finnskogsupplevelser

Idag sökte vi oss på andra sidan Finnskogen, nämligen Dalarna och Falun.
Åt vilket håll vi än väljer att åka så bär det av nedåt mot lägre höjder och bergen visar sig under ett blått skimmer. Vacker vy, eller hur?



Snön har ännu inte försvunnit helt och hållet.



En mycket viktig gruva som försåg hela Finnskogen med järnmalm. I katrineberg hade vi stångjärnshammare som bearbetade malmen som kom från den här gruvan.



Vi stannade för att köpa lampor till bilen vid den här Gulf macken.
Man ser att det är på landet för det är inte bara en mack utan både taxi och kiosk.



Så här såg det ut - privata hus låg alltid i mackens närhet.



Bonden körde med sin traktor till macken. Leif passade på att köpa oss varsin glass åt oss.



När vi kom in till sta'n så lade jag märke till det här paret - DET ÄR JU MIN SVÄRFAR!
Men han har ju varit avliden i ganska många år nu så det kan det ju inte vara.



Jag tar dock kontakt med dem och får knäppa ett kort. Det var ett mycket trevligt gammalt par som gärna ställde upp för kameran.



En nunna som tankade sin bil, en mycket sällsynt bild.



En annan som tankade sin bil som hade både björn och fåglar på sin ruta - var han på väg ut i naturen för att fota kanske?



Vi gjorde oss tid att köra mot de fem vindkraftverk som orsakat sådant enormt trauma hos sommargäster på Finnskogen. Konstigt nog så är det icke fastboende som är värst med att bråka vare sig det gäller vindmöllor, hästar eller annat inslag i naturen som de inte gillar.



Ett scenario var att vägarna skulle få opropotionerligt gigantiska gator med nerhuggna träd långt in i skogen för att de stora frakterna skulle kunna ta sig fram. Den här vägen är absolut inte nygjord, den är defernitivt en gammal väg som fått ett nytt bärlager vilket vi ser som positivt. Bra att köra på.



En nybryten väg som går mellan de fem möllorna.



Leif poserar framför en av möllorna som hette Henrika. Alla möllor hade sitt eget namn.



Risken för nerfallande is och snö har starkt reducerats de sista veckorna.



De var olika som ägde möllorna. Det skulle inte vara dumt att vara delägare i en av möllorna. Jag vet några privatpersoner som är det.



Husse kollar överdelen och Bullen tar nedre delen.



Den här heter Alma.



Skoterspåret går rakt genom området vilket jag inte kan se som något hinder som viss propaganda basunerar ut.
Man känner igen tagen inom vargdebatten...



Hur var det med vägarna? Hur bred skulle dom bli?



En liten tjärn med en båt i, kan fisken vara kvar tro? Eller har den gett sig iväg också?



En liten koja står en bit från möllan, hur skall det bli tro? Fast det finns nog inte byggnadlov på den så den finns nog inte med i kalkylerna.



Tyvärr så var det helt vindstilla och möllorna snurrade inte när vi åkte dit på hemvägen, dock gjorde de det när vi åkte in till Falun.
Vi kommer att åka hit nästa gång vi åker åt det här hållet, såvida de snurrar. Det skall bli spännande att kolla upp det enorma dånet som den negativa propagandan vittnar om...



Jag upplevde kärnkraftolyckan från Tjernobyl (vi bodde i Gävle, Bomhus då) och fick det radioakiva regnet över mig, jag mätte strålningen med en geigermätare i en hopkrattad lövhög på tomten, både grannens och vår. Mätaren bara smattrade upp mot 35 000 bq på ett ögonblick. Jag har helt klart för mig den bakgrundsstrålning som är normal. Det här var mycket mycket mycket långt ifrån normalt.



Den som försöker stoppa utbyggnaden med vindkraftverk för sin egen vinnings skull tycker jag utför en riktigt kriminell och egoistiskt handling. Och om man därtillika förespråkar kärnkraft som en ofarlig och bra enrgikälla, då lever man inte i min verklighet...

