finnskogsupplevelser

Snö har vi fortfarande gott om, hundspannsspåren håller inte många dagar till.
Plussgrader hela natten förutom minus nån timme nu på morgonen.
Följ väderet timme för timme här runt Katrineberg.

Rockaladan ligger på andra sidan sjön Kaxen. Den har använts till förvaring av hö som slåttats på myrängarna vid Rocka.

Nu använder vi bybor ladan vid pimpeltävling, gökotta och när helst vi känner för att bara sitta i solnedgången och grilla oss en korv m.m.



I dag slår vi upp portarna på Rockaladan inför årets pimpeltävling. Yvonne och Lennart är klipporna i vår lilla förenings årliga tävling. Lennart är fiskeexperten som sköter fiskedelen, medan Yvonne sköter kaffe- och korv-försäljningsdelen.
Här har Yvonne fått hjälp med att ställa bordet tillrätta.



Svea, som står längre bak har bakat fikabrödet och Ture, som sitter på skotern, fiskar (har dock tagit en paus).
Sonja, i rött verkar just i stånd med att fika. Korv eller kaffe?



De tävlande verkar ha samlats i klungor. Tursamt nog så hade vi en del minusgrader nätterna innan tävlingen så stöpet som funnits på sjöarna under en längre tid har frusit till ett bärande lager, dock med risk för dubbelis.



Undrar vilka det här är  ? Kan det vara Roger från Lillbo tro?



Det ser nog snarare ut som Ove och Sonja från Lillbo.



Lennart sköter inte bara själva tävlingen, han sköter också grillningen - han är nog expert vid det här laget.



Byn är nog tömd på folk nu, alla är ute på isen och pimplar - eller?
Det var en från Lillbo som kom etta och tvåa, ja, även trea.

Nu är det så att detta är ju inte slumpen - det är faktiskt kutym den här dagen.

Vår lilla förening fick in en hel del pengar genom att våra medlemmar ställde upp och tävlade. De som bakade till fikat drog också in pengar till vår förening och likaså de som skötte grillningen och försäljningen.

Vi brukar även ha arrangemang som dragspelsaftnar och pubaftnar för föreningens medlemmar (och andra) - gissa om det är ett trevligt sätt att dra in pengar till föreningen, då hjälps vi alla åt genom att komma som gäster.

Vi välkomnar alla som vill bli medlemmar och gäster till våra tillställningar.

Under natten några minusgrader, nu är det dock på pluss igen.
Se väderläget timme för timme här runt Katrineberg

Plusgrader även under nattimmarna. Temp. nu på morgonen + 2,5.
Se väderprognos runt Katrineberg

Dagens temperarur ligger runt nollan. Det har kommit några cm nysnö och det är fortfarande mulet.
Isarna har frusit till, så det bådar gott inför dagens pimpeltävling som anordnas av bygdeföreningen på sjön Kaxen, mitt i byn.

Här kan du följa vädrerprognoserna runt Katrineberg

Ja, idag kommer det andra elever från djurlinjen på Höghammarskolan. I går såg jag på TV att elever på skolan håller på att göra en musikvideo. Det verkar vara en mycket aktiv skola som sysslar med allt!
Säkert avundsvärt för många andra som inte får den möjligheten.



Hundarna börjar selas in under överinseende av eleverna som tittar på hur det hela går till.



Några av eleverna hade faktiskt åkt hundspann tidigare och även provat på och köra.



Hundarna är förvånandsvärt tysta och lugna.



Ja, det är många tåtar som skall sättas fast.



Äntligen iväg!



Här kör vi på en gammal körväg som förmodligen användes när man körde med häst och släde på fryst mark.



Vilka härliga tjejer!



Det här fina håret känner jag igen, hon var så fin med sitt "änglahår".



Här är första anhalten. Nu byter vi gäng.



Andra anhalten. Här byter vi också.



Det var en härligt solig dag med lagom kyla så att inte snön töade bort.



Tillbaka vid hundgårdarna igen. Bakka & Billan har siktat in sig på sina hundgårdar.



Nu är det dags för ompyssling och kramar. Alla hundarna vill vara just den utvalde som får kramas med flickorna.



Spirit hade tur den här gången...



...lite slick på den här snälla handen så kanske jag får mer klappar...



...Det blev till och med en puss.



Pelle har fått sig en egen flicka att vänslas med.



Lisa gör allt för att få uppmärksamhet.



Nu plockar vi in hundarna.



Dags för "Finnskogspizza".



Bullen har lärt sig hela registret av knep för att få uppmärksamhet.



Dags att ge sig av hemåt igen.



Jättebra att ni skriver i gästboken! Det har varit roligt att ha er här, lycka till i fortsättningen.
Välkommen igen nästa vinter.

