finnskogsupplevelser

Den sista "ölpinken" som Alfahannen gjorde i närheten av oss var den 16 februari. Det känns mycket sorgligt.

Vi har haft många hannar som varit så gamla att man tror att de inte bryr sig om löptikar och därför fått gå tillsammans med dem. Man är säker på att "han kan ändå ingenting göra".
Vi satte vår hund, Ludde, tillsamman med en tik som löpte. Han tog ut sig helt och låg nästan död utanför hundkojan när Leif kom ut. Vi tog in honom och fick i honom salt/sockerlösning så han kvicknade till och levde ett tag till.

Tankarna går till Alfahannen och hans ev. parning. Den tar på både krafter och vikten på en gammal hanne.
Skulle det kunna vara en anledning till att han dog?



Natten mot den 10 januari var han in mot gården och markerade vid en granbuske vid hundspannsspåret.
Jag kommer mycket väl ihåg att jag hade stora problem med ledarhunden som tvärstannade vid busken och därefter genast vände till en löptik som gick i spannet. Vi hade ungefär sex tikar som löpte samtidigt så hannarna var ganska okoncentrerade på sitt arbete.

Bullen, som springer lös på gården som gårdshund, har sedan dess gått ut till busken och pinkat  han också.
Han går dit och pinkar och går sedan in på tomten igen. Han går nog dit minst en gång om dagen. Skall bli intressant och se hur länge han kommer att hålla på med det.