Inte en gång till...!



Hej!

I går hände det igen - två hundar drog iväg!

Leif skulle fylla på halm i kojorna samt mata dem. Under tiden skulle jag vara ute på gården och, som i vanlig ordning, umgås och passa dem så de inte springer ut på vägen vilket de absolut inte brukar göra.

Ronja och Ulva var först ute och drog direkt ut på vägen, lyssnade inte på kallelse. Leif fick springa ut och vinka åt en bil som råkade komma precis då (på vintrarna kan det komma 4-5 bilar på en hel dag, på sommaren dock fler) .

Vi tog bilen och följde efter hundarna, de sprang fram på "Bruket". Ulva kom genast fram till oss och visade hur glad hon var att matte och husse kom och "räddade" henne från det farliga, otäcka och okända. Ronja hade sprungit in på grannens tomt och höll på att vänslas med grannens jakthund. När jag försökte ta henne gled hon bara undan - hon var omöjlig att ta!

Vi tog hand om Ronja för tio år sedan via en omplacering. Hennes dåvarande matte ville inte ha henne kvar på grund av att hon inte fick kontakt med henne. Detta är just Ronjas problem, social inkompetens, skulle hon vara människa skulle jag bedöma henne som autistisk! Jag drog mig till minnes att hennes dåvarande matte också hade vissa problem så det förstärkte nog Ronjas sätt att bete sig mot människor.

Ronja har fått fyra avkommor och av dem är det en som blivit lika som henne, de andra tre är fullt sociala. Det kan också vara en gen som poppat upp i arvet från den skygga vargen.

Vi fick dock tag på henne med hjälp av lite falukorv som en annan granne kom med.


Våra hundar har aldrig brukat avvika från gården och flocken. Skulle tro att de lärde sig från Balo och Pajas´ rymning tidigare i veckan.


Hundarna lär sig mycket lätt, åtminstone sattyg. T.ex. skulle vi ut med ett stort antal gäster och vårt hundantal inte räckte till, lejde vi in en bekant som kört hundspann längre än oss (vi har kört 35 år). Hans hundar hade aldrig bitit i linorna så han kunde använda vanliga nylonrep. Vi däremot var tvungna att använda vajer då våra hundar sliter, tuggar och drar i linorna för att de är så laddade. Under tiden som vi selade in och spände för våra hundar, 35 stycken tillsammans, så lärde sig hans hundar att tugga på linan. Resultatet blev att åtta hundar av hans tiospann tuggades loss och drog iväg.

Så lätt lär dom sig!


Nu får hundarna kollektiv bestraffning och får endast springa runt i rastgården (den är ganska stor den också). Vi kommer att börja höstträningen i veckan och då får dom börja jobba och glömmer tankarna på rymning - ingen vill ju gå miste om en träning...


Gullan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
web counter