Den här häftiga bilen dök upp på morgonen och ur kom ett glatt gäng.
Bilen och dess personal förverkligar många drömmar och efterlängtade mål för ett stort antal pensionärer i Sandviken.
I dag styrde de bilen till Katrineberg på Finnskogen och till oss.



Ros-Britt och Susanne blev välkomnad av Bullen.



89-åriga Sigrid och Elisabeth tar sig en macka och en kopp kaffe innan äventyret startar.
Sigrid har längtat efter att få åka hundspann, vilken tur jag har som fått chansen att få förverkliga hennes önskan.



Alrik, ännu en som vill åka hundspann. Han är dock lillpojken med sina 86 år.
Alrik som arbetat i Högbo bruk under sin aktiva tid tar vant med sig "konken" med extrakläder. Den har varit med om mycket under åren - om den bara kunde berätta! Man kunde kanske få lära sig både ett och annat...



Ros-Britt tar plats i släden.



Sigrid passar på att slå sig ner i rullstolen...



Sven-Olov tar fram ett par vindtäta byxor som Sigrid får på sig - "ungdomen nu för tiden kan ju inte klä´ sig".



Det var ett härligt vinterväder med fjällkänsla.



Ros-Britt och Susanne njöt av det härliga vädret och färden.



Nu byter vi passagerare i släden.



Sigrid och Elisabeth har tagit plats i släden. Sigrid har bott i Jädraås där pappan var skogvaktare. Sigrid har så mycket att berätta om hur det var på skogarna förr i tiden.



När vi åker förbi lavskrikorna berättar Sigrid om hur de lärde sig öppna ryggsäckarna för att komma åt skogsarbetarnas matsäckar.



Alrik och Sven-Olov var de enda grabbarna i gänget - kan det vara därför de åkte tillsammans? Ni vet "grabbar emellan".



Som ett "jehu" går det nerför backen...



...och nerför..



..och längre...



..och längre...



...ner.



Dagen avslutas med kolbullar



Lite skämt kommer det alltid emellanåt.



Man behöver inte frysa om fötterna - dög dom åt armén så duger dom åt oss.



Finns det inget bord så får man skapa sig ett.



...och en del "sitter nöjd"...



...och en del underhöll kocken.



Kan ni tänka er att vi fick varsin kram av Sigrid! Tack för att ni kom till oss, det känns mycket viktigt och roligt.
Välkommen igen!

Alfahannen, Roland kom med sin familj. Man kan skönja vem som står på tur på den titeln...! 



Dottern Ann-Mari hjälper till med hundarna.



Ledarhundarna blir ompysslad och suger åt sig så mycket som möjligt.



Barnbarnet, Olivia har sin kompis med sig, de är hästtjejer så de är vana vid djur och hundarna känner sig trygga med dem.



Roland tar sig en liten pratstund med Bakka.



Lilla Emil hade bestämda åsikter om det mesta, även att det var roligt med hundarna - bara de inte lät så fruktansvärt mycket. Pappa gick och hämtade ett par hörselskydd.



Anne-Mo med svärdotter och barnbarnen Albin & Emil som fått på sig hörselskydden.



Syskonen, Ann-Mari och Hans med lilla Emil.



Här ser man bara hundar - var är folket?



Storebror åker med mamma och farmor.



-2 i luften men det börjar fara lite blötsnö!



Olivia, kompisen och Albin. Albin tyckte att det var roligt så han passade på att sitta kvar i släden på en färd till.



Över Grästjärn.



Tony har börjat med Kôlbullarna.



Lilla Emil får smaka av pappa - ganska gott.



Anne-Mo och Jennie väntar på sin.
 Roligt med både klanen Näslund och klanen Holst, trots att klanen Holst inte var komplett.
Tack för blommorna och roligt att ni ville komma.

Lucas kom på besök med sin kusin Lee och kompisen Tova som också tränar och tävlar karate.



Han hade ockå med sig mamma Jennie...



...och pappa Tony.



Tony hade skotern med sig och de kollar bensinen innan den kommande färden. Lucas passar på att träna Itchi att sitta (eller stå) fint.



De passade på att åka en tur med skoter för att titta på björnspåren.



Det har kommit lite snö i björnspåren men Lucas har inga problem att se spåren efter klorna.



Det var nog första gången som Lee såg björnspår.



I djupsnön såg det lite annorlunda ut.



Nu åker vi hem igen och selar på hundarna.



Vi ger hundarna lite köttvatten så de får i sig vätska och inte snappar så mycket snö.
Lee och Tova hjälper till med att utfordra hundarna.



Det här skall Itchie få tycker Tova.



"Snälla Lee! Släpp ut mig"! Säger Billan.



Snart bär det av med hundarna.



Pappa Tony med flickorna i släden. Det gick mycket snabbt idag, rena tävlingsfarten i sprint.



Mamma Jennie hade inte kört så fort tidigare. Luna och Bullen går i eget spår ute på sjön. Tur att det bara är ett spår att välja på när vi kommer in i skogen.



