finnskogsupplevelser

Vi hade bestämt att våra vänner Kathryn & Jens skulle besöka oss när de hade ett uppehåll med sitt arbete på olika teatrar i Sverige. Sagt och gjort så bestämde vi datum och tid på Ockelbo station den 29 jan 15.27.

Vi åkte ner till Ockelbo där vi passade på att proviantera och hälsa på dottern på hennes jobb på Optikern. 
Det var ett mycket kärt återseende när de stod där vinterklädda och beredda att komma ut i vildmarken.

Vi började återfärden till Katrineberg, passerade Åmot då telefonen ringde. Det var en bekant som ringde och sa "kom hit på en gång, det ligger två nymärkta vargar här som jag vill att ni skall se". Vi blev ju verkligen glada, vargarna har ju gått runt oss sedan mitten av 1980 - talet. Det kändes som en självklarhet att vi skulle få se de individer som hela tiden rört sig kring oss och förmodligen redan känner till våra och hundarnas röster och lukter. Jag tror att vår bekant även tänkte i de banorna.

Vi hade ju Bullen med oss så Kathryn fick börja med att sitta och hålla honom så att han inte på något vis skulle komma ut.  



Vargarna låg där med sina halsband och höll på att vakna upp vilket skulle ta ytterligare några timmar. Vi passade naturligtvis på att fotografera. Det var både Alfahannen (här ovan) och en åtta - månaders hanvalp som blivit märkta.

Det fanns en stab med experter som alla hade sina uppgifter, vargarna stod under ständig bevakning.
Våra andra bekanta fick stanna kvar sedan alla andra hade lämnat platsen för att bevaka paret så de inte råkade ut för något oförutsett. Det blev en lång kväll för dem.



Sent på kvällen kom de tillbaka, det hade gått bra med vargarna och deras tillkvicknande. De hade ställt bilarna utanför affären där de tagit sina skotrar för att spåra fram vargarna.
Spårningen var naturligtvis perfekt gjord, det var bara för helikopterföraren att gå ner och plocka upp dem efter att de fått sin bedövningspil perfekt placerad.

Lite eftersnack med kaffe och macka i affären. Kathryn & Jens hamnade mitt i händelsernas centrum, vi hade knappt hunnit hem och absolut inte hunnit gå igenom de vanliga rutinerna som man brukar göra när man får främmande som stannar flera dagar.

.

Vi satt dock uppe och pratade en lång stund inpå natten.



"Frukostbuffé" på Finnskogen.



Nu är vi laddade för en hundspannstur. Kylan är ganska påträngande så klädseln är genomtänkt med "rånarluva" och "Bondånger-mössa". Selarna plockar vi med oss inifrån där de torkat under natten.



Hundarna börjar bli inselade och klara. Vi tar ett större, och ett litet spann som Kathryn & Jens kan prova att köra själva.



Bakka & Billan i led.



Bullen & Ulva gick på Jens spann.

´

Kathryn satt i släden med mig. På vägen passerade vi spåren av Alfahannen som han gjort under morgontimmarna när han gick från märkningsplatsen och den plats där han blivit sövd. Det bevisar ju att han inte kan förknippa platsen med något otäckt, dock kommer han kanske att undvika helikoptrar i framtiden.



Plötsligt dyker helikoptern upp ovanför "Trollskogen" och går fram och tillbaka. Vi förstår att de skall fortsätta märkningen i dag. Leif ringer upp spårarna som finns på andra sidan"Trollskogen" för att få bekräftat att det är märkning på gång.
Vi stannar dock ett tag och låter helikopterföraren göra färdigt sitt jobb. Efter en liten stund kör den rakt sydväst så vi fortsätter vår färd.



Valparna har lekt utefter hela leden, det var de spåren som helikoptern "spårade av" från höjden.
Han kunde minsann flyga en helikopter han!



Helikopterföraren slängde av pejlingsutrustningen och drog iväg till samma ställe som gårdagen för att söva ytterligare två vargar, två hanvalpar. Spårarna med sina skotrar hade redan koll på packningen.



Kathryn bytte med Jens och körde på hemvägen.
Maten, två kycklingar, satte vi in i ugnen på vedspisen och bör vara lagom ätklar när vi kommer hem.



Härig tur.



Väl hemma så var det bara att snabbt få in hundarna och åka till märkplatsen för att få se de två nya vargarna. Det visade sig vara två hanvalpar. Alfatiken höll sig undan och förblev på så sätt omärkt.
Veterinären sitter och bevakar vargarna och deras beteende, beredd att ingripa vid minsta misstanke på avvikelser.



Det blev sent även denna kväll. Turligt nog fanns det lite kyckling kvar och det smakade nog gott efter 13 - 14 timmar ute i skogen.

Konstigt! Men jag känner mig trygg med den här märkningen, det är forskningen som ligger bakom och som beställt märkningen. Men så har det inte alltid varit...!