finnskogsupplevelser

Alfahannen dog i början av mars, mitt i parningstiden. Hann halfaparet med att para sig? Kanske han dog mitt i parningsakten? Vi har haft gamla hundar som nästan "gått över på andra sidan" när de försökt sig på parning. Speciellt en hund, Ludde, som alltid talade om när det var löptikar på gång. Vi har fått bära in honom nästan livlös och vätska upp honom flera gånger.  Ja, även människor har ju dött i samma situation...!

Visserligen fann man löpblod efter att hannen dött men det behöver inte betyda att det inte skulle kunna bli några valpar. Tikarna kan nämligen löpa tiden ut även om de blivit dräktiga tidigare.

För ett antal veckor sedan hittade vi en skånk efter en älgkalv vid sidan av vägen vilket kan tyda på att vargen (någon av förra årets valpar) har släpat med sig skånken till de nya valparna men tappat den, kanske det kom en bil och skrämde iväg den.

Vargar har setts bära omkring på skånkar vid flera tillfällen tidigare år och det har även visat sig finnas valpar då också.

Vissa andra indikationer på valpar har det också varit vilket spär på förhoppningarna att det skulle kunna vara föryngringar.



Kommer det att bli revirmarkeringar av ett alfapar i vinter? Vi får hoppas på att någon av de kringrännande unghannar hittar hit till änkan och att de slår sig ihop.
Det skall bli en spännande vinter med att räkna spårlöpor...

Stugägare i Kölsjön gjorde sig ett ärende till "Westbergs".



"Kula" har fullt upp med guidningar i omgivningarna, hans pappa var en hejare på att springa på timmer när han flottade.



Stugubacksfolk har mycket att berätta om hur det var förr i tiden.



En rolig affär mitt på skogen.



Ett glatt gäng som körde finnskogsturen.



Liten glasspaus på Finnskogen.



Efter att ha hälsat på Daniel och Viktoria så smakar det bra med glass.



En karamellstrut kan vara bra att ha med sig när man åker utefter dessa gropiga vägar - man vet ju aldrig...



1949 var han ägare av Svartnäs lanthandel och nu får han se sin  kassabok i vår lanthandel, precis lika som när han skrev i den år 1949. Gissa om han blev både lyrisk och förvånad.



Han tillbringade några somrar vid "Bobaks" när han var i femårsålden. Roligt var det att ge honom en dokumentation om Bobaks.



"Tre trallande jäntor" från Belgien kom på cykel, dock "bara" från Stockholm.



Kaffe och morotskaka smakade så bra att de fick receptet med sig.



Färden fortsätter till Bollnäs i dag och därefter till Järvsö och bekanta.

Finnskogens färgprakt med blånande berg väntar återvändare och skogsfolk



till det gamla sädesmagasinet som gjorts om till bygdegård



Katrineberg har putsats och smyckats inför årets största händelse - Finnskogsträffen.



Mycket folk har slutit upp i dag



Bilarna står parkerade överallt där det är möjligt att få plats med dem



En del bilar har nog kanske varit där i ett tidigare skede - kanske 1955 då hela Nalen från Stockholm var på besök



Efter dagar av ihållande regn så sken det upp och dagen blev den allra finaste



Finnskogens Vänner som anordnar Finnskogsträffen har många medlemmar som ställer upp ideéllt och jobbar den här dagen. Här har man förberett för kôlbulleförsäljning



Ett lotteri med tillverkade pallar, mattor och mycket mycket mer är en tradition som inte får brytas



I köket står man beredd med kaffe och smörgåsar...



...som säljs av gamla Finnskogsbor (nåväl - inte så gamla)



Vändbacksfolk har dykt upp och skall nog börja grädda kôlbullar så småningom



Det minglas runt bland gamla bekanta som man kanske inte sett på många många år



Härliigt att komma tillbaka till barndomens trakter



Musikanten och Kôlbullegräddaren tar sig ett sista snack innan rusningen sätter igång.



En del har satt sig tillrätta för att invänta kôlbullarna.



Och tänk! Man har till och med uppsökt skuggan - bra va?



En som verkligen har sina rötter på Finnskogen - få se om man träffar någon släkting kanske.



Musiken flödar under hela dagen och musikerna blir verkligen uppskattade av publiken.



Herrgården och prästgården ligger vackert intill sjön och bygdegården



Norgren från Stugubacken...



Har träffat på en ättling från Norgren i Stugubacken - kan vi vara släkt kanske?



Undrar varifrån det här gänget härstammar?



Eller det här?



Den här vet jag i alla fall var hon härstammar från - en gammal klasskompis!
Nu skall det bli allsång på Finnskogen.



Allsångsledaren härstammar då absolut ifrån Finnskogen.



Nu har kôlbulleätandet kommit igång. Ett trevligt och härligt sällskap.



Det gick faktiskt att få ett "eget rum" ute på gräsmattan också.



Nya generationen Finnskogsbor, kanske en framtida kôlbullegräddare.



