finnskogsupplevelser

Det är inte bara utlänningar som hittar till oss, ibland kommer det faktiskt folk från Västerås också.



Roligt att ni hittade oss och ville komma på en tur med hundarna. Simon hade nog haft som dröm att få åka hundspann, tur att han tog med sig mamma och pappa också.



"I den här släden skall vi sitta mamma".



Bakka under överinseende av pappa Christer. Wolf tog sig förståss ut på egen hand och säkrade på så vis en plats i spannet.



Bra att Billan har någon att fästa ögonen på så att hon inte vänder sig i selen och trasslar till det.



Hela familjen samlad i släden.



Efter en vådlig vurpa så sitter vi rätt igen.



Vid vägövergången har det blivit höga snöplogkanter. Hela spannet har nästan försvunnit bakom snön.



Tillbaka vid hundgårdarna igen.



En liten kille vid en stor ek.



Skönt att krypa upp i pappas knä en stund.



Och roligt var det också.



En stund bredvid mamma också.


Avslutning med att skriva i gästboken.

Det var så trevligt att träffa er och sitta och prata så jag glömde nästan bort att knäppa kort vilket jag upptäckte när jag skulle redigera. Det blev i alla fall några kort att sätta in i bloggen. Jag läste artikeln som var mycket gripande. Vi kommer nog att ses igen. Välkommen tillbaka.

Två tyska ungdomar har hittat till Finnskogen och hundspannet.



De fick vara med och firaGabriel som fått den här turen av sina kompisar. Ja han fyllde ju faktiskt förra året men då var det en vådlig magsjuka som satte stopp för äventyret. 



En kompis sedan många år tillbaka var med och firade.



Martin var dock den som hade arrangerat det hela.



Bakka börjar komma i form och uppmanar de andra att ta i lite extra idag.



Wolf var först ut, för annars hade han tagit sig ut för att försäkra sig om en plats.
Han fann sig en riktig vän i Gabriel och slutade genast att gapa och skrika för att ägna sig helhjärtat att njuta av klappar och smek.



Iväg bär det när alla intagit sina positioner.



Christiane sitter tillsammans med pojkvännen och ser faktiskt mycket glad ut. Kan det vara hundspannet som lockar till leendet kanske?



Uppför och nerför i backarna.



Ni skulle ju faktiskt åka på en heldagstur men det blev en kortare tur beroende på allt vatten som samlats på sjöarna igen.



Wolf har "sin" kille på släden.



Det gäller att ha tungan rätt i mun och fötterna på rätt ställe och inte komma utanför spåret, då bär det rakt ner på marken.



När stora spannet stannar så är det bara att trampa ner bromsen och stanna med de små spannen också.
Bra fototillfälle.



Det är ju verkligen roligt att köra hund.



Balansen finns där.



En liten vilopaus i släden.



Bakka fintade mig och propsade på att vi skulle ut på Locksjön - det är ju bra mycket roligare att springa på det spåret. Dock fick han ge med sig efter ett tag.



Christiane ser glad ut.



Fast ser inte pojkvännen bra mycket gladare ut? Han tyckte att det var en höjdare att köra skotern. Han körde dock också hundspann



Snart börjar vi komma hemmåt igen.
 


Ganska bra spår.



Tur att det fina vädret höll i sig.



De Tyska ungdomarna fick en tid tillsammans i släden.



Landskapet visar upp sig från den fina sidan idag.



Vägövergången...



...och sedan hemma. Wolf får sig rejält med beröm.



Och dom andra blir omklappade också.



Bara glada miner.



Stora spannet får också rejält med beröm.




Lite kôlbullar runt elden som avslutning.



Jag tror att det smakade bra.



Ja även för folk från Tyskland.



Vilka härliga ungdomar vi får träffa.



Jaa, dom kommer ju ända från Tyskland också. Hoppas vi ses igen.

Bullen vet att det kommer att komma folk idag. Han har lagt sig strategiskt för att ha ett övergripande koll på läget.



Jennie & Lennart kom för en tur med hundspann. Lennart hittade ju naturligtvis hit, han har ju tillbringat många somrar i stugan i Ängalillbo när han var liten.



Leif behöver ju hjälp med att sela in hundarna.



Wolf ser som vanligt till att han är en av dem som kommer med.



Bakka tittar med en blick som säger mer än tusen ord...



Sista paret ut.



Lennart har tagit på sig en ganska nöjd min.



