finnskogsupplevelser

Från Bollnäs kom Göteborgare och Växjöbor tillsammans med Bollnäsborna för att besöka Katrineberg och Finnskogsupplevelser.



Hundarna selas in som vanligt.



Bollnäsborna är först ut i spåret.



Nästa runda...



...har farmor tagit sina barnbarn i släden.



För en tur ut till Lavskrikorna.



Clyde och Sluggo går längst bak och gör sitt jobb bra.



Det var ganska kyligt så vi valde att sitta inne i affären och äta kôlbullarna.
Tack för att ni besökte oss - välkommen igen.

-1 grad, snö och "lågt i tak". Vi får hoppas att inte det blir töväder så de snötyngda träden tappar sin snö, som de haft sedan första snövädret i december 2009.

Snön fortsätter att falla. Lederna driver igen och gör det svårt för hundarna att ta sig fram. Vi har fått ställa in turer p.g.a för MYCKET snö, stark vind och -17gr.

Ett glatt gäng anländer och gör sig beredd för en hundspannstur - alla förutom en person som inte har den ringaste aning om vad som skall ske.



Den gamla Lanthandeln sätter dock funderingar i huvudet på vad som skall hända.



Alla varor som Radion, Amos m.m. som han faktiskt har minnen av, kommer tillbaka.
Men vad skall hända? Kan det vara något med en "Kuse" framför en släde? Det var det ju inte, men om vi säger tio "Kusar" framför släden, då föll poletten för hundspann.



Halva styrkan ville köra själv och den andra halvan ville sitta i släden och åka.
Leif instruerar de som skall köra själv.



Alla har nu koll på hur körandet går till.



Bullen är först ut i dag.



"Objektet" tar plats först i släden.



Resterande hundar kommer på plats.



Iväg bär det, första gänget får åka fort.



Och lilla spannet får ju också åka fort.



En liten titt över axeln hinner man dock med.



Det gäller att hålla lagom avstånd till storspannet.



Två som tar det säkra före det osäkra och "sitter säkert" i släden.



Det börjar skymma lite smått.



Det går dock fortfarande att knäppa kort.



Ända från Stockholm har det anslutit jobbarkompisar som vill vara med.



En härlig dag med solsken och lite lätta snöflingor som flög omkring.



Väljer också att "sitta säkert".



Dags att byta förare?



Ulva kollar om det är klart för avfärd.



Hundarna älskar verkligen det här.



Han ser glad ut...



...och det ser ju ut att gå bra, eller hur?



Nu börjar det skymma ganska rejält.



Tur att det är sista turen, annars skulle det inte bli fler kort.



Nu har alla samlats till ett Ö-råd.



Ett bra Ö-råd där ingen behöver röstas ut, men en kommer att gå frivilligt.
Ett långt och genomgripande tal för den blivande pensionären som blir näste man till pensionering.
Det är nog 40-talisterna som har gjort sitt färdigt nu och som skall lämna över till sina yngre kollegor.



Alla stämmer in på föregående talares omdömen...



...över den avgående chefen...



Man kan skönja bland snacket att han varit en riktigt toppen-kille till chef och det var många "kommer du ihåg" som kom upp i dagen.



Det kändes lite kymigt att behöva fotografera med blixt och störa den fina stämningen som fanns. Ja, det var faktiskt mycket Ö-rådsstämning.



Det var -14 grader och ludderna att sätta på fötterna gick åt, dock började kylan bli påträngande och uppbrottet var nära.



Tack för alla roliga berättelser som vi fick ta del av. Det är roligt att jobba när man får så trevliga gäster som ni.



Nu är fotograferingen avslutad och den magiska stämningen återgår för en stund.
Tack för att ni kom till oss, ni var ett riktigt trevligt gäng som verkade trivas tillsammans. Hoppas ni kommer igen någon gång.

Svenska arbetskamrater från Gävle hade tagit med sina kollegor från Bhutan upp på Finnskogen för att visa dem vår svenska vinternatur när den är som allra vackrast i sin fina vinterskrud.



