Räven



Förr i tiden var räven mycket skygg för folk, den drog iväg så fort man visade sig. Annat är det med rävarna nu för tiden.
Den här räven kom varje natt och gick upp på bron för att leta efter något ätbart. Han gick bara några meter från en hundgård som vi temporärt hade vid ingången till huset. Hundarna skällde naturligtvis på honom till att börja med men han lät sig inte skrämmas iväg. Till slut struntade hundarna att ens lyfta på huvudena för honom.

Han lärde sig också att det kom fryst kött (hundmat) i block om fem kilo som transportören lastade av utanför huset. Transporten kom om nätterna och då blev det liggande på marken för att läggas i frysarna dagen efter. Räven passade då på att försöka dra iväg med blocken - men de var för tunga. De låg dock utspridda över hela gården på morgonen efter.

Här om kvällen var räven framme och tog bocken som vi haft upphängd till fåglarna. Han släpade den på andra sidan bäcken upp mot backen där hundarna leker. Den är nog uppäten vid det här laget.

Nu har räven kommit på ytterligare ett sätt att få sig ett mål. Han går i vårt hundspannsspår. Alldeles i början när hundarna kommit igång och springa så kommer deras magar igång och de "skiter" i farten. Det betyder att hela första raksträckan är fullt av "skit". Räven går och stoppar i sig den ena efter den andra...!

Sebirian Huskey är en gammal ras som man använt till expeditioner i långa tider. Den har en mycket låg ämnesomsättning och tar vara på födan väldigt effektivt, den till och med äter sin egen "skit".

Just den här räven blev matad av sommargäster och blev väldigt tam, han gick in i gårdar och stal stövlar och skor m.m
När Sommargästerna åkt hem kom den till oss andra, den var ju van att få korvar från handen.

Det visade sig att räven hade skabb. Vi var väldigt oroliga för att få skabb på våra hundar, tänk att bada 25 hundar - mitt i vintern!

En bekant i hundspannsvärlden flyttade norrut och hade inte hunnit bygga hundgårdar ännu, hundarna satt fast på "långkätting". Varje natt blev hon väckt av att hundarna förde ett himla liv. En morgon såg hon att det gått en räv förbi hundarna, det hade snöat på natten. Räven hade bara gått några dm från hundarna, han visste precis hur långt de nådde. Hon tog och förlängde kättingen för den tuffaste hunden, och tänk! Räven låg död bredvid hundarna på morgonen.
Därefter fick hon sova ostört.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
web counter