Härligt väder med solsken, dock hittar inte solstrålarna ner mellan de tätt stående träden.



Jennie strävar tillsammans med hundarna uppför den branta stigningen.



Visst är det kul? Eller hur?



En glad tjej som lyser med hela ansiktet. Kan det vara de vackra vädret tro?



Lennart har tagit plats bakom släden.



En dag när man verkligen njuter som "Musher".



Häftigt va?



Nu passerar vi vägen och är strax hemma på gården.



Leif för hjälp med att ta in hundarna i hundgården igen.



Hundarna känner sig nöjda med att ha dragit glada människor och kommit hem igen.



Återstår kôlbullarna.



Konstigt nog så smar de alltid lika bra.



Kaffet står på full värme, färdigt att intas tillsamman med en bulle.



Till sist, skriva i gästboken.



Tack för ert besök här, det var jätteroligt.
Det kanske blir en tur till innan säsongen slutar, eller hur...?

Ja tänk att det blev av att komma och åka hundspann som du fick i present när du fyllde 35 år. Nu är du ju 38 år...



Mormor får stå och vara dörrvakt.



Spännande tycker lilltjejen.



Hundarna är som vanligt glada att få ut och dra släden. Det är ju det som är meningen med livet tycker hundarna.



Bakka tycker dock att det går på tok för långsamt att sela in hans team.



Tryggt att sitta i pappas famn.



Spåret är hårt och bra, ca. 3 dm packad snö. Skulle man råka komma utanför spåret så sjunker man ända ner till marken
.


Härligt solsken bakom de tunna molnen.



Födelsedagsbarnet kör naturligtvis ett eget spann.



Farmor tar plats i släden.



Mamma var ju en hejare på att köra hundspann, det var roligt att åka med henne.



Klart att pappa också skulle prova att köra.



Vad är det han säger?



Bakka och Billan tar sin uppgift på störata allvar och ser till att vi kommer fram.



Farmor passade på att prova på skoter också.



Bullens team ser till att inte komma för långt efter.



Kylan var så påträngande att vi föredrog att sitta inne i affären och avsluta dagen med kôlbullar.

Hoppas ni fick en fin dag med oss och hundarna. Det var mycket roligt att träffa er, vi ses nog igen.

Snödjup 75 - 80cm. temp. -6gr

Joel hade bestämt sig för att åka hundspann, han kunde det mesta om att köra hundspann. Han hade alla Baltofilmerna och visste precis vad hundarna hette. Farmor och pappa fick följa med men mamma och lillebror fick stanna hemma.



Farmor och Joel hjälpte Leif ut med hundarna.



Ett riktigt skridskoåkande Holländskt par har gjort en tur norrut för att åka hundspann. I Stockholm hade de åkt långfärdsskridskor och skulle även avsluta i Stockholm innan de åkte tillbaka till Holland igen. 



Bakka och Billan kommer på plats.



Vilket snöväder! Tur att det finns huvor på jackorna.



Hundarna tycker nog att det är mycket dumt att ge sig ut i detta väder när man kan ligga i sköna kojan och titta ut på snöandet. De stämmer upp i ett yl som protest.



Holländarna börjar med att sitta i släden.



Joels pappa börjar med att köra ett spann.



Humöret verkar vara på topp.



Joels pappa kommer snart att ta Joel på släden.



Nu skall farmor köra och det kunde hon minsann. Som hästägare och ryttarinna så har hon hållit igång och att köra hundspann är verkligen ingenting svårt för henne.



Joel får åka med farmor.



Nu har man bytt "lag".



Farmor, pappa och Joel längst fram.



Hundförarbyte.



Snön har vräkt ner hela dagen och mössorna är helt nersnöade.



Vid vägövergången står de och passar så inte bilarna kör över oss.



Joel tar ett litet snack med Ulva och tackar henne för att hon sprungit så bra.



Återstår bara att ta in hundarna i hundgårdarna.



Det går bra att skapa ett bord av ett renskinn. Och det är varmt också.



Skönt att värma händerna över elden.



Kullerbacka Gästhus ägare skjutsade följde sina gäster upp till Katrineberg passade på att smaka en kôlbulle.



Nu har snöandet tagit i ordentligt, skall nog bli skönt att sätta sig i bilen och åka tillbaka till Kungsbergets nya hotell och krypa in i en varm bastu.



