ses igen någon gång, välkommen igen.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
web counter