Ja det måste ha varit helt förunderligt med slädarna som dras av ett stort antal hundar och dras på ett vitt lager av snö.



Det gäller att verkligen ta in allt i minnet för att ta det med hem till Bhutan.



Wolf vill ha klappar - och det får han.



Den första turen gick som ett jehu, hundarna tyckte att det var jätteroligt att springa idag.



Den gamla körvägen är perfekt att köra på och är guld värd
.


Roligt va´?



"Bhutan" tar sig en tur och verkar verkligen gilla det.



En sväng in till Lavskrikorna.



Nerför en liten backe... 



...tjoho!



Nu skall lilla Alice åka tillsammans med mamma och pappa. Hon var så tyst så man trodde att hon hade somnat, dock satt hon nog och tittade på alla hundar som sprang framför henne.



Men hon tittar dock bakåt mot kameran när fotografen ropar.



Älgarna hade strövat härs och tvärs genom spåren.



Hej! Hej!



En liten paus för att vänta in ytterligare två personer som kommit till oss.



Simon har tagit med sig sin mamma på en hundspannstur.



Gnistrande vackert.



Lagom med lite kôlbullar efter aktiviteterna.



Går även att äta med fingrarna.



Gävlebor som träffas på Finnskogen...



Kaffet på värmning, på 2:an.



Nu sitter Bhutanerna och laddar för nästa aktivitet.



Simon har tagit sig ett snöbad medans dom vuxna ägnar sig till at äta.



Lilla Alice har ätit upp sin kôlbulle och tittar nyfiket på vad Simon har för sig där ute i snön.



Bullen har ställt sig i läge för en klapp.



Nu bär det av till nästa aktivitet...



...snöskoter...



---ut på sjön för att borra hål i isen...



...oj vad den sjönk ner när den gått igenom isen.



Näste man till borrning.



Klart man måste prova att köra också.



Kul! Kul!



Ett flygplan tar över intresset en stund.



Näste man till körning.



Kul, må ni tro.



Så här ser det ut på en del platser i Bhutan. Exotiskt, eller hur?



Hoppas vi har bidragit till en fin upplevelse att ta med tillbaka till Bhutan. Kommer ni tillbaka till Sverige så är ni hjärtligt välkommen till oss och hundarna.



Tack för att ni tog med er era gäster och kom upp till oss på Finnskogen. Hoppas vi ses igen.

Ja tänk att det äntligen blev av att utnyttja vinsten, hundspann på Finnskogen.



Leif plockar ut ett snabbt tio - spann.



Det skulle bli vackert väder idag och Leif har laddat med två par glsögon.



Det verkar bli kul, eller hur?



Raskt iväg på nya leden, Bakka trodde inte sina ögon/öron när han äntligen fick föra teamet på den mer spännande leden över Locksjön.



Ja, dom verkar ju glada då tycker de nog att det är kul. Här bär det av genom "Trollskogen".



Solen strålar på och landskapet gnistrar och flödar.



Äntligen har vattnet på sjön kommit i dager och frusit till ordentligt.



Raskt gick det...



...över ängar..



...och myrar...



Ja även på vanliga småvägar...



...för att komma tillbaka till hundgårdarna.



Nöjda och belåtna väntar de på att få komma tillbaka till hundgårdarna.



Leif får hjälp av Curre att ta in hundarna.



Kôlbullar så klart.



Skönt att trä på de vadderade armekängorna mot den stränga kylan.



Lite skrivarbete i gästboken.
Mycket roligt att träffa er, synd att era kompisar fick förhinder. Men ni är mycket välkommen tillbaka - sommar som vinter.

I dag fick vi besök av en buss med folk från Sandvik. Man är ju inte van vid att det kommer bussar på vintern, de brukar ju komma på sommaren.



De hade paket och lite skaffning med sig. Fredrik, som ordnat det hela bär in sakerna i affären för att senare tas ner till brasan.



Spadar har de med sig, kanske de trodde att de skulle skotta ren gården?



Hemligt var det också, ser dom inte lite förvånade ut?