Det var roligt att träffa er alla, hoppas vi ses igen.

De kom i bilar från Svartnäsgården, ja de kom ju faktiskt ända från Norrköping.



En 60 åring skulle ju firas. Det var ju ganska kallt men alla hade klätt på sig på bästa möjliga vis.



Jocke hade finurligt arrangerat det hela som gick helt i vildmarkens tecken.



Det blev lite lång väntan när hundarna skulle selas in. Ako har fått komma in i spannet ganska tidigt och stod och gapade och skrek. Ja hon tuggade och slet i linorna så hon slet upp sår i munnen som blödde. Hon hade ju inte gått med i spannet på ett tag och det tog hon ut rejält idag.



Jocke med dotter och svärdotter ta plats i släden. Kameran hade immat igen men jag tar med kortet ändå.



Andra körde egna spann.



Solen sken men i skuggan var det ganska mörkt.



Leif hjälper oss med att reda ut trassel m.m.



Snö har vi gott om och det känns betryggande.



Födelsedagsbarnet har kört sitt eget spann och vilar ut på släden.



Det gäller att hålla tungan rätt i mun.



En liten paus efter leden och förarbyte.



Jag slutar aldrig att imponeras av hur duktiga våra gäster är med att köra hund, trots att de aldrig gjort det förut.



Härlig bild va´.



Strax hemma igen med födelsedagsbarnet i släden.



Leif har fått fart på elden och kommit igång med kôlbullarna.



Jag tror att det gick hem.



Pannorna går för högtryck.



Dagen är ju inte slut ännu, jag hörde något om massage under eftermiddagen.


 
Lite kallt om fingrarna?



Tekoppen kan faktiskt fungera som värmekälla.



Jocke ser betänksam ut, hinner vi till nästa arrangemang tro?



Och var det inte ansiktsbehandling också?



Nu skall det nog bli skönt att komma in i värmen och koppla av, eller hur?



En bastu väntar för herrarna i gänget och kanske en öl därtill?



En härlig middag till kvällen, ja ett riktigt födelsedagsfirande skulle det bli. Grattis på 60 årsdagen! 



Och så naturligtvis skriva i gästboken.



Tack för att ni kom till oss. Hoppas att dagen blev trevlig för er och att ni orkade hålla er vaken under kvällen. Man blir ju så trött av både frisk luft och kyla och det fick ni ju en stor portion av.

Tack Jocke för att du tog med din trevliga familj. Vi ses nog igen!

¨Temp. -8gr.

Snödjup. 65-70 cm. Från -27 till -7 på sex timmar. Snöar för fullt just nu.

Jaa, dom är ju från Österrike men bor nu faktiskt i Sandviken.



Kurt älskar hundar, det blev en hel del nyttigt godis när vi kom tillbaka. Hundarna kände mycket väl att det var en vänlig hundmänniska.



Iväg med ett huj, föret var bra och det var mycket spring i benen på hundarna.



Kurt på väg uppför backarna, en stigning på 100 m.



Och kan ni tänka er, färska vargspår! Joo, det verkar faktiskt som att det finns en som klarat livhanken. Kan det vara den unghanne som följt tiken under tiden före den 3 januari då hon dödades!



När vi kommit en bit på vägen så träffar vi på fullt med älgspår. Det är den fjolårskalv som uppehållit sig i leden.



Claudia verkar nöjd, kanske tänker hon på "vilken bra julklapp jag hittade på till Kurt".



Kurt kommer efter med Pajas och Ulva i led. Pelle går som wheeldog. Vi skall skifta och prova unghannen Pelle i Led tillsammans med Ulva.



Lite fotografering från släden.



Ja, nu har Pelle fått ta plats som ledarhund.



Och Kurt i släden.



Claudia har tagit över spannet. Och tänk! Pelle visade sig vara en toppenhund för att gå först.



Nu börjar vi närma oss hundgårdarna igen.



Hemma igen.



En liten omklappning av Kurt.



Leif har bra hjälp med att ta in hundarna i hundgården.



Kôlbullen blev populär.



Ja, även kocken dristade sig att äta en.



Avslutade med att skriva i gästboken...



...och en liten kram till Bullen.

Hoppas att vi ses igen - kanske till sommaran?

Lite nysnö -11gr.

Mer snö väntas imorgon.
Temp. idag -5gr.

Först körde vi Hugo & Marvin tillsammans med Bakka & Billan. Det gick mycket bra, vi körde en sträcka på 5 km.