Det är första gången som vi inte haft en stor snöplogbrink att sätta ner påskkärringen i, vi fick sätta fast den där martallen brukar stå. Hon accepterade dock att byta plats - bara för den här gången...



Det är första gången som vi inte kunnat köra hundspann vid påsk. Vi fick åka fyrhjuling istället. Vi tog en sväng för att inspektera hur långt grodorna kommit med sina grodyngel.



Lucas passade på att "sola" sig när vi stod stilla för att studera något speciellt.



Här brukar det alltid vara grodägg. Det är gott om vatten tidigt på våren, grodorna tycker att det är ett passande ställe och lägger sina ägg där. När det gått en bit in på sommaren så börjar diket att torka ut så äggen blir liggande i gräset en bit upp från det dunstande vattnet. Har de tur så hinner något av de otaliga äggen bli en groda, oftast blir hela årets bäbisbestånd förstört. Förra året kunde Lucas rädda en liten minigroda som lyckats överleva under hela den stora geléklumpen. Han flyttade ner den i vattnet där vi hoppas att den skulle överleva.



Dom har inte vett att lägga klumpen närmare vattnet, ja varför inte direkt i vattnet som de andra grodorna gör?



Man kan tydligt se de små embryona.



Färden går vidare och här gäller det att balansera på de utlagda plankorna.



Både Tony och Lucas hade tungan rätt i mun.



Bullen njuter av värmen och sällskapet.



Idag skall vi äta lunch ute i det fria.



Grillade korvar av olika slag, med räksallad så här på påsken.



På hemvägen stannade vi vid källan...



...för att fylla på vattenflaskorna.



Det blev lite kubbspel när vi kom hem. Det gäller att sitta på det som finns till hands.
Det är förresten dags att sätta in skoter på ladan snart...



4-hjulingen är en annan bra sittplats...



För att inte nämna den här kreationen som Lucas och farfar snickrat ihop.



Hur var det här med dålig förlorare?



Vattenslangen får svara för banans begränsning...



Idag är Bullen hemma och Lillis har tagit plats i kärran. Faster och farbror följde med på en tur dagen efter och en turnering i kubb.

Nu är det defernitivt slut på vintern. Vi trodde att den skulle hålla i sig långt in i april men snön har töat bort i rasande fart. Vi har fått ställa in de sista turerna och hoppas att de vill komma nästa vinter istället.



Idag skall vi och våra kära grannar woka mat på mourika hällar och bara njuta av sommarens antågande.



Snön har krymt en halvmeter och ersatts av vatten. För att komma ut på "udden" så måste vi gå på pallar som Leif lagt ut.



leif hälsar våra gäster välkommen.



Riset är färdigkokt. Så här såg det inte ut för en vecka sedan.



Kycklingen och grönsakerna är wokade på mourikahällarna som vi placerat över elden i stället för kôlbullepannorna.



Vi hade en härlig dag med flera plusgrader och strålande sol.



Kaffet är kokt som skall bli till Irisch coffey.



Skål för sommaren!



Änderna, som simmar bakom Ture, har anlänt till dammen.

Vi åkte ner till Gävle för att bsöka vår kompis Kalle som ser till att tänderna inte ramlar ur munnen alltför tidigt. Han har sin tandläkarmottagning på stortorget. Torgets enorma färgprakt vittnade om att påsken är nära.
När vi kom ut från Kalle så låg allt som stod uppatällt på torget huller om buller. Det var stormbyar som tog tag i allt löst och skickade det runt på marken.



Vi ville titta och fotografera dragkedjan på stortorget.



Två skateboardåkare hade hela torget för sig själv och jobbade på ordentligt.



De ställde sig och tittade på någonting förfärligt intressant. Vad är det här?



Någonting händer där borta som har fångat deras intresse - något som är intressantare än Skating?
Det rinner något från lastbilen...



...och brandkårens män är där...



...de häller ut spån som skall suga upp vätskan...



