finnskogsupplevelser

Carolina, Björn och Dagmar sitter och diskuterar morgondagens spårning.

Alla (nästan) har strålat samman med utrustning såsom skidor, lämpliga kläder, några GPS, ryggsäckar m.m.
Carolina och Dagmar var med Leif och spårade det nya reviret som kom till för några år sedan, "Svartboreviret".
Där sköts en ung tafatt hanne som knappt var könsmogen och en tik som revirmarkerade.

De sköts för att de fick skulden för att ett antal får rivits vid Älvkalhed vilket fårägarna och många, många andra som bor och verkar i revirområdet avhåller sig mot med bestämdhet. Alla är eniga om att fåren revs av en ensam varg.

De sköts också för att tre hundar blivit rivna av varg.
Här på Finnskogen har vi haft varg sedan mitten av 80-talet. Jägarna har hela tiden jagat med lösspringande hund, det har aldrig hänt någon incident med hund och varg - förutom grannens hund, Emma, som lekte med vargtiken utanför deras hus.

Den första incidenten var när en jägare var ute och jagade med en jämthund, hunden fick upp spår på en varg (förmodligen ungvarg). Hunden stack efter vargen och drev den under två timmar, de stannade och slogs emellanåt.
Hunden klarade sig men var full med dräneringsrör från alla sår han fått. Den stackars hunden förstod inte bättre än att jaga vargen, den var så tuff så att den knappt var lämplig att ens gå på älg. Leif träffade jägaren hos veterinären som berättade om förloppet.

Efter denna incident blev tre hundar attakerade och dödade av varg.
Anmärkningsvärt är att den sista hunden vargdödades efter att "Svartboparet" avlivats...!

Turligt nog så verkar den trenden vara bruten och våra vargar uppträder fortfarande avvärjande mot hundar.