Jansbofolk har tagit sig ner "på bruket".



Galanta damer finns det också.



Liksom tankfulla killar.



Chefskocken har grädda klart för dagen och pustar ut.



Klockan sex vandrar alla upp till kyrkan där det vankas underhållning av många olika Finnskogsartister.



Festen fortsätter dock senare vid bygdegården igen.



Ännu så länge värmer solen och håller knotten på avstånd.



Musiken fortsätter och trappas under kvällen upp...



...och ännu mera upp.



Vallhunden har lagt sig tillrätta bredvid matte och väntar kanske på en mumsbit. 



Nu har myggen och knotten tagit över helt utomhus och alla flyttar in. Musiken fortsätter flöda...



...liksom sången.



Man tyckte sig faktiskt se en bockfot under bordet...



Prästen kliar sig i huvudet - hur skall det här sluta?



Alla kunde inte motstå frestelsen och ta en svängom.



Alla tittar förundrat på den virvlande dansen.
Nu är det bara att längta till nästa års Finnskogsträff.

Med "huset i bilen" kom en familj från Trollhättan. Och tänk! De hade hittat till katrineberg och den gamla lanthandeln...



...liksom hjortronplockarna från Bollnäs. En kopp kaffe och en målarmacka smakade bra...



...och naturligtvis den trevliga pratstunden med Trollhätteborna medans de tog en kaffe och morotskaka.



En del lämnar Finnskogen som stugägare för att kanske lämna över till nya ägare.
En stuga vid vackra Grannäsen här uppe på Finnskogen är nu till salu för intresserade. 



Återvändare som har rötter från både Stugubacken och Raman. Faktiskt så var man också med och byggde vägen mellan Katrineberg och Åmot 1957. Hur var det med stenarna som lades som grund och som säkert som "amen i kyrkan" skjuter upp förr eller senare...?

Här blir man ju ganska nostalgisk, som att kliva tillbaka i tiden.
Är man på genomresa över Finnskogen så smakar det bra med en glass.

 

Ja även karlarna vill ha en glass.



Från Ockelbo tog man sig upp på Finnskogen.



I mitten av 60-talet skedde det ett dubbelmord på en ensligt belägen boplats på Finnskogen, Jag kommer ihåg att jag körde ut varor som de skulle hämta vid den vanliga platsen vid sjön där de bodde. På eftermiddagen när jag kommmit tillbaka hem så  uppdagades det hemska morden,

Nu, 40 år senare, slumpade det sig så att ett syskonbarn till den ena parten kom på besök till lanthandeln och vi började prata om händelsen för 40 år sedan...



...liksom ett syskonbarn till den andra parten. Det blev ju naturligtvis mycket som diskuterades.

Långt uppe i mörkaste skogen pågår en teater som visas när det börjar skymma...



Farmor har släpat med Lucas när han är som tröttast och bara vill sova - klockan tolv på natten!



...och vad är det här för något? Grinden är full av varningsskyltar!



Tur att man har faster Veronica & farbror Christer med sig, dom är tuffa dom.



Men säkrast är det nog att hålla sig intill farfar. Sme´Pär har tagit emot oss och skall följa med oss en sväng i skogen. Han verkar dock vara harig och rädd för allt oknytt som lurar bland trä´na, så inte vet man hur det här skall gå.



Dom där glödande ögonen följer oss ganska närgående. Kan det vara en Vittra eller kanske en Jätte måntro?



Det här ser nästan ut som döden själv! Huvva vad otäckt.



Det var något bakom trädet! Skogsrået brukar gömma sig bakom trästammar - är det inte en hand som sticker fram?



Joo, det är skogsrået - hon lär visst försöka locka till sig karlar...



Näcken sitter helt näck bakom ormbunkarna - var har han fiolen? Bäst att hålla sig en bit från honom så man inte får ett "näckbett" som aldrig läker.



Här är den smygande varelsen igen.



Trollen är ena riktiga tingeltangelälskare, de är bara ute efter att sno åt sig guld och liknande. En av oss deltagare hade mycket nitar i på sig som glimmade i mörkret. När vi kom till trollskogen såg vi två troll stå vid stigen, det ena tog fast killen med alla gnistrande nitar och brottade ner honom. Han försvann helt och kom aldrig mer tillbaka.



Turligt nog var vi nästan framme vid fäboden igen. Ängen, utanför husen var full av älvor som dansade runt i vita slöjor. Vi stannade en stund och smygtittade på dem sedan smög vi oss in i fejset och fick en smörgås och en kopp choklad.



Vi sitter alla och pustar ut efter att vi konstaterat att alla har klarat sig helskinnade genom hela turen.



Vi skrev i gästboken, köpte ett vykort och ett program som minne av den dramatiska natten.
Vill du veta var vi varit så klicka här och läs mer.

