Hemliga Uppsalabor kom till oss den 29 juni 2011
Dagens gäster är ett gäng från Uppsalatrakten som helt har lagt sig i händerna på Forsbergs buss och följt med på en alldeles hemlig resa som går upp på Finnskogen bland löst folk och lösspringande rovdjur. Bäst att vi berättar att de kommit till Katrineberg men de har nog sett skylten vid det här laget.
Dom ser ju glada ut i alla fall, dom har nog känt kaffelukten eftersom dom går så målmedvetet mot bygdegården.
Fast lite tvivel kan man skönja i deras ansikten, eller hur?
Kan det vara nyttigt att röka pipa?
Vad är det för ett konstigt ställe vi kommit till?
Det skall bli spännande att se fortsättningen på det här...
Efter tre timmars bussåkande så spelar det nog ingen roll vart man hamnar bara man får sig en kopp kaffe med dopp.
Det verkar vara så mycket trevliga människor som kommer idag.
...och glada verkar de vara...
...ja, ler dom inte allihopa?
Bäst att parkera rollatorn så man hittar på den sedan när man kommer tillbaka.
Undrar vad han ser för roligt...
...och vad ser hon?
Risten gör damerna sällskap in i bygdegården.
Det gamla sädesmagasinet är faktiskt ett mycket trevligt ställe att sitta och inta en macka och kaffe på.
Det står kvar sedan Katrineberg stod för smide med både smeder på vanligt vis och med stångjärnshammare.
När det inte behövdes längre så byggdes det om, på ett mycket smakfullt vis, till bygdegård till byborna i Katrineberg.
Vildmannen ser till att alla får kaffe.
hoppas det smakar bra.
Lingon - Linnéas strösselbitar är gjorda efter hennes recept på lingon, plockade på skogen. Hon var Svensk mästarinna i lingonplockning.
Tänk när hela Nalen var här 1955, då var det 700 personer i och runt bygdegården - och en neger kan ni tänka er!
Så börjar Los - Lina ta till orda och berättar om det radioaktiva "hälsovattnet".
Tur att han läste högt så vi fick reda på hur hälsosamt och läkande det var på både gikt, nervositet, ålderdom, matsmältning m. m.
Nu vill Risten ha ett ord - eller sång, med också.
Den där sången är nästan för tokig för att utsätta folk för, men det går väl an.
Undrar vad som vankas nu?
Efter en kort tur med bussen så kommer vi till Olofs gamla lanthandel.
Det är en hel del att titta på.
Både utanför och innanför.
Det var till och med en liten tygbod också.
Affären är precis som den var på Olofs tid.
Man kanske skall köpa sig en karamellstrut.
Det blev ett litet paket också.
Ett kort kanske?
Den där teatern skulle nog vara något att besöka i augusti när det ges föreställningar.
Lite trevliga pratstunder utanför affären. Det har nog varit en hel del bra pratstunder i och utanför den här affären under de åren som den var öppen för Finnskogsfolket.
Prata rovdjur med vildmannen och få sig en Rovdjurstidning på resan är också angeläget.
Resan fortsätter till Gruvberget och vår speciella präst, Carl - David Othzéns, prästgård och kyrka. Där bjöds på skönsjungande sång och en hel del berättande.
Nu har bussen anlänt till Loses där Finnskogsteatern finns.
Här vankas det lunch bestående av skogsarbetarnas rätt, kôlbullar.
Här gäller det att ställa sig i kö för den nygräddade kôlbullen.
Det skall bli spännande att smaka, man har ju aldrig smakat det tidigare.
Det gäller att få i sig sin kôlbulle också så en tunna får duga som bord.
Det var båda tummarna upp. Tack för det chauffören!
Det laddas på undan för undan.
Man kan sitta ner och ta en pratstund medan man väntar.
De elva pannorna har snart gjort sitt och alla har fått äta sig mätta och belåtna.
Lingonsylten är plockade på skogen och kokade utan något som helst tillsatser.
Smakade bra v'a?
Inne i kåtan finns det fullt med stubbar som man kan använda både som stol och bord.
Det fanns ju några vanliga bord också.
Snart infinner sig paltkoman.
Nu smakar det bra med en kopp kaffe och morotskaka.
En del har hittat en stol och sitta på.
Eller en stubbu utomhus.
Eller varför inte en mjölkpall?
En bänk under äppelträdet.
På vridläktaren.
Här sitter man när man ser på teatern. Läktaren rymmer hela 250 personer och kan vridas runt.
Påfyllning med både kôlbullar och dricka. Bra! Då vet vi att ni gillar vår mat.
Tänk att få umgås med så trevliga människor.
Som vanligt är det vackert väder när våra bussturer kommer.
Håll tungan rätt i mun.
Men nu är det en våghalsig fotograf som hoppar upp påstaketet för att få sig en bra bild på kockarna.
Nu har Risten samlat sina vänner på vridläktaren och berättar och sjunger så det står härliga till.
Hoppas det blev en bra överraskning och dag som ni kommer att minnas med glädje framöver. Hoppas vi ses igen någon gång.
Kommentarer
Trackback
