finnskogsupplevelser

Hej!

I går var vi in till strorsta´n, Gävle. Bocken hade inte kommit på plats ännu, dock är det på gång. Det nya som gäller för bocken i år är att den inte skall behandlas med flamskyddsmedel. Anledningen till det är enligt kommunens utsago att "den fick en konstig grå färg"! Jag tror att den verkliga orsaken är just att den INTE KAN BRINNA! Bockens intresse världen över ligger just i om den skall brinna eller inte. Om den skall brinna före eller efter jul - det pågår en stor vadslagning om vilket. Det är ju dumt att lägga ut stora pengar på en massa reklam för att saluföra Gävle - när man har den bästa reklamgrejen, så att säga, på köpet.

Jag hade hellre godtagit förklaringen att inte man inte impregnerar p.g.a miljön.

Nog om den bocken, nu pratar vi om den andra bocken som vi åkte in till sta´n för att hämta.

Anna H. ringde till oss och frågade om vi ville ha en bock till våra hundar, som hundmat - vi tackade naturligtvis ja.

Leif har just hängt upp bocken, han håller på att skära 26 stora bitar som hundarna skall få och tugga på. Bakka & Billan, som har första parkett, står och iaktar alla steg. De vet vad som är på gång - dreglet har redan börjat sippra (Pavlos hundar).

Anna H. var en av småtjejerna som höll till i stallet när vår dotter också höll till där. Hon var skötare på en Lippiza´ner -hingst som hette Florian. Vår dotter var skötare på en ridskolehäst som hette Curry, en riktig luring som jag brukade rida. Vid ett luciatåg, i ridklubben regi skulle vi genom sta´n (Gävle) upp på söder, red jag Curry och Bertil Ö. red Florian. Det var två vackra vita hästar som vi smyckat med röda benlindor, vi bar tomtekläder, jag var tomtemor och han tomtefar. Vi red som tätryttare och hade luciatåget med ett tretttiotal hästar efter oss. Ingen eskort av polis hade kunnat ordnas så vi fick rida i den vanliga trafiken. Många av hästarna var "skvattna" unghästar som var vettskrämda för trafiken och framför allt bussarnas pysande bromshydralik.

                                             

Anna H. intresserade sig senare för vallhundar och för att valla får så behövs det ju får.

Hon skaffade får och till dem behövdes ju ett stängsel, helst ett rovdjurssäkert stängsel.

Leif drog ihop medlemmar från Rovdjursföreningen och satte upp ett fint stängsel åt Anna, alldeles i utkanten av sta´n.
 
Gullan