finnskogsupplevelser

En mycket intressant person, Fansen - finnen med fru kom till affären sent på eftermiddagen. Turligt nog så hade vi inte hunnit ta ner skyltarna och stänga. Han berättade hur de kommit till Sverige och bosatt sig i Fansen där det inte fanns elektricitet (inte i nutid heller). De bodde där under åren 1954 - 1959. De hade mycket att berätta om hur det var på Finnskogen på den tiden och hur "Finnskogens Don Camillo", vår präst Carl - David Othzén välkomnade dem samt hjälpte dem på olika sätt. Tack för den trevliga pratstunden!



Andra gäster som dykt upp var Bollnäsbor som tog sig en tur upp på Finnskogen. Sonen/barnbarnet i familjen brukade cykla förbi - han måste nog vara en av de proffscyklister som man kan se svissa förbi ibland.

Efter tre och en halv dags hård träning med början klockan sex på morgonen och avslutning halv tio på kvällen så är det skönt att bara sitta och göra - ja just ingenting.



Valparna Lillen & Ludde fick följa med husse till Åbyggeby och hälsa på katatekämparna. Jennie håller i Lillen som nu väger över två kg.



Tomas känner lite på Ludde, som är lite tyngre än Lillen.



Tova & Lucas sätter sig för att riktigt få umgås med dem. Ludde, som Lucas håller i har ett helblått öga och ett öga som till hälften är blått och andra hälften brunt. Lillen, som Tova håller i har helbruna ögon.
Dom kommer att köras in på vårsidan för att gå i spannet under nästa vinter.
Vem vet, de kanske blir bra tävlingshundar åt Lucas om några år.

Direkt efter avslutningen på Loses med bussen från Umeå så åkte vi till Åbyggeby och karatelägret som skulle pågå underfyra dagar.

Jennie kom emot oss och såg fantastiskt pigg ut för att ha varit vaken sedan fem på morgonen.



Lucas hade också gått upp fem på morgonen, träningen började ju sex varje morgon.



Med den hårda träningen så blev karatedräkterna genomblöta efter morgonens pass. Tony har fixat en alldeles egen torkställning. De torkade dock inte på hela dagen så det var tur att de hade flera dräkter med sig. 



Mäktigt med så många likadana klädda som gör exakt samma rörelser som "Sensai" Robert.



Robert har tränat sina adapter under många år så de har fått utmärkelsen, "bästa klubb", under flera tävlingstillfällen (ja nästan alla) i många år. De brukar ju åka hem med flest antal medaljer, guld är nog den vanligast förekommande medaljen.



Tony & Jennie tränar mot varandra. Det här är tredje passet och de har redan tejpat fötterna båda två.



Rörelserna skall sitta exakt...



...är armen rätt vinklad...



Jennie har kopplat greppet på sin man...



...men han sliter sig loss...



...och svingar sig runt...



... och bryter ner så Jennie hamnar på rygg. Jennie gjorde naturligtvis samma moment.



Lucas tränar mot sin tremänning, Emil.



Det är tuff och hård träning och disiplin. Tur att det blir lite roligt med skratt emellanåt.



Det gäller att rikta ett slag men inte slå.



Här förbereds ett kast på Emil.



Lyckat?



Egon har lagt ner sin träningskompis. Tur att man vet att det bara är träning.



Roberts son, Kevin (höger), har kommit hem till Sverige efter åtta månaders stenhård träning hos en Japansk mästare.



Kanske inte fullt så pigg längre...!



Dagen avslutades sent på kvällen. Alla sov nog ovaggade på sina madrasser.
Vi började vår resa hemåt.



När vi nästan var hemma såg vi denna rävunge ute på vägen. Vi stannade för att ta ett kort, han kröp då under bilen. Räven var dock så påträngande att jag trodde att den skulle ta tag i mina byxben. Här står den och tittar på mig och såg verkligen sugen ut på det. Den var extremt sällskapssjuk, kan förstå människor som plockar upp vilda djur och tar hem dem...!
Mamman brukar placera ut sina valpar, en och en, längs en sträcka som hon går när hon matar dem. Inte konstigt att de är sällskapssjuka. Man förstår att folk plockar upp de "stackars djuren" och tar hem den i tron att de skall rädda de "övergivna" ungarna. 