Lucas är ju förstås inte sämre än sina föräldrar, han kör så snön sprutar.



Det här gillar Lucas.



Det bådar gott inför nästa års tävlingar att han burkar i kurvorna. Då blir det tävling i fyrspannsklassen.



Har man kört hund sedan man var fyra år så "sitter det i ryggmärgen"...


...och det är inte bromsen det sprutar av...

I det här idet har björnen sovit under vintern. Ett enkelt korgide gjord av granris, där björnen bara låter sig snöas över.
Honor med ungar brukar dock se till att ha ett utgrävt ide där hon säkert kan förvara sina ungar.

Björnen brukar gå "bärsärkargång" vid uppvaknandet och bryta av ganska stora träd. Här är det dock en smal pinne han brutit av. Det gäller för honom att få fart på kroppen och magen. Han behöver få bort "proppen" som bildats under den långa fastan.



Han verkar inte vara så kräsen med sin bädd, lite mer bekvämt tycker man att han borde ha bäddat.

Nysnö 3cm och -4.

Björnen har vaknat upp ur vinterdvalan och ledde oss till denna vackra plats. Bäst att njuta av utsikten innan ungskogen växer sig för hög och skymmer utsikten



Björnen har gått i hundspannsspåret



Även när han gått i skogen har han valt ett gammalt skoterspår



Han har dock inte bara gjort det lätt för sig  - och oss när vi spårar.



Rejäla ramar!



Ja ibland sjönk han ner ordentligt.



Snygg spårlöpa över sjön.



De blåa färgen framhäver spåren mycket.



Bäst att mäta ramen för att få en uppskattning om vikten




Den mätte 14,5 cm, alltså en ganska stor björn.



Här har han passat på att klia sig mot stammen.



Ja det finns faktiskt hår på stammen.



Även om det inte syns så bra.



Här har björnen fått i sig lite myror och myrsyra - bra för magen.
Dock är den här myrstacken sannorlikt utgrävd av ett mindre djur, björnen brukar "raka ner" en större yta och inte som här gräva ur.

Maritha hade med sig eleverna från Friluftsskolan i Gävle. En skola som har både hund och häst i sitt program. Naturligtvis var det tre hästtjejer som kom. Ja, även fröken var en hästtjej.



Emelie gör sig klar för att köra ett eget spann. Hanna och Jessica står och tittar på.



De startar med att sitta i släden och bara njuta av vädret.



Det bär av över sjöar...



...och myrar.



Dom sitter fortfarande skönt i släden. Deras fröken, Maritha kör bakom.



Maritha har dragit upp rejält över munnen. Det är ganska kyligt i luften, ja ganska stramt. Bullen passar på att ta sig lite snö för att kyla ner tungan.



Nu har ni vilat nog! Dags för att köra själv.



Jessica kör genom trollskogen, en krogig men rolig väg.



Sjöarna håller att köra på, dock på redan preparerade spår.



Wolf verkar behöva vätska trots att de vattnades med köttvatten några timmar innan vi åkte iväg.




Hanna tar ett nappatag med Bullen och Luna. Wolf passar på att ta sig lite snö.



Vi träffade på färska björnspår. Den hade kommit inifrån skogen, förmodligen direkt från Idet.

Jessica inspekterar spåren, något att berätta för pappa som är jägare.

Man funderar på vad den stackars björnen skall äta. Vi har ju en halv meter snö!
Den kan ju förstås krafsa sig ner till marken och hitta fjolårsbär, men det kostar kanske mer energi än det tillger.
Fast med vargarna i närheten så är nog björnen så pass erfaren att han inser att det finns älgkött att äta bara han letar lite.



Björnen hade följt hundspannsspåret en bit för att därefter vika av efter en skogsbilväg.



Tänk att man ser björnspår (spåren bakom) för första gången samtidigt som man åker hundspann första gången.



Pelle och Bella har sprungit på samma sida av mittlinan en längre tid nu, det är dags att fixa till det.



Väl tillbaka vid hundgårdarna igen.



Det här gick ju bra det.



Wolf för beröm och det suger han åt sig.



Han jobbar så hårt att han lägger sig ner och vilar vilket är bra och visar att de är lugna och trygga.



Bullen har dock privilegiet att få springa lös. Han har intagit en strategisk plats - alltid kan det ramla ner nå´t...



Jessica tyckte om kôlbullarna.



Så gjorde även hanna.



Emelie värmer händerna på den varma koppen.



Kan det bli nå´t tro?



Hela gänget samlat för en bild. Tack för att ni kom! Välkommen igen och lycka till i livet!

I dag hade vi besök av sju ungdomar som går på Naturbruksgymnasiet i Bollnäs. De lär sig om hundar och hästar och läser naturligtvis vanliga ämnen också. Alla hade så här snygga jackor på sig.



Det skall bli kul att åka hundspann.