...ja, är det inte tanken som lossnat och läcker för fullt?

På 1980 talet hade vi en Ford transit med flak och två våningar med hundburar. Den var verkligen min favoritbil. En gång tappade Leif tanken på den när han passerade järnvägsövergången vid Hamrånge. Han lyckades dock få med sig både bil och tank, intakta, från spåret. Som tur är så har vi alltid spännband med oss så han band fast tanken och kunde då köra så tills det blev läge för att laga riktigare.



Det rinner för fullt ner i den blå tunnan och en stril sprutar ner i hinken...



Ledningen står och bedömer situationen. Två brandmän kommer med plasttunnor...



Det gäller att separera tunnorna från varandra.



Den blå tunnan har blivit full och töms över i den nya större tunnan...



Ja, de hade situationen under kontroll så vi gick vidare för att titta på en aktionskamera som man kan sätta på huvudet. Den skall användas inför nästa vinter och fånga orrarna när de flyger upp ur snön när vi passerar, och för mycket mycket annat också förståss.

Idag körde familjen en tur till Fansen med två spann och skoter. Tony är nyopererad i sitt knä så det blir att sitta stilla i släden och Jennie kör spannet med tio hundar och Lucas kör tre hundar.



Han ser ju ganska nöjd ut där han sitter, eller hur?



Lucas får som vanligt stå på bromsen vilket han inte gillar. Han vill ju köra så fort som möjligt.



Föret är mycket isigt, slipprigt och snabbt. Snön har börjat att sjunka ihop så det är defernitivt slutet på säsongen.



Vi stannar och gör upp eld och grillar korv.



Bäst att sätta fast framankaret så det inte blir trassel.



Lucas ville bara sitta i storsläden och njuta av färden och för en gångs skull inte köra. Det låg en påse med godis, småbilar, i släden...



Det syns att det var riktigt mumsigt. Det var en härlig dag



Två orrar sitter i trädet och kurrar.



På Grästjärn har svanarna funnits en tid, de flyger mellan vattendragen som finns runt om oss.



De var tre stycken, den här hade kommit på efterkälken.



De lättar och flyger till nästa sjö.



Strömstaren sitter och lurar på något ätbart. Han försvinner ner i djupet med jämna mellanrum.



Han har en hona i närheten, hon verkar hålla på och dona under kanten till ett flyttuva.



Isen har börjat smälta.



Strålande solsken.



Den enorma avverkningsfarten i skogen blottlägger det ena hygget efter det andra. Jag har aldrig under hela mitt liv sett så mycket hyggen på Finnskogen.



En fågel som använt vingarna för att lätta från marken.



Två vargar har gått till en bestämd plats...



Har de lekt eller har det kanske varit parning mån tro?



De har i alla fall fått vara ifred från skotrar, men det har ju visat sig att det pågår ett systematiskt djurplågeri med grymma dödsmetoder mot vargarna - och det är inte slumpmässigt...!



Den sista mars hade den här lilla björnen gått i vårt hundspannsspår.



Vi spårade den bakåt en ganska lång sträcka men gav upp då han gått i riktigt snårig skog. Vi hade tänkt hitta idet men det var dock inte så viktigt så vi prioriterade att åka hemåt istället.



Skaren höll emellanåt och spåren uteblev, dock blev de ganska tydliga ibland.




Spår efter räv har framträtt som en smutsig upphöjning, spåret har alltså blivit en liten klack som höjer sig över det sjunkande snölagret.



Samma gäller för skidspåret.



Den här gropen har orren gjort när den borrat sig ner under snön för att söka skydd för ovädret.



Preparering och lagning av spår...



...och broar. Den här bron har Kjell och Leif byggt och alla tiders bra blev den.



Nu har vårt hundspannsspår försvunnit till en del. Tranorna har tagit över våra spår och det skulle nog inte vara så bra att köra ett gäng unghundar så nära fåglarna som simmar i det öppna vattnet...