Det är inte bara att sätta sig ner och vänta på hundspann och mat, här gäller det att arbeta för födan. Fredrik delar in i lag och sätter spadar i händerna på folket - hur skall det här sluta?



Här är det en som skall börja med att köra ett eget spann. En tuff början på det nya pensionärslivet.



Hundarna börjar selas in.



Bakka välsingnar det vackra vädret.



Iväg bär det över Grästjärn och Svarttjärn.



En av de två kvinnor som var med körde över den knaggliga isen som var mycket svår att komma över. Alla var så duktiga på att stå på släden.



Skönt att sitta i släden på renskinnen också.



Den andra kvinnan som körde, också lika bra.



Solen står lågt och ger fina skuggor.



Det blev fem rundor och de första gick i rasande fart. De två sista blev dock lite sega.



Nästa team ut.



Solen hittade ner mellan träden ibland.



Bakka är glad över vägvalet idag, glad över att slippa det tråkiga milsspåret.



Våra myrmarker är mycket värda för vinteraktiviteter som hundspann.



Nu har mörkret börjat lägga sig och vi är klar för dagen med körningen.



Här står spadgänget och kan ni tro vad de har tillverkat under tiden vi kört hundspann...



Jo två olika typer av iglos. Häftigt! Det kan inte ha varit lätt att få hela kuber av den torra och porösa snön, men var är taket?



De som tillverkade den här hade något slarvigare teknik, fast jag tror nog att jag helst skulle vilja tillbringa en natt i denna - den har ju i alla fall ett tak...!



Leif har fått igång kôlbullegräddningen, och kan ni tänka er, en av gästerna visade sig vara en hejare på att grädda kôlbullar.



Han gräddade tills alla fått äta sig mätta. Hans farfar har ju varit skogsarbetare och legat ute i kojorna och levt på kôlbullar. Hans berättelser har ju satt sina spår hos barnbarnet. Ett mycket stort tack för din hjälp.



Kaffepannan fylld med kaffe som avslutning, tillsamman med en bulle.



Det var -9 grader så det började bli lite kallt om fötterna, dock var det bara att sätta dom på de tjocka arméludderna och låta elden värma.



Nu kommer paketen fram och det blir ett tal till de två nyblivna pensionärerna.



De sitter och tar emot de vackra orden av alla de unga männen och kvinnorna som tar över stafettpinnen och för företaget vidare.

Tack för att ni valde att komma till oss, det var trevligt att träffa er.
Hjärtligt välkommen igen

Ett gäng grabbar som brukar göra en gemensam aktivitet en gång om året har hittat hit upp på Finnskogen. Ja alla har åkt ända från Holland förutom Arco som bosatt sig här och var den som arrangerat det hela.



Maskinerna var ju kanske de intressantaste...



...eller kan det vara hundarna?



Bäst att provsitta så man vet att alla får plats.
Det är ju kortturen som gäller idag men vattnet på isarna gör det omöjligt och vi får ta till en nödlösning och ta alla med på den milsslinga som vi för närvarande har öppet.



Hundarna är beredda.



Tyst och vackert väder.



Två i släden...



...och en som kör själv.



Resten sitter på skotern och släden som dras efter skotern.



Vi byter med jämna mellanrum så alla får prova på allt.



Vyerna är vackra och vintriga.



Roligast var nog att få köra själv.



Sitta i släden och åka är nog inte så dumt det heller.



Fast de som satt efter skotern hade nog kul tillsammans med att berätta gamla minnen m.m.



Det märks att man är ganska högt uppe.



Teamet Bullen, Ulva och Pelle stretar på.



Även om man åker efter skotern så gäller det att hålla ordning på släden så den inte åker av spåret...



Snart tillbaka vid hundgårdarna igen. Sista kurvan så det gäller att hålla tungan rätt i mun.



Kurvan var för skarp och farten var för hög så "Mushern" på lilla spannet fick sig ett rejält snöbad,  efter kom hela fullastade kälken som drogs av skoter. Så man kan säga att en tredjedel av grabbarna fick sig ett rejält snöbad när de körde rätt ner i den mjuka snön.