Deras lärare Patrik, van hundmänniska som lär eleverna allt om hundar, hjälper till att sätta in hundarna i spannet.



Bäst att titta hur man gör



Pelle selas in.



Och iväg bär det.



Bakka tycker det är kul att springa. Tre stycken fick plats i släden.



Nu byter vi. Gänget hoppar över till skotern och två andra sätter sig i släden.



Det går bra att åka utan mössa också.



Vid skotern står en duktig friidrottsflicka som tränar inför kommande tävlingar, i ett flertal länder.



Fröken åker med en av eleverna som skiner som en sol.



Känns tryggt att åka med magistern.



Kalle åker hundspann för första gången...



...och skoter för första gången...



...och kolbullar för första gången.



Väl tillbaka till hundgårdarna så går vi igenom tassarna på hundarna.



I Kiruna finns det massor av draghundar, det vet den här tjejen. Ja de går faktiskt att ta en "hundspannstaxi" också.



Lite diskussioner om hur dagen varit.



Det smakade bra med kôlbullar.



Ja, i Pajala äter man mycket kôlbullar.



Tänk att jag höll på att få hela Gullan på tallriken!



Tack för sången " Gulli Gullan kocko som en..."



Här är det glada gänget som vi hade turen och lyckan att få tillbringa en dag med.
Roligt att ha er här - ni är mycket välkommen igen!

Efter en solig och varm dag lägger sig dimman över ängarna.
I dag temp +5.

Släkten hade gett Per-Johan en hundspannstur i 40 års present.
Familjen fick också följa med.



Susanne, som är gift med Per-Johans bror och bor i Norrbyn utanför Kilafars, var den som ordnade det hela.



Sluggo och Clyde skall in i spannet.



Bakka och Billan i led, Osten och Bella som andra par.



Lisa och Bonny



Sluggo och Clyde. Spirit går ensam närmast släden.



Mamma Jenny och barnen sitter säkert i släden.



Födelsedagsbarnet, Per-Johan åker också tillsammans med barnen.



Solen sken och det var några plusgrader i luften. Spåren var dock hårda och snabba.



Mamma Susanne tillsamman med sina småttingar.



Pappa Per-Anders och barnen tillbaka till hundgårdarna.



Kaffehurran står på kokning och Kôlbullegräddningen är i full gång.



Alla hade smakat Kôlbullar tidigare så frågan blev: "hur smakade dom här"?



Svaret blev: "Jättegott"?



Lite lek med och i snön som efterrätt.



En bulle skall smaka gott - den var nog lite bränd under. "Jag tror att Bullen får den här bullen så tar jag en ny bulle till mig själv".



Hoppas du fick en bra dag med hundspann på Finnskogen. Ni är hjärtligt välkommen igen.


Här kommer en liten hälsning från oss alla till  PAM HAND, ISLE OF MAN



Pam och hennes man skulle ha kommit till oss i veckan men fick förhinder. Vi vet dock att hon går in på web siten och tittar med jämna mellanrum så här är en hälsning från oss.

Det här glada gänget från Sandviken och Järbo brukar samlas och göra skojiga saker tillsammans. Idag blev det hundspann på Finnskogen.



Gun-Mari fyllde 60 år. Grattis!



Vi står i samma "betygsbok" hos den dansanta Sten Söder. Han åkte runt på dansbanorna, dansade och betygsatte sina danspartner. Var man riktigt bra så kunde han ropa upp en på scenen och överlämnade en bukett blommor. Konstigt nog så gick damerna upp i rök...!



Under natten var temperaturen på plussidan och även på dagen var det några varmgrader.



Är man allergisk mot hundar så är det bäst att stå långt bak och hålla distansen.



Ännu en dansant kille, dock inte Sten Söder.



Bonny tittar rätt in i kameran med sina vackra ögon. Sluggo som går bakom siktar också in sig på husse som ligger i snökanten för att fota.



Birgitta provade på att köra ett eget spann, det gick ju naturligtvis bra.



Nu kör vi "Damsnurren".



Bullen har fått Luna, en av unghundarna med sig. Lovar gott inför nästa säsong.



Efter turen så smakade det bra med Kôlbullar och fika. Ingrid berättade om när Calle "glömde" henne och åkte vidare med bilen.



Calle har nog fått höra historien under åren - bäst att ta sig i...!



Den tröttnar man aldrig på att höra.



Senare på kvällen skulle ni fortsätta trevligheterna, hoppas ni hade trevligt.



Tack Birgitta för att du tog med dig gänget till Katrineberg.
Ser fram emot att ni kommer på motorcykel i sommar.

Strålande sol och - 6.

Morgontemp. - 2 och mulet.

Den sista "ölpinken" som Alfahannen gjorde i närheten av oss var den 16 februari. Det känns mycket sorgligt.