Vi måste försöka få upp lederna för längre turer, det går inte att vänta längre.
Vi lastade på spadar, isborr och motorsåg på skoterkälken.

Det har varit mycket älgspår utefter leden, både gamla och färska.
Äntligen fick vi se älgen som uppehåller sig vid leden, en fjolårskalv som står och lyssnar till vårt lockläte.



Eftersom sjöarna är osäkra så gäller det att ta sig över på andra ställen. Vi har redan börjat lägga ner stockar som håller för skoter.



Vi behöver ytterligare några stockar så vi tar en björk som står på platsen.



Snödjupet var dryga halvmetern, tungt att pulsa i.



Lagoma längder.



Och så skall de ju på plats också. Vi avbröt dock då mörkret började göra sig gällande.
Vi får fortsätta vid nästa lediga dag.



Jag tog fram kameran och höll den beredd ifall älgen skulle vara kvar ute på spåret - och tänk! Det var han.



Han var nog ganska sällskapssjuk när han stod och kikade fram bakom grenarna.

En lite ovanlig julklapp till pojkvännen som innebar att de hamnade på Finnskogen.



Ett hundspannsäventyr väntade.



Först en liten stund i släden medan flickvännen började med att köra ett litet spann.



Och det gick ju jättebra. Bullen och Ulva springer så hon får stå och bromsa hela tiden.



Men roligt är det.



Bakka stretar på med sitt spann. Wolf, stor och vit som går ensam klarade inte av att se dom andra selas in och sättas in i spannet. Han bröt sig ut och såg till att få en plats i spannet idag. Och skall man vara ärlig så skulle han egentligen inte ha varit med. Han kände nog på sig det och tog saken i egna händer.



Det gäller att bromsa i nedförsbackarna.



Orrarna gräver ner sig i snön när det vankas snöstorm och de ligger kvar under snön ända tills det slutat snöa. Då kommer de rätt upp ur en helt orörd snö. Hundarna älskar att titta på uppflygande orrar.



Platsbyte, ganska skönt att sitta och vila i släden.



Bullen springer så han får ståöron.



En ganska nöjd "MUscher", eller hur?



Nerför en ganska lång sträcka.



Tillbaka vid hundgårdarna. Lite omklappning av hundarna.



Alla hjälps åt att ta in hundarna i hundgårdarna igen.



Leif har gått ner och börjat med elden.



Fast båda hade ju ätit kôlbullar tidigare.



Med det är det inte sagt att det inte smakade bra. De gillade det verkligen.



Lite skrivning i gästboken innan färden till Gävle börjar. Tack för ert besök, det var en trevlig stund vi hade tillsammans.
Välkommen igen.

Mycket trevligt gäng från Segersta har hittat upp till oss och hundarna.



Hundarna börjar selas in.



Leif sätter in de sista hundarna och ett örobedövande larm börjar göra diskussioner omöjliga - nu gäller bara teckenspråk.



Så fort vi sätter igång blir de tvärtysta och man hör bara deras andhämtningar och snöns frasande mot släden.



Vi kör uppför backarna, stigningen är ungefär 100 m.



Det ser ut som om hon alltid kört hundspann.



De har fallit in i en sparsam lunk.



Snygg stil.



Nu har de fått sig en liten vila från hundkörningen.



Temperaturen håller sig på -12 så det känns nästan som töväder.



Samlad trupp.



Lite kurvigt, dock inte några större svårigheter.



Alldeles rätt att bromsa i nerförsbacken så att mittlinan hålls sträckt.



Nu har kompisen tagit över spannet.



Lite skoteråkning skall man ju prova på också.



Kul va?



Nu är vi tillbaka vid hundgårdarna igen.



Lite handlerhjälp med att ta av selar och ta fram hundarna till Leif.



Fast lite bökigt var det nog att få av selarna.



Och så var det ju kôlbullar igen.





Eller var det "Finnskogspizza"?



Renskinnen är inte bara sköna att sitta på, man kan dra dem över sig också.



Ja, nu bär det snart av till Holland igen för er.



Fast ni åker tillbaka till ert Gästhus i Segersta och ta emot flera gäster på ert Gästhus, Kullerbacka. Läs här!



Tack för ert trevliga sällskap. Ni är mycket välkommen tillbaka.
Jo förresten, hundarna hälsar och tackar för godiset som de fick...