Svanarna har fått sällskap av två par tranor, ett par kanadagäss, ett par änder och två par knipor.



Tranorna gapar på ganska högljutt.



Är det trandans?



Solen bröt igenom och vattnet blev glittrande i både rosa och intensivt blått.



Kanadagässen fick syn på mig...



...och tog sig en runda över mig...



...för att kolla in om det var fara som hotade...



...vilket de bedömde att det inte var, och flög tillbaka till sin plats vid det öppna vattnet igen.



Skotern har snart gjort sitt för den här säsongen och kommer att köras in på ladan. Den har fått sig en förstärkning med silvertape. Vi passade på att grilla lite korv, sola och fotografera fåglarna.

Kan det vara vinterns finaste dag idag?



Spirit har kommit först på plats, man kan ju förstås förstå varför.



Småtjejerna är spända på att träffa Balo & Pajas.



Dom vuxna är spänd på att träffa draghundarna överhuvudtaget.



Det blir ju ett herrans liv när inselningen kommer igång.



Är det inte en gammal bekant?



Luna får gå längst bak annars vänder hon sig bakåt och bråkar med sina systrar.



Gapiga Hugo har kommit på plats, han har fått specialbevakning.



Första gänget har kommit på plats i släden.



Största tobogan får det bli idag. Vanligtvis så kör vi 12 hundar framför den men den här rundan är ganska plan så 10 får räcka.



Det gäller att hålla tungan rätt i mun och släden rätt på spåret för att undvika att köra i diket.



Inte alla dagar man har två vackra damer i knä't.



Är det OK i släden?



Över backkrönet så är vi snart framme på raksträckan och då blir det byte av passagerare i släden.



Nu har det plötsligt blivit en till i släden - en liten tjej.



Ja, även om inte Balo & Pajas går med så är det ju roligt att åka hundspann.



Men! Har jag inte fått jultomten i släden? Kanske han tjuvåker för att hans renar har blivit sjuka - men det är ju långt till jul - eller?



Spåret är fullt av nerblåsta delar från träden - det som göms i snö...



Bakka & Billan ser ut att le med hela ansiktet - det här är meningen med livet det.



Hela gänget i släden, dock syns inte den som sitter längst bak.



Nu har vår lilltjej hoppat på skotern...



...och storasyster har hoppat på släden som tar sista kurvan in till gården. Sluggo har uppmärksammat att det gräddas kôlbullar och drar lite åt det hållet. Han skulle verkligen inte ha något emot att få sig en.



Hela familjen hjälps åt att få in hundarna.



Jaa, det är fler som hjälper till att sela av och ta in dem i hundgården.



Inte något gapande hos de här lugna hundarna. Annat var det innan vi kom iväg.



Det här gick ju bra, det var ju riktigt trevligt också. Eller hur?



Leif gamla jobbarkompis på ett företag som inte finns längre.



Nu vankas kôlbullar



Dom har nog ätit kôlbullar otaliga gånger tidigare. Fast våra är ju förstås godare...



Och vana utemänniskor är de ju också.



Men visst har vi ju det trevligt...



...i vår lilla grillgrop.



Ja, nu är det tid för att åka hem eller köra lite mer hundspann.



Alla tar med sig något som skall upp till huset.



Bra att få hjälp med grejorna.



Anette plockar med sig köksgrejorna.



Skriva i gästboken...



Roligt att ha er här, ni var faktiskt de sista som kunde åka hundspann. I skrivande stund så vet vi att spåren är helt uppluckrade efter ett dygns varmgrader och ihållande regn.
Hoppas ni gör ett besök i sommar - välkomna.



Nu skall småtjejerna åka med ett eget hundspann. Pajas är ju justerad så det får bli Balo somfår dra släden.



Balo blir lite fundersam över att springa alldeles ensam, dock börjar han dra. Det var nog roligt att få dra lillmatte.



Bra går det...



...ända tills släden går ner i diket. Men skam den som ger sig, det är bara att springa ikapp...



...och kasta sig på släden igen.