Vi har haft många hannar som varit så gamla att man tror att de inte bryr sig om löptikar och därför fått gå tillsammans med dem. Man är säker på att "han kan ändå ingenting göra".
Vi satte vår hund, Ludde, tillsamman med en tik som löpte. Han tog ut sig helt och låg nästan död utanför hundkojan när Leif kom ut. Vi tog in honom och fick i honom salt/sockerlösning så han kvicknade till och levde ett tag till.

Tankarna går till Alfahannen och hans ev. parning. Den tar på både krafter och vikten på en gammal hanne.
Skulle det kunna vara en anledning till att han dog?



Natten mot den 10 januari var han in mot gården och markerade vid en granbuske vid hundspannsspåret.
Jag kommer mycket väl ihåg att jag hade stora problem med ledarhunden som tvärstannade vid busken och därefter genast vände till en löptik som gick i spannet. Vi hade ungefär sex tikar som löpte samtidigt så hannarna var ganska okoncentrerade på sitt arbete.

Bullen, som springer lös på gården som gårdshund, har sedan dess gått ut till busken och pinkat  han också.
Han går dit och pinkar och går sedan in på tomten igen. Han går nog dit minst en gång om dagen. Skall bli intressant och se hur länge han kommer att hålla på med det.

I dag har vi tid över för att ta en titt på lederna och köra en sväng med sladden.
Leif hade tidigare på dagen kört en sväng över Grästjärn inför en tur på lördagen.
Det dröjde innan han kom hem så jag ringde honom på mobilen - då satt han fast i vattnet med skotern ute på tjärnen. Det tog lång tid innan han kom loss.



Endast räven hade gått i spåren efter det sista snövädret. Den här bron som går över Testeboån, rinner ner till Gävle, har Leif och Kjell byggt. Den är toppen!



Våra myrar och sjöar är otroligt värdefulla, de underlättar att hålla ett bra hundspannsspår.



Vi kör på den spännande "Gammelvägen" mellan Gruvberget och Katrineberg. När vi passerat Vändbacken kommer vi ut på ett hygge som gör att blåsten tar tag i snön och lägger den i tjocka drivor. Direkt så kör vi stutt med sladden i en tjock driva. 



Det är bara att skotta.



Utsikten var dock vacker, bara passa på att njuta.



Vid det här vattenhålet vattnade man sina hästekipage förr i tiden när all trafik gick här.

Innan vi åkte ut på Nysjön så kopplade vi ifrån sladden - vi ville ju inte riskera att fastna!



Vi körde lugnt och sakta för att inte riva upp den snötäckta ytan, men helt plötsligt sjönk vi bara ner.

Jag som hade tänkt att ta med extrasockor, en stövel var spräckt bak på hälen och skulle komma att ta in vatten. Jag tänkte köpa nya stövlar i höstas men det blev inte av - nu skulle jag få sota för det.

Det var bara att kliva ner i det 3 dm djupa vattnet.



Efter ha skottat och försökt få upp skotern på något slags bärande underlag och inte lyckats så tog Leif yxan och plumsade mot land. Han fick tag i några granar som vi skulle försöka få under skotern så den fick fäste och kunde komma upp.

Jag plumsade runt med stöveln full av vatten, var nära att ramla omkull flera gånger då det var mycket ojämt under ytan.
Jag sade till Leif att vi måste akta oss så vi inte ramlar omkull. Hann knappt säga orden förrän han slog omkull med ett plask och hamnade på ryggen. Han klev ner i någon slags håla. Sjön är en källsjö vilket betyder att de kommer upp vatten från underjordiska källor vilket gör att det uppstår stora håligheter, vakar. Då avblåste vi det hela och ringde till en granne som kom och hämtade oss.

Natten skulle bli kall, det blev -11. Vi såg framför oss hur skotern skulle bli  inbäddad i is och skulle bli kvar ute på sjön ända tills isarna smälte på våren.



På morgonen dagen efter tog Leif med sig redskap för att skotta loss skotern, ringde till två starka bekanta som skulle möta upp vid Nysjön. Grannen följde också med.  Leif och grannen plumsade ut till skotern som stod som ett utropstecken mitt på den lilla sjön. Och tänk! De fick upp den! Man kan se att den gått upp på andra sidan.



Han kopplade på sladden och återvände hemåt i solskenet - härligt med fast mark under skotermattan.

Det här påminner mig om en händelse för några år sedan.
För några år sedan skulle vi inleda ett samarbete med "Vargas vildmarkslodge" som ligger här på Finnskogen. Jag åkte dit och erbjöd dem hundspann så att de skulle kunna erbjuda sina gäster en ganska exklusiv aktivitet som man sammankopplar med fjällvärlden. Ja, det skulle ju förhöja deras marknadsföring ut mot potentiella gäster.