När blixtarna börjar lysa upp så tycker den att det börjar bli lite otäckt...



...och sticker till skogs.
 Man kan se många överkörda rävungar efter vägarna. Rävmamman är nog lika bekväm som oss alla andra och placerar ut sina ungar efter en väg, den är ju lätt att promenera på för att mata sina ungar.

Räven är ju listig så det med att placera ut ungarna en och en kan vara att sprida ut riskerna så inte alla ungar skulle bli dödade om olyckan skulle vara framme.

Bussen har anlänt och dess passagerare har gått in i bygdegården för att inta en målarmacka, kaffe, Lingon-Linneas strösselbitar, kaka och naturligtvis det förunderliga källvattnet. De undrade nog vart de skulle komma.



Det smakar bra även om man inte åkt längre än från Kilafors herrgård.



Fikastunden är avklarad och lite berättande om hur det var på Finnskogen förr i tiden börjar.



Risten sjunger och berättar så det står härliga till.



Nyhuggen ved var det väl ingen som egentligen skulle köpa på Finnskogen - eller kanske de handlade av en annan anledning...!



Den berättelsen var verkligen rolig.



En liten påtår smakar bra, vet inte när vi får kaffe härnäst.



Los - Linas berättelse om löständerna låter för otrolig för att vara sann - eller kan den vara det? Hon säger ju att hon bara berättar sanna historier.





Nu har vi kommit till den gamla lanthandeln.



Vad kan det här vara tro?



Vi går väl in och tittar.



En liten pratstund med Risten.



Karamellstrut och vykort.



Herrgården och prästgården vill man ju ha, kyrkan också.



Vildmannen berättar om rovdjuren och visar den gamla Monarken från 1951. Nostalgiska mumlanden och blickar.



Många har åkt och ägt en sådan här motorcykel.



Ja den här mannen har tillbringat många timmar i sadeln på en exakt likadan motorcykel. Ja till och med samma årsmodell. Man kunde faktiskt se hur bekvämt han satte sig tillrätta - känslan satt verkligen kvar.



Rovdjurstidningar finns det att ta med sig på resan. "Björnskit" och tassavtryck från varg finns det att titta på.



Lite av utbudet på platsen både sommar och vinter finns det att läsa om.



Tänk vad mycket det stod om den där Finnskogsprästen i tidningarna 1955.



Tänk att det blev så vackert väder just den dagen ni kom hit.



Nu har bussen ankommit till Loses efter besök i Gruvberget och hos Byss-Olle.



Vildmannen står beredd med pannorna...



Bäst att ställa sig i kö.



Lite dricka till maten också.



Risten och Dyng - Bengt ansluter.



Kölbullar kallas också "Finnskogspizza".



Titta! Här kommer hon, min klasskompis från Gävle som återvänt till sina hemtrakter i Umeå. Gissa om det var roligt att träffas efter så många år.



Kaffe och morotskaka på stående fot.



Brickan blev ett riktigt bra bord.



Risten hugger tag i den fulla kaffepannan.



Sockerpaketet och mjölklitern på bordet som det var i skogsarbetarkojorna när man kom på besök.



Bäst att passa på att få sig en liten pratstund.



Till och med reseledaren överraskades av resans innehåll.



En del tog det hela med ro.



Har paltkomat infunnit sig än?



Det var många år sedan man satte sig i en gunga sist - takten sitter ju kvar.



Ljuvligt!



Nu har Risten kallat upp på scenen och alla har tagit plats på vridläktaren. Risten berättar och tar gänget med på en rundtur.



Den gamla grävaren tillhör rekvesitan till morgondagens teaterpremiär.



Det var ju hemligt att ni skulle på teaterpremiären men ni fick ändå veta det nu idag. Hoppas det blev en trevlig stund.



Risten gestrikulerar över sina fina scener som naturen bjuder.



Los - Lina, Vildmannen, Risten & Dyng - Bengt TACKAR ER FÖR ERT BESÖK!
VÄLKOMMEN IGEN!

Dagens gäster vet inte var de skall landa innan dagens slut.



Inne i Bygdegården tar Vildmannen, Los-Lina & Risten emot. Lite förtäring innan de tar till orda.