Alla hundar skulle in så det gick snabbt med så många "handlers".



Inga hundrädda här inte.



Leif har fått fart på elden...



Första kôlbullen till servering.



Ja till och med Holländarna gillade vår gamla skogshuggarrätt.



Arco hjälper till att servera sina och våra gäster - lingonsylt skall det förståss vara på.



Ett första pimpelmete för våra långväga gäster. De fick dock stå på spåret som frusit och pimpla på sidan av där vattnet ligger djupt mellan isen och snön.



Man kan nästan undra vad de har för sig när de står uppradade...



En liten aborre fick den som tog första snöbadet - inte mer än rätt.



Hoppas er dag hos oss blev till ett ett positivt minne och att er fotrsatta vistelse i Sverige blir bra.

Roligt att ha er här hos oss, ni är mycket välkommen tillbaka.

Det är inte bara utlänningar som hittar till oss, ibland kommer det faktiskt folk från Västerås också.



Roligt att ni hittade oss och ville komma på en tur med hundarna. Simon hade nog haft som dröm att få åka hundspann, tur att han tog med sig mamma och pappa också.



"I den här släden skall vi sitta mamma".



Bakka under överinseende av pappa Christer. Wolf tog sig förståss ut på egen hand och säkrade på så vis en plats i spannet.



Bra att Billan har någon att fästa ögonen på så att hon inte vänder sig i selen och trasslar till det.



Hela familjen samlad i släden.



Efter en vådlig vurpa så sitter vi rätt igen.



Vid vägövergången har det blivit höga snöplogkanter. Hela spannet har nästan försvunnit bakom snön.



Tillbaka vid hundgårdarna igen.



En liten kille vid en stor ek.



Skönt att krypa upp i pappas knä en stund.



Och roligt var det också.



En stund bredvid mamma också.


Avslutning med att skriva i gästboken.

Det var så trevligt att träffa er och sitta och prata så jag glömde nästan bort att knäppa kort vilket jag upptäckte när jag skulle redigera. Det blev i alla fall några kort att sätta in i bloggen. Jag läste artikeln som var mycket gripande. Vi kommer nog att ses igen. Välkommen tillbaka.

Två tyska ungdomar har hittat till Finnskogen och hundspannet.



De fick vara med och firaGabriel som fått den här turen av sina kompisar. Ja han fyllde ju faktiskt förra året men då var det en vådlig magsjuka som satte stopp för äventyret. 



En kompis sedan många år tillbaka var med och firade.



Martin var dock den som hade arrangerat det hela.



Bakka börjar komma i form och uppmanar de andra att ta i lite extra idag.



Wolf var först ut, för annars hade han tagit sig ut för att försäkra sig om en plats.
Han fann sig en riktig vän i Gabriel och slutade genast att gapa och skrika för att ägna sig helhjärtat att njuta av klappar och smek.



Iväg bär det när alla intagit sina positioner.



Christiane sitter tillsammans med pojkvännen och ser faktiskt mycket glad ut. Kan det vara hundspannet som lockar till leendet kanske?



Uppför och nerför i backarna.



Ni skulle ju faktiskt åka på en heldagstur men det blev en kortare tur beroende på allt vatten som samlats på sjöarna igen.



Wolf har "sin" kille på släden.



Det gäller att ha tungan rätt i mun och fötterna på rätt ställe och inte komma utanför spåret, då bär det rakt ner på marken.



När stora spannet stannar så är det bara att trampa ner bromsen och stanna med de små spannen också.
Bra fototillfälle.



Det är ju verkligen roligt att köra hund.



Balansen finns där.



En liten vilopaus i släden.



Bakka fintade mig och propsade på att vi skulle ut på Locksjön - det är ju bra mycket roligare att springa på det spåret. Dock fick han ge med sig efter ett tag.



Christiane ser glad ut.



Fast ser inte pojkvännen bra mycket gladare ut? Han tyckte att det var en höjdare att köra skotern. Han körde dock också hundspann



Snart börjar vi komma hemmåt igen.
 


Ganska bra spår.