Det var en grupp på 20 personer som skulle åka hundspann över sjön, ut till en ö och dricka kaffe. Ingen skoter fick synas/höras på sjön när det fanns gäster så vi fick åka dit tidigare under veckan när det var folktomt. Vi fraktade med oss skotern och körde ut på sjön för att kolla upp hur vi skulle köra samt få till ett spår som hundarna skulle följa. Det tar ju några vändor för att få ut 20 personer när man tar tre åt gången, sedan skulle de ju hämtas tillbaka också. Närmare bestämt 14 vändor! Det kändes inte så stadigt med skotern, man kunde skönja mjukt under snöytan.

Det gick ytterligare flera dagar innan det var dags att lasta hundar och släde och bege sig dit. Vädret var fortsatt mycket varmt.
Antalet människor som skulle åka hade halverats, de hade valt att åka hemåt istället.

Vi hade den största tobogasläden, en expeditionssläde som fordrar 12 hundar. Vi selade in hundarna på land och körde ut på isen - hundarna sjönk ner till buken i issörja!
Vilken tur att gästerna hade halverats. Det var bara att försöka genomföra uppdraget. Hundarna var i bra kondition och plumsade fram genom issörjan och släden gick som en hoppande groda över issörjan. Gästerna satt på renskinn i en vattentät "påse" på botten av släden. Den höll något sånär vätan på utsidan. 

Jag hade en man som stod på ena meden bredvid mig på släden och två satt i släden - han hade lågskor på sig!
Vi körde ikapp ägaren av "Vildmarkslodgen" som stod fast med sin gamla skoter i sörjan (HUR VAR DET MED TYSTNADEN?). Mannen med lågskorna som stod bredvid mig hoppade av skotern och hjälpte den hjälplöse skoterföraren loss. Mannen med lågskorna fortsatte färden med mig ut till ön, drack kaffe för att senare åka med tillbaka till anläggningen. Han fick nog tillbringa några timmar utomhus med genomblöta fötter.  Jag har tänkt på honom flera gånger, han måste ha frusit rejält under dagen.

När jag hämtade sista gänget som skulle hemåt efter fikastunden vid ön så låg det bullar utströdda längs vägen hem, det var fullt sjå att få hundarna att arbeta vidare och inte gå på "bulljakt". 
Ägaren med sin skoter hade droppat dem under sin vådliga färd tillbaka till anläggningen.

Vi fick sela av hundarna med selarna fastfrusna på hundspannslinan. Gissa om de var lyckliga att komma in i sina varma, torra, sköna halmfyllda boxar. De hade gjort ett riktigt skitjobb till ett väl genomfört uppdrag. Vi tog naturligtvis bara betalt för de personer som åkt och inte det antal man beställt för (tur att vi inte lejt in ett spann ytterligare) men ägaren försökte pruta vilket vi inte gick med på.

Det blev endast denna enda tur, han tog därefter hundspann från annat håll (13 mil) - han trodde nog att de hade bättre kontakt med vädergudarna. Dock behöll han "hundspann på Finnskogen" i sitt utbud.

Hade vi vetat hur förhållandena verkligen var så hade vi avblåst det hela - eller borde inte arrangören masat sig ut på isen och kollat...?


  

Morgontemp. -10,5 och halvklart.

Ifrån Hudiksvallstrakten kom dessa trevliga människor. Sven hade gett familjen en upplevelse med hundspann i julklapp och nu skulle det ske.

Lite genomgång och klädbyte inne i affären innan vi går ut och selar hundarna.



Ungdomarna som skall börja med att köra varsitt spann.



De var mycket hundvana och tog stort ansvar för att sela och sätta in hundarna i spannet.



Ja, hela familjen hade hundvana med egna hundar så jag kunde koppla av och ägna mig åt att fotografera.



Många unghundar, utbrytaren Spirit får gå närmast släden så jag kan hålla ögonen på honom och snabbt ingripa om han börjar med något hyss.



Bakka är taggad.



Det är inte mycket snö kvar på träden i "Trollskogen".
Tyvärr så tog batteriet på min lilla "slädkamera" slut så det blev inga kort på de två första som körde egna spann.
Tur att Leif hade sin kamera med sig.



Mamma körde minsann hela vägen tillbaka och var mycket duktig.



Det går undan, men det stora spannet har yngre och starkare hundar så det gäller att sparka för att hålla hastigheten.



Pajas och Luna går i led med urstarke Wolf som wheeldog. Han jobbar alltid så hårt att han ibland tar ut sig helt. 



Ungdomarna har tagit en paus från körandet och vilar upp sig med att sitta i släden och bara åka.



Efter att ha kört hela vägen tillbaka så smakar det bra med kôlbullar och fika
En liten genomgång av turen blev det ju förstås.



Renskinnen går ju även bra att ha på axlarna, inte bara att sitta på. Bullen fiskar efter en gobit.



Tack Sven för att du tog med din familj och kom till Katrineberg.
Hoppas vi ses igen.

Gråväder med lätt snöfall. Temp. -6 och 5-6 cm nysnö.