Skolan har slutat inför sommaren men Lucas vill fortsätta att gå i en alldeles speciell skola - nämligen Cirkusskolan.
Han kunde ju jonglera tidigare men fick hjälp av de duktiga cirkuslärarna med viktiga tips och finslipa sin teknik.
Föräldrar och andra anhöriga var inbjudna efter kursens slut (5 dagar) för att njuta av föreställningen. Vi åkte dit förstås.
Lucas behärskade, som vanligt med det det han företar sig, bollarna med bravur. Han jonglerade till och med med fyra bollar samtidigt.
Han provade också på att cykla på enhjuling och tyckte att det var så roligt att han fortsatte med det efter skolans slut.



Efter avslutad föreställning bjöds alla barn på glass och de vuxna bjöds på kaffe ute på gården där Vasirs cirkus håller till.



Det resulterade förstås i en egen enhjuling och träningen är i full gång...



...och han har ju riktigt bra balans, ja man kan kalla det en riktig fingertoppskänsla.



Stilen är det inget fel på.



Här slog han sitt eget rekord, 60 m med över 70 m.
Nu har han cyklat över 300 m så det rekordet är slaget med råge.



Här sitter han i traktorn bredvid farbror Christer. Här hjäper han till och tar in hö.



Det var så kul så han började prata om att bli bonde...!



Stark som han är så var det inget problem att klippa grenar från träden.



Skogarna är fulla av spännande saker som de här stora stenblocken som gömde en spännande grotta.
Kan det ha bott någon där?



Fortfarande väldigt högt uppe.



Lite fiske utefter en å som rinner förbi.



Bullen tar sig en paus medan han väntar på vad Lucas skall göra, det gäller att ta rygg på honom.



Resterna av en kojas eldstad. Allt virke är för länge sedan borta. Kan det ha varit en kolarkoja eller något mycket tidigare bygge?



Vi gör ett besök (22 maj) hos grodrommen för att kolla hur utvecklingen går. Det ser inte bra ut med det lilla vattnet som finns kvar i diket.



Torrt runt rommen och grumligt ser det ut.



Och kan ni tänka er! En enda liten groda har det utvecklats ur den enorma mängd rom som grodan lade för ett tag sedan. Längst där nere verkar det finnas lite vätska kvar.



Lucas vill hjälpa grodbäbisen ner till vattnet.



Han släpper ner den...



...och den verkar ha simreflexer, hoppas bara att den kan ta sig upp till ytan igen.



Inte långt ifrån finns det andra romställen som ligger mycket lämpligare i ett litet vattendrag och de har utvecklats till simmande yngel allihop som det ser ut.



Lite fiske vid en annan sjö, kanske man kan få sig en regnbåge?



En liten vilostund kan man ju kosta på sig.



Bäst att klättra upp på taket för att spana in ett ställe att grilla korvarna på.



Det här passade ju bra, klyva upp lite ved bara.



Vedträdet slog upp och klämde fingrarna så det blev blåmärke. Det gjorde förfärligt ont.
Korven smakade dock bra efter ett tag när smärtan börjat ge sig.



Lite lek med hundarna uppe i "barnkammaren". Här är det Hugo och Marvin och springer i kapp med Lucas.



Stenarna är spännande att klättra upp på, både för hund & människovalpar.



Wolf gör allt för att komma upp.



Luna & Spirit väljer att stanna kvar på backen och trånar efter att kunna ta sig upp.



Den här stenen gick lite lättare att komma upp på - det fanns ju en genväg.



Bonny & Clyde struntar i stenarna och lägger sig ner på backen för att få kela med Lucas.



Det här är livet det se! En liten puss från Bonny.



Naturligtvis måste ju Lucas egen hund, Bakka vara med också. Här tillsammans med syrran, Billan.



Nu har krossen kommit fram, färden går mot Bäverdammen. Säkrast att åka bakom farfars 4-hjuling.



Lucas står framför bäverhyddan.



Ronja som är gammal och lite autistisk började gå rätt fram i riktning mot ingenting så farfar & Lucas tog 4-hjulingen och fångade in henne. Lucas hade ett verkligt sjå med att hålla henne samtidigt som farfar körde på guppigt underlag.



Naturligtvis kom vi ju på vargspår också, tre vagar hade gått på en sank nybruten väg.



Väl hemma i Gävle igen så kunde man ju inte motstå att hoppa upp på studsmattan och kolla om takterna sitter i. Studsa upp farten...



...upp med benen...



...rätt upp..



..kasta sig bakåt...



...slå över...



...landa på fötter...



En bakåtvolt satt ju naturligtvis som "en smäck" - a pice of a cake!




Snygg kille va?

Den 21 juni var vi upp på höjden där skogsbranden härjade för att se hur mycket de avverkat. Utsikten var enormt fin och vältorna låg och väntade på att fraktas ner till respektive fabrik som beställt virket.



De här vältorna har nog bokstavligt "gått upp i rök"!
Det visade sig vara en yta på 50 ha som branden omfattade.



2003 byggdes vägen som går upp på berget...



...och berget var fullt av stenar som var tvunget att sprängas bort.