Risten sjunger och står i.



Det måste ha gått vilt till på Finnskogen förr i tiden.



Ja, bra tokigt verkar det ha varit.



Bäst att skärpa till sig och lyssna ordentligt så man inte missar något.



Till och med chauffören ler.



Nu har det burit iväg till den gamla lanthandeln.



Skall man börja med att gå in eller stanna kvar ute?



Vi går nog in...



....några stannar ute och läser om utbudet...



...eller tittar på den gamla Monarken från 1951...



...eller handlar en karamellstrut och kanske några vykort.



Man kan få en tidning om rovdjur att läsa på bussen, vem vet, kanske man kan se en björn på vägen.



Gamla jobbarkompisar som träffas under helt andra förhållanden än man är van vid.



Nu har Risten anlänt till Finnskogsteatern, Loses.



Titta! Här dyker Vildmannen upp också, han håller på att värma upp nio pannor till kôlbullegräddning. En av skådespelarna har satt sig ner för en pratstund.



Det är bara att ställa sig i kön för att få sig en kôlbulle.



Risten har också tagit tag i kôlbullepannorna.



Hemkokt lingonsylt på lingon som är plockade på skogen.



Tre trallande jäntor som väntar på en välgräddad en.



Det här var toppen, skall smaka gott.



Du glömde väl inte sylten?



Dyng - Bengt har naturligtvis slutit upp bakom pannorna och jonglerar som vanligt med bullarna.



Det gäller att hitta ett ställe att sitta på. Smart med att hålla brickan över knäna - ett eget bord.



Skönt att sitta en stund i solen och låta maten sjunka in.



Los - Lina langar fram kôlbullarna.



Snart har alla fått, några backar får vi hoppas.



Det gick ockå att sitta i Teaterladan.



Tur med vädret - inget regn!



Chauffören har kommit till kaffet.



Kokkaffe och morotskaka smakar gott efter maten.



Nu har även Los - Lina satt sig ner, ja hon börjar ju bli gammar förståss.



Risten tar lite snack med damerna och kallar till läktaren.



Risten berättar vad som skall komma, de skall få ett smakprov på årets teater föreställning. Finnskogsteatern kommer att börja med sommarens föreställning "Omfemtiår" på lördag den 15 augusti och hålla på in i första veckan i september. Vill du gå? Besök deras hemsida så får du veta vilka dagar de spelar.



...folket på läktaren väntar, vad skall det här bli?



Strax sätter det igång med ett gräl mellan en full man och hans arga fru.



Det blir ett vådligt rabalder och hon kastar handgripligen ut honom...



...och kläderna kommer efter.



Folket på läktaren får sig ett gott skratt.



Nästa händelse utspelar sig på ett café.



Ungdomar som försöker gissa hur dansen ser ut om femti år.



Flera olika karaktärer.



En gammal grävmaskin ingår i sceneriet.



Oscar har kommit ut ur sin verkstad och spanar in en snygg tjej som han tar sikte på...



...hans fru avbryter baket som hon håller på med och har också tagit sikte på tjejen och Oscar som rände efter henne...



...och jagar genast hem honom med en dask av brödspaden så mjöldammet står som ett moln i luften.



Nu är det dags för hemfärd. Tack för att ni kom och besökte oss på Finnskogen.



Och tack Marianne att du tog initiativet till resan. Ni är mycket välkomna igen!

En gammal amason gjorde oss den äran med sitt besök tillsamman med sin ägare.



Från Örnsköldsvikstrakten kom de här motorcyklarna farande. De stannade en stund och pratade, och gissa om vi hade flera gemensamma nämnare.



En glasspaus innan de åkte vidare.

Det kom besökare till vår gamla Lanthandel som berättade att flera vargar hörts yla en bit ifrån oss. Föryngring? Vi har inte haft tid att åka på en Finnskogsrunda på länge, dagarna har varit fulltecknade med "måsten".
Vädret var varmt och fint så vi tog och åkte en sväng för att titta efter lite kantareller och sätta oss och lyssna efter vargarna då skogen var helt tyst och lugn.

Vi åkte upp till "Lustigknopp" där Hälsingland, Gästrikland och Dalarna möts.