Vår alfahanne har hittats död inte så långt från vårt hus. Troligtvis dog han omkring den 3 mars. Bilden ovan är tagen den 29 januari, då såg han så här hälsosam och välmående ut.

Frågan man ställer sig är: "hur dog han"?
Tankarna går ju till den påkörda vargen för två veckor sedan. Kan det ha varit alfahannen (det var flera vargar på vägen) som blev påkörd och ådrog sig inre skador som lett till döden. Kan han ha tagit ut sig med sin alfahona? Han var ju ganska ålderstigen.
Någon rival som tagit hans hona...?

Frågorna är många, vi får vänta och se vad obduktionen utvisar.
Det har känts sorgligt att veta att både alfatiken och alfahannen i det här området är borta, med sitt förnuftiga hanterande av oss och våra hundars närvaro. Ja, hur de betett sig i vår närhet med de rutiner som finns bland oss boende i området.

Vi får hoppas att den nya Alfatiken hann med att lära sig rutinerna av Alfahannen innan han dog och att hon kommer att föra det vidare till sin förhoppningsvis nya "make".

Om de hann genomföra parningen och hon får en kull under våren så behövs det att minst en av deras valpar (tur att de finns) stannar hos mamman och hjälper henne med att föda upp den kommande kullen. Tre hanvalpar blev turligt nog GPS märkta så det kommer nog att visa sig om någon av dem stannar kvar hos tiken.

Ingrid och Lars har under ett antal år tillsammans med oss och andra trevliga människor stängslat in tamboskap åt bönder som bor i områden, som får besök av rovdjur. Vi brukar komma med ett stort gäng vana stängslare med stor kapacitet och göra några dagars insats. Vi har haft så trevligt tillsammans så vi har blivit vänner för livet.

De kom i lördags för att hälsa på oss och för att skida omkring i omgivningarna. Dom är riktiga hejare på att åka skidor - och långt blir det.

Vi strålade samman efter avslutande aktiviteter på varsitt håll och de hade med sig mat - och vilken mat!
Det var som den värsta restaurang.

 

Sådana här läckerheter har vi inte i Katrineberg, här finns bara gädda.



Lars har hittat en lämplig kniv att "såga" itu krabborna och hummern med.



Vi började med Ostron, första gången för Leif och mig. Tänk vilken vämjelse att äta en levande individ utan mer tillagning än att pressa lite citron över. Jag visste inte om jag skulle klara det!
Samtidigt ville jag ju känna smaken, som man ju hört skall vara bland det godaste som många vittnar om. Vår son, Tony är helt lyrisk över Ostron, så det har man ju inte kunnat undvika att höra.

Jag tog lös själva ostronet från skalet, som Lars instruerade oss om, pressade på citronen och därefter hade jag in den i munnen och pressade sönder den med tungan, lät  Ostronet stanna kvar i munnen en stund innan jag svalde ner den. Och tänk! Det smakade förunderligt bra!

Sallad, rostat bröd och ett gott vin fulländade måltiden.

Maten och pratet tog lång tid, dock blev det både tid och ork över till ett parti vist. Vi spelade damer mot herrar, det hade ju gått bra förr (vi sopade banan med dem). Dock började karlarna med ett långt försprång och ett kaxigt beteende som lade sig så småningom när vi tog ledningen för ett tag. Det stod till sist lika, 12 -12, och det avgjordes på sista sticket som vi tyvärr förlorade. Vi förlorade på mitt "snålspel" som inte brukar vara vanligt. Man får skylla på "Ringrosten".

Tack Ingrid & Lars! 

Marcus mailade från Tyskland och frågade om hundspann, han skrev på svenska. Det visade sig att han köpt ett hus i Gruvberget. Vi visste att det var några utlänningar som köpt huset. Flera gånger har vi ju kört förbi och undrat om de skulle vara där så vi skulle kunna stanna och hälsa dem välkomna. Vi var ju nyfikna så klart!



De var mycket trevliga ungdomar som köpt huset. De var också vana vid djur och hon var faktiskt veterinär så jag passade på att be henne titta på Bullens krånglande tassar - ordination: vaselin.



De selade in hundarna tillsammans med Leif så jag passade på att ta lite kort.



Härligt!



Hundarna älskar att springa och unghundarna börjar bete sig som rutinerade draghundar skall göra. De gamla har gjort sitt jobb och lämnat över ansvaret på den nya generationen.



Bakka, som går i led är dock lite för envis och tycker att han vet bäst. Vi har våra duster men han kommer nog att bli lite mer lyhörd inför nästa år.



Det var ju första gången för dem som de åt kôlbullar, de gillade det faktiskt, fast det gör ju alla som smakar.



Roligt att vi fick träffa er, ni kommer att passa bra in i vårt landskap och med oss skogsfolk - Välkomna!

