Vargläget här på finnskogen
Den 17 nov 2008 skrev vi följande om vargläget här på finnskogen
Har Amungenvargarna tagit över Ockelboreviret här runt Katrineberg?
I vårt nätverk här på skogen pekar inget åt det hållet. Spår och synobsar visar med all tydlighet att båda reviren troligen finns kvar.
Man får inte glömma att alfatiken, i Amungen, sprang i Ockelboreviret som liten valp.
När hon blev alfatik i Amungen fick hon, redan då, en bit mark av Ockelboparet, som en typ av hemgift kan man säga.
En tillfällig försvagning för vargarna i Ockelboreviret inträffade när alfahannen gick ensam här ett tag, han fick då svårt att upprätthålla sitt revir. Man kunde då se att Amungenvargarna trängde sig in en bra bit i reviret.
Alfatiken i Ockelboreviret levde fortfafarande, enligt det senaste analyserade spillningsproven, 2007 01 17.
Hon Föddes I Gillhovsreviret 91,92 eller 93.
Att hon, som kanske sveriges äldsta varg, i vilt tillstånd (mellan 14-16 år), har kunnat leva så många månader till är föga troligt.
På spårsnön förra vintern verkade det som om det kommit hit en ny tik till Ockelbohannen. I bland var det ett spår och ibland två spår. I ett av de ensamma spåren fanns det löpblod.
Amungenvargarna tog då chansen att temporärt försöka flytta sin revirgräns lite längre österut. De har enligt andra rykten fått ge efter för Siljansringen, som var fler vargar i sin familjegrupp i vintras.
En föryngring har skett här i närheten av Katrineberg. Enligt vad vi tror så har det kanske inte blivit någon föryngring i Amungen i år, vi får väl se när spårsnön kommer.
Med facit i hand
Nu vet vi att det är Ockelboparet som fortfarande rör sig i våra skogar. Ockelbohannen var en av de vargar som märktes den 29 februari tillsammans med sin åttamånaders son. Han är född i Årjäng 1998 och varit Alfahanne sedan slutet av 2000.
Sonen (ovan) var en av den största valpar som märkts, han vägde 44 kg. Alfahannen, pappan, vägde 51 kg. Dagen efter märktes ytterligare två hanvalpar som vägde 43 och 44 kg.
Det får tankarna att gå tillbaka till Amungenvargarna när de bildade familj, 2004.
I spåren efter Amungenrevirets individer utmärkte sig då en av dem med de största tassavtryck vi någonsin sett. Vi kallade honom "Bigfoot" när vi talade om honom.
Det var antagligen "Bigfoot" som flera av våra bekanta sett vid olika tillfällen. De omnämde honom/henne som -"en enormt stor varg, den största jag någonsin sett".
Eftersom det blivit så stora valpar efter Alfahannen i Ockelbo så är det enligt våra teorier stor sannolikhet att det kan vara Alfahannens nya tik som bär på en liknande gen, den som ger storväxthet. Det kan mycket väl vara en avkomma från den storväxta individen i Amungenreviret.
Kortet ovan är Svartboparet som avlivades 2006. Tiken, den minsta av dem, var från Furudalsreviret. Hannen, den största, var från Amungenreviret. Man kan skönja att han är storväxt även fast han jämförs med en tik. Vi spårade dem när de nyligen träffats och lade då märke till storleken på honom via spår och krafs.
Den skjutna hannens spår, vintern 2005.
Som man ser på bilden (högst upp) är valpen och även pappan ganska mörka och röda i pälsen.
Sommaren 2007 såg vi en stor varg som sprang över vägen mitt framför bilen, vargen var då inne i Ockelborevirets område. Den vargen var mycket ljusare än dessa vargar trots att de blir ljusare under vinterperioden då de har den ljusa underullen. Ja, man kan faktiskt likna den mer med den avlivade hannen från Svartbo.
Var det en strövarg? Eller var det en tik från Amungenreviret? Ockelbohannen hade redan förra vintern sällskap av en löpande revirmarkerande tik, kan det vara den vi såg?
Det skall bli spännande att få följa de framtida DNA - jämförelser som kommer att klargöra hur släktförhållandena verkligen förhåller sig.
När hannen kom till det här området, till den dåvarande tiken och bildade Ockelboreviret så ville man märka flocken på tio individer. Men! Dock inte forskningen! Det var ett privat bolag som ville märka - och bara deras anställda skulle få pejla. Turligt nog så blev det inte verklighet av detta märkliga påfund. Det var ju då ett ständigt tugg om att vargarna skulle bort till varje pris, ja till och med skott avlossades.