Det gick ju bra! Nu skall lillasyster köra.



Fast det är nog bäst att mamma står bakom.



Lillsyrran tyckte att det var kul, det blir nog en till gång. Eller hur?
Vi ses.

Kullerbacka gästhus i Segersta har fått gäster från Holland och de tar med sig sina gäster upp på Finnskogen för lite hundspannsåkning.



Som vanligt är det jättetrevliga människor som kommer.



Jaa, affären förundrar förstås. Undrar om de tycker att det är stökigt och rörigt eller om de tycker att det är spännande och fint?



Ut till hundarna som gapar och skriker ut sin iver att få följa med idag.



Några vill ju köra själv så Leif går igenom hur man går tillväga och vad man behöver tänka på.



De flesta ville faktiskt prova på och köra.



Solen sken och det skulle bli en både vacker och ganska varm dag.



Ledarhundarna på plats.



Två damer är först ut i släden.



Härligt.



Fortfarande har vintern grepp på klimatet.



Han ser ganska van ut att stå på släden - har han fuskat och provat tidigare?



Mjuk och fin snö...



pelle & Osten har fått Hugo & Marvin med sig.



Byte i släden...



Ett kort innan vi åker vidare...



...ett leende för den här fotografen också...



...byte på lilla spannet...



...samma stil på båda muscherna...



...fotografering igen...



...bekväm släde att sitta på...



...många olika rep, kan de verkligen behövas allihopa?



Strävsamma par.



Marvin, som är unghund, vilar ut under vårt stopp för byte av folk.



Raksträckan fram till hundgårdarna är en bra plats att byta muschers på.



De flesta var sjukgymnaster och dietister och riktigt spänstiga må ni tro.



fotgrafering av personerna i släden.



Det kunde faktiskt bli lite trångt på promenadstråket.



- "kan vi inte sticka iväg snart"? Tycker Hugo  Marvin.



Frank, från Kullerbacka, ser till att hans gäster får en tur med hundarna och inte blir bortglömda.



Och fotograferar för minnes - albumet.



Dom här sjukgymnasterna kurerar inte bara sjuka, de är ena riktiga busungar också som passar på att snöpula varandra.



En något suddig bild som jag får skylla på kameran...



Undrar vem det är som kommer där borta?



Jo, det var ju chefen för hela skaran.



Man kan ju fotografera när man sitter i släden också.



Det är nog bland de mest fotograferade hundstjärtar i det här området.



Härliga färger i släden...



Ja, även på släden...




Vem kommer här tro?



Chefen igen?



- "Nu tar jag och byter släde".



- "säg chees"!



Byte av muscher.



Spilivinken som älskade att snöpula...



- "hur känns det att sitta i den här släden då"?



Hej. Hej!



Står han inte och myser? Över vad? Kan man undra...



Roligt med snö, varför inte passa på att göra några snöänglar?



Språngspår! Varg, hund eller räv?



Sista muscher ut.



Tyvärr blev det en ganska kort sträcka.



Men ett fint kort blev det.



Leif fick dock god hjälp med att sela av hundarna och ta in dem i hundgårdarna.



Nu vankas det kôlbullar och kaffe...



Kjell är en hejare på att grädda kôlbullar.



Dom hade verkligen roligt hela tiden.



Efter det här så vet jag att det blir en riktig finsk sauna och rullning i snön, det ni!



Törs ni rulla er i snön?



Lite kaffe på maten kanske?



- "vad är detta"?



- "kan det verkligen smaka gott? Så'na här har vi inte i Holland."



Det där smakade bra v'a?



Kan man inte se buset i ögonvrån?



Här är det defernitivt bus - snöpulning!



Undrar vad de har för offer i åsyn?



Var det inte självaste chefen?



Undrar vad som dryftas i det här gänget.



Är det ett rop på hjälp eller är det ett "hejdå"?



Tack hela gänget, hoppas ni har haft en trevlig dag hos oss. Ni är hjärtligt välkommen tillbaka.