Birgitta från Sandviken fick som present en hundspannstur av sin väninna. Tiden, vädret och annat som kom i vägen gjorde att det tog flera år innan det kunde bli av. Man blir ju faktiskt nyfiken på de människor man har kontakt med och slutligen får träffa. I lördags blev det äntligen av - jag fick träffa Birgitta!



Hon kom med hela sin familj.



Ett litet leende för fotografen - men är det inte "PipLarsson" som sitter där...?



Christian provade på att köra själv och han såg faktiskt ut att njuta av det.



Sjöarna har börjat blöta igenom, de få kallgrader som varit på nätterna har räddat spåren hittils.



Lite pustning ute på Svarttjärn.



Det går undan ganska bra! Isabelle klarar det galant.



Över sjöar och myrar.



Kôlbullarna smakade bra i dag också.



Isabelle hade inte ätit kôlbullar tidigare, hon tyckte dock om den gamla skogshuggarrätten.

Tack för att ni kom till oss. Hoppas ni tyckte att det var roligt (jag tyckte det såg så ut). Hjärtligt välkommen tillbaka.

Åter en solig dag efter gårdagens snöväder. Runt nollan och 5cm nysnö.

Är det ett vårtecken månne, bäckar svämmar över och ger svallis över vägarna. Snön på sjöarna börjar vattna igenom.
Senaste dagarna har vi haft plusgrader,som grannen säger " surväder" fuktigt och disigt.

Mats och och Kerstin tog med barn barnen Karolina och Linus på en hundspannstur.



Fotografen är laddad med kamera - det är jag också!



Nu är det dags att skjuta ett skott!



Första gången med hundspann. Kerstin med Karolina i famnen.



Det var ju någon som inte skulle köra själv - kan det vara Mats?
Här kör Mats och det går som på räls.



Linus väntade in en tur för sig själv. Han satte sig framåt och bakåt varefter jag sade till - för styrningens skull.



Här åker vi på grästjärn, Mats åker i skogslinjen.



Avslutningsvis Kôlbullar,kaffe och bullar.
Roligt att ni kom till oss, välkommen igen.

Linnea och Åsa från Alfta kom äntligen för att åka hundspann.



Kan det här gå bra? Kör själv, det gör jag absolut inte!



Både mamma Åsa och dottern Linnea vill sitta i släden och åka. Åsa tar chansen att krama om Linnea, påhejad av mig!



Linnea tog dock chansen att köra själv och det var ju jätteroligt. Hon var kanonduktig.



Kanonbra!



Linnea och Jennifer fann varandra och det var jätteroligt.

Hoppas vi ses igen - det tror jag!

Från Riddarhyttan och Kopparberg kom detta gäng för att fira en 60 åring med att åka hundspann och äta kôlbullar. Grattis!



Bullen kom ju naturligtvis och fjäskade till sig en klapp.



Gun-Britt och Monia föredrog att sitta i släden...



Lennart och Karl-Åke föredrog att köra själv...



Det är ju inte så svårt.



"Gubbarna kan gärna få jobba lite"



Det blev även en liten tur på scotern.



Det blev lite kallt om fötterna, gamla armékängorna kom väl till pass.
Lite lunch innan färden går hemåt.

Tack för att ni kom! Vi kommer nog att söka upp er och ert café, blev lite nyfiken...!

Hilda kom med sin mormor och morfar för att åka med favoriterna Pajas och Balo samt de andra hundarna.



Morfar har tagit plats bredvid Bullen, beredd att köra det spannet.



Men först måste vi sela in det stora spannet.



Det var en härligt solig dag med kallgrader, spåret var fint för både hundar och släde.
Pajas och Balo går som wheeldogs.



Morfar får köra själv, det går jättebra.



Väl tillbaka så hjälps vi åt att ta in hundarna i hundgårdarna.



Hilda tar farväl av Balo innan färden börjar tillbaka hem till Gäve och ett kalas som måste hinnas med.
Vi ses snart igen, Hilda!

Birgitta Björling kom med sina små barn från Norrtälje. Sjuåringen Jennifer var en mycket duktig flicka som hjälpte sin mamma med småbarnen Jesper två år och Julia ett år.



En mycket glad och trevlig mamma. De gjorde en avstickare från stugan i Kungsberget för att komma till Katrineberg och åka hundspann.



Det var roligt att åka hundspann och även scoter.



Välklädda så de inte frös.



Efter turen blev det naturligtvis kôlbullar. Både barnen och mamma gillade kôlbullarna.



Lingonsylten var söt och god, men den var så kladdig!



Smaskig "Finnskogspizza" på gammal plåttallrik - helt som på mormors tid.


Lilla gulliga Jennifer har hittat en ny kompis idag. En annan gullig tjej, Linnea.

Ni är välkomna hjärtligt tillbaka!

Lucas vårt barnbarn på träningstur.
Kall morgon - 22. Vi har fått ytterliggare ca 10cm nysnö de senaste dygnen.