Tur att det fina vädret höll i sig.



De Tyska ungdomarna fick en tid tillsammans i släden.



Landskapet visar upp sig från den fina sidan idag.



Vägövergången...



...och sedan hemma. Wolf får sig rejält med beröm.



Och dom andra blir omklappade också.



Bara glada miner.



Stora spannet får också rejält med beröm.




Lite kôlbullar runt elden som avslutning.



Jag tror att det smakade bra.



Ja även för folk från Tyskland.



Vilka härliga ungdomar vi får träffa.



Jaa, dom kommer ju ända från Tyskland också. Hoppas vi ses igen.

Bullen vet att det kommer att komma folk idag. Han har lagt sig strategiskt för att ha ett övergripande koll på läget.



Jennie & Lennart kom för en tur med hundspann. Lennart hittade ju naturligtvis hit, han har ju tillbringat många somrar i stugan i Ängalillbo när han var liten.



Leif behöver ju hjälp med att sela in hundarna.



Wolf ser som vanligt till att han är en av dem som kommer med.



Bakka tittar med en blick som säger mer än tusen ord...



Sista paret ut.



Lennart har tagit på sig en ganska nöjd min.



Härligt väder med solsken, dock hittar inte solstrålarna ner mellan de tätt stående träden.



Jennie strävar tillsammans med hundarna uppför den branta stigningen.



Visst är det kul? Eller hur?



En glad tjej som lyser med hela ansiktet. Kan det vara de vackra vädret tro?



Lennart har tagit plats bakom släden.



En dag när man verkligen njuter som "Musher".



Häftigt va?



Nu passerar vi vägen och är strax hemma på gården.



Leif för hjälp med att ta in hundarna i hundgården igen.



Hundarna känner sig nöjda med att ha dragit glada människor och kommit hem igen.



Återstår kôlbullarna.



Konstigt nog så smar de alltid lika bra.



Kaffet står på full värme, färdigt att intas tillsamman med en bulle.



Till sist, skriva i gästboken.



Tack för ert besök här, det var jätteroligt.
Det kanske blir en tur till innan säsongen slutar, eller hur...?

Ja tänk att det blev av att komma och åka hundspann som du fick i present när du fyllde 35 år. Nu är du ju 38 år...



Mormor får stå och vara dörrvakt.



Spännande tycker lilltjejen.



Hundarna är som vanligt glada att få ut och dra släden. Det är ju det som är meningen med livet tycker hundarna.



Bakka tycker dock att det går på tok för långsamt att sela in hans team.



Tryggt att sitta i pappas famn.



Spåret är hårt och bra, ca. 3 dm packad snö. Skulle man råka komma utanför spåret så sjunker man ända ner till marken
.


Härligt solsken bakom de tunna molnen.



Födelsedagsbarnet kör naturligtvis ett eget spann.



Farmor tar plats i släden.



Mamma var ju en hejare på att köra hundspann, det var roligt att åka med henne.



Klart att pappa också skulle prova att köra.



Vad är det han säger?



Bakka och Billan tar sin uppgift på störata allvar och ser till att vi kommer fram.



Farmor passade på att prova på skoter också.



Bullens team ser till att inte komma för långt efter.



Kylan var så påträngande att vi föredrog att sitta inne i affären och avsluta dagen med kôlbullar.

Hoppas ni fick en fin dag med oss och hundarna. Det var mycket roligt att träffa er, vi ses nog igen.

Snödjup 75 - 80cm. temp. -6gr

Joel hade bestämt sig för att åka hundspann, han kunde det mesta om att köra hundspann. Han hade alla Baltofilmerna och visste precis vad hundarna hette. Farmor och pappa fick följa med men mamma och lillebror fick stanna hemma.



Farmor och Joel hjälpte Leif ut med hundarna.



Ett riktigt skridskoåkande Holländskt par har gjort en tur norrut för att åka hundspann. I Stockholm hade de åkt långfärdsskridskor och skulle även avsluta i Stockholm innan de åkte tillbaka till Holland igen. 



Bakka och Billan kommer på plats.



