...och uppföljning av gårdagens vargspår...



Leif åkte ut tidigt i morse för att få en överblick av vargspåren som vi upptäckte igår. Det var spår med olika datum då det var både spår med några fjun snö i och spår utan snö.
Här ovan har de kommit ut från skogen och gått ut på Grästjärn.



...delat upp sig och sprungit runt...



...gått mellan vårt hus och grannens..



...följt hundspannsspåret fram emot vårt hus,som syns i bakgrunden. Revirmarkerat i snöhögen.



Bullen går runt och har koll på "sina" löptikar och reviret. Han stannar dock på gården.

Under tiden "Spårveckan" pågått så har vår, just nu gårdshund Bullen, varit mycket oregerlig och "tjatat" på mig hela tiden om att få gå ut.
Han har väckt mig på nätterna för att bli utsläppt. Värst var han natten mellan 3 - 4 jan då han klev runt på mig för att jag skulle vakna. Ja, han var ute två - tre gånger om nätterna.
Han har faktiskt aldrig betett sig så angeläget och pockande förut. Han har dock nöjt sig med att vara ute en liten stund för att sedan komma direkt när jag ropade på honom.

Vis av hundar som kissat inne om de inte omedelbart fått gå ut efter att de visat behovet så törs man ju faktiskt inte chansa. 

Vi har just nu ett fyrtal tikar som löper så lite av tjatet hade nog med dem att göra. Faktiskt så trodde jag att det var hela orsaken till hans beteende.

När husse kom hem från "Spårveckan" så blev plötsligt hunden lugn igen så jag tolkade det som om han saknat husse. Husse blev ju naturligtvis märkvärdigt stolt av att Bullen hade saknat honom.



Bullen pinkar in sitt revir.

Hundarna i hundgårdarna har varit väldigt aktiva och gruffande, inte bara det vanliga ylandet när vargarna är i närheten.
De gruffade som den gången när en igelkott kröp framför hundgårdarna, eller när huggormarna kröp i och utanför hundgårdarna. Eller när räv eller älg går och stryker. 

Som jag tolkar det så här i efterhand så är det ju naturligtvis vargarnas närhet som varit stor del i att Bullen hela tiden skulle ut och hålla koll på "sin" gård.

Tyvärr så får jag nog ta av husse lite av lyckan av att vara så saknad av Bullen. Fast skall jag vara riktigt ärlig så har han nog saknat honom en del ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
web counter