Tänk att kunna pejla tiken när hon ligger och matar sina valpar...!
Har Amungenvargarna tagit över Ockelboreviret här runt Katrineberg?
I vårt nätverk här på skogen pekar inget åt det hållet. Spår och synobsar visar med all tydlighet att båda reviren troligen finns kvar.
Man får inte glömma att alfatiken, i Amungen, sprang i Ockelboreviret som liten valp.
När hon blev alfatik i Amungen fick hon, redan då, en bit mark av Ockelboparet, som en typ av hemgift kan man säga.
En tillfällig försvagning för vargarna i Ockelboreviret inträffade när alfahannen gick ensam här ett tag, han fick då svårt att upprätthålla sitt revir. Man kunde då se att Amungenvargarna trängde sig in en bra bit i reviret.
Alfatiken i Ockelboreviret levde fortfafarande, enligt det senaste analyserade spillningsproven, 2007 01 17.
Hon Föddes I Gillhovsreviret 91,92 eller 93.
Att hon, som kanske sveriges äldsta varg, i vilt tillstånd (mellan 14-16 år), har kunnat leva så många månader till är föga troligt.
På spårsnön förra vintern verkade det som om det kommit hit en ny tik till Ockelbohannen. I bland var det ett spår och ibland två spår. I ett av de ensamma spåren fanns det löpblod.
Amungenvargarna tog då chansen att temporärt försöka flytta sin revirgräns lite längre österut. De har enligt andra rykten fått ge efter för Siljansringen, som var fler vargar i sin familjegrupp i vintras.
En föryngring har skett här i närheten av Katrineberg. Enligt vad vi tror så har det kanske inte blivit någon föryngring i Amungen i år, vi får väl se när spårsnön kommer.
Med facit i hand
Nu vet vi att det är Ockelboparet som fortfarande rör sig i våra skogar. Ockelbohannen var en av de vargar som märktes den 29 februari tillsammans med sin åttamånaders son. Han är född i Årjäng 1998 och varit Alfahanne sedan slutet av 2000.
Sonen (ovan) var en av den största valpar som märkts, han vägde 44 kg. Alfahannen, pappan, vägde 51 kg. Dagen efter märktes ytterligare två hanvalpar som vägde 43 och 44 kg.
Det får tankarna att gå tillbaka till Amungenvargarna när de bildade familj, 2004.
I spåren efter Amungenrevirets individer utmärkte sig då en av dem med de största tassavtryck vi någonsin sett. Vi kallade honom "Bigfoot" när vi talade om honom.
Det var antagligen "Bigfoot" som flera av våra bekanta sett vid olika tillfällen. De omnämde honom/henne som -"en enormt stor varg, den största jag någonsin sett".
Eftersom det blivit så stora valpar efter Alfahannen i Ockelbo så är det enligt våra teorier stor sannolikhet att det kan vara Alfahannens nya tik som bär på en liknande gen, den som ger storväxthet. Det kan mycket väl vara en avkomma från den storväxta individen i Amungenreviret.
Kortet ovan är Svartboparet som avlivades 2006. Tiken, den minsta av dem, var från Furudalsreviret. Hannen, den största, var från Amungenreviret. Man kan skönja att han är storväxt även fast han jämförs med en tik. Vi spårade dem när de nyligen träffats och lade då märke till storleken på honom via spår och krafs.
Den skjutna hannens spår, vintern 2005.
Som man ser på bilden (högst upp) är valpen och även pappan ganska mörka och röda i pälsen.
Sommaren 2007 såg vi en stor varg som sprang över vägen mitt framför bilen, vargen var då inne i Ockelborevirets område. Den vargen var mycket ljusare än dessa vargar trots att de blir ljusare under vinterperioden då de har den ljusa underullen. Ja, man kan faktiskt likna den mer med den avlivade hannen från Svartbo.
Var det en strövarg? Eller var det en tik från Amungenreviret? Ockelbohannen hade redan förra vintern sällskap av en löpande revirmarkerande tik, kan det vara den vi såg?
Det skall bli spännande att få följa de framtida DNA - jämförelser som kommer att klargöra hur släktförhållandena verkligen förhåller sig.
När hannen kom till det här området, till den dåvarande tiken och bildade Ockelboreviret så ville man märka flocken på tio individer. Men! Dock inte forskningen! Det var ett privat bolag som ville märka - och bara deras anställda skulle få pejla. Turligt nog så blev det inte verklighet av detta märkliga påfund. Det var ju då ett ständigt tugg om att vargarna skulle bort till varje pris, ja till och med skott avlossades.
Tänk att kunna pejla tiken när hon ligger och matar sina valpar...!
Kommentarer
Trackback