Vilket snöväder! Tur att det finns huvor på jackorna.



Hundarna tycker nog att det är mycket dumt att ge sig ut i detta väder när man kan ligga i sköna kojan och titta ut på snöandet. De stämmer upp i ett yl som protest.



Holländarna börjar med att sitta i släden.



Joels pappa börjar med att köra ett spann.



Humöret verkar vara på topp.



Joels pappa kommer snart att ta Joel på släden.



Nu skall farmor köra och det kunde hon minsann. Som hästägare och ryttarinna så har hon hållit igång och att köra hundspann är verkligen ingenting svårt för henne.



Joel får åka med farmor.



Nu har man bytt "lag".



Farmor, pappa och Joel längst fram.



Hundförarbyte.



Snön har vräkt ner hela dagen och mössorna är helt nersnöade.



Vid vägövergången står de och passar så inte bilarna kör över oss.



Joel tar ett litet snack med Ulva och tackar henne för att hon sprungit så bra.



Återstår bara att ta in hundarna i hundgårdarna.



Det går bra att skapa ett bord av ett renskinn. Och det är varmt också.



Skönt att värma händerna över elden.



Kullerbacka Gästhus ägare skjutsade följde sina gäster upp till Katrineberg passade på att smaka en kôlbulle.



Nu har snöandet tagit i ordentligt, skall nog bli skönt att sätta sig i bilen och åka tillbaka till Kungsbergets nya hotell och krypa in i en varm bastu.



Det var roligt att träffa er alla, hoppas vi ses igen.

De kom i bilar från Svartnäsgården, ja de kom ju faktiskt ända från Norrköping.



En 60 åring skulle ju firas. Det var ju ganska kallt men alla hade klätt på sig på bästa möjliga vis.



Jocke hade finurligt arrangerat det hela som gick helt i vildmarkens tecken.



Det blev lite lång väntan när hundarna skulle selas in. Ako har fått komma in i spannet ganska tidigt och stod och gapade och skrek. Ja hon tuggade och slet i linorna så hon slet upp sår i munnen som blödde. Hon hade ju inte gått med i spannet på ett tag och det tog hon ut rejält idag.



Jocke med dotter och svärdotter ta plats i släden. Kameran hade immat igen men jag tar med kortet ändå.



Andra körde egna spann.



Solen sken men i skuggan var det ganska mörkt.



Leif hjälper oss med att reda ut trassel m.m.



Snö har vi gott om och det känns betryggande.



Födelsedagsbarnet har kört sitt eget spann och vilar ut på släden.



Det gäller att hålla tungan rätt i mun.



En liten paus efter leden och förarbyte.



Jag slutar aldrig att imponeras av hur duktiga våra gäster är med att köra hund, trots att de aldrig gjort det förut.



Härlig bild va´.



Strax hemma igen med födelsedagsbarnet i släden.



Leif har fått fart på elden och kommit igång med kôlbullarna.



Jag tror att det gick hem.



Pannorna går för högtryck.



Dagen är ju inte slut ännu, jag hörde något om massage under eftermiddagen.


 
Lite kallt om fingrarna?



Tekoppen kan faktiskt fungera som värmekälla.



Jocke ser betänksam ut, hinner vi till nästa arrangemang tro?



Och var det inte ansiktsbehandling också?



Nu skall det nog bli skönt att komma in i värmen och koppla av, eller hur?



En bastu väntar för herrarna i gänget och kanske en öl därtill?



En härlig middag till kvällen, ja ett riktigt födelsedagsfirande skulle det bli. Grattis på 60 årsdagen! 



Och så naturligtvis skriva i gästboken.



Tack för att ni kom till oss. Hoppas att dagen blev trevlig för er och att ni orkade hålla er vaken under kvällen. Man blir ju så trött av både frisk luft och kyla och det fick ni ju en stor portion av.

Tack Jocke för att du tog med din trevliga familj. Vi ses nog igen!

¨Temp. -8gr.

Snödjup. 65-70 cm. Från -27 till -7 på sex timmar. Snöar för fullt just nu.