Här går gränsen mellan Gästrikland (vänster) och Dalarna (höger).



Vi är nu uppe på över 400 m och kan blicka ut över Finnskogen mot Gästrikland.
Tack vare alla kalhyggen så öppnar sig landskapen åt olika håll. Det är inte bara negativt med kalhyggen, det ger en väldig variation också.



De böljande bergen breder ut sig under oss, det är vackert med soldiset som "softar" till det.



En älgtjur har vågat sig ut på vägen. Vacker krona vad?




Det börjar skymma när vi sätter oss till ro och lyssnar efter vargarna. De kanske har en "roundes vous - plats" i närheten. Leif tar i och ylar och jag hjälper till. Lite svagt tycker vi oss höra ett yl långt bort i fjärran...!



När vi styr hemåt igen så har det blivit helmörkt, dock lyser fullmånen, så helt mörkt blir det inte.

Det började tryta med proviant i skåpen så en runda till en större afffär behövdes. Vi beslöt att åka till Sandviken.
Det kommer två bussar i veckan som kommer och affären kommer att vara öppen så varor behövs.

Vädret var vackert och folk satt ute i sina trädgårdar. Luften var mättad av dofter av grillkol, olika oljor och köttdofter.
Vi beslöt att ta vägen över högbo för att kanske stanna till ett tag. Kanske det skulle vara något på gång som skulle vara intressant att stanna för.
Högbo visade sig vara belamrat av bilar och folk. Ja, folk satt på gräsmattorna med cyklarna stående bredvid, de hade dukat upp till fest på utlagda filtar. Alla var vända åt samma håll.
Parkeringsvakter stod och dirigerade bilar och vi blev erbjuden en plats. Slutligen måste vi ju fråga vad som var på gång och en kille sa "Det är PH & Orup". Det hade ju varit en perfekt grej att gå på, men med vårt stora lass med varor där mycket skinka och annat kött fanns så var det inte någonting att tänka på.

Vi åkte iväg hemåt och beslutade att sätta oss ute och festa på lite ost och vin när vi kom hem.
När vi passerade en fårhage så såg det lite lustigt ut. Fåren i hagen har fullt upp att sätta ner nosarna och äta så bara deras ryggar syntes.



Några hade tagit siesta under ett skuggande träd i värmen.



Vädret var fint hela tiden ända tills vi kom upp på höjderna och närmade oss Katrineberg.
Ångorna av ett ganska stort regn som gav 11 mm dalade upp från den varma asfalten.

Vi fick sitta inne och ta vårt ost och vin.

Undrar hur den här dagen skall bli? Skall det komma några besökare?
Veronicas sortiment med Rosenskrubb och Ringblommesalva står färdigt till försäljning.



Några kom i bil, andra med mopet och cykel.



Ove & Sonja har tagit paus i bärplockningen för att komma "ner" till Westbergs för att se om något passar för dagen.



Dom här fantastiskt fina hemvävda dukarna och mattorna har vävts uppe på Präståsen av Doris.



Lite snack om hur det var förr i tiden hanns också med.



Tony gräddar kôlbullar för glatta livet.



Berit har tagit med sin fantastiska kollektion, man kan skönja släktskapet med Inga. Beibritt och Örjan gör henne sällskap.



Roligt med allt folk som hittat vägen till Katrineberg.



Ett litet stopp innan man beger sig ut på fisketur.



Vädergudarna var helt ense med oss under dagen.



Ja det gick faktiskt att sola också.



Dyng-Bengt övervakar försäljningen, beredd att hoppa in om det skulle krisa någonstans.



Källvatten till kôlbullarna.



Nu har det börjat klinga av med folk och Jennie funderar på att samla ihop sortimentet.



Några eftersläntare får sig lite fika.



Även kôlbullegräddaren plockar ihop för dagen.
Det blev en bra dag men vi saknade Rosangelas vackra sång...

Evenemangskalendern kommer väl till pass för fortsatta dagar.



En kändis på Finnskogen tar med sig vännerna på en tur



Släkten har kommit på en snabbvisit. Hundarna stod ju naturligtvis på agendan för dagen.



Vi måste fylla på glassförrådet